Karhu Korpisavu

Jaha, vad skall man tro om Karhu Korpisavu, en rököl från Republiken Finland? Vanliga Karhu-ölen är verkligen inget att hurra över så förvätningarna var inte alltför höga då jag igår skulle dricka Korpisavu.

Det hela började inte så bra när jag läste innehållsförteckningen, ölet innehöll bla stärkelse samt aromämnen. Jag som trodde att rökölet fick sin unika karaktär genom rökt malt. Hmmm, fast det fuskas förstås överallt, hur många sk "rökta skinkor" tror ni är rökta på riktigt?

Flaskan var på 0,33 cl, 6% alkohol. Brunaktig färg, ganska likt mahogny. Ljust, vitt skum som försvann tämligen snabbt. Doften var rätt svag, lite rök och blött träd, ungefär som då man blöter laven när man skall bada bastu. Svaga toner av hö tyckte jag mig också finna samt en viss maltighet.

Smaken var tyvärr rätt beskedlig den också. Visst fanns där lite smak av rökt skinka och korv men framförallt var ölet sött. Röksmaken var svag, kände inte mycket av den. Vem vet, detta kanske var en rököl för folk som inte tycker om rököl? I dimma är allting möjligt som gamla sjökaptener brukade säga. Ölet var dessutom ganska tunt, avslutningen kändes vattnig. Inte mycket till eftersmak. Lättdrucken förstås, inte så mycket kolsyra.

Nä, skall man dricka riktigt god rököl skall man nog trots allt satsa på öl från Bamberg. Den konstgjorda aromen var ingen jättehöjdare, för svaga smaker helt enkelt. Kanske passar den bättre framför en öppen brasa uppe i Lappland, det är nog snart läge att prova om så är fallet.

2,75/5

Innis&Gunn, for the last time?

För en tid sedan läste jag Victors blogginlägg om Innis&Gunn. Jag visste att jag hade en flaska Island Cask Oak Aged Beer i förrådet, inköpt i november 2008. Läge att slå till, man får ju aldrig tveka eller hur?



Ölet bjöd på en väldigt mörk färg men ändå inte kolsvart. Inte alltför mycket skum men en del rester fanns kvar på glasets insida.

Doften var söt med inslag av rök, ek och tjära. Värt att nämna är att ölet lagrats på whiskyfat från Islay i Skottland, ja det där har ni koll på.

Väldigt söt smak, nästan lite sliskig. Mycket rök och tjära, munkänslan ganska vattnig på något sätt. Tämligen beskedlig eftersmak konstigt nog, trodde att rökigheten skulle sitta i längre.

Nä, det bästa med ölet var den lyxiga förpackningen, såg verkligen elegant ut. Det kommer att dröja innan jag återigen dricker något från Innis&Gunn, särskilt roliga är det ej men onekligen säljer de väldigt bra i Sverige.

1,75/5

För övrigt måste jag passa på att ge ett boktips. Carsten Jensen, "Vi, de drunknade". Helt suverän, bland det bästa jag någonsin läst.

Veckans Cantillon, Gueuze.

Var på lite ärenden på Södermalm tidigare idag (eller nja, igår om man skall vara helt korrekt). Är man där i krokarna är det lätt hänt att man råkar gå förbi Akkurat, så skedde även denna gång. En schysst lunch intogs sedan satte jag mig på deras uteservering, det gäller att ta chansen så länge vädret tillåter.

Som sällskap på uteserveringen hade jag ett glas av veckans Cantillon. Alla kanske inte känner till det men Akkurat serverar Cantillon på fat, olika från vecka till vecka.

Första gången jag drack en spontanjäst öl blev jag rätt tagen, tänkte väl som många andra att det inte kunde vara öl? Smakade så annorlunda och konstigt, ja snudd på äckligt. Men ack så fel man kan ha, spontanjäst öl är förmodligen den allra äldsta formen av öl. Unik öl som nästan bara bryggs i Belgien. Det är jästpartiklarna i luften som sätter igång jäsningen av ölet.

Det finns fyra olika typer av spontanjästa öl. Lambic, Gueuze, Fruktöl samt den mycket ovanliga Faro. En femte sort finns också, Mars, men den tycks ej tillverkas längre.

Gueuze är en blandning mellan ung och äldre lambik. I flaskan sker en andra jäsning då ickejäst socker från den unga lambicen blandas med den gamla lambicen. En bra gueuze brukar få ett år sig på att efterjäsa på flaska. En gueuze kan utan problem lagras i många, många år.

Ok, detta är ingen doktorsavhandling så det är kanske läge att skriva några ord om ölet som dracks.

Utseendet var grumligt, orange färg. Väldigt litet skum.

Doften? Ja den var intressant. Syrlig med vissa toner av rök och jäst. Den för öltypen så klassiska doften, eller ska man kanske skriva lukten av stall fanns där också. Låter förstås inte så väldoftande men det var det.

En påtagligt syrlig smak, men ändå inte så brutalt att ölet ej gick att dricka. Det var snarare en rolig syrlighet, ja iallafall jag blev glad då jag satt där i all enkelhet. För visst är det både roligt och spännande med öl som inte smakar som de vanliga dödliga tråkmånsarna?

Mycket citron i smaken liksom äpplen. Lätt på tungan och väldigt torr känsla på vätskan.

På det hela tycker jag att Cantillon Gueuze är en mycket sympatisk öl att dricka, lättdrucken och frisk. Syrlig med inte svårt syrlig. Ingen beska. Påminner inte så lite om champagne men med den stora skillnaden att den är godare.

Stabila 4 av 5.

Vore väldigt intressant att någon gång prova äldre gueuze. Hur karaktären och syrligheten ändras. Hmmm, det kanske är läge att besöka Kulminator i Antwerpen och se vilka äldre öl de kan tänkas ha i sina gömmor?

Eftermiddagsöl, Dark Force.

Efter en väldigt lång jobbhelg var jag sugen på något läskande, allra helst en humlebomb men då ingen lämplig sådan fanns att tillgå blev det istället en "Dark Force" från HaandBryggeriet. Dark Force anländer till Systembolaget i november så det var förstås lämpligt att prova den innan släppet. Är ju inte helt fel att på förhand veta om man skall köpa en flaska eller två.

Dark Force är förmodligen världens enda "Imperial Wheat Stout". I fredags drack jag eminenta Odin’s Tipple från samma bryggeri så det var förstås intressant att även prova Dark Force.

En rätt vacker syn då jag hällde upp ölet:



Vätskan var inte sådär extremt tjockflytande som de riktigt tunga pjäserna kan vara men fin ändå. Den bruna skummet lade sig fort. Väldigt mörk färg, ja dessa imperial stouter är verkligen små konstverk.

Rostade toner, en del kaffe och choklad. Mycket malt. En viss rökighet.

Vad gäller smaken så fanns där förstås kaffe och brända toner men även en viss sötma. Påminde lite om nötter, tyckte mig även känna svaga toner av vanilj. Trevlig bitterhet. Den relativt höga alkoholhalten på 9% kände jag inte alls, onekligen är det skillnad på öl och öl. Tror inte att jag skulle säga detsamma om en Arboga 10,2. Lustigt då man dricker öl, ibland dyker det upp väldigt intressanta smaker i munnen. Kanske är jag helt ute och cyklar men kände jag inte även en viss smak av kokos någonstans? Några direkta vetetoner var inte alltför lätta att urskilja.

Halten kolsyra var låg. Vätskan kändes ganska torr och lite tunnare jämfört med en "vanlig" Imperial stout. Jag vet inte om det är vetet som bidrar till det? Eftersmaken bjöd på en hel del choklad, en icke söt sådan.



HaandBryggeriet bevisar sig ännu en gång, jag tycker verkligen om deras öl. Dark Force kommer att kosta 48,90 på Systembolaget, jag kommer garanterat att köpa några buteljer.

Betyget blir stabila 4/5.

Tidigare har jag druckit Nøgne Ø Havrestout, Dark Force är en bra bit godare. Tyngre och mer smakrik.

Mycket goda Odin’s Tipple.

Blev inte så lite nyfiken efter att för en tid sedan ha läst Schnille och Schmaks hyllning till Odin’s Tipple. Tvekade lite om jag skulle öppna flaskan som jag fått av Eddan. Han köpte den på Vinmonopolet i Oslo för 77 NOK.

Öl är till för att njutas så det var bara att ta av kapsylen, sedan väntade en mycket trevlig stund tillsammans med ölet.

Det var en härlig, kolsvart ganska tjockflytande (dock ej som de allra tjockaste motoroljorna) vätska som rann ut ur flaskan. Verkligen en fin syn om man som jag är lite svag för svarta drycker. Skummet var inte alls stort och väldigt brunt.

Till en början var inte doften alltför stor, en del kaffe, choklad samt lakrits. När vätskan blev varmare blev det mer doft. Bränd malt, soja samt en viss "vinositet" skulle jag vilja påstå.

I ärlighetens namn blev jag lite lätt chockad eller iallafall förvånad över smaken, hade inte väntat mig att ölet skulle vara syrligt. Ok, vi snackar förstås inte om Cantillon men där fanns ändå en trevlig syrlighet samt en massa tjärpastill och salt. Nästan så att jag ville börja sjunga "Till havs", men Jussi gör det bättre så jag lät bli. Vidare tyckte jag mig finna en del läder samt rök i smaken, verkligen spännande! Undrar om det inte även fanns lite körsbär där någonstans?

Väldigt mycket malt i ölet, fint balanserat. Vätskan klibbade ej fast i munnen däremot var det trevligt att slicka sig om munnen, där fanns det en massa smak. Fylligt öl, absolut. Visst kände jag att ölet var rätt starkt (11%) men det var aldrig någon irriterande känning av alkohol. Förvånansvärt lättdrucken trots styrkan och karaktären.

Helt klart en väldigt god öl som bör provas om ni får chansen. HaandBryggeriet överraskar mig hela tiden, verkligen skoj att några av deras öl hittar hit i november tackvare Brill & Co.

Högt betyg: 4,5/5

Som lite kuriosa läste jag först Odin’s Tripple, men Tipple ska det förstås vara. Vi snackar om en mycket trevlig Imperial stout. Heja Norge!



Tråkigt är det att missa ölbloggarträffen i Stockholm imorgon, istället ska jag jobba hela helgen. Nåväl, Nacka närmar sig.

Löwenbräu Oktoberfestbier.

Egentligen är det förstås alldeles för tidigt att redan andra september dricka en oktoberfestbier, men vad gör man inte då man är sugen på något läskande?

Vanliga Löwenbräu var det bra länge sedan jag drack men deras Oktoberfestbier var rätt trevlig då jag drack den förra året. Då är den givna frågan hur årets version smakar?



Klar ljus guldaktig färg, skummet var stort och satt länge kvar i glaset.

Doften var ganska svag, lite malt och citrus kände jag. Något sött fanns där också.

Smaken innehöll en trevlig maltighet, beskan helt ok och den balanserade maltigheten rätt väl tycker jag. Lite bröd fanns där också liksom en viss fruktighet av främst citrus.

Långt ifrån något avancerat öl men ändå rätt småtrevligt sådär, bra "vardagsöl" kanske man kan säga. Det är nog inga större problem att dricka ett antal om man är törstig.

3,25/5

Apropå Oktoberfest, är det någon som besökt spektaklet?



Jag har inte gjort det, skulle förstås inte tacka nej till en resa men lite grisigt verkar det allt vara, iallafall vad jag hört. Fast det är klart, Umpah-orkestrar och tokiga tyskar är förstås aldrig fel. Under de två festveckorna är omsättningen runt 9 miljarder så det är inte någon liten lördagsfest vi pratar om.

Septembernyheter.

Som bekant var det första september igår, alltså släppte Systembolaget lite nyheter igen. Det var inte tal om världens mest spektakulära nyhetssläpp men en del intressant fanns att köpa, dessa köpte jag:



Timmermans Oude Gueuze, kommer det en Gueuze så vill jag inte missa den.
Urthell Jibernus Quentum Tripel-Triple
Urthel Samaranth Quadrium, bägge ölen från Urthel är nya bekantskaper för mig.
Old Stock Ale 2009, Old Stock är en klassiker, men den ska lagras ett tag.
Löwenbräu Oktoberfestbier, aldrig fel med lite schysst "vardagsöl".

Innis & Gunn Island Cask hoppade jag över, orkar inte med det bryggeriet längre. Ytterligare några oktoberöl lär köpas vid tillfälle, särskilt då Sigtunas Black October.

Misstänker att jag inte är ensam om att vänta på släppet mitt i månaden, 15 september.

Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere 69 kr
Urthel Hop It 69,70 kr
Hoppe 99 kr
UnEarthly 108 kr
Fru Frederiksen 59,70 kr
Hr. Frederiksen 64 kr
Flying Dog Barrel-Aged Gonzo Imperial Porter 78,90 kr

Det finns sannerligen värre saker i tillvaron än att vara en ölnörd.