4 av 6 Mikkeller Yeast Series 2.0

I lördags var Eddan, Eirik och jag ute på en liten runda. Vi anlände till stans trevligaste The Bishops Arms, nämligen den vid Folkungagatan i god tid, kring 15. Lugnt och skönt var det där vid den tidpunkten. Förresten, vill man vara med om något kul att ska man bänka sig vid bardisken en fredag mellan 15 och 16 någonting och lyssna på vad kryssningsresenärerna har att säga om öl. (Viking Line och Birka Cruises har sina terminaler i närheten) På köpet får man även lyssna på en massa härliga dialekter som man normalt inte hör. ( i alla fall inte dagligen)

December känns på något sätt avlägset men det var då som de fick in ett gäng nya flasköl, bland dessa var jag bland annat väldigt nyfiken på Mikkellers nya Yeast Serie 2.0. Det måste ju vara perfekta öl att dela på några personer, för att verkligen försöka jämföra om det är några skillnader mellan de olika jästsorterna. Som bekant har de olika ölen likadan sammansättning av malt och humle men jästen är olika. Tyvärr fanns det inga flaskor med Brettanomyces Bruxellensis och Brettanomyces Lambicus. (förresten, är det någon som vet var man kan hitta de varianterna i Stockholmsområdet?) De två skulle jag verkligen vilja prova. Intressant nog visste inte bartendern att de två varianterna ens fanns. För den som undrar kan jag nämna att en flaska kostade 110.

Vi fick hålla oss till godo med Mikkeller Yeast Series 2.0: American Ale, Mikkeller Yeast Series 2.0: English Ale, Mikkeller Yeast Series 2.0: Lager och slutligen Mikkeller Yeast Series 2.0: Saison. Vi började med Lager och English Ale.

Utseendemässigt var ölen mer eller mindre identiska, grumliga med ett litet vitt skum. Lite oväntat tyckte jag att Lager var fruktigare än English Ale. Vidare var den beskare, gräsigare och torrare. Eftersmaken kändes lång och något sträv. English Ale var den sämre av de två, även den inte på något sätt var odrickbar, bara blekare helt enkelt. Mild med vissa toner av "jord".

Logiken säger att nästa två var American Ale och Saison, och precis så var det! De två var också grumliga, men American Ale hade ett större skum. (det berodde säkert på upphällningstekniken). American Ale hade den mest udda doften av de fyra, svår att placera. Lite stickande och kryddig, sötast var den också. Den som fick lägst betyg av mig.

Sist men inte minst Saison. Den upplevde jag som den torraste av de fyra. Vidare inbillade jag mig att jag kände gräs, lite citrus, svaga kryddor och något som kan beskrivas som "tvål".

Riktigt intressant och lärorikt är det att försöka leka Professor Balthazar och försöka analysera hur olika jästsorter kan tänkas påverka öl. Det är något som jag verkligen skulle vilja lära mig mer om. De fyra ovanstående ölen hade verkligen märkbara skillnader, riktigt kul att inse det. Efter denna lilla utbildningssession fortsatte vårt öldrickande, om det kanske jag skriver lite senare. Nämnas kan att ett av ölen som provades var PangPang Puttin in Hours Pale Ale, en rackare som verkligen inte är direkt lätt att få tag på.