Besök på Fjäderholmarnas Bryggeri

Det är sannerligen inte ofta jag inom loppet av en dryg vecka få chansen att besöka två nya bryggeripubar i Stockholmsområdet. I förra veckan var det som bekant Nya Carnegiebryggeriet som besöktes tillsammans med grabbarna, i fredags passade jag på att besöka Fjäderholmarnas Bryggeri.

För att ta sig till bryggeriet på Fjäderholmarna får man ta båt från Slussen, en tur som tar ungefär 25 minuter. Trots att jag älskar havet och skärgården så var det mitt livs första besök på Fjäderholmarna. (kanske just därför?). Under båtturen kom jag i samspråk med ett par trevliga damer från Tyskland, öl kunde de inte så mycket om, däremot om fotboll. De blev verkligen glada då jag gratulerade dem till Weltmeister 2014.

Många resenärer ombord liksom ute på ön, själva bryggeriet går inte att missa då man anländer med båten då det ligger precis framför angöringsplatsen. Jag knallade förstås rakt in till rätt tomma lokaler (det var tidigt på eftermiddagen). Noterade direkt att ett av de fyra egna fatölen var slut, självklart bryggeriets lageröl. Utöver de egna ölen fanns det även ett par gästöl på fat från PangPang Brewery. Några flaskor fanns även för den intresserade.

Började med att prova deras bitter, Fjäderholmarnas Bitter Bandit. Skönt nog fanns det både provbricka samt glas på antingen 0,2 eller 0,4 liter. Jag valde att köpa glas på 0,2 liter. Ölet var friskt och lättdrucket. Noterade hö, grapefrukt, karamell samt lite humle. Avslutningen var hyfsat bitter. En snäll men stabil öl.

Nästa öl blev deras APA, Fjäderholmarnas Monkey Business APA. Lite humle, apelsin, citrus och en dos malt. Snäll och avslappnad, inte särskilt bitter.

Det sista fatölet blev en IPA, Fjäderholmarnas Libertas IPA. Påminde i mångt och mycket om APA:n om än med lite mer "power". Avslutningen var mer bitter och det fanns mer tropisk frukt i denna.

Sist men inte minst blev det en flaska, den helt nya Fjäderholmarnas T-56 Stout vilket också visade sig vara det godaste ölet som dracks. Den såg fin ut i glaset och smakade en hel del bitter choklad, rostad malt samt lite kaffe. Finishen var påtagligt bitter och munkänslan skönt krämig. En stabil öl på alla sätt.

Själva besöket var också stabilt, miljön var trevlig med skärgårdsutsikten och servicen var snabb och vänlig. De hade levererat några fat till stan men det mesta som produceras på bryggeriet tycks säljas på plats ute på ön. Årets produktion skulle uppgå till ungefär 30000 liter. Nästa nya öl verkar bli en witbier.

Har man inget annat för sig kan jag varmt rekommendera en tur till Fjäderholmarnas Bryggeri, som bonus får man på köpet en småtrevlig kortare båttur.

Det här inlägget är förresten det sista på ett tag eftersom jag senare idag ska ut till Arlanda för att åka med TG961 till BKK. Efter BKK väntar några andra hyfsat intressanta destinationer.

Besök på Nya Carnegiebryggeriet

I onsdag var Eddan, Eirik, Silenzi och jag ute på en enklare onsdagsrunda, den sista för Silenzi för ett tag då han snart ska bli farsa. Tidigare i år öppnade Nya Carnegiebryggeriet i det gamla klassiska Lumahuset i Hammarby Sjöstad. Ingen av oss hade tidigare besökt stället så det var förstås intressant att se vad de hade att bjuda på.

Vi var framme vid 16-tiden, uteserveringen skulle öppna 15:00 men då det regnat lite på förmiddagen var den stängd då vi anlände, det var bara att vänta tills 17:00 då huvudbyggnaden med restaurangen öppnade. Den knappa timman slogs ihjäl med att promenera omkring i Hammarby Sjöstad som kryllar av fina och löjligt dyra lägenheter.

Väl inne på bryggeriet kunde jag snabbt konstatera att lokalen kändes rätt "kall" med avsaknad av en riktig själ. Sju egna öl fanns på fat liksom en från samarbetspartnern Brooklyn Brewery. Av dessa öl var fem nya för mig, samtliga från Nya Carnegiebryggeriet.

Vi nöjde oss med att dela på två provbrickor som kostade runt 150 spänn styck om jag inte minns helt fel. Rent generellt tycker jag att ölen var ok men aningen "intetsägande" eller vad som nu skulle kunna vara ett lämpligt ord. Bäst tycker jag att Nya Carnegiebryggeriet Kellerbier var. Lättdrucken och utan några fel. Munkänslan var krispig och torr, i smaken fanns citrus, humle, brödig malt.

Det mest udda ölet var Nya Carnegiebryggeriet Akvawit vilket är en slags witbier. Söt med en hel del fänkål, mint och lätt jordighet. Nu dricker jag typ aldrig akvawit (senast var någon gång på slutet av 1990-talet) så har lite svårt att veta hur lik den är en riktig sådan.

Det är alltid kul att besöka nya bryggeripubar men det känns som att Nya Carnegiebryggeriet är ett ställe som jag inte lär vallfärda till om de nu inte börjar ta fram godare och mer intressanta öl.

Kvällen var ännu ung så vi tog färjan över till Södermalm och knallade i runt 20 minuter tills vi kom fram till smått legendariska Svejk. Som alltid var det mer eller mindre fullsatt på Svejk men vi hade flyt och fick ett bord för fyra tämligen omgående.

Svejk är ett sådant där härligt ställe där man kan vara sig själv för några timmar. Ölen är förstås alla från Tjeckien, alla har druckits förr. (förutom då de kör några specialare). Att bara sitta och njuta av en sejdel eller två utan att behöva analysera är ibland ytterst befriande. Maten är som alltid riktigt bra, stora sköna portioner med tjeckisk husmanskost. Den typen av mat som jag älskar mest av allt. Avskyr att gå på restaurang och inte bli mätt.

Ett sista stopp blev det på Akkurat, där var det dock så väldigt mycket folk att det bara blev en öl, Skebo Sambucus Superbia som i sann Skebo-stil var väldigt lättdrucken och utan några krusiduller. Ölet i fråga smakade verkligen fläder vilket gav den en klart somrig känsla.

Återstår att se när vi fyra gamla slitvargar nästa gång får tillfälle att besöka ett pilsnerpang ty lika trevligt som alltid det är det.

Lördag i Malmö, Brekeriet Bar och Malmö Brygghus

Lördagen började med en rejäl sovmorgon, ja såpass rejäl att hotellfrukosten bommades. (varför är det knappt några som erbjuder senare frukost än 11:00?) En hamburgare fick det istället bli till frukost, efter det lite allmänt flanerande på stan innan det var dags ett bege sig till Staffanstorp för att gå på Brekeriet Bar. Vi hade en felaktig bussbiljett som bara gällde i zon ett i Malmö, Brekeriet ligger i zon tre men busschauffören brydde sig inte nämnvärt utan lät och kliva ombord. Efter att ha åkt buss i ungefär 20 minuter gick vi av i Särslöv och promenerade i runt 10 minuter, sedan var vi framme.

Brekeriet Bar är ett arrangemang som grabbarna på Brekeriet tillsammans med medhjälpare arrangerar den sista lördagen i juni, juli och augusti i år. För den som missat juni och juli så finns alltså fortfarande chansen. Ett väldigt familjärt och mysigt arrangemang där ett flertal intressanta öl fanns att köpa, både på fat och flaska. Någon entréavgift existerade inte däremot fick man ett glas vid "entrén". Ytterligare glas gick att köpa för den som ville det. Nu var det aldrig några direkta köer under besöket så det gick alldeles utmärkt att gå fram med sig glas och beställa öl.

Några nya öl från Brekeriet provades, av dessa blev jag riktigt förtjust i Brekeriet Rosétte som var riktigt, riktigt uppfriskande i det varma vädret. Sköna bäriga toner inlindat i funk och brett. En öl jag gärna dricker igen.

Eftersom vi anlände på eftermiddagen var några av ölen slut, däribland min gamla favorit Brekeriet Cassis men det gjorde inte så mycket då det bland annat gick att köpa fler glas av Rosétte.

En annan öl från Brekeriet som inte var riktigt lika god men ändå klart intressant var Brekeriet Öl med salt och koriander. Ölet både doftade och smakade mycket koriander, gillar man inte nämnda krydda så har man nog problem med ölet. Själv gillade jag det, fanns även en viss gnutta av salt liksom den vanliga dosen funk och en liten dos parfym. En flaska kostade 60 kronor vilket förstås inte var något att bråka om. Det fanns även mat att köpa för den som ville det liksom läsk och vatten om man mot förmodan inte tycker om öl eller till sin stora fasa måste köra bil.

Är bra sugen på att gå på årets sista Brekeriet Bar, lördag 30/8 men det återstår att se om jag har möjlighet att göra det. Evenemanget var riktigt bra och skönt avslappnat. Pricken över i:et hade varit om man kunnat köpa med sig en flaska eller två, undrar om gårdsförsäljning hinner bli tillåtet under min livstid?

Väl inne i Malmö igen så det blev det kvällsmat, behöver nog inte skriva ett det blev en favoritgyros ännu en gång. Varför äta något annat typ?

Efter det var det bara att knalla över till Malmö Brygghus där kompisar från Uppsala och Stockholm satt och väntade. Anders "Malmö Brygghus" Hansson, eller "Stor-Anders" som jag kallar honom bjöd med oss på en rundtur där vi fick se en massa intressant.

Bland annat fick vi höra om expansionsplanerna, vi fick se hemliga öl som låg och gottade sig i sina tankar. Det mest intressanta av allt var att få höra om den nya baren som förhoppningsvis invigs lagom till bryggeriets fyraårs-jubileum i november. Själva bardisken ska vara närmare 20 meter lång med 42 olika tappar, varav 15 kommer att vara från Malmö Brygghus. Fem av tapparna kommer att vara dedikerade åt suröl. Onekligen låter det som den ljuvligaste av poesi. Kan knappt bärga mig inför ett besök i den baren.

Under rundturen bjöds vi på en Canned Wheat direkt ur tanken. Kan meddela att den var mer bitter än den helt färdiga produkten, humlen rev riktigt fint. Stort tack till Anders som lät oss följa med på rundturen.

När vi var klara med det satte vi oss utomhus och avnjöt några goda öl i den ljumma aftonen samtidigt som vi fortsatte att prata om öl, ett av de mest käraste samtalsämnen som finns. Drack några gamla favoriter men det blev även en ny, Malmö Rookie IPA. En skönt drickbar öl som hade en hel del humle, ananas, hö och citrus. Avslutningen var fint bitter. Ibland leker verkligen livet.

Återigen kan jag inte bli annat än imponerad av både Brekeriet och Malmö Brygghus. Bägge gör för det mesta väldigt bra öl med en egen touch och stor känsla vilket uppskattas. Malmö som öldestination blir bara bättre och bättre. Det är nästan så att det snart är läge att flytta ner.

Fredag i Malmö, Beer Ditch och lite annat smått och gott

Efter att vi checkat ut från hotellet begav vi oss till Teknikens och Sjöfartens hus som jag helt missat att besöka under samtliga tidigare besök i Malmö. För en ubåtsnörd som mig var det förstås riktigt kul och intressant att få gå ombord på U3 som ligger permanent vid museet. Min första ubåt besökte jag redan 1988 i Kiel, lumpen gjordes på Ubåtsskyddskompaniet. Ja det här med ubåtar har alltid varit högst fascinerande. En favorit är att titta på den förlängda versionen av Das Boot samtidigt som tysk husmanskost och öl konsumeras.

Efter det trevliga besöket hämtades väskan på Radisson och slöa som vi är tog vi tåget mellan Malmö C och Triangeln där vi checkade in på Scandic. Det hotellet är inte lika fint som Radisson men är ändå helt ok, ligger dessutom strategiskt till om man är ute efter att besöka några olika ölställen.

Innan vi började prova öl intog vi en som vanligt sjukt god gyros på enligt mig Sveriges bästa gyrosställe, Gyros Pita som ligger ett stenkast eller två från Möllevångstorget. Första gången jag besökte det stället var 2002, är fortfarande lika häpen nu som då. Hur kan det vara så gott?

Mätta och belåtna knallade vi till det nyöppnade Beer Ditch, ett ställe som drivs av makarna Ekne med familj. Jag tycker att det är så underbart kul att man i 50-årsåldern byter karriär och startar en pub. Det har varit riktigt intressant att följa vandringen från att de tog över lokalen och senare öppnade Beer Ditch.

Det första jag kunde konstatera var att lokalen var mysig och lagom stor. Då vädret var mer än varmt satt alla gäster utomhus. Sju olika öl på fat fanns det liksom ett gäng väl utvalda flaskor. Som första ställe i Sverige serverade Beer Ditch Ritterguts Gose på fat. På flaska är det en trevlig öl men på fat ännu godare. Riktigt läskande och skönt drickbar.

Ett par öl till hanns med innan Kristopher från Kornmalt & Humlekottar anslöt. Att träffa KP är alltid lika trevligt, av någon anledning blir det alltid en massa snack om öl och resor, så även nu. Måste erkänna att jag blev lite avundsjuk på hans reseplaner inför de kommande två månaderna. Lite senare anslöt även hans fru.

Beer Ditch hade fått in några flaskor från italienska LoverBeer som förövrigt importeras av Constant Companion. En flaska LoverBeer Saison De L'Ouvrier och LoverBeer Nebiulin-a köptes. Bägge ölen var riktigt goda även om min favorit var den sistnämnda som var skönt "funkig" och vinös utan att bli för extrem. En god hamburgare blev det också. (tyvärr missade jag att fota den)

Ett besök på Beer Ditch känns som ett givet inslag på framtida besök till Malmö. Stället kändes familjärt och vänligt. Priserna var bra och utbudet i högsta grad stabilt. Önskar verkligen familjen Ekne all lycka med sin satsning.

När man ska på ölrunda är det alltid bra att ha en guide som vet var de olika ställena ligger även om vi nog hittat till På Besök som låg typ på andra sidan gatan från Beer Ditch. Det blev bara en bägare på På Besök men det är ett ställe som jag gärna kikar förbi igen. Verkade avslappnat och med ett helt ok utbud av öl.

Vår nästa anhalt blev Söder om Småland som även det var ett nytt ställe för mig. Sannerligen inte illa att på en och samma kväll besöka tre nya ställen som dessutom låg i närheten av varandra. Söder om Småland var lite mer "seriöst" jämfört med På Besök. Maten såg riktigt intressant ut, ja det kanske är läge att äta där vid tillfälle? Ett par flaskor blev det, Omnipollo Magic #3,14 - Wildflower Honey Saison och Omnipollo Magic #7 - Pineapple/fresh spearmint Wit. Av dessa har jag tidigare druckit den sistnämnda vilket också är den godaste av de två.

Kvällens sista stopp tillsammans med KP och Caroline blev Malmö Brygghus. Att sitta på deras uteservering drickandes en öl eller två är verkligen inte fy skam.

Efter att vi fått skjuts till Bishops Arms Gustav Adolfs Torg där vänner från Uppsala skulle mötas sa vi farväl till KP och Caroline. En trevlig eftermiddag/kväll var det vill jag lova med de två sköna profilerna. Ännu var dock inte törsten helt släckt.

På Bishops Arms var det rätt stimmigt, många semesterfirare av blandad sort. En lirare glömde helt bort sin fru och valde att tränga sig in vid vårt bord, vad som än sades så tyckte han att det var det bästa han hört. En riktig profil som man bara gott kunde garva tillsammans med.

Ölmässigt tycker jag att Bishops Arms vid Gustav Adolfs Torg är en av de bättre i kedjan. Under besöket dracks bland annat en Stronzo South Hill Stout som var krämig och bjöd på en hel det gott som mörk choklad, aska och lakrits. Bryggeriet har tyvärr lagt ner verksamheten så alltför många fler öl lär det inte drickas från Stronzo. Det är sannerligen inte ofta jag ser öl från Dogfish Head i Sverige så det kändes givet att ta ett glas My Antonia vilket är en Imperial Pilsner. En stabil sådan med mycket humle, citrus och bröd. Avslutningen var bitter. Av den hyfsat starka alkoholhalten på 7.5% märktes inte mycket. Det blev även ett smakprov av BrewDog Hello My Name is Päivi vilket är en DIPA smaksatt med havtorn från den finska kusten. Som med de flesta andra ölen i "Hello My Name is-serien" lyckades jag knappt känna något av bäret i fråga. En fullt drickbar öl men något saknades trots allt.

En riktigt härlig fredag var det men i ärlighetens namn kändes det rätt skönt att rätt sent på aftonen krypa till kojs. En dag till återstod, mer om den dagens äventyr i nästa inlägg.

Torsdag i Malmö, Hamnmästaren och Bishops Arms Savoy.

För en dryg månad sedan bestämde jag mig för att åka till Malmö den sista helgen i juli. Det är en stad som jag alltid gillar att besöka och då inte bara för ölets skull. Min första tanke var att åka ensam med sedan insåg jag att det trots allt är trevligare med sällskap, hörde med Eddan om han möjligtvis ville följa med, det ville han!

Det blev en lättare korrigering av resplanen, istället för att flyga ner på fredagen blev det en eftermiddagsflight på torsdagen. Fredag till söndag skulle det sovas på Scandic Triangeln men den första natten i Malmö tillbringades på Radisson Blu. Det visade sig vara ett bra upplägg eftersom nämnda torsdag då kunde ägnas åt ett par ställen som ligger i närheten av Radisson.

Innan något ölställe besöktes blev det ett besök på Systembolaget Hansa, mat och en ganska lång kvällspromenad mot Västra Hamnen, den nya fina stadsdelen i Malmö. Ja det är förstås särskilt fint på sommaren då det bjuds på paradväder. Tyvärr var inte badbyxorna med, snacka om nybörjarmiss!

Hade kunnat sitta kvar i en timma till och tittat på havet och folklivet men törsten började visa rejäla tendenser till att vinna övertaget. Sagt och gjort, det var bara att knalla iväg till Hamnmästaren. Under mina tidigare besök på Hamnmästaren har det varit lugnt, nu var det ganska mycket folk. Tror att alla satt utomhus, ja något annat hade känts fel i den ljumma kvällen.

Började med en Hamnmästaren, hade utan problem kunnat svepa ölet men då jag försöker vara en gentleman gjorde jag inte det. Ölet var förstås väldigt läskande och satt som ett smäck.

Därefter var det läge att prova de två nya ölen som fanns bland tapparna, först ut Malmö Brygghus Keykikane vilket är en "kokosporter". Det var en behaglig porter med en hel del choklad samt en dos kokos. Inte alls tung men med en munkänsla som var åt det krämiga hållet. En stabil öl helt klart.

Nästa nya öl var Malmö Janets Brown Ale som var en brown ale med mer humle än vad jag normalt förknippar med stilen. Frisk och lättdrucken med en bitter avslutning som hade en del karamell men även spår av ananas.

Vid det här laget började klockan närma sig 23, det vill säga stängningsdags så vi bestämde oss för att knalla i runt fem minuter till The Bishops Arms Savoy, ett ställe som jag bara besökt en gång tidigare (2012). Där var det ganska lugnt, utbudet på fat var inte så märkvärdigt så det fick bli ett par flaskor.

Det är sällan jag stöter på något nytt från isländska Ölvisholt Brugghus men i ena kylen fanns Ölvisholt Vatnajökull Frozen in Time. Det är en söt Belgian Ale med torkad frukt, honung, jordgubbar och en viss maltighet. Drickbar men långtifrån den godaste ölen jag druckit i år.

En flaska till hanns med, nämligen en från Schweiz. Trois Dames la Fraicheur du Soir au Basilic var det enkla namnet på ölet. En uppfriskande witbier där basilikan verkligen kändes både i doft och smak.

En sista öl blev det på rummet, en öl från lokala South Plains Brewing Company med namnet Hoptimus Erectus. Tycker att doften var helt ok med humle och en touch av tropiska frukter. Smaken var fyllig och riktigt bitter. Tyvärr fanns det en touch av något som påminde om smör som var lite störande för att ett ge ölet ett högre betyg.

Mer än så blev det inte på torsdagen men ett par till dagar väntade så panikkänslan var skönt nog inte alltför stor.

En ljummen sommarkväll

Förra veckan bjöd på en sådan där värme som gör att man blir skönt loj, det enda vettiga att göra är att dricka öl, intag av vätska är ju som bekant viktigt då det är varmt. Det gamla vanliga gänget samlades på Basunen för en dag i ölets tecken, ja det blev även väldigt goda hemmagjorda hamburgare samt lite annat smått och gott. Det blev ett gäng öl, bland annat sommaröl från Belgoklubbens senaste låda.

Måste säga att jag gillar Belgoklubbens lådor. En del av ölen har skådats på plats i Belgien utan att det blivit något köp. Som regel är det intressanta öl som aldrig smakat tråkigt. Hoppas att det fortsätter så.

Nu är det ingen idé att nämna alla ölen som dracks under dagen och kvällen utan jag plockar ut några som jag fann extra intressanta, för att inte tala om suveränt goda.

Efter att ha suttit i några timmar var det matlagning som gällde, det blev som sagt hamburgare på hemmamald högrev. Under själva matlagningen var vi förstås tvungna att ha något i glaset, FiftyFifty Imperial Eclipse Stout - Elijah Craig 12 Year Barrel var ju onekligen en fin sådan. Nu har jag inte haft förmånen att prova alltför många Eclipse men precis som med de tidigare varianterna är det särskilt balansen och den mjuka fina munkänslan som ölen har som jag särskilt uppskattar. Denna varianten hade en hel del choklad, vanilj och bourbon. Inte extrem på något sätt utan riktigt fint drickbar. Stabil öl minst sagt.

Constant Companion är en liten ölimportör som startades 2013. De var valt att arbeta med mindre bryggerier som har en begränsad produktion, så långt ifrån de stora drakarna man bara kan komma. En av dessa bryggerier är enligt mig svårt underskattade Geuzestekerij De Cam. Tidigare i år släppes deras De Cam Oude Lambiek anno 2009 i en mycket begränsad upplaga. Som tur är fick jag tag på en flaska.

Det var en väldigt trevlig öl helt utan kolsyra. Soft och uppfriskande. Äpplen, lite vinäger, funk, ek och lite frukt. Balanserad och inte så syrlig. Riktigt bra vuxensaft om det ordet får användas. Tack till Constant Companion som lyckades få in några flaskor.

En öl som kanske inte var kvällens godaste men som ändå kändes passande var Midnight Sun Arctic Devil, en Barley Wine som köptes i San Francisco i februari. Söt det var den med karamell, portvin och en del malt. Passade fint till osten och cigarren.

Ännu en liten ölprovning avklarad, fler lär följa.

Söndagsbesök på Mikkeller

Som bekant öppnade Mikkeller Bar Stockholm i mars, allt som oftast är baren väldigt välbesökt. Visst kan det vara kul då det är mycket folk och stimmigt men ibland är det motsatta också i högsta grad skönt. Ett tips är att besöka Mikkeller på en söndag, gärna så tidigt som möjligt på dagen. (de öppnar 14:00). Jag var inne på ett snabbt besök förra söndagen, i lokalen var det inte fler än en handfull personer, lugnt och skönt alltså, en perfekt jobbmiljö då några nya öl ska provas.

Det som framförallt lockade mig var de tre nya ölen i Mikkellers spontanserie, Spontandoublekiwi, Spontandoublepomegranate och Spontandoublegrapefruit. Kiwivarianten tycker jag smakade lite väl mycket vinäger, den var rejält syrlig. Nja, bland den sämsta i spontanserie. De två andra däremot var betydligt godare, särskilt Doublegrapefruit tyckte jag om. Den smakade verkligen grapefruit, funk och lite citrus. Torr och med en fin syrlighet.

En Mikkeller Nossebajer satt fint efter de tre inledande ölen, en färsk och uppfriskande IPA med ananas, hö och citrus. Den var inte så bitter, förmodligen en riktigt stabil sommaröl.

Tanken var att inte prova så många öl men ibland går det inte att låta bli att testa några bonusöl. Tre sådana var To Øl Black Ball Ballistics, To Øl Half N Hafnia och De Molen Hel & Verdeomenis 666-ish. De två ölen från To Øl var goda utan att vara briljanta. Ölet från De Molen däremot var riktigt gott. Mycket bitter choklad, ek, lakrits, portvin och lite svaga toner av bär. Kroppen var härligt tjock och avslutningen lång och värmande.

Precis som vanligt var servicen vänlig och synnerligen bra. Att besöka Mikkeller på en söndag är verkligen något att rekommendera då det som sagt är lugnt och skönt. Det finns tid för prat och analyserande. Jag är väldigt övertygad om att jag kommer att återvända.