Julölsprovning anno 2020.

Jodå, det blev en traditionell julölsprovning även i pestens år 2020. För 11:e året i rad anordnade jag en sådan, panelen var i år Coronaanpassad så vi var fyra stycken som satt och drack julöl och lite annat smått och gott. Lördag 12/12 var datumet för jippot. 

Vi har sedan länge betat av de julöl som återkommer år efter år på Systembolaget så jag brukar alltid försöka hitta "julöl" då jag är ute och reser. 2020 är dock inget normalt år så det köptes aldrig några under årets enda resa, dock hade jag två stycken i förrådet från förra årets resor. Förutom de två bestod årets julöl av åtta stycken som jag köpte via Systembolagets beställningssortiment. Totalt var det alltså 10 julöl som dracks, precis som vanligt med andra ord.

 

Det blev en tuff norsk batalj om guldet, klart sist kom en alkoholfri julöl. 

1. Haandbryggeriet Fatlagred Nissemor 14,50 (köpt på Vinmonopolet i Kirkenes, augusti 2019)

2.  Nøgne Ø Svart Jul 14,25 (köpt på Vinmonopolet Oslo-Vika, november 2019)

3. Nyköping Proper Christmas 12,25 

4. Södra Stockholms Hej Tomtegubbar! 12

5. Ocean Red IPA 11,75

6. Ekerö Brygghus Vinter 11

7. Northern Brewers Kåtöl Julöl 10,75

8. Ängöl Jenny Nyström Julbrygd 10,5

9. Gamla Enskede Vinter Starköl 9,75

10. Mariestads Julebrygd Alkoholfri 5

De bägge norska bekantskaperna tyckte vi alla förtjänade av hamna högst upp på prispallen, i övrigt rådde det också konsensus. Tror inte att någon av oss mäktade med att dricka upp Mariestads Julebrygd Alkoholfri, jag gjorde det i alla fall inte. Riktigt obehaglig öl som var väldigt söt och smakade vört, "tobak" och metall. 

 

Trevligt nog blev det inte bara julöl utan även en blandat kompott av bonusöl. Godast bland bonusölen var Mikkeller Baghaven Oud Sasughaven som Eirik hade vänligheten att ha med sig. Android Theory Evangelion XIV. Zeruel (köptes på Glasbanken) var riktigt god den med. 

 

I övrigt kunde det konstateras att 3 Fonteinen Oude Kriek 2007 var klart stabil men att den nog nådde sin topp för ett okänt antal år sedan, i alla fall om man lagrat flaskan i hemmamiljö. 

 

Hopping Frog Barrel Aged Boris 2012 höll stabil klass, skulle jag sätta betyg så skulle den få en fyra så Boris BA tycks åldras väl. (en dröm är att åka till Ohio och besöka bryggeriet)

 

I somras köpte jag en flaska Sollentuna Rotebro Pale Ale på Systembolaget i Rotebro. Det var infekterad och odrickbar. Sollentuna Tureberg Ale dracks i lördags, skönt nog var det inte infekterad men inte heller någon smaksensation. 

 

Menyn för dagen var inte julig men däremot praktiskt då det mesta gick att förbereda. Lasagne och chokladkaka med glass och hallon. 

Som lite kuriosa plockade jag även fram en extremt bortglömd flaska Great Divide Hercules Double IPA med den gamla klassiska etiketten. Kommer ihåg då jag första gången drack Hercules så gick det nästan i byxan, verkligen en fantastiskt tokhumlad öl med en massa grapefrukt tyckte jag 2009 och gav betyget 4.5/5. Flaskan som plockades fram var från nämnda 2009. Fortfarande drickbar men förstås en helt annan öl med tanke på dess ålder. 

 

En annan kuriositet är att jag nyligen fick en flaska Westvleteren 12 (årgång 2019) av en kollega (tack Jönsson) som inte tycker att det är någon märkvärdig öl. Vi som kan vår ölhistoria vet att "Westy 12" i flera år var den högst rankade av alla världens öl på Ratebeer. I lördags kom vi fram till att det rör sig om en god öl men att den inte är i närheten av vara världens godaste öl enligt våra smaklökar. (jag gav betyget 3,5/5 i lördags, tidigare har jag satt högre betyg)

Skönt att ha den viktigaste jultraditionen avklarad, en kul afton var det. God Jul på er! 

En lördag med sällskap av fem norrländska öl.

Den gångna lördagen roade jag mig själv med att testa fem öl, öl från fem olika norrländska bryggerier. Ja något måste man ju ägna sig åt i denna pestens tid.

Började med Bottenviken Kolaboration som är en saison bryggd i Luleå. Det var en väldigt massa skum så det tog tid innan jag kunde smaka. Ölet bjöd på "fenoler", en lätt kryddighet, lite frukt och marsipan. Drickbar men smaklökarna ville inte på direkten flytta till Luleå. 

 

Öl nummer två var från Skellefteå, Skellefteå Bryggarbackens Hop-On. Mild med lite ananas, marmelad, en del humle och inslag av malt. Ok öl men kändes aningen begagnad. Föredrar Norrbotten så en flytt till Västerbotten är ej aktuell.

 

Tredje rackaren var Pite Havtorn Surne. Utan att behöva kolla på facit gissar jag att den är bryggd i Piteå, jo det stämmer. En småtrevlig öl som var ganska syrlig. Citrus, bröd och havtorn. Pite havsbad har jag fina minnen av.

 

Noisy Bastard Now You See Me från Sundsvall var kvällens fjärde bekantskap. Har provat några av Noisy Bastards öl tidigare, på Nolia Beer i Umeå hösten 2019. Det var på den gamla goda tiden då man kunde mysa på ölfestivaler. Tyvärr blev jag inte helt övertygad av Now You See Me då den kändes "rå" och väldigt bitter. Noterade även en del marmelad, mineraler och frukt. Sundsvall är en rätt trevlig stad som ligger fint men att flytta dit är inget som står på agendan.

 

Från Pilgrimstad kom aftonens femte och sista norrländska öl, Jämtlands Coffee Stout. Mycket kaffe både i doft och smak, avslutningen var åt det torra hållet. Kul med en "klassisk" kaffeöl för omväxlingen skull. (ja jag har tröttnat på pastry-varianterna) Kvällens vinnare enligt mig. Vyerna i Jämtland är minst sagt fina.

 

Ovannämnda köptes från Systembolagets eminenta beställningssortiment. Det är verkligen sympatiskt att kunna beställa hem enstaka flaskor från bryggerier som inte direkt ligger i närområdet. 

Ölprovning på Basunen.

På självaste fredag 13/11 var det dags för årets första officiella ölprovning på Basunen. Med tanke på eländet med viruset så har inte de gemensamma provningarna varit många i år. Skönt i alla fall att kunna ta en kortare promenad till Basunen.

Fint nog kunde vi alla ses redan klockan 15:00 för festligheterna. Som alltid då det vankas ölprovningar är det omöjligt att veta vad det kommer att bjudas på. Eirik hade inte yppat något men under kvällen framgick det tydligt att han hade beställt öl från England, närmare bestämt från HonestBrew. 

Jag har aldrig beställt från dom men det hela gick smidigt enligt Eirik. Det är skoj att stifta bekantskap med några okända bryggerier, Pressure Drop Brewing var ett sådant. Deras stout Cast Iron Billy var inte fantastisk men småtrevlig. 

 

Deya Saturated In Amarillo var även det en öl från ett för mig nytt bryggeri. Stabil även den utan att vara suveränt god. Tyvärr är det rätt sällan jag blir superimponerad av nya öl även om det förstås fortfarande händer vilket även denna kväll bevisade.

 

En av kvällens godaste öl var Garage Obscene, en välsmakande DIPA från Barcelona. Ännu ett snäpp godare var Equilibrium/Other Half Space Dream Lab som var köpt på Glasbanken. Uppfriskande med mango, citrus, lite ananas och toner av gräs. 

 

Kvällens vinnare blev två, ja jag kunde inte bestämma mig för vilken som var godast av Bruery Terreux Filmishmish 2016 eller Närke Kaggen Stormaktsporter 2016. 

 

Båda två väldigt mumsiga fast förstås på helt olika sätt. Förstnämnda härligt sur med mycket aprikos och annat gott. Kaggen är Kaggen, så väldigt len och balanserad att jag blir lika häpen varje gång jag får möjlighet att prova det legendariska ölet. Kul att det går att bli väldigt imponerad av jästa maltdrycker.

 

Tiden den rullar på snabbt då man har trevligt men jag kan inte annat än tacka Eirik för en lyckad och välplanerad ölprovning. Skoj med fler öl från de brittiska öarna än vad vi är vana vid då vi dricker öl gemensamt. 

Mitt första besök på Omaka.

Onsdag 28/10 träffade jag min kollega Jonas på stan för att skvallra om senaste nytt. Förutom skvaller var några öl och mat på agendan. Först intog vi några kalla på Man in the Moon innan vi begav oss till Omaka. 

 

Från Månen tog det 7-8 minuter att gå till Omaka. Vad är då Omaka? Det är en bryggeripub som öppnade för ett par månader sedan. Hedda Spendrup och hennes bror Axel är i högsta grad inblandade i verksamheten. 

 

Omakas devis är att "låta smak gå före stil". Om det yttre lär det säkert råda olika meningar men väl inne möttes vi av en trevlig miljö med både en bar och restaurangdel. Själva bryggeriet syntes genom glasväggar. Jag passade förstås på att fråga hur mycket de kommer att brygga i framtiden, tanken var att komma upp i närmare en halv miljoner liter per år. 

 

Då vi ville äta så blev det restaurangdelen för vår del men om det bara skulle vara aktuellt med en öl eller två under ett besök så skulle jag föredra att sitta i själva baren. 

 

De hade 10 olika öl att välja mellan, samtliga bryggda på plats. Vi passade på att prova hela konkarongen. Ölen gick att få i tre olika storlekar vilket i alla fall jag uppskattar. 

Tycker att det som dracks generellt sett var helt ok även om jag fick en känsla av att det var lite "försiktigt". Omaka A1 tyckte jag mest om, det är en "dipa". Omaka Afrodite var den som jag gillade minst, den smakade jordgubbar och ingefära. Sistnämnda gav en viss hetta i eftersmaken. 

Maten var väldigt annorlunda jämfört med det vanliga pubkäket. Gott var det men portionerna var inte stora och det kan alltid diskuteras om det var prisvärt eller ej. 

 

Servicen går det inte klaga på, snabb och med en trevlig personal. Lite märktes det att stället är nyöppnat men det är inget att bråka om. 

 

På det stora hela var jag nöjd med besöket. Omaka känns inte som ett ställe som jag kommer att besöka dagligen men lite då och då kommer jag att kika in. Som alltid kul med en ny bryggeripub i Stockholm, vi har fortfarande alldeles för få sådana.

Närke Biskops-Kaggen Stormaktsporter 2019

Tisdag 20/10-2020 släpptes Närke Biskops-Kaggen Stormaktsporter 2019 på olika Bishops Arms runt om i Sverige. 

 

En ny variant av Närkes klassiska Kaggen Stormaktsporter handlade det om. (lagrad på romfat med bottnar av svensk ek) Tillsammans med Tom anlände jag till Bishops Arms i Sundbyberg strax efter 15. (de öppnade en timme tidigare för medlemmar denna dag) I salongen satt det två andra gentlemän med en varsin flaska Kaggen. 

Ölet var kallt så i väntan på att den skulle bli varmare dracks några andra, Dugges Supersonic Tonic och Omnipollo Noises. Av de två rankade jag den sistnämnda högre. 

 

Dagens storstjärna var helt klart Närke Biskops-Kaggen Stormaktsporter 2019. En riktigt god och behaglig öl med mycket rom och mörk choklad både i doft och smak. Även kaffe och lite torkad frukt. Fint balanserad och härligt drickbar. En riktigt fin hyllning till den nyligen bortgångne Håge. 

Det hade inte ens hunnit bli kväll så Tom och jag rörde oss söderut för att besöka Stigbergets Fot. Där blev det som vanligt lite gott och blandat. För min del var 3 Sons / Equilibrium Infinite Fractal det mest minnesrika ölet som dracks på Foten. 

 

Kvällens avslutades på Zum Franziskaner där vi slog till på en flaska Bokke Pjassel Moezel som var vinös och härligt njutbar. Skönt sur med en hel del persika. 

 

Jag vill hävda att det var en i högsta grad sympatisk tisdag.

Ölprovning fredag 18/9. "Minitema Norrland."

Nästan på dagen två månader efter årets första ölprovning hemma hos mig var det dags för den andra, precis som förra gången var det Eddan och Eirik som hade fått en gyllene biljett som innebar att de blev insläppta. 

Tanken var att "bli av med" några äldre flaskor. Utöver det så var det ett litet minitema "Norrland" då jag hade några öl från norrländska småbryggerier samt att maten som serverades var en tämligen klassisk renskav, efterrätten bestod av vaniljglass med hjortron. 

 

Vi började med några gamlingar, den äldsta var en totalt bortglömd flaska Samuel Adams Hallertau Imperial Pilsner med bäst före mars 2009. Jag tycker att den fortfarande var förvånansvärt pigg men förstås inte i närheten av de minnesbilder som jag har från 2008 då jag drack denna första gången. 

 

Haandbryggeriet Akevitt Porter från 2009 var inte så dum, smakade en del lakrits, fat och med lite rostad malt. Inte lika bra som 2010 då jag drack den men den hade inte heller tappat alltför mycket.

 

BrewDog/Mikkeller Devine Rebel 2010 hade jag aldrig druckit tidigare så hade inget att jämföra med. Malt, karamell och lite fat. Alkoholen på 13,8% märktes inte mycket. 

 

De norrländska ölen var dessa: Allsta Pilsner, Bottenvikens Blå, Kåtöl Modern Pale Ale samt Umeå Export. 

 

Av dessa tyckte jag att Bottenvikens Blå var den godaste, ganska syrlig och med smak av blåbär. 

 

Kvällens bästa öl var två, bägge från Förenta Staterna. Equilibrium Fluctation köpte jag på Glasbanken för inte så länge sedan. Fräsch med mycket frukt, särskilt då mango och persika. 

 

Lost Abbey Ghosts in the Forest köptes på Kings Beer & Wine i Phoenix i februari 2019. Riktigt uppfriskande och fint drickbar. 

 

Glädjande nog hade jag även en Ocean Mild hemma. Ölstilen mild är inte min favoritstil men denna var helt ok. Dessutom är det alltid kul att bjuda Eirik på öl från Oceanbryggeriet, ett bryggeri som han har en särskilt fäbless för. 

 

Kvällens sämsta öl var oväntat nog en Brekeriet Cassis från 2016. Tyvärr kändes den infekterat så det fanns inget annat att göra än att hälla ut innehållet. Tråkigt då det händer men det var första gången det händer mig vad gäller Brekeriet, Cassis brukar i normala fall åldras väl. 

 

En trevlig och lugn provning var det, grabbarna såg nöjda ut då de stack hemåt. Är gästerna nöjda så är jag nöjd, svårare än så är det inte.