söndag 11 mars 2018

Onsdag 21/2 i San Marcos och Escondido. Stone, Mike's BBQ, Churchill's Pub och Rip Current.

De sex nätterna i San Diego gick verkligen fort men som tur är vad det tre nätter kvar av resan men de skulle vi tillbringa i San Marcos med omnejd. Innan vi stack iväg kollade vi väderprognosen och åt lite enkel frukost på rummet. (undrar förresten om det finns någon kanal som visar bättre väder än någon annan? Jag menar, vad gör man inte för att hålla folk nöjda och belåtna?)



Runt 45 minuter tog det att åka bil mellan hotellet i San Diego och vårt hotell i San Marcos som hette Residence Inn by Marriot.



I restiden räknade jag inte in vårt sista ölstopp i San Diego, nämligen på ölshoppen Best Damn Beer Shop. En riktigt bra butik är det, förra året blev det ett par besök eftersom jag då bodde de två första nätterna en kort promenad från stället.



Vi hade kunnat stannat länge i butiken då utbudet är stort och intressant. Det är mycket man vill handla men det går förstås bara att handla en bråkdel av det man skulle vilja. Jag är dålig på att shoppa så det är lätt hänt att det blir lite handlingsförlamning.



Bilresan till San Marcos gick alltså smidigt. Hotellet var ganska nytt och ett stort rum fick vi med separat sovrum och vardagsrum, dock bara ett badrum för tre personer vilket kan tyckas lite snålt. En gasdriven öppen spis fanns det dock, inte haft det på ett hotellrum tidigare. (nej, vi grillade inte några marshmallows)





Ska man anmärka på något annat på rummet så var det kylen. Den var så stor för att vara på ett hotellrum att det inte gick att fylla den helt med delikatesser.






Vår första Lyft för dagen tog oss till Escondido, där började vi på Mike's BBQ som jag hört en hel del gott om. Från utsidan såg det inte alls märkvärdigt ut vilket det så många gånger gör men väl inne lovade det gott då dofterna av grillat kött gjorde att snålvattnet började rinna lite extra.



Till mat beställde jag en Mesquite Grilled BBQ Combo (nummer 4) där det ingick Baby Back Pork Ribs och en Beef Rib. (ibland är det så skönt att inte vara vegetarian) Till det hela potatissallad och mac & cheese. Maten smakade alldeles utsökt, ja det var verkligen gott. Mätt det blev jag även om jag inte har något emot rejäla portioner.



Det fina med Mike's är förutom den kalasgoda maten så har de även 55 olika fatöl. Några av dessa mäktade vi med att dricka, den allra mäktigaste var The Bruery So Happens It's Tuesday, en Imperial Stout på blygsamma 14,7%. En god skapelse med mörk choklad, kaffe, sojasås. Avslutningen hade värmande alkohol så lite röd om kinderna blev vi nog allihopa.



Mike's BBQ gillade jag verkligen, skulle inte ha något emot att besöka dem igen. Som vanligt är det så frustrerande att inte ett sådant ställe finns i Stockholm.

Dagens andra Lyft tog oss en ganska kort tur till ett annat ställe i Escondido, nämligen Stone Brewing World Bistro & Gardens, givetvis ville vi besöka det då vi ändå var i närheten.



Summan av kardemumman blev att det var bra men inte fantastiskt. Alla tyckte vi att Stone Liberty Station inne i San Diego är ett bättre ställe, dels hade de fler fatöl att reta smaklökarna med och så låg stället granne med andra ölställen. (sistnämnda är ju aldrig fel)



Vädret var inte så varmt att det var skönt att sitta utomhus en längre stund, sådant påverkar också intrycket särskilt då Stone har en stor och fin "park" med ett flertal olika platser där man kunde sitta.



Ölmässigt var det bra det vi drack men tyvärr är det rätt sällan som Stone numera överraskar med nya öl som är riktigt goda. Stabilt hantverk över lag men sällan några direkta överraskningar enligt mitt sätt att se på saken. 3.5 var det högsta betyg som jag gav något av de fyra öl från Stone som jag provade.

Tillbaka till San Marcos och för att besöka Churchill's Pub & Grille. En kort tur med bil men det var lite väl långt att gå.



Någon mat var vi inte sugna på då vi fortfarande var mätta efter lunchen på Mike's BBQ. Ett stycke bira skulle vi nog ändå kunna få i oss.



Churchill's hade ganska lågt i takt, det kändes lite som en "Dive bar" med mycket karaktär och många stammisar. Några av dessa satt i närheten av oss längst bardisken, en av gubbarna hade en röst och utseende som avslöjade att han tappert fått i sig många, många glas under åren.



Ölutbudet var riktigt bra liksom servicen. Ibland då man är i USA förundras man över antalet anställda och att de inte springer på varandra då de samtidigt rör sig på en liten yta.



IPA brukar för det mesta vara gott så några sådana satsade vi på. Kern River Chuurch! vann priset som den godaste av de tre som jag drack på Churchill's. Färsk och fin med mycket tropisk frukt. Det enda som störde pyttelite var tonerna av lök. Avslutningen var rejält bitter.

Churchill's var ännu ett schysst ställe som jag gärna hade sett att det låg lite närmare hemmet i Sverige. Från Churchill var det ungefär 20 minuters promenad till hotellet, på vägen passerade vi Rip Current Brewing. De stängde tidigt på onsdagen, redan klockan 20:00 men trots det hann vi prova några öl.



Pigga och goda öl överlag förutom Rip Current Cocoa Blonde som jag inte blev kompis med. Godast var Rip Current Mocha Storm vilket är en Imperial Porter. Fin blandning av kaffe, choklad, malt och med en lång avslutning.



Rip Current har även en lokal inne i San Diego men den hoppade vi över då vi bodde så nära stället i San Marcos.

Vi hade inga fler planer för kvällen så det fick allt bli en liten provning på rummet. Det överlägset godaste av rumsölen var Beachwood Blendery Careful With That Apricot, Eugene. En härligt uppfriskande aprikosöl som var fint balanserad och med en fin syrlighet. Tack till Eirik som bjöd på flaskan.



Tre öl från Omnipollo som jag än så länge bara sett i USA dracks också, stabila alla tre utan att vara av högsta klass.



Sämst av rumsölen var Prairie No Chill som jag tyckte smakade och doftade för mycket av gammalt, kallt kaffe. Inte Prairies stoltaste stund.


En kul dag var det där allt flöt på bra. Nu återstod det bara två riktiga dagar av resan, ja tiden går verkligen så fort då man är ute på en trevlig tur.

fredag 9 mars 2018

Tisdag 20/2 i San Diego. Modern Times Tasting Room, Toronado, Second Chance Beer Lounge.

Tisdagen var vår sista dag i San Diego då vi på onsdagen skulle åka med hyrbilen till San Marcos.  Eirik skulle köra bilen så vi valde att ta det lugnt med ölandet även om det inte var helt torrlagt då vi ändå hann besöka några ställen.



Vi började med Modern Times Tasting Room. Förra året ville de se id-kort på Modern Times men inte i år. Faktum är att vi inte behövde visa det en endaste gång under resan. På ett ställe frågade de om vi var över 21 år, jodå det var bara att erkänna att det är vi.

Som så många gånger tidigare var vi plats precis då de öppnade. Av bartendern fick vi höra att de på huvudanläggningen i Point Loma har fler öl på fat men vi misströstade inte det minsta. Fanns öl att prova så det fanns ingen anledning till panik.



Modern Times olika öl brukar för det mesta vara stabila. Under besöket dracks det ett par som var riktigt goda, Modern Times Port Sunlight som var en välhumland och uppfriskande DIPA. Modern Times Devil's Teeth Rum & Rye Whiskey Barrel Cuvee var inte uppfriskande men ganska maffig med stora smaker av malt, choklad, lite rom och torkad frukt.



Ett småtrevligt ställe med en massa äldre och nyare lampskärmar i taket, månne en ny trend bland inredningsnissar?



När vi var klara på Modern Times gick vi vidare till en kär gammal bekant, ja Toronado är Toronado. Den i San Diego är större och lugnare än originalet i San Francisco. Båda två väldigt bra ställen även om baren i San Francisco har större karaktärer bland de anställda. Dessutom är det något med lukten i SF...



Det är verkligen en härlig känsla att sitta tidigt på dagen på ett ställe av högsta klass, det var verkligen väldigt lugnt inne i baren, inte ens 10 gäster oss tre inräknade under vårt besök. Någon kanske minns från mitt förra inlägg att vi kvällen innan drack Pliny The Younger på Toronado, på tisdagen lös den med sin frånvaro. Istället tog vi en varsin DIPA/IPA från andra bryggerier.



För min del blev det en Melvin Lambda3 TIPA som kändes ganska söt men med schyssta smaker av persika, småkakor och humle. Avslutningen var lång och bitter.

Något som jag inte kunde undgå att fundera över var det gamla Koff-fatet som fanns inte på bekvämlighetsinrättningen, hur tusan hade det hamnat där? Frågade aldrig om det även om jag var klart nyfiken.



Som en värdig avslutning på Toronado för denna gången bjöd jag herrarna och mig själv på en flaska The Rare Barrel Garage Service. Har inte druckit så många olika öl från The Rare Barrel så det var förstås intressant att göra det, de är ju smått kända för sina "suröl".



En god öl handlade det om, inte vrålsur utan balanserad och med en fin ton av persika. 51 dollar kostade flaskan vilket förstås inte var gratis men ölet är unikt då det bryggdes till firandet av Toronado i San Francisco som förra året fyllde 30 år.

Till nästa ställe var det inte långt ty på andra sidan gatan låg Second Chance Beer Lounge. Stället fanns inte förra året så det var bara att kika förbi och se vad det var för något.



Ganska litet men med en uteservering där det var behagligt att sitta i solen. Väldigt få gäster även där så servicen var förstås mycket bra. Second Chance Beer Company är ett bryggeri från San Diego som jag inte vet så mycket om.



Ölen som vi provade var i det stora hela helt ok utan att det var någon som direkt utmärkte sig något utöver det vanliga. Typ som en dag på jobbet med andra ord.

Tillbaka till andra sidan gatan för några pizzaslicar innan vi slank in på Belching Beaver North Park. Låter säkert rätt tjatig men även där var det lugnt, ja vill man ha en behaglig ljudnivå så är det inte dumt att besöka alla dessa ställen tidigt om dagarna.



Besöket på Belching Beaver bjöd på stabila pjäser, som så många gånger förr blev jag mest förtjust i ställets DIPA och Imperial Stout, den sistnämnda med namnet Belching Beaver Ol' Dirty Barrel. Åt det torra hållet med choklad, aska, kaffe och lite ek.



Det var som sagt en lugn tisdag. Några rumsöl följde innan Eirik tackade för sig. Eddan och jag var fortfarande som hungriga fågelungar så vi gick över till Twisted Taps som låg på andra sidan gatan från hotellet.



Precis som några kvällar tidigare var stämningen avslappnad trots att det var en del gäster, ja Twisted Taps känns verkligen som ett ställe med många stammisar som känner varandra. Vi kände ingen av de andra gästerna men hade det trevligt ändå. Så synd att det knappt finns några liknande ställen i Stockholmsområdet.



Fyra olika lokala öl dracks, nämligen dessa: Pariah Dank Drank IPA, Duck Foot The Locker Blonde, Prodigy Mosaic CitraLicious samt Alpine Beer Company Windows Up, sistnämnda den godaste av de fyra. Varför krångla till det?



Vad ska man säga? Även om man tar det mycket lugnt så bjuder alltid San Diego på en hel del goda öl och bra ställen. Ja jäklar vilken ölstad.