Fredag 21/2 i Melbourne, ett par bryggerier.

Fredagen blev ganska lik torsdagen fast med den stora skillnaden att betydligt färre nya ställen besöktes, endast två. Trevligt nog var dessa två bryggerier med pubverksamhet. De låg åt samma håll som torsdagens fyra besökta bryggerier.

Började med att besöka Bodriggy Brewing, dit tog det i runda slänga 60 minuter att gå från hotellet, i ett bekvämt promenadtempo.

Ett stort ställe visade det sig vara, högt i tak och med en tilltalande inredning. Servicen var i vanlig ordning riktigt bra och denna gången rejält pratsam.

En paddle beställdes liksom några goda och lite annorlunda tacos. Min paddle innehöll en pilsner, pale ale samt tre varianter av IPA.

Stabila grejer takt igenom utan att vara briljanta, ungefär som dagen innan på de andra bryggerierna. Jag vet inte om mina smaklökar är förstörda men numera är det rätt sällan jag blir riktigt häpen av en öl.

Hur som helst så var det ett trevligt lunchbesök, en t-shirt handlades också innan jag gick vidare mot nästa ställe dit det tog ungefär en kvart att gå.

Stomping Ground Brewing var stort det också och rejält livat för att vara såpass tidigt på dagen, verkar som att australiensarna tycker om att dricka sen lunch på fredagar.

Givetvis blev det även en paddle på Stomping, det är det klart bästa sättet att bilda sig en uppfattning om ett bryggeri och deras olika öl. Alltid då jag sitter på en bryggeripub utomlands kan jag inte låta bli att tänka på hur få sådana vi har i Sverige samt hur få ställen som erbjuder en beerflight/paddle eller ölbricka som det kanske heter på svenska?

I framtiden kanske det blir bättre även hemma, kanske, kanske. De olika ölen på Stomping höll stabil klass även de, glädjande nog hade de en rököl, Stomping Ground Hanging Rauch som inte alls var oäven.

Lustigt nog satt det en lirare vid baren som hade en t-shirt från ett bayerskt bryggeri, jag satt med min Närke t-shirt så det blev ett ganska långt samtal om öl i Europa och Australien. Det är alltid skoj att få inblick i ölscenen i det land som man besöker av en lokal öldåre.

Var även tvungen att beställa ett stort glas av Stomping Ground Into The Wood Wild Ale Blend No.1. Det var ett klokt val då det var en både en intressant och god suröl.

Gillade förstås även Stomping Ground, besöket blev längre än "planerat". Eller nja, det fanns inga direkta planer för dagen förutom de två bryggerier som jag nu skrivit om. Det är verkligen härligt att bara vara och ta dagen i ett lugnt och fint tempo.

På tillbakavägen stannade jag till på The Catfish, precis som jag gjorde dagen innan. Där var det ganska ödsligt för att vara en tidig fredag kväll.

Ett par öl blev det for min del, surölet Exit / Slowbeer Nieuw Zuur Apricot Sour Beer och en Boatrocker Stout. Bägge två habila.

Tyvärr så blev det återigen dags att bli rejält kvällstrött, några fler öl mäktade jag inte med däremot så blev det ett par whisky i en bar i närheten av hotellet men det är som det heter en annan historia. Fler öl skulle det bli nästa dag så ni behöver ej vara oroliga.

Torsdag 20/2 i Melbourne, fyra bryggerier.

Torsdagen i Melbourne bjöd på uppehåll men molnigt väder, värmemässigt toppade det med 20 grader. Behagligt med andra ord. Jag började dagens övningar med att promenera omkring i några timmar, bland annat till Rod Lawer Arena. Tennis är lite av en favoritsport att se på dumburken, särskilt då de fyra Grand Slam-turneringarna där Australian Open är årets första.

En härlig känsla var det att stå utanför arenan, men nästa gång vill jag allt titta på nämnda tennisturnering då jag är i Melbourne. Hur kan man vara så korkad att man åker till Melbourne då det inte spelas tennis? Endast reseledaren har svaret på den berättigade funderingen.

Att uppleva en stad till fots är verkligen en höjdare och det bästa sättet att se en stad. (möjligtvis kan en helikoptertur konkurrera)

Efter ett kortare uppehåll på hotellet var det dags för lite "jobb" igen, drygt 30 minuter tog det att gå till ölbutiken Beermash där dagens första öl skulle drickas.

Deras utbud var inte gigantiskt men det fanns ändå en hel del att välja mellan, jag var förstås bara ute efter att köpa inhemsk öl. Noterade att de hade några svenska öl, särskilt då från Brekeriet. Tydligen har butiken ett event varje år då de har skandinaviska öl både på fat och burk/flaska. Lite lustigt ändå att se såpass många flaskor från bröderna Ek i Melbourne, något liknande har jag aldrig sett i Stockholm.

En ölbutik med fat är alltid en favorit. Finns det något trevligare än att gå omkring småsmuttandes på en bira samtidigt som man ska försöka bestämma sig för vilka burkar/flaskor som ska få hamna i ryggsäcken?

Beermash är verkligen ett ställe som jag fattade tycke för, de två i personalen var väldigt trevliga och det fanns som sagt öl att dricka. Tanken var att främst dricka inhemsk öl i Melbourne men på Beermash kunde jag inte låta bli att köpa en Primitive Ghost Town Dance Party från Colorado. En lambik som serverades ur bag-in-box. Riktigt trevlig med fina toner av persika.

Stället ligger i ett område som kändes lite "bohemiskt", ja det ska visst finnas ett sådant område i alla städer av rang. I närheten av Beermash låg fyra bryggerier som jag givetvis ville besöka. De hade lite varierade öppettider, det normala var att de öppnade 16:00 på en torsdag så det gällde att göra skarpa beräkningar så att inget ställe skulle minnas.

Det första bryggeriet som besöktes var The Craft & Co som öppnade först av de fyra, klockan 12:00. Det visade sig vara ett stort ställe med både bar, deli, destilleri och restaurang. Var mer eller mindre tomt under mitt besök förutom att de anställda blev intervjuade i tur och ordning av några som verkade komma från livsmedelsmyndigheten eller motsvarande. Det var inget som störde mig men det var lite småkul att se hur den ena kontrollanten försökte spela en "hårdare" stil och den andra en mjukare. Att de orkar hålla på.

Jag nöjde mig med en paddle samt en sen lunchpizza till det. Pizzan vann den kampen, av ölen tycker jag att deras IPA höll den stabilaste nivån. (inte helt sällan det är så det slutar)

Från The Craft tog det inte många minuter att gå till The Mill Brewery som öppnade 16:00, jag var där 15:59 och lyckades smita in utan några som helst bekymmer.

The Mill Brewery startades 2016 så det får väl fortfarande anses vara ett nytt bryggeri. Bryggeriet är beläget i en klassisk lagerlokal. Det var rätt lugnt och skönt under besöket, de enda som väsnades en del var några tyskar som passade på att nyttja ställets pingisbord.

De fyra öl som beställdes kändes överlag lite bättre än de som dracks på The Craft. Min paddle innehöll följande stilar: APA, Black IPA, IPA och NEIPA.

Jag gillade The Mill Brewery men blev inte hängandes där alltför länge då jag som vanligt ville titta in på fler ställen. Det gäller ju att passa på då man ändå är i krokarna.

Fixation Brewing blev nästa anhalt, grejen med dom är att de bara göra IPA i alla dess former. Inte mig emot, IPA är ju för det mesta ganska så smaskens. Interiörmässigt var Fixation tillsammans med The Mill det schysstaste av de ställen som torsdagen i Melbourne bjöd på. Trevlig och sympatisk service samt en allmänt skön känsla i lokalen. Hundar var förstås välkomna, fint även det.

De två öl som dracks var aningen bättre jämfört med ölen på The Mill, så trenden var tydlig, för varje besökta bryggeri blev ölen lite godare så frågan är då om det skulle toppa på dagens sista bryggeri, Molly Rose Brewing?

Otroligt nog så gjorde det nog det trots allt, två öl blev det även där med surölet Molly Rose/Mr West Mr Spritz, Hazy Rhubarb and Citrus Sour som dagens godaste inhemska öl. (nästan så att bläcket tar slut då så långa namn ska skrivas)

Molly Rose var det bryggeri där det var flest besökare, stället var det minsta av de fyra. Besökarna kändes även yngre jämfört med de andra ställena, fler unga kvinnor också. Alltid skoj då det är blandad publik och inte bara snubbar.

Hur som helst så kändes även det som ett stabilt ställe med bra service. Det är sannerligen inte varje dag som fyra bryggerier besöks, ställen som dessutom bara ligger några minuter till fots från varandra. Det är svårt att inte vara nöjd i ett sådant läge.

Helt nöjd med ölintaget var jag dock inte utan det blev även en bägare på den närbelägna ölbutiken Slow Beer som liksom tidigare besökta Beermash erbjöd fatöl. Passade även på att köpa ett par flaskor då det fanns lite utrymme kvar i ryggsäcken. Kan meddela att är det någon som gillar att spela biljard så finns det ett bord på övervåningen så missa inte det när ni är där.

Då jag lommade tillbaka mot hotellet passerades ett ställe som heter The Catfish Bar. En ganska mörk och tämligen livlig bar som hade ett stabilt utbud.

Det tog sin lilla tid innan jag fattade varför stället heter som det heter men till slut såg jag att de hade ett akvarium som såg ut som en gammal tv-apparat och i den simmade en catfish, eller mal som det heter på svenska.

Gillade även detta ställe, ja jag är inte direkt kräsen av mig så finns det bara några intressanta öl att välja mellan så är jag nöjd.

Precis som kvällen innan blev jag ohyggligt kvällstrött så fler ställen blev det inte på torsdagen, men jag kände mig ändå väldigt nöjd med dagen ty det är sällan sju olika ställen besöks på en och samma runda. Något behov att gå till kyrkan hade jag sannerligen inte för vem behöver en kyrka då det finns bryggeripubar?

Onsdag 19/2 i Melbourne, en liten pubrunda.

De knappa sju timmarna mellan Singapore och Melbourne gick förstås lekande lätt. Precis som på den långa flighten mellan London och Singapore passade jag på att förbeställa mat, denna gången en klassisk Chicken Curry som i ärlighetens namn var godare än den gratinerade hummern på den tidigare flygningen. Asiatisk "mormorsmat" när den är som bäst, verkligen smaskens.

Immigrationen gick smidigt, var inga som konstigheter. Lite tråkigt nog får man inte längre en stämpel i passet då man ankommer Australien. Vädret var molnigt, runt 18 grader. Det hade regnat tidigare samma dag. En trevlig taxichaffis från Etiopien körde mig till Brady Hotel som låg bra till inne i Melbourne.

Framme på hotellet var jag i runda slänga 34 timmar efter att dörren där hemma stängdes. Åkte till Arlanda på måndag eftermiddag och var framme på hotellet kring lunchtid på onsdag. Tidsskillnaden mellan Australien och Sverige är 10 timmar.

En viss uppfräschning krävdes innan jag var redo att ta de första stegen i Melbourne som ligger 15589 kilometer från den kungliga huvudstaden. Var lite hungrig så styrde stegen till Mrs Parma's som låg en knappt kvart från hotellet.

Åtta olika öl på fat hade de liksom en hel del burkar och flaskor, kul nog var samtliga öl från delstaten Victoria, där Melbourne som bekant är huvudstad. Då jag anlände var det fortfarande en del lunchgäster kvar men efter ett tag var vi inte särskilt många kvar i salongen. Apropå salongen, jag tyckte att inredningen påminde lite om en Finlandsfärja från det glada 90-talet. Inget fel med det men det var i alla fall den känslan jag fick. Apropå Finland, en av de anställda hade varit utbytesstudent på en ort i norra Finland där jag har släkt. Ibland kan man inte annat än bara häpna över hur liten världen trots allt är.

En god lunch intogs samt ett par öl till den, Fury & Son IPA som fanns på fat samt en Hop Nation / Lerviq Bearded Seal DDH Hazy IPA som fanns på burk. Bägge ölen klart godkända.

Det blev ingen längre sittning på Mrs Parma's denna gången då jag kände att jag ville se ytterligare några ställen den första dagen i Melbourne.

Nästa stopp blev på närbelägna James Squire Brewery at the Portland Hotel, eller The Crafty Squire som verkar vara det man säger i folkmun. Ett stort och modernt ställe med ett väldigt centralt läge i Melbourne CBD.

Denna tidiga eftermiddag var det lugnt i salongen så servicen var både snabb och trevlig. Jag beställde en beer flight, eller paddle som det heter i Australien.

De fyra ölen var drickbara men inte särskilt intressanta. (kan vara värt att nämna att bryggeriet ägs av Lion Co - Kirin Holdings) Apropå öl, två av de som dracks bryggdes på plats. Att besöka bryggeripubar är alltid kul även om det man dricker inte alltid håller alltför hög klass.

Busig som jag är så drämde jag även till med ett stort glas James Squire Hop Thief 10. En typ ok pale ale som nog var i mildaste laget. Försiktiga öl är mitt slutomdöme om detta ställe.

Till nästa ställe, Beer DeLuxe Federation Square tog det hela 6 minuter att gå så fötterna de fick allt slita hårt.

Ett stort och modernt ställe visade det sig vara. Elektronisk tavla med det aktuella fatutbudet fanns det att stirra på. I kylarna fanns det en hel del burkar och flaskor. Det var som tidigare nämnt lite småkyligt denna onsdag så jag satte mig inomhus, annars så var uteserveringen rejält tilltagen.

Dracks det något då? Jodå, Pirate Life Mosaic IPA, Bodriggy Debracadabra och en Akasha Hopsmith IPA var vad jag mäktade med. Olika storlekar fanns på glasen, jag nöjde mig med de som var på 0,2 liter. Frågade aldrig men jag tror att de även erbjöd paddles.

Beer Deluxe ligger i ett område i Melbourne där det är mycket folk i rörelse, inte långt från Flinders Station så det var ganska mycket folk trots att det fortfarande var eftermiddag.

Började känna av den långa resan och tidsskillnaden men kämpade på så gott jag orkade, till nästa ställe, Boilermaker House var det inte heller långt att gå.

Boilermaker House var ganska stort och med högt i tak. De har en massa whisky men då detta primärt är en ölblogg så ägnade jag uppmärksamheten på öltutbudet.

Det fanns ett dugligt utbud av öl, två stycken drack jag hängandes vid bardisken. Kaiju! Aftermath och Hope Tropical NEIPA. Båda tillhörde dagens godaste öl så det var svårt att inte vara nöjd.

Apropå nöjd, klockan var kring 19:00 men jag kände att det vore skönt med lite paus på rummet. Den pausen blev lång för nästa gång då jag vaknade var klockan 03 på natten, givetvis var jag klarvaken då.

Tycker ändå att dag 1 i Melbourne var till belåtenhet, ingen stress här inte utan vistelsen fick rulla på i ett skönt semestertempo.

Öl i LHR och SIN.

Måndag 17/2 var det äntligen dags för årets första utlandsutflykt, jag kallade det hela för "långhelg i Melbourne". För att komma enda bort till Melbourne så krävs det några timmar uppe i luften, inte mig emot då jag äntligen skulle få uppleva Singapore Airlines service i Business Class.

Men innan det var ombordstigning på Singapore Airlines blev det en rutinflight med SAS till LHR (London). Ombord på det flyget passade jag förstås på att dricka en Mikkeller Organic Dream SAS. En duglig öl som dock inte lämnade några större intryck.

Hade lite tid att spendera i Singapore Airlines lounge på LHR, där dracks en Fuller's London Pride, en öl som jag säkert inte druckit på minst 15 år. Duglig den också utan att lämna några större spår efter sig.

Var nästan som ett litet barn då det väl var dags för ombordstigning (ok, överdriver kanske lite). Kan meddela att Singapore Airlines var så bra som jag trodde, stolen var gigantisk, den gratinerade hummern (som jag förbokade) var utsökt. Servicen var nästan för bra, blev hela tiden kallad med namn. Noterade förstås att så fort någon varit inne på toaletten var någon av flygvärdinnorna där direkt efteråt och tittade så att allt var ok, givetvis vek de toalettpappret. Världsklass rakt igenom. Har alltid drömt om att åka nämnda flygbolag i First Class men vet knappt om jag skulle våga, servicen i den kabinen måste ju verkligen vara för bra. När trippelsjuan landade i Singapore efter lite drygt 12 timmar kunde jag knappt förstå att det hela gick så snabbt. Det enda som inte är bra med Singapore Airlines är ölutbudet, jag drack noll öl uppe i luften hela vägen till Melbourne. Fast var inte oroliga, det var inte så att jag törstade ihjäl. Champagne, vin i olika kulörer, drinkar och konjak fungerar alldeles utmärkt det med.

Medvetet hade jag valt ett lite längre stopp i Singapore, drygt sex timmar. Passade på att fixa den första stämpeln till mitt nya pass.

Passerade alltså immigrationen och knallade över till The Jewel som ligger vid flygplatsen. Det är inget snack, flygplatsen i Singapore är utan tvekan världens bästa. En kompis hemma skrev att man kan bara åka till den, spendera tid där och sedan åka hem igen. Arlanda framstår i alla fall som en relik från gamla DDR i jämförelse.

Det fanns två ölställen i The Jewel som jag ville spana in, lämpligt nog låg de bara ett par minuter ifrån varandra, om ens det. Började med att besöka The World is Flat. Under mitt besök hade de fyra öl på fat. Kollade aldrig om de även hade några burkar eller flaskor.

Ett par öl dracks, Young Master Jeng och Stone & Wood Pacific Ale. Av dessa var det förstnämnda klart bättre. Värt att notera är att Singapore inte är det billigaste landet i Asien för en besökare från Sverige, de två kostade motsvarande 270 kronor.

Nåväl, vad ska man göra? Det är bara att kämpa på. Ölet Tiger lär väl alla känna till men många vet nog inte att bryggeriet även gör lite andra ölstilar än den klassiska ljusa asiatiska lagern. På Tiger Street Lab stiftade jag bekantskap med Tiger Shiok vilket är en IPA samt Tiger White. Kan inte påstå att smaklökarna jublade av glädje men Shiok var i alla fall den bästa av de två. Priserna lite lägre på Tiger Street Lab men ganska marginellt. Noterbart är att de mätte värmen i pannan på samtliga besökare innan man fick beställa, ja i Asien tar man Corona-viruset på allvar.

Innan det var dags för den relativt korta flighten på sju timmar till Melbourne passade jag på att ta en ljuvlig dusch i loungen, äta lite och dricka en klassisk Tiger som inte smakade mycket. (gratis är inte alltid gott även om vissa påstår det) Hur som helst var det härligt att veta att nästa gång då flygplanets dörr öppnades så var jag i Australien.