Eddan var min följeslagare denna gång, Eirik (Basunen) hade annat att tänka på med tanke på den nyfödda dottern. Efter att ha checkat in och ätit lunch råkade vi hamna hos Ølbutikken, glädjande nog hade de fyllt på hyllorna, särskilt jämfört med mitt besök i början av april. Sex stycken flaskor blev det, varav en till hotellrummet som rumsöl.
Helt klart blir det allt svårare att bli sådär våldsamt upphetsad inne i en ölbutik som man kunde bli för några år sedan, en viss mättnad finns det helt klart nu även om det förstås alltid är kul att shoppa en butelj eller två. Självklart passade jag på att fråga om årets Cantillon Blåbär, svaret var att den är försenad med en förmodad premiär i augusti. Jag misstänker vad jag kommer att göra under semestern i augusti, är det för förutsägbart?
När vi handlat färdigt knallade vi den korta biten till Mikkeller Bar, en bar som igår fyllde tre år, grattis till det. Mikkeller Bar har jag gillat från första stund, ja det var kärlek från det första ögonkastet, en fantastisk känsla. Under CBC-veckan händer det mycket ölrelaterat i Köpenhamn, Mikkeller Bar hade på onsdagen en "Chicago Craft Beer Event", kul att en del rester sparades till oss, närmare bestämt sju olika öl från Chicagotrakten som hann provas. Några av dessa kom från för mig nya bryggerier, sådant är ju alltid både kul och intressant. Piece Camel Toe Egyptian Pale Ale från Piece Brewery & Pizzeria är en DIPA som jag blev lite lätt förtjust, så skön öl att bara hälla i sig. Såklart både humlig och bitter men väldigt läskande på något sätt. Att det var mitt första öl efter en veckas vila bidrog med all säkerhet till att jag tyckte att den var så schysst.
En annan bra öl, eller rentav bättre var Haymarket Indignant Imperial Stout från det i Chicago belägna bekanta Haymarket Pub & Brewery. Tjock och med en fin kropp, ja vem tusan gillar smala tunna saker? Nä det var en öl i min smak, vinös och full av både det ena och andra. Har nu provat 12 öl från Haymarket och denna är den klart bästa hittills.
Som vanligt hade jag kunnat sitta en stund till, men som nog de flesta vet finns det sedan i mitten av mars en till bar i Köpenhamn med namnet Mikkeller, nämligen Mikkeller & Friends. Efter en trevlig promenad i solskenet var vi framme där kring klockan 17:00, inte helt oväntat var det mycket folk men vi lyckades nästla in oss vid baren där vi komma att stanna resten av aftonen. Innan botaniserandet av de 40 olika fatölen skulle börja handlades några flaskor i Mikkeller & Friends Bottle Shop.
Det var det här med CBC-veckan och ölhändelser, på tisdagen kopplades det på 20 olika suröl, de flesta fanns kvar på torsdagen. Till min glädje fanns det fyra nya sådana från Mikkeller, av dessa var Mikkeller Spontanfigs både den suraste och godaste. Helt klart bidrog fikonen med en extra knorr till ölet, passa på att testa om ni får chansen är mitt stalltips. Gillar man mormors flädersaft kan det mycket väl värt att prova en mer vuxen variant, nämligen Mikkeller Spontandoubleelderflower. Riktig egen, eller speciell med tydlig karaktär av fläder. Klippa och solnedgång som sällskap till en flaska i Stockholm skärgård, ja tack!
Jag vet inte vad det är med mig men då en flaska Mikkeller Spontanriesling beställdes började en spanjor och en bulgariska diskutera vad det vad som dracks men det tog inte alltför länge innan det istället diskuterades politiska förhållande i Sverige och Bulgarien, då med fokus på statsskicket. Ser jag verkligen ut som en torr byråkrat, skratta eller gråta är den stora frågan? Nä ska man se ut som någon så ska man se ut som Göran Greider, ja i alla fall vad gäller skön frisyr.
Mitt under den synnerligen intressanta diskussionen äntrade några gamla bekanta in, Johan, Tom med två kamrater. Som vanligt då de herrarna träffas blir den en med rumsren nivå på diskussionerna.
När vi ändå var några passade vi på att beställa in något kul från flasklistan valet föll på en Three Floyds Murda´d Out Stout men tyvärr var den slut så vi fick nöja oss med en Three Floyds Bourbon Behemoth with Cherries, ja ibland är livet hårt.
Föga förvånade var ölet alldeles fantastiskt bra, en Barley Wine av högsta klass. Flaskan gick på 750 ddk vilket förstås är väldigt mycket men är man några stycken som är med och delar är det väl värt det. Det verkar som att ryktet spred sig i salongen då det var tre amerikanare som frågade om de fick ta och dofta på ölet, självklart fick det liksom ta en sipp. Vi ölnördar tillhör ju samma sköna familj. En av herrarna som så gärna ville dofta på ölet var en anställd på Cigar City, tyvärr la jag inte namnet på minnet. Det hela visar i alla fall hur svåra vissa öl är att hitta även i USA. Mikkeller & Friends har förövrigt ett unikt samarbete med nämnda Three Floyds i och med att de bland annat är det enda stället utanför USA som har fatöl från bryggeriet.
En härlig kväll var det, jag kände att det började bli dags att börja tänka på refrängen, fredagen och lördagen skulle ju trots allt bjuda på en öl eller två. Sista öl på Mikkeller & Friends blev världens högst rankade Irish Ale, gissa från vilket bryggeri? Grattis, du gissade rätt! Three Floyds Brian Boru. Irish Ale inget som jag brukar dricka ofta men en sak är säker, denna var klasser godare än Kilkenny.
Känns som att det mesta redan skrivits om Mikkeller & Friends, men det går inte att undvika att gilla stället, eller gilla och gilla, älska är det rätta ordet. Jag längtar redan till mitt nästa besök.
Kvällens absolut sista öl intogs på hotellrummet, en Amager Kååd fick den äran. En duglig IPA som var mer eller mindre purfärsk, sämre dricka till godnatt kan man ha.
.JPG)
