Linköping Beer Expo 2017

I lördags var dags för en favorit i repris, Linköping Beer Expo. Det var andra gången som jag besökte det hela, första gången var 2015. Årets mässa var den åttonde i ordningen. Entrébiljetten kostade 225, till det tillkom dryckeskuponger. Sistnämnda är verkligen kanon, tycker att det är skönt att slippa fippla med kontanter eller Swish.

Precis som den gången tyckte jag att det var en perfekt dagstur från Stockholm. Tågresan är inte alltför lång och mässan är indelad i två pass, 12-17 och 18-23. Vi nöjde oss med de första fem timmarna. När dörrarna öppnades gick det snabbt att komma in.

Det första passet var utsålt vilket även det andra var. Någon direkt trängsel blev det dock inte, till toaletterna var det mer eller mindre fritt fram. (väldigt viktig aspekt på ett event där det provas en öl eller två)

Antalet utställare var rekordmånga, 35 stycken. Svenska småbryggerier dominerade bland dessa men det fanns även en del importörer som lite krydda.

Bland importörerna överraskade Constant Companion mest då de hade med sig några öl från bryggerier som jag för inte så länge sedan stiftade bekantskap med i San Diego. Belching Beaver, Ironfire Brewing och Toolbox var dessa bryggerier som jag tidigare inte sett i Sverige. De hade fått in väldigt få fat från Toolbox så det var osäkert på vilken krog/krogar de eventuellt skulle hamna hos.

Ett par nya svenska bryggerier stiftade jag bekantskap med, Fors Bryggeri och The Pine Ridge Brewery. Båda två hade öl som var helt ok utan att tillhöra det bästa jag druckit.

Bland de svenska bryggerierna var det Eskilstuna Ölkultur som imponerade med sin Eskilstuna X Imperial Stout. Helt klart det bästa ölet som jag druckit från dem, fint balanserad med fina inslag av bourbon och bland annat russin. Enligt info från en av utställarna kommer ölet senare till Systembolaget.

Det lokala Centralbryggeriet hade ett par småtrevliga suröl som tävlade mot varandra. Ölet som vi gäster gav mest röster åt kommer även att släppas i framtiden. Ölen i fråga var Centralbryggeriet Raspberry och Centralbryggeriet Passionfruit. Jag tyckte att Raspberry var aningen godare, kanske för att jag började tänka på hallonpaj med vaniljsås då jag drack den.

De fem timmarna flöt på bra, stämningen var trevlig och några bekanta ansikten sågs lite då och då. Det är inte alls omöjligt att det blir en dagstur även nästa år. Oppigårds New Sweden IPA är en rackare som jag gärna dricker igen. Riktigt färsk och välhumlad med en fin fruktighet.

Åt ingen mat på mässan då jag var så besviken på den 2015. Istället blev det kvällsmat på The Horse & Hound och sedan en öl på Bishops Arms innan det var dags att ta tåget hem. Maten var stabil och ölutbudet på Horse & Hound var ok. Bishops hade ett lite mera intressant utbud av öl. Nu blev det kortare besök på bägge ställena så hann förstås inte kika runt alltför mycket.

Var rätt skönt att småslumra på tåget kan jag meddela. Det här med dagsturer är verkligen trevligt. Tack till grabbarna för sällskapet.