Nolia Beer, fredag 18/10

Förra fredagen (18/10) var det dags för den första av två dagar av årets Nolia Beer i Umeå, ett event som hölls för fjärde året. Tidigare i år körde de även Nolia Beer i Luleå för första gången.

Jag har varit nyfiken på att besöka Nolia uppe i Umeå och glädjande nog blev det av i år. Tyvärr blev kompisen som skulle med sjuk men jag har inga problem att gå på en ölfestival ensam, det finns alltid folk att prata med om man känner för det. Nackdelen är förstås att man hinner smaka färre öl men det hör ändå till världsliga ting.

Smidigt flyg från Arlanda, 8 minuter flygbuss från flygplatsen i Umeå och sedan är man framme i city. Fick rummet på Scandic Plaza strax efter 13, mässan började 15:00. Hann även med ett snabbt besök på Systembolaget inne i Umeå, utbudet var klart stabilt med flera lokala öl på hyllorna. Nu hade jag ingen väska med mig så det köptes bara några rumsöl.

Umeå är ingen gigantisk stad så allt som var intressant för min del låg på promenadavstånd, exempelvis Bishops Arms dit det var i runda slängar en minut att gå från nämnda Scandic. Utbudet på fat imponerade inte alls på mig men det fanns en del i kylarna. Mitt val föll på en öl från lokala Bryggverket som heter Janne Shuffle Lager. Ölet var drickbart men inget särskilt, tycker att storyn bakom namnet är roligare än själva ölet.

Nå, från Bishops tog det drygt 15 minuter att gå till mässområdet där Nolia Beer gick av stapeln. Smidigt nog gick det att lämna in jackan (ingick i priset) och hämta ut de förköpta dryckeskupongerna före klockan 15:00. Det var lite fuktigt väder så det var fint att slippa vänta utomhus.

Prick klockan 15:00 drogs snöret och det var bara att börja botanisera bland utställarna. Apropå utställare var de rekordmånga i år, fler än 80 stycken.

Jag var mest nyfiken på att testa öl från de norrländska bryggerier som jag tidigare inte stiftat bekantskap med, började hos en av dessa, nämligen hos Gårdsbryggeriet 65°N. Bryggeriet ligger i Barsele (alla känner väl till var det ligger?) och drivs av ett trevligt par.

Drack två av deras öl, Gårdsbryggeriet 65°N Göjvut och Gårdsbryggeriet 65°N Äljest. Båda två var milda och lättdruckna utan några större krusiduller.

The Pine Ridge Brewery kommer sannerligen inte från Norrland utan från Falkenberg. Jag har druckit flera av deras öl tidigare och tycker att de håller en bra nivå. Till Nolia hade de med sig hela 16 olika öl som samtliga serverades på kran, drack två av dessa. The Pine Ridge The Shady Sharks Westcoast IPA och The Pine Ridge The Raging Rhino Triple IPA. Båda var goda men förstnämnda lite bättre, sistnämnda var en rejäl rackare med en hel del hetta från alkoholen.

Fjällbryggarna har inte funnits länge, de hade med sin sin Pilsner och Fjällguld, sistnämnda med hjortron. Tyvärr kände jag inte mycket hjortron varken i doften eller smaken men gillar idén. De bjöd även på små bitar av rökt tjäder vilket var supergott.

Några som inte var blyga var Noisy Bastards Brewing från Sundsvall. Detta var deras andra ölmässa och de hade med sig två olika imperial stout, en neipa och en dipa. Öltyper som man inte direkt förväntar sig att ett nytt bryggeri har med sig i början av karriären. Jag måste säga att jag gillar deras stil, dessutom blev det ett trevligt snack i deras monter. Kul bryggeri som jag kommer att hålla ett extra öga på.

Provade ett par av deras öl och Noisy Bastard PongoPow var den godaste, en schysst fyllig mörk pjäs som smakade en hel del choklad, lakrits och rostad malt.

Tre stycken finska bryggerier fanns på plats, alla från Österbotten som fågelvägen inte ligger särskilt långt från Umeå. På fredagens pass provades ett par öl från Keppo Bryggeri och en från Bock's Corner Brewery. Tycker att de två öl från Keppo var godare än den från Bock's.

Wilderness Brewery var ett annat nytt svenskt bryggeri som jag inte hört talas om så sent som för några veckor sedan då jag kikade på utbudet på Nolia Beer. De är belägna i Boden för den som undrar. Testade ett par av deras öl som var ok. Det är bara att konstatera att det händer en hel del uppe i Norrland rent ölmässigt, ja även annars också.

Svartbergets Fjällbryggeri från Åre hade jag tidigare druckit en öl ifrån men var nyfiken på att prova några till. Fint nog hade de med sig ganska många öl till mässan. Godast av de tre som testades var helt klart deras Svarbergets Blackwood, en sympatisk imperial stout som jag gärna dricker igen.

De första timmarna på fredagen var riktigt lugna, det blev mer snack än normalt med de olika utställarna. Jag tycker att det är riktigt intressant att höra om olika bryggeriers funderingar om ölvärlden. Det blev inte sämre av att alla var så trevliga, ja stämningen på Nolia var överlag riktigt bra. Skönt nog såg jag inga som var för berusade eller som betedde sig illa. En annan härlig aspekt var dialekten som vissa av utställarna pratade, hör man olika typer av norrländska så längtar man hem.

Något som dessutom gjorde hela upplevelsen ännu bättre var att det fanns gott om sittplatser, flera ställen där man kunde skölja sitt glas samt noll kö till toaletterna. Helt enkelt ett väldigt bra arrangemang.

Det hela stängde klockan 21 på fredagen men jag retirerade lite tidigare än så. På hemvägen till hotellet blev det ett kortare stopp på det stimmiga Lottas Krog. Det roliga med det stället är att de brygger sin egna öl. Dock blev jag inte superimponerad av Björkstadens Björksta Pils. Men det är alltid kul med bryggeripubar, vi har alldeles för få pubar i Sverige som brygger egen öl.

En riktigt kul fredag var det, efter fredag följer som bekant lördag och om den dagen ska jag skriva om lite senare. 

Några öl på en måndag.

Jag har under årens lopp listat ut att måndagar är den bästa dagen för en enklare ölprovning. Sinnena är alerta, alla är pigga och utvilade efter helgens bravader och ser verkligen fram emot den nya veckans upplevelser, besvikelser och glädjeämnen.

Sagt och gjort, Eddan och Eirik bjöds in för några öl. Gränsen satte jag till sex stycken plus två bonusöl ty alla vet att en ölprovning utan några bonusöl inte kan kallas för seriös verksamhet. Vi körde provningen mellan 16-20, då det typ är den lugnaste tiden på dygnet för de flesta, särskilt då på måndagar.

Först ut var en Stigbergets / AF Brew Tsar Cockerel som jag köpte på Glasbanken för några veckor sedan. En söt Barley Wine som bjöd på de klassiska inslagen av karamell och torkad frukt, även en del värmande alkohol. God men inte fantastisk.

Som andra objekt blev det en Dry & Bitter / PINTA Boogie Gold. En duglig Imperial NEIPA som kändes rätt grön och inte riktigt bjöd på det allra bästa.

Toppling Goliath Intergalactic Warrior IPA köptes även den via Glasbanken. För 110 spänn fick vi en fem veckor gammal bira (vilket förstås får anses vara riktigt färskt, särskilt om man jämför med Systembolaget) Lite bättre än en god öl tycker jag, fruktigt och lättdrucken. Skulle funka fint som husöl eller något liknande.

Omnipollo / The Veil Tefnut Triple Fruited Raspberry Imperial Gose var väldigt, väldigt söt och syltig med hallon, godis och sorbet. Snacka om dessert men godare öl har jag definitivt druckit. Är i ärlighetens namn lite less på alla dessa galet söta öl från Omnipollo-fabriken.

Lettiska Ärpus DDH Citra Mosaic IPA stod näst på tur. Småtrevlig kan man kalla den, inget som direkt stod ut utan det handlade mest om att bara hälla i sig och se glad ut.

Wylam Danse Des Coco smakade verkligen kokos och ananas, gillar jag kokos? Ja, det tror jag, om inte annat så är ju Bounty en klassisk chokladbit., vad nu det har med saken att göra?

Hoppin Frog Maple Whiskey Barrel Aged BORIS köptes på Glasbanken i våras. BORIS brukar vara goda så även denna. Skönt nog var det inte för mycket smak av lönnsirap utan det hela kändes balanserat. Ja, jag gillar utbudet på Glasbanken. Pengamässigt köper jag snudd på för en större summa därifrån än från Systembolaget. Får ta och höra med revisorn vid tillfälle om det kan tänkas stämma.

Sist men inte minst dracks kvällens godaste öl som jag köpte på Mikkeller CPH Airport i juli. Mikkeller Baghaven Granadilla var riktigt uppfriskande och med fina toner av passionsfrukt, lite äpplen och ek. Jag har druckit sju olika öl från Mikkeller Baghaven och gillat dem alla så det är verkligen ett bryggeri att hålla utkik efter.

Ett par bägare på Bryggeri Munkbron.

Kvällen var fortfarande ung då Tom och jag lämnade ölmässan i Nacka. Buss till Slussen och därefter gick vi till alltid lika trevliga Zum Franziskaner för en varsin öl.

Från Zumen är det inte långt att gå till Bryggeri Munkbron som öppnade tidigare i våras. Ni som kommer ihåg Monks Porterhouse lär inte ha några problem att hitta till Bryggeri Munkbron då den är belägen i Porterhouse tidigare lokaler.

Första gången som jag besökte stället hade de ännu inte några av sina egna öl bland de 12 kranarna men på de senaste två besöken har de haft det, så även denna torsdag.

Munkbron Three Lefts = One Right var en god old school DIPA. Ganska "grön" och med grapefrukt och gräs. En viss gnutta värmande alkohol men ändå tämligen lättdrucken.

När vi satt där och mumsade på våra öl funderade jag på hur många bryggeripubar det just nu finns i Stockholm. Dessa kom jag fram till:

Bryggeri Munkbron
Waza Restaurang & Bryggeri (belägen i Monks gamla lokaler på Wallingatan)
Stockholm Brewing
Fjäderholmarnas Bryggeri (stängt för säsongen, öppnar i vår för säsongen 2020)
Nya Carnegiebryggeriet
Whippet Lab (ligger på Södermalm, vid Skanstull)
Restaurant China! (det är restaurangen på Kungsholmen som har bryggverket)
Sundbybergs Köksbryggeri (ligger ju ändå typ i Stockholm)

Tror att det är de som finns just nu, inte så många med andra ord så det lär finnas plats för fler. Kul ändå att det finns några stycken, kanske vore läge att ägna en dag åt en bryggeripubsrunda? (sämre saker kan man ju hålla på med)

Förutom Munkbrons egna öl slank det även ner en gästöl, som vanligt var utbudet bland gästölen varierat och med flera som jag tidigare aldrig sett.

Jag tycker om Bryggeri Munkbron, stället är avslappnat och med schysst personal med andra ord väl värt ett besök om man har vägarna förbi.

SBWF, torsdag 3/10.

För en vecka sedan besöktes SBWF för fjärde och sista gången anno 2019. En skillnad mot den första helgen var att Tom hade kommit hem från Rhodos under natten så han och jag gick runt på mässgolvet, något som går på rutin då vi gjort det i ganska många år i rad nu.

Förutom Tom så var det en hel del andra ölprofiler som knallade runt på mässgolvet, något som förstås alltid är kul. Det blir en hel del kul prat och kommentarer. Alltid då jag träffar Jonas så blir det snack om bland annat pansarkryssare och ubåtar, ämnen som är minst lika intressanta som öl. Överhuvudtaget kändes det som att det var mera fart denna torsdag jämfört med den första.

Jag som redan varit på mässan i tre dagar hade förstås hunnit prova några öl men det var ingen fara då det fortfarande fanns mycket kvar att prova, särskilt då amerikanska öl.

Vi började hos Brewers Association/OT. De flesta lär vi det här laget veta att de bara har amerikanska öl. Inte helt förvånande var det lite upp och ner bland det som dracks.

Den godaste denna gången var Track 7 All That I See, en schysst Imperial Stout med bland annat kokos, dock inte för mycket av det hela som vissa andra "kokosöl" brukar "briljera" med. Track 7 Brewing Company från Sacramento i Kalifornien är ett bryggeri som jag gärna skulle stifta lite närmare bekantskap med, de tre öl som fanns i Nacka var alla riktigt stabila.

Wicked Wines monter var en av favoriterna den första helgen så även denna torsdag. Vi hade våra sikten inställda på öl från Clown Shoes och Wicked Weed Brewing. Lägsta nivån var klart godkänd och några av de provade ölen höll fin klass.

Givetvis drack vi även annat än jänkarbira, bland annat från Hopsan Brewing som är belägna i Gröndal i Stockholm. Hopsan Bara Hallon blev min favorit denna gången. Mild och lättrucken med en massa hallon. Något som möjligtvis störde en del var yoghurttonerna i slutet.

Passade även på att prova ytterligare några öl från "Ölands-containern". Tyvärr var varken Skedemosse Guld eller Kackelbryggeriet Ölandslager särskilt goda.

Hos Galatea fanns det i vanligt ordning intressanta öl att provsmaka, särskilt då sex olika flaskor från Sweetwater Woodlands Project.

Sweetwater Woodlands Project: Chattahoochee Series, Release #3 tyckte jag inte om då jag inte gillar mintsmak i öl. Övriga fem var dock goda eller bättre än så. Bäst av de sex provade var enligt min enkla mening Sweetwater Woodlands Project: Chattahoochee Series, Release #1, en stark och värmande Imperial Stout.

Både Tom och jag var rätt trötta så vi hade lite svårt att bestämma oss för vad vi skulle testa härnäst. Det blev lite smått och gott, bland annat några nyheter som Uppsala Brygghus hade med sig.

De sista ölen på årets mässa dracks i Great Brands monter. Uiltje Track Down tyckte jag var en småtrevlig Pale Ale, däremot var jag inte helt övertygad av Siren Castillian Lemon Cheesecake.

Mina slutord om årets SBWF är att det fortfarande är kul att gå på mässan som är på hemmaplan. Det finns en massa öl att prova även om topparna inte är lika många som tidigare år. Tyvärr saknades det som bekant ett flertal utställare i årets mässa jämfört med förra året och tidigare år, återstår att se om det är en trend som kommer att brytas eller om det kommer att fortsätta så även nästa år.

Årets mässa var den första öl/sprit-mässa som jag sett haft en barberare/frisör på plats. Matmässigt var det inte så imponerande, även om jag gillar både ost och korv så var det lite väl många montrar som sålde just de produkterna. Tänk om det kunde finnas en monter som sålde pizzaslicar och liknande, det hade varit perfekt att i farten äta en slice eller två.

Fick jag bestämma så skulle jag vilja ha en renodlad ölmässa, gärna då med så många som möjligt av de lokala bryggerierna som finns i Stockholmsområdet. Sprit, shots, drinkar och högljudd musik är inget som intresserar mig. En helg skulle dessutom räcka alldeles utmärkt.

Det återstår alltså att se hur SBWF utvecklar sig de kommande åren, kanske är det främst vi ölnördar som är oroliga? Det "vanliga" folket tycks i alla fall hitta till Nacka, årets mässa lockade 36.450 besökare, det vill säga ett liknande antal som det varit flera år i rad. 

Första helgen på SBWF 2019.

Den första helgen av årets Stockholm Beer & Whisky Festival är avklarad, för egen del var jag där alla tre dagarna, tors-lör. Förhandssnacket handlade mycket om årets festivalglas samt om de många avhoppen på ölsidan. (om det även har varit avhopp på whiskysidan har jag ingen koll på)

Något som tycks öka varje år är spritsidan, uppe i Hall II saknades verkligen förra årets Belgoklubben och Cask Sweden. I årets mässa är det inte mycket öl i Hall II. Hade det inte varit bättre att flytta de få ölmontrar som är kvar däruppe till Hall I så kunde de som är intresserade av sprit/drinkar med mera få ha sig egen våning?

På torsdagen var det ganska lugnt hela dagen, jag var lite sen så var på plats strax efter 12. Det är som vanligt kul att knalla omkring i all enkelhet och prova en öl eller två. Att träffa gamla kompisar och bekanta är förstås väldigt kul liksom att prata med utställarna, just torsdagarna är den bästa dagen för det då det är lugnare och ingen dånande musik som stör.

Känslan var att det var luftigare, särskilt i Hall I. Att Brill inte var på plats kändes konstigt men det fanns förstås andra utställare som hade med sig intressanta och goda öl.

Apropå utställare, vissa tyckte att torsdagen var seg då det knappt kom några till deras montrar, andra tyckte att torsdagen var mer eller mindre precis som den brukar vara med hyfsat mycket folk.

Under de tre dagarna besökte jag Brewers Association, Galatea och Wicked Wines montrar flest gånger. Alla har de öl från USA (förstnämnda har endast öl från USA), öl som i de flesta fallen gör smaklökarna belåtna. Vissa av ölen hittas/kommer att hittas på krogen, andra hamnar hos Systembolaget men en del sorter kommer nog bara att finnas på mässan.

För att tala om Wicked Wine så var det kul att se att Steve Grossman var på plats i år igen. Han är som bekant Brand Ambassador för Sierra Nevada Brewing, ett klassiskt bryggeri som betytt så mycket för den moderna ölutvecklingen i USA. Ölmässan i Nacka är viktig för Sierra Nevada då Sverige är en viktig exportmarknad så det är inte så konstigt att han dyker upp år efter år. Jag är inte den som tar bilder på "kändisar" så ni får allt nöja er med en bild på en ölkran.

Apropå Sierra Nevada så saknade jag i år deras lilla monter där den alltid så trevliga och glada Mattias från Wicked Wine under några tidigare mässor med stor entusiasm pratat om Sierra Nevada och deras olika öl. En gladare tjomme är det svårt att hitta.

På fredagen öppnade dörrarna 14:00 och jag var där strax efteråt. Det blev en ganska kort dag då jag stack hemåt redan vid 19-tiden. Var seg mest hela dagen då torsdagen inte bara bjöd på ölmässan utan även på Akkurat och Oliver Twist. (tack till Uffe och Jerry för en kul kväll) Se förresten upp med taxiskojarna som står utanför mässan, 700 spänn ville nissen ha för att köra oss till Akkurat, en Uber kostade runt 170. Jag tänker inte avslöja vilken vi tog men de flesta kan nog räkna ut det.

Tyckte att det var tämligen lugnt hela fredagen, var i alla fall inga köer till de olika utställarna även om vissa som vanligt hade mer att göra än andra.

Bland nya utställare märktes bland annat brittiska Big Drop Brewing som bara gör alkoholfri öl i olika stilar. Tyvärr blev jag inte helt övertygad av deras öl då de av naturliga skäl kändes tunna och saknade kropp.

Apropå alkoholfria öl eller alkoholsvaga sådana så blev jag överraskad av Roslags Näsby Tibble som är en folköl på 3.5 %. Förstås inte den godaste pilsner som jag druckit men för att vara en foköl så var den klart duglig. Skulle kunna tänka mig att knäppa en sådan lite då och då.

Vill man dricka öl från Sydöstra Sverige kan man besöka Boxframes container där Brygghus 19, Emmaboda Bryggeri, Fireside Brewery, Kackelbryggeriet, Skedemosse Gårdsbryggeri och Ängöl finns representerade med ett gäng öl. För egen del hade jag aldrig druckit öl från Skedemosse Gårdsbryggeri. Skedemosse Krutbrännare är inte den godaste IPA som jag fått i mig under alla dessa år i ölets underbara värld men ändå kul att ha provat.

Ni som kan era ölställen i Stockholm känner förstås till Waza Restaurang & Bryggeri som huserar i Monks tidigare lokaler på Wallingatan. I år är Waza med i Nacka för första gången. Tycker att alla tre öl som jag drack hos dem var stabila men den syrliga Waza Solera #3 som den godaste.

Precis som förra året har Nacka Bryggeri med sig många nyheter till årets mässa, bland annat sex olika samarbetsbrygder (berliner weisse) som de gjort tillsammans med Danko Beer. Jag blev inte helt övertygad av de olika fruktvarianterna utan tyckte att den rena varianten var den bästa, Nacka / Danko Beer Kultur.

I montern finns även Nacka Köllsch XXL som är på 18%. En väldigt söt rackare med säkert hur många kalorier som helst men ändå ganska god, förutom sötman, portvin och en massa torkad frukt. Kanske inget man häller i sig som en lunchbira på en måndag men sittandes framför den imaginära brasan en höstkväll så är det nog andra bullar.

På lördagen regnade det vilket kanske bidrog att det kändes lite mera "avslaget" de första timmarna jämfört med en vanlig lördag i Nacka, dock fylldes det på med en hel del folk ju längre dagen led även om jag inte upplevde någon direkt trängsel, inte ens till toaletterna. Det enda som tog lite tid var att lämna in jackan, något som det morrades en del om bland några av besökarna.

Om det är någon som funderar på att besöka mässan helg två så vill jag ta tillfället i akt och tipsa om några öl, nämligen dessa tre:

West Sitxh Snakes In A Barrel: en söt och smakrik Imperial Stout som hittas hos Brewers Association.

Brew By Numbers / Stigberget 55 Double IPA - Citra & Motueka: en fräsch och rejält fruktig Hazy Neipa som finns i Galateas monter.

Clown Shoes Loonidaragon 2019: En till riktigt smakrik och fyllig Imperial Stout som finns hos Wicked Wine.

Det fanns flera andra goda och intressanta öl men topparna var inte så många som de brukar vara. Bland öl som jag druckit tidigare så är det förstås värt att dricka Founders KBS och CBS om och om igen, ja de ölen kan man ju i princip inleda en dag med då de är så bra. Det är Brewery International som numera importerar öl från Founders till Sverige. Att rensa paletten med en självrunnen öl från Nynäshamns Ångbyggeri i Great Brands monter är förstås inte fy skam det heller.

För egen del så tänkte jag besöka mässan även den andra helgen men då enbart på torsdagen, imorgon med andra ord.

Om en vecka är det dags för SBWF 2019.

Om en vecka är det ännu en gång dags för Stockholm Beer & Whisky Festival. Den första mässan var 1992 så det har blivit några liter öl under alla dessa år. För egen del har jag varit i Nacka varje år sedan 2003. Kommer ihåg att jag inte behöll mitt glas det första året då jag inte visste vad jag skulle göra med det. (att ta hem det var något som jag inte riktigt fattade att man kunde göra) Glassamlingen den är rätt stor numera, fast en hel del glas är i förrådet då det är omöjligt att ha allt framme på paradplats. Årets glas är av modellen American Lager. (det finns glas från tidigare år för den som inte tycker om årets variant)

Som vanligt är det två helger det handlar om, tors-lör 26-28/9 samt tors-lör 3-5/10. Mitt tips är som alltid att försöka gå på torsdagarna då det är betydligt lugnare än på framförallt de bägge lördagarna. (även om jag upplevt att det varit lite lugnare de senaste åren även på lördagarna)

Tittar man på utställarna ser det tunnare ut än på länge, nu kan det förstås tillkomma utställare eller så är inte hemsidan helt uppdaterad. Många av de större mikrobryggerierna som tidigare år haft egna montrar har inte det i år, exempelvis hittas Nynäshamns Ångbryggeri i Great Brands monter. Ett annat exempel är Oppigårds Bryggeri som hittas hos TOMP.

Jämfört med förra året och många tidigare år kommer jag att sakna ölimportören Brill allra mest. Deras monter har under många år varit en given samlingsplats för oss öldårar och andra ölintresserade. Belgoklubben tycks inte heller finnas på plats, de kommer också att saknas.

Det hade varit kul med en hörna där flera bryggerier från Stockholm hade varit samlade, under tidigare mässor fanns Stockholm Brewing på plats men de saknades redan förra året liksom i år. Förra året liksom tidigare år medverkade Fjäderholmarnas Bryggeri och Nya Carnegiebryggeriet men i år tycks de ej vara på plats.

Några bryggerier från Stockholm som däremot kommer att vara med och leka är Gamla Enskede Bryggeri, Hopsan Brewing, Nacka Bryggeri, Qvarnens Brygghus, Södra Maltfabriken och Waza Restaurang & Bryggeri så det kommer att finnas öl från lokala bryggerier att prova.

Apropå på hörna med småbryggerier, det som tidigare hette Nybryggarbaren heter i år Craft Beer Corner där flera småbryggerier kommer att vara samlade, några av dessa är Burgsviks Bryggeri, Inlands Bryggeri, Mora Bryggeri för att nämna några.

Andra småbryggerier som Emmaboda Bryggeri, Fireside Brewery, Kackelbryggeriet och några till hittas i Boxframes monter. Vissa av dessa bryggerier har jag tidigare stiftat bekantskap med men några är helt nya, sådant är förstås skoj.

Återstår att se hur årets mässa blir men på förhand känns startfältet blekare än tidigare år men det återstår som sagt att se hur det blir. Positiva överraskningar kommer det garanterat att finnas liksom negativa sådana, precis som det brukar vara.

En sak är i alla fall säker, jag har skrivit det förr och skriver det igen nämligen att det är betydligt roligare att knalla omkring på mässgolvet jämfört med att vara på det vanliga gneget.

Stockholm Beer Fest lördag 31/8.

Precis som förra året anordnades Stockholm Beer Fest även i år. Platsen var den samma, vid Smålandstorget utanför en av värdarna Barrel & Burgers restaurang. I år var antalet medverkande bryggerier dubbelt så många jämfört med 2018, 17 stycken. Själva festivalutrymmet var utökat även det. Jag hörde med Eddan om han var sugen på att dra in till stan på lördagen och gå på festivalen och en liten pubrunda efter det, det var ingen tvekan utan han tackade snabbt ja.

Innan festivalen passade vi på att besöka Spritmuseum och dessa brygga där gotländska Snausarve gårdsbryggeri några dagar innan hade tagit över flera av kranarna. Det fanns en del öl kvar så vi passade på att dricka en varsin, i mitt fall den lambikliknande Snausarve Söirli Dräue som var klart duglig. Ja Snausarve är ett bryggeri som det är värt att hålla lite koll på.

Från Spritmuseum tar det i runda slängar 25 minuter att gå till Smålandstorget vilket vi passade på att göra i det fina sensommarvädret. När vi kom fram vid 13-tiden var det en hel del folk på plats men det var aldrig några problem att beställa öl. Något inträde var det inte tal om utan det var bara att knalla in på festivalområdet som var utomhus. Ville man köpa öl fick man köpa kuponger som kostade 56 kronor styck. För den summan fick man ett plastglas med 20 centiliter öl. Vissa tyckte att det var rätt dyrt men jag som brukar jämföra det mesta med priserna på Hatten tyckte att det var ett ok pris.

De svenska bryggerierna dominerade bland de 17 stycken som fanns på plats, importören Galatea hade dock några amerikanska öl. Bland de provade tyckte jag mest om Captain Lawrence Galactic Fog - DDH som var en mumsig DIPA.

Morgondagens Bryggeri har jag inte provat alltför många öl ifrån men under festivalen blev det hela fem nya bekantskaper, av dessa var Morgondagens Björnes Delight godast, rejält sur och med en massa björnbär, kul öl helt klart.

Enligt uppgift var det över 8000 besökare på de två festivaldagarna. Jag kan förstå varför då det är en väldigt trevlig liten festival med centralt läge i stan som nästan känns som en gatufest där alla möjliga personer är på plats, inte bara en massa ölnördar och annat löst folk. Det var som vanligt kul att träffa en del bekanta som dagen till ära var törstiga.

Efter att den sista kupongen förbrukats gick vi nöjda och belåtna mot Man in the Moon som hade en massa öl från Evil Twin på kran. (veckan innan var alla 30 kranar påkopplade med öl från nämnda bryggeri)

Mina smaklökar kanske var lite slitna då jag inte blev sådär jätteimponerad av de fyra olika öl från Evil Twin som dracks. Ewil Twin  NYC / Bellwoods Acai Bowl Helmet var rentav rätt tråkig. Bäst denna gången var Evil Twin NYC Salty Tuff Nutty Bed-Stuy Dude Staff Jesus Edition 2. Förstås söt men inte extremt för en gångs skull, gillade ölets värmande känsla.

På hemvägen passerades Lådan där jag inte kunde låta bli att äta deras härliga Mac 'n' Cheese. Helt klart en kul lördag var det.