Kulminator, Antwerpen.

Efter att igår på förmiddagen ha besökt Cantillon tog Eddan och jag tåget till Antwerpen. Resan var billig och tog inte alltför lång tid. 14.80 t/r för två personer, resan tog ungefär 40 min. Anledningen till att vi besökte Antwerpen var givetvis Kulminator, ett ställe som slog upp sina portar 1979. sanslöst många öl hade de, dessutom riktiga glas till varje öl, det är klass!




Strax efter klockan 17 skuttade vi in i lokalen. Lokalen, ja miljön inne i lokalen var väldigt speciell. Litet, kanske runt 45 platser en massa gammal ölreklam både här och där, krukväxter. Herrarnas toalett såg ut att vara från tiden kring andra världskriget. Ja det kändes nästan som att sitta hemma hos någon äldre bohemisk släkting.

Vi började med att beställa två olika årgångar av Chimay blå. Årgång 2000 samt 1994. 7 respektive 10 EUR kostade flaskorna. På Akkurat kostar en 1996:a 205 kronor som jämförelse. Sverige är verkligen pinsamt dyrt vad gäller öl och annat.




Det var en rätt stor skillnad mellan de bägge ölen. Årgång 2000 hade en mörkare färg, tightare skum. Skumhinnan låg kvar betydligt längre på den, ja hela tiden. Årgång 1994 kändes lenare, alkoholen var inte lika påtaglig. Aromen var skön. Den hade klart vinösa toner, ja liknade helt klart portvin. Kroppen var ganska mycket tunnare jämfört med årgång 2000. Etiketten var så skör att då jag tog på flaskan fastnade det bitar på mina fingrar. Fast det kanske beror på att mina fingrar är så feta? Vad vet jag.

Efter det bägge Chimay var det dags för Pannepot Vintage 2005, en helt underbar öl!



Vackert utseende med den mörka, nästan svarta färgen. Skummet var krämigt och mycket fint att beskåda. Härlig smak med många olika ingredienser. Kola, torkade bär, kryddor, småkakor, russin, lakrits. Hon var fyllig och full av bubblor samt komplex. En underbar öl! Betyget kan inte bli annat än högt 4,5/5



En rätt gammal Belle-Vue Kriek provades också. Årgången var 1995. Skadat gods kanske någon skulle säga men jag tycker att den var rätt skoj. En hel del körsbär i både doft och smak, sötman var inte alls sötsliskig. Ingen syrlighet och ingen kolsyra. Helt klart kan det vara intressant att spara en liknande kriek i bra många år. Det kändes verkligen som att en hel del hade hänt med vätskan under årens lopp. Betyget landar kring 3,25/5.



Efter de inledande ölen frågade jag den smått excentriske ägaren till Kulminator, Dirk Van Dyck om han händelsevis hade någon flaska 3 Fonteinen Millennium Geuze i gömmorna. Det hade han inte, fast helt säker kan man förstås aldrig vara. Det är inte vem som helst som får beställa vad som helst på Kulminator. Apropå ägarna, särskilt snabba var de ej att ta emot nya beställningar, nä allt fick ta sin tid. Stämningen var verkligen familjär och mysig.



Istället beställde Eddan och jag in en varsin flaska Courage Imperial Russian Stout, anno 1983. Bryggeriet finns inte längre så det var förstås en smått unik öl.



Etiketten på flaskan var väldigt välbevarad. Vätskan väldigt mörk, fint brunt skum. Man kanske kunde tro att smaken skulle vara träig och smaka papp men så var inte fallet, nä istället var det mycket kaffe, lakrits, vinösa toner och mörka bär. Inte så mycket choklad. Munkänslan var ganska tunn, vätskan var ganska lätt. Eftersmaken var inte alltför lång, en viss syrlighet fanns där också. Helt klart en småtrevlig stout som åldrats med värdighet till skillnad från undertecknad. Det var bara att hälla i sig vätskan, lättdrucken. 3,5/5

Det är ingen myt att det sägs finnas katter inne på Kulminator, två stycken såg vi. Endast Gud fader vet hur många där egentligen finns. Undrar förresten var ägarna bor, inne på Kulminator? Ja stället kändes mer som ett hem än en pub.



Gueuze De Troch Cuveé Chapeau 1999. Såpass vuxen har jag blivit att en gueuze tackar jag inte nej till.



Syrlig det var den men inte extrem. Doften var ganska nertonad, äpplen samt den klassiska doften av stall infann sig förstås. I smaken tyckte jag mig känna lite vinbär. Väldigt uppfriskande och trevlig öl att dricka. Det trevliga holländska paret som satt bredvid oss sade att "De Troch" betyder detsamma som "utfodringsstation för grisar". Vem vet, kanske tyckte de att vi var som grisar men det får vi isåfall bjuda på. Betyg 4/5.

Inne i lokalen fanns det ett gäng amerikansa gentlemän, de tycktes ha en helafton. Bland annat beställde de in 10 olika årgångar Stille Nacht, den äldsta från 1982. Endast på Kulminator skulle jag tro.




Kvällen på Kulminator avslutades anständigt. En tallrik med lite ost samt en Westvleteren 12 från 2004 beställdes. "Westy 12" är verkligen underbar. En utomordentligt god öl där 5 cl skulle räcka långt. Flaskan kostade endast 12 EUR.



Kulminator motsvarade verkligen alla förväntningar. En liknande miljö på en pub har jag aldrig upplevt. Det gick att samtala normalt, i bakgrunden hördes endast diskreta toner av jazz samt klassisk musik. De bägge ägarna var på gott humör. Den enda nackdelen var att rökning är tillåtet, paret som satt bredvid oss kedjerökte bägge två. Lite jobbigt var det att gå till herrarnas, på vägen dit kunde man kika in i öl-förrådet. Man kan bara drömma om vad som finns nere i gömmorna i källaren.



Har ni vägarna förbi Antwerpen tycker jag verkligen att ni ska ägna några timmar åt ett besök på legendariska Kulminator. Utbudet av öl var enormt, det var inte lätt att bestämma sig för vad man skulle beställa. Skulle gärna besöka stället igen, ja det står jag för.

90 euro kostade kvällens kalas. Det måste anses väldigt prisvärt med tanke på vad som beställdes. Man kan ju smått undra vad de har för marginaler på sina öl?

Skulle jag äga en bar skulle den vara ungefär som Kulminator, ett ställe med en egen stil och skön känsla. Verkligen ett underbart ställe, legendariskt!

Besök på Cantillon.

Nyss kom vi tillbaka till hotellet från ett makalöst besök på Brasserie Cantillon. Det var bryggmästaren själv, Jean-Pierre Van Roy som önskade oss välkomna. Övriga personalen var också väldigt trevlig och berättade det vi ville veta om deras öl. En av lirarna som vi pratade med beklagade att belgarna knappt dricker lambic numera, de verkar föredra modernare öltyper. Inträdet kostade 5 EUR, då ingick ett par provglas, i vårt fall Cantillon Rosé de Gambrinus samt Gueuze. Bägge utmärkta, men undrar om inte Rosé de Gambrinus smakade bäst. Nedan följer några bilder från besöket.



Miljön inne på bryggeriet var verkligen underbar, det är verkligen ett levande museum. Tittade man i ett hörn kunde man se en låda eller lådor med dammiga gamla buteljer. En massa äldre maskiner fanns det också.










Bryggeriets katt såg vi inte till, däremot en hel del spindlar och spindelväv. Ett tips om ni besöker bryggeriet är att titta upp i taken samt på fönstrena.



Som sagt, det var det här med lådor lite här och där. Frestad det blev man.





Det var lite liv både här och där inne på bryggeriet. Verkligen en härlig arom inne på bryggeriet.




Säg är det inte en ljuvlig "musik"?



Efter rundan blev det som tidigare nämnt några smakprov, ungefär 10 cl av bägge.



Givetvis avslutades besöket i butiken, priserna var sanslöst låga jämfört med "stan". Bland annat köpte jag en stor flaska Grand Cru Bruocsella för 5,40 EUR. I shopparna kostade en likadan flaska närmare 14 EUR. Enorm skillnad måste man säga.



Måste säga att jag är väldigt nöjd med besöket på Cantillon. Lätt att hitta dit är det också, ungefär 25 minuters promenad från Grand Place, dvs Bryssels absoluta centrum.

Jaha, strax bär det av till Antwerpen, en liten avstickare kan man kalla det.

Lugn inledning på helgen i Bryssel.

Den gamle skojaren Eddan och jag åkte till Bryssel på fredagen. Flyget var via Oslo så det tog en stund att komma fram. Vi checkade inte halv nio och sprang nästan på direkten till närbelägna Beer Planet för att köpa några öl. Den affären var liten men med ett skönt utbud. Runt 600 olika öl har de. Vi hade bara 10 minuter på oss innan affären stängde så det blev några väldigt spontana öl, bla någon skum med kokossmak. Återstår att se hur den smakar.

Belgien är inte bara öl, nä jädrans vad många chokladställen det finns i denna by. Vilken tur att jag inte gillar choklad, nä snacka om överskattad produkt.



Efter en enkel kvällsmåltid på ett hamburgarhak med extremt slö service tittade vi in på smått klassiska A la Mort Subite. Det var ett jäkla pådrag där inne, fullsatt och en skön atmosfär. Den enda som störde var halten rök, i Belgien är det fortfarande tillåtet att bolma för fullt inne på restauranger.





Två öl drack jag på la Morte Subite, nämligen deras La Mort Subite Blanche Lambic samt Peche.



Blanche Lambic hade en grumlig gulaktig färg, skummet var inte stort. Påminde väldigt mycket om veteöl men inte så kryddig. Dominerande i både doften och smaken var banan, vanilj, körsbär samt lite diskmedel. Helt ok att dricka men ganska medioker i längden då det inte hände så mycket med själva smaken. Lättdrucken, ingen beska, ingen syrlighet, ingen eftersmak samt inte så mycket kolsyra. Låter kanske inte särskilt upphetsande men betyget blir ändå 3,25/5.



Om Peche behöver man egentligen inte skriva så mycket. Den både doftade och smakade extremt mycket persika, nästan som läsk. Väldigt lättdrucken men ett glas var tillräckligt. I längden blev det lite tråkigt då smaken var så endimensionell. Väldigt söt, inte mycket till syrlighet men ändå klart drickbar. Svårt att sätta betyg då den var extremt lättdrucken och schysst på det sättet men som sagt kanske lite enformig. 3,5/5

Får se vad det kan tänkas bli nu som en liten sängfösare, Lindemans Faro och Mort Subite Oude Gueuze ligger bra till. Förstnämnda kostade 2 EUR samt den andra 4 EUR. Inte särskilt dyrt med andra ord.

Imorgon är tanken att vi efter frukost skall besöka Cantillon, därefter några ölbutiker för att sedan åka till Antwerpen. Finns visst ett ställe där som heter Kulminator. Gissar att lördagen kommer att bli bra.

Southern Tier Hoppe och Un*Earthly

Eddan och jag delade på de två nyheterna från Southern Tier som fanns på Systembolaget i september. Igår provade vi dem hemma hos Eddan. Även Silenzi var närvarande men han sniffade bara på ölen då han senare på kvällen skulle ta bilen hem.

Vi började med Hoppe, en imperial extra pale ale.



Färgen var gulaktig, ganska ljus sådan. Skummet var vitt och ett par centimeter högt. Doften var schysst, den typiska sköna "amerikanska" doften av humle och frukt. Inte alls lika intensiv doft som i de allra trevligaste humlebomberna men klart tillräcklig en vanlig, enkel tisdag i oktober nådens år 2009.

Smaken innehöll förstås en hel del humle, citrus, kola samt tropiska frukter. Inte sådär jättemycket grape. Beskan fanns där men den var inte alltför intensiv. Ölet kändes balanserat och snällt. Väldigt lättdrucken och trevlig, en flaska till hade inte varit några problem.

4/5



Efter en paus provade vi sedan Un*Earthly, en imperial india pale ale. Det gjorde att det började vattnas om munnen.

Färgen var mycket mörkare jämfört med Hoppe. Skummet var ganska tanigt.

En hel del tropiska frukter i aromen, betydligt mer grape jämfört med Hoppe. Väldigt besk smak, även en hel del karamell. De tropiska frukterna som jag hade förväntat mig känna i smaken fanns där men de var inte intensiva. Nä Un*Earthly kändes inte lika balanserad som Hoppe, här var det beskan som stod i fokus. God och klart drickbar men inte lysande. Besvikelse är kanske fel ord men jag hade hoppats på något annat.

3,75/5

Southern Tier gör helt ok öl men jag har ännu inte druckit något från dem som jag blivit kär i. Vem vet, den dagen kanske kommer?

Prykmestar Savu.

Igår var det dags att prova det sista finska ölet som inköptes av mina föräldrar då de var i Finland i somras. Vakka-Suomen Panimo är ett litet bryggeri som startade sin verksamhet 2007, deras första öl stod färdigt 2008. För tillfället har de fem olika standardöl plus några säsongsbetonade specialare såsom påsköl. Jag provade Prykmestar Savu, en rököl som ingår i bryggeriets standardsortiment.



Ölet hade en väldigt mörk färg, inte riktigt kolsvart men ändå väldigt svart. Skummet var smutsigt och inte alltför stort, försvann snabbt gjorde det också.

Doften var ganska trevligt rökig tyckte jag, inslag av träd och rökt skinka. Tyckte även att det någonstans i bakgrunden fanns en doft som påminde lite om filmjölk. Låter tokigt men doften var inte tokig utan helt ok.

Smaken innehöll en del sötma, bacon, salt, rökt malt samt lite tjära. Munkänslan var åt det gräddiga hållet, själva röksmaken var mild. Inte alltför avancerad men trevlig att dricka då smakerna kändes rena. Eftersmaken var medellång.

Nu har jag druckit ett tiotal olika rököl, denna hamnar högt bland dem. God även om den inte når upp till de bästa tyskarna. Förmodligen är detta det bästa ölet från Finland som jag hittills druckit.

3,5/5

En dag helt i min smak.

En underbar onsdag har det varit. Dagen började med en schysst lunch tillsammans med en gammal studiekamrat, sedan begav jag mig till Sjöhistoriska museets Titanic-utställning. Titanic har fascinerat mig i åratal. Inte blev dagen sämre av besöket på Vasamuseet. Det gamla regalskeppet och 1600-talet finner jag ytterst intressant. Skulle jag vinna många miljoner skulle jag lätt kunna sluta jobba och sätta mig att studera gamla böcker om fartyg och gamla tider tills det var dags att lämna detta liv. Givetvis då tillsammans med en flaska Imperial stout eller två. Vasamuseet är verkligen en pärla på denna jord, helt underbart ställe att strosa omkring i.




Idag lärde jag mig att dåtidens sjömän drack mycket öl, 63 liter per månad var ransonen. Förmodligen var det inte Mikkeller Black i tunnorna. Hittills i år har jag avnjutit ungefär 75 liter öl, ja jädrans vad långt efter jag ligger jämfört med en sjöman från 1600-talet.



Dagen var inte slut med detta, nejdå, långt ifrån. Till att börja med besöktes smått klassiska Soldaten Svejk, eller "Svejken" som vi alla säger. En dag fylld av museumbesök innebär verkligen att det är läge att fylla skrovet med näring. Alldeles för länge sedan mitt senaste besök i juli 2008 måste jag säga. Svejken får väl sägas vara lite av ett stamhak, ja iallafall förr. Mycket trevligt ställe med underbar mat och sympatiska priser. En av anledningarna till dagens besök var att de serverade opastöriserad Pilsner Urguell, något som Schnille och schmak rapporterade om för några veckor sedan.



Rätt skoj det där med den opastöriserade Urquellen, vad jag förstått är Svejken den enda restaurangen utanför Tjeckien som saluför just den ölen, verkligen unikt med andra ord.



Nu är det länge sedan jag drack vanlig Pilsner Urquell men den opastöriserade var helt klart trevlig. Inte sådär alltför avancerad eller "märkvärdig" men däremot skön med sina enkla och rena smaker. Ölet såg läckert ut i glaset, skummet var stort. Helt klart sinnebilden av en klassisk pilsner. En hel del citrus och smör i smaken liksom malt, givetvis även bröd. Beskan var inte fy skam. Halten kolsyra tyckte jag var låg. Skön törstsläckare utan några direkta krusiduller. 3,25/5



Till den härliga maten drack jag en Skalak. Ingen märkvärdig öl men den passade fint till den ljuvliga Pragerschnitzeln. Även på den var skummet skönt, mycket malt samt en viss gräsighet i aromen. Ganska söt smak men en hel del bröd och humle. Eftersmaken var väl kanske en aning vattnig. Inget superöl men släckte törsten kan man säga. 2,5/5

Till efterätten (ja naturligtvis blir det efterrätt, vad trodde ni?!) blev det en mörk Bernard. Det ölet har jag gillat i många år. Black lager dricker jag inte alltför ofta men det är helt klart en underskattad och småtrevlig typ av öl.



Härlig mörk färg dock inte kolsvart. Stort fluffigt skum som var lite smutsigt. Rostad malt och kaffe samt lite choklad i doften. Smaken innehöll mycket av det som fanns i doften. Inte alltför fylligt öl, däremot en mörk öl man lätt skulle kunna njuta ett antal av utan att lägga skridskorna på hyllan. 3,75/5

Av bara farten blev det ett litet depåstopp på Glenfiddich Warehouse i Gamla Stan. De hade fått in Nynäshamns senaste öl, Rakau.



Nya öl från Nynäs vill jag alltid prova. Tyvärr var inte Rakau sådär vidare skoj. En pale ale som verkligen doftade Nynäshamns Ångbryggeri lång väg, det är verkligen något speciellt med deras "hussmak". Såg rätt fint ut i glaset med det stabila skummet. Fruktig doft som även innehöll mycket tvål. Tvål fanns det även i smaken, nja sådär jätteskoj är det inte i längden. Tvålsmaken dominerade lite väl även om där fanns en del jäst, frukt och humle i bakgrunden. Njet, en av de sämre från Nynäs måste jag säga. 2,5/5

Som en nätt liten avslutning på onsdagens övningar beställde jag en Sotholmen Extra Stout. Innan jag väl beställde glaset fick jag små smakprov av den vanliga Sotholmen samt en vanlig Guinness. Måste säga att Guinnessen var att skämt i jämförelse med Sotholmen, obefintlig doft och smak. Ren Kalle Anka, kanske hårt att skriva så men det var min spontana tanke. Visst skall man skriva det man tycker?



Sotholmen Extra Stout var inte alls dum. Den är på 7% jämfört med 4% för standardvarianten. Skummet var smått sensationellt läckert, jag ville ta fram en sked och bara hugga in.

Mycket kaffe i aromen, betydligt mer kaffe än choklad. Tyckte mig även känna aningen rök samt karamell. En skön doft helt klart. Smaken var inte fel den heller, kaffet dominerade. Rostade toner, lite oljig känsla, kroppen var kraftigare jämfört med Sotholmen "light". Vätskan ganska torr, helt klart en trevlig stout att dricka. Inte våldsam på något sätt utan bara mysig en vanlig onsdagkväll.

4/5