Nolia Beer, lördag 19/10.

På lördagen började Nolia Beer klockan 12:00 och det stängde klockan 20:00. Jag tog det lugnt och passade på att äta en enklare lunch på stan innan jag knallade bort till mässområdet, där jag var framme lite efter 13.

Genast då jag klev in i salongen såg jag att det skulle bli betydligt mer folk jämfört med fredagen, prognosen den infriades då det på eftermiddagen var mycket folk, många av sittplatserna var upptagna men fint nog var det var aldrig några större problem att gå fram att beställa en öl. Ibland kunde det ta lite extra hos vissa av utställarna då vissa av dem uppenbarligen inte var vana vid att servera folk öl. (visst är det kul att prata med sina kunder men man måste även ha lite känsla för om folk står bakom och vill ha något i sina glas) En del av festivalbesökarna kändes också lite ovana då de ej behagade att gå åt sidan då andra ville gå fram och beställa. Fast i det stora hela var det som sagt inga problem.

Apropå antal besökare så hade årets Nolia Beer i Umeå 4770 sådana, en fördubbling sedan premiäråret 2016. Det är skoj att det växer och att folk hittar dit. Tydligen kommer det även en del besökare från Österbotten, det går som bekant en färja mellan Umeå och Vasa.

Tyvärr måste jag redan vid detta skede av denna text meddela att de öl som jag drack på lördagen inte höll samma nivå som de som dracks på fredagen. Till några goda hörde Northern Light Singularity, en smått värmande imperial stout på 11% som smakade rostad malt, lakrits och lite kokos.

Tripel är inte min favoritstil då det kommer till öl men Den Bryggande Holländaren Underneath the Christmas Tripel var ganska god. Skönt nog ingen "tutti-frutti" i den som många andra öl i stilen brukar ha. (be mig inte förklara vad jag menar med tutti-frutti ty det kan jag ej)

Till lördagens sämre öl hörde Bottenvikens Dröglapp Gran Ale som jag inte var förtjust i, tunn och intetsägande. En som var ännu lite tristare var Northern Brewers Kåtöl Modern IPA som kändes mer brödig än fruktig, nä det var inget att skriva hem om.

Som jag redan nämnt var det mycket folk på lördagen, jag kände mig rätt klar redan vid 18-tiden då kupongerna var slut. Hade ingen större lust att köpa några fler så det var lika bra att retirera tillbaka till city.

Orutinerad resenär som jag är så borde jag haft ett par skor till med mig för de jag hade blev genomblöta i regnet/snöblasket som föll under den 15 minuter långa promenaden. Magen den kurrade också så det blev en pizza på första bästa pizzahak. Apropå blöta skor så gick det att köpa en bastu inne på mässan, en sådan hade suttit fint denna lördagskväll.

Det var lite väl tidigt på aftonen att knalla tillbaka till hotellet så jag ställde in siktet på Rex som ligger mitt i Umeå. På övervåningen var det mycket folk som satt och åt i restaurangen men en trappa ner där Rådhuskällaren/ölbaren ligger var det lugnare.

Gillade miljön där nere i källaren, dock var inte utbudet på fat särskilt speciellt, i alla fall inte för en härdad nollåtta. Gillade dock ölväggen där ställets utbud på burkar/flaskor gick att kika på. Är man sugen på något är det bara att säga till så går en av de anställda in och hämtar det man vill köpa.

Jag kände mig rådvill men till slut föll valet på en lokal Bryggverket The Bru-Team. Brut IPA är en stil som jag aldrig riktigt förstått syftet med, denna var dock ok även om det nog inte säger så mycket. En Sigtuna Passion Ale som fanns på fat blev det också men efter den orkade jag inte mer, magen kändes mer än mätt.

Väl på rummet kändes det skönt att torka fötterna och dricka en avslutande öl, en till rackare från Bryggverket som de gjort tillsammans med Tempel, Lengräddad IPA.

På söndagen flög jag hem rätt tidigt, redan vid 13-tiden och kunde konstatera att vädret var stabilare än dagen innan. På flygplatsen i Umeå kom det några snöflingor så vintern den är på gång kan man konstatera.

Fredagen på Nolia Beer var bättre än lördagen men som helhet var Nolia en trevlig upplevelse. Nästa år är det inte alls omöjligt att det blir en favorit i repris men då i Luleå i slutet av maj. Luleå är en stad som jag besökt otaliga gånger men trots det så vore det kul att göra det igen.

Nolia Beer, fredag 18/10

Förra fredagen (18/10) var det dags för den första av två dagar av årets Nolia Beer i Umeå, ett event som hölls för fjärde året. Tidigare i år körde de även Nolia Beer i Luleå för första gången.

Jag har varit nyfiken på att besöka Nolia uppe i Umeå och glädjande nog blev det av i år. Tyvärr blev kompisen som skulle med sjuk men jag har inga problem att gå på en ölfestival ensam, det finns alltid folk att prata med om man känner för det. Nackdelen är förstås att man hinner smaka färre öl men det hör ändå till världsliga ting.

Smidigt flyg från Arlanda, 8 minuter flygbuss från flygplatsen i Umeå och sedan är man framme i city. Fick rummet på Scandic Plaza strax efter 13, mässan började 15:00. Hann även med ett snabbt besök på Systembolaget inne i Umeå, utbudet var klart stabilt med flera lokala öl på hyllorna. Nu hade jag ingen väska med mig så det köptes bara några rumsöl.

Umeå är ingen gigantisk stad så allt som var intressant för min del låg på promenadavstånd, exempelvis Bishops Arms dit det var i runda slängar en minut att gå från nämnda Scandic. Utbudet på fat imponerade inte alls på mig men det fanns en del i kylarna. Mitt val föll på en öl från lokala Bryggverket som heter Janne Shuffle Lager. Ölet var drickbart men inget särskilt, tycker att storyn bakom namnet är roligare än själva ölet.

Nå, från Bishops tog det drygt 15 minuter att gå till mässområdet där Nolia Beer gick av stapeln. Smidigt nog gick det att lämna in jackan (ingick i priset) och hämta ut de förköpta dryckeskupongerna före klockan 15:00. Det var lite fuktigt väder så det var fint att slippa vänta utomhus.

Prick klockan 15:00 drogs snöret och det var bara att börja botanisera bland utställarna. Apropå utställare var de rekordmånga i år, fler än 80 stycken.

Jag var mest nyfiken på att testa öl från de norrländska bryggerier som jag tidigare inte stiftat bekantskap med, började hos en av dessa, nämligen hos Gårdsbryggeriet 65°N. Bryggeriet ligger i Barsele (alla känner väl till var det ligger?) och drivs av ett trevligt par.

Drack två av deras öl, Gårdsbryggeriet 65°N Göjvut och Gårdsbryggeriet 65°N Äljest. Båda två var milda och lättdruckna utan några större krusiduller.

The Pine Ridge Brewery kommer sannerligen inte från Norrland utan från Falkenberg. Jag har druckit flera av deras öl tidigare och tycker att de håller en bra nivå. Till Nolia hade de med sig hela 16 olika öl som samtliga serverades på kran, drack två av dessa. The Pine Ridge The Shady Sharks Westcoast IPA och The Pine Ridge The Raging Rhino Triple IPA. Båda var goda men förstnämnda lite bättre, sistnämnda var en rejäl rackare med en hel del hetta från alkoholen.

Fjällbryggarna har inte funnits länge, de hade med sin sin Pilsner och Fjällguld, sistnämnda med hjortron. Tyvärr kände jag inte mycket hjortron varken i doften eller smaken men gillar idén. De bjöd även på små bitar av rökt tjäder vilket var supergott.

Några som inte var blyga var Noisy Bastards Brewing från Sundsvall. Detta var deras andra ölmässa och de hade med sig två olika imperial stout, en neipa och en dipa. Öltyper som man inte direkt förväntar sig att ett nytt bryggeri har med sig i början av karriären. Jag måste säga att jag gillar deras stil, dessutom blev det ett trevligt snack i deras monter. Kul bryggeri som jag kommer att hålla ett extra öga på.

Provade ett par av deras öl och Noisy Bastard PongoPow var den godaste, en schysst fyllig mörk pjäs som smakade en hel del choklad, lakrits och rostad malt.

Tre stycken finska bryggerier fanns på plats, alla från Österbotten som fågelvägen inte ligger särskilt långt från Umeå. På fredagens pass provades ett par öl från Keppo Bryggeri och en från Bock's Corner Brewery. Tycker att de två öl från Keppo var godare än den från Bock's.

Wilderness Brewery var ett annat nytt svenskt bryggeri som jag inte hört talas om så sent som för några veckor sedan då jag kikade på utbudet på Nolia Beer. De är belägna i Boden för den som undrar. Testade ett par av deras öl som var ok. Det är bara att konstatera att det händer en hel del uppe i Norrland rent ölmässigt, ja även annars också.

Svartbergets Fjällbryggeri från Åre hade jag tidigare druckit en öl ifrån men var nyfiken på att prova några till. Fint nog hade de med sig ganska många öl till mässan. Godast av de tre som testades var helt klart deras Svarbergets Blackwood, en sympatisk imperial stout som jag gärna dricker igen.

De första timmarna på fredagen var riktigt lugna, det blev mer snack än normalt med de olika utställarna. Jag tycker att det är riktigt intressant att höra om olika bryggeriers funderingar om ölvärlden. Det blev inte sämre av att alla var så trevliga, ja stämningen på Nolia var överlag riktigt bra. Skönt nog såg jag inga som var för berusade eller som betedde sig illa. En annan härlig aspekt var dialekten som vissa av utställarna pratade, hör man olika typer av norrländska så längtar man hem.

Något som dessutom gjorde hela upplevelsen ännu bättre var att det fanns gott om sittplatser, flera ställen där man kunde skölja sitt glas samt noll kö till toaletterna. Helt enkelt ett väldigt bra arrangemang.

Det hela stängde klockan 21 på fredagen men jag retirerade lite tidigare än så. På hemvägen till hotellet blev det ett kortare stopp på det stimmiga Lottas Krog. Det roliga med det stället är att de brygger sin egna öl. Dock blev jag inte superimponerad av Björkstadens Björksta Pils. Men det är alltid kul med bryggeripubar, vi har alldeles för få pubar i Sverige som brygger egen öl.

En riktigt kul fredag var det, efter fredag följer som bekant lördag och om den dagen ska jag skriva om lite senare. 

Några öl på en måndag.

Jag har under årens lopp listat ut att måndagar är den bästa dagen för en enklare ölprovning. Sinnena är alerta, alla är pigga och utvilade efter helgens bravader och ser verkligen fram emot den nya veckans upplevelser, besvikelser och glädjeämnen.

Sagt och gjort, Eddan och Eirik bjöds in för några öl. Gränsen satte jag till sex stycken plus två bonusöl ty alla vet att en ölprovning utan några bonusöl inte kan kallas för seriös verksamhet. Vi körde provningen mellan 16-20, då det typ är den lugnaste tiden på dygnet för de flesta, särskilt då på måndagar.

Först ut var en Stigbergets / AF Brew Tsar Cockerel som jag köpte på Glasbanken för några veckor sedan. En söt Barley Wine som bjöd på de klassiska inslagen av karamell och torkad frukt, även en del värmande alkohol. God men inte fantastisk.

Som andra objekt blev det en Dry & Bitter / PINTA Boogie Gold. En duglig Imperial NEIPA som kändes rätt grön och inte riktigt bjöd på det allra bästa.

Toppling Goliath Intergalactic Warrior IPA köptes även den via Glasbanken. För 110 spänn fick vi en fem veckor gammal bira (vilket förstås får anses vara riktigt färskt, särskilt om man jämför med Systembolaget) Lite bättre än en god öl tycker jag, fruktigt och lättdrucken. Skulle funka fint som husöl eller något liknande.

Omnipollo / The Veil Tefnut Triple Fruited Raspberry Imperial Gose var väldigt, väldigt söt och syltig med hallon, godis och sorbet. Snacka om dessert men godare öl har jag definitivt druckit. Är i ärlighetens namn lite less på alla dessa galet söta öl från Omnipollo-fabriken.

Lettiska Ärpus DDH Citra Mosaic IPA stod näst på tur. Småtrevlig kan man kalla den, inget som direkt stod ut utan det handlade mest om att bara hälla i sig och se glad ut.

Wylam Danse Des Coco smakade verkligen kokos och ananas, gillar jag kokos? Ja, det tror jag, om inte annat så är ju Bounty en klassisk chokladbit., vad nu det har med saken att göra?

Hoppin Frog Maple Whiskey Barrel Aged BORIS köptes på Glasbanken i våras. BORIS brukar vara goda så även denna. Skönt nog var det inte för mycket smak av lönnsirap utan det hela kändes balanserat. Ja, jag gillar utbudet på Glasbanken. Pengamässigt köper jag snudd på för en större summa därifrån än från Systembolaget. Får ta och höra med revisorn vid tillfälle om det kan tänkas stämma.

Sist men inte minst dracks kvällens godaste öl som jag köpte på Mikkeller CPH Airport i juli. Mikkeller Baghaven Granadilla var riktigt uppfriskande och med fina toner av passionsfrukt, lite äpplen och ek. Jag har druckit sju olika öl från Mikkeller Baghaven och gillat dem alla så det är verkligen ett bryggeri att hålla utkik efter.

Ett par bägare på Bryggeri Munkbron.

Kvällen var fortfarande ung då Tom och jag lämnade ölmässan i Nacka. Buss till Slussen och därefter gick vi till alltid lika trevliga Zum Franziskaner för en varsin öl.

Från Zumen är det inte långt att gå till Bryggeri Munkbron som öppnade tidigare i våras. Ni som kommer ihåg Monks Porterhouse lär inte ha några problem att hitta till Bryggeri Munkbron då den är belägen i Porterhouse tidigare lokaler.

Första gången som jag besökte stället hade de ännu inte några av sina egna öl bland de 12 kranarna men på de senaste två besöken har de haft det, så även denna torsdag.

Munkbron Three Lefts = One Right var en god old school DIPA. Ganska "grön" och med grapefrukt och gräs. En viss gnutta värmande alkohol men ändå tämligen lättdrucken.

När vi satt där och mumsade på våra öl funderade jag på hur många bryggeripubar det just nu finns i Stockholm. Dessa kom jag fram till:

Bryggeri Munkbron
Waza Restaurang & Bryggeri (belägen i Monks gamla lokaler på Wallingatan)
Stockholm Brewing
Fjäderholmarnas Bryggeri (stängt för säsongen, öppnar i vår för säsongen 2020)
Nya Carnegiebryggeriet
Whippet Lab (ligger på Södermalm, vid Skanstull)
Restaurant China! (det är restaurangen på Kungsholmen som har bryggverket)
Sundbybergs Köksbryggeri (ligger ju ändå typ i Stockholm)

Tror att det är de som finns just nu, inte så många med andra ord så det lär finnas plats för fler. Kul ändå att det finns några stycken, kanske vore läge att ägna en dag åt en bryggeripubsrunda? (sämre saker kan man ju hålla på med)

Förutom Munkbrons egna öl slank det även ner en gästöl, som vanligt var utbudet bland gästölen varierat och med flera som jag tidigare aldrig sett.

Jag tycker om Bryggeri Munkbron, stället är avslappnat och med schysst personal med andra ord väl värt ett besök om man har vägarna förbi.

SBWF, torsdag 3/10.

För en vecka sedan besöktes SBWF för fjärde och sista gången anno 2019. En skillnad mot den första helgen var att Tom hade kommit hem från Rhodos under natten så han och jag gick runt på mässgolvet, något som går på rutin då vi gjort det i ganska många år i rad nu.

Förutom Tom så var det en hel del andra ölprofiler som knallade runt på mässgolvet, något som förstås alltid är kul. Det blir en hel del kul prat och kommentarer. Alltid då jag träffar Jonas så blir det snack om bland annat pansarkryssare och ubåtar, ämnen som är minst lika intressanta som öl. Överhuvudtaget kändes det som att det var mera fart denna torsdag jämfört med den första.

Jag som redan varit på mässan i tre dagar hade förstås hunnit prova några öl men det var ingen fara då det fortfarande fanns mycket kvar att prova, särskilt då amerikanska öl.

Vi började hos Brewers Association/OT. De flesta lär vi det här laget veta att de bara har amerikanska öl. Inte helt förvånande var det lite upp och ner bland det som dracks.

Den godaste denna gången var Track 7 All That I See, en schysst Imperial Stout med bland annat kokos, dock inte för mycket av det hela som vissa andra "kokosöl" brukar "briljera" med. Track 7 Brewing Company från Sacramento i Kalifornien är ett bryggeri som jag gärna skulle stifta lite närmare bekantskap med, de tre öl som fanns i Nacka var alla riktigt stabila.

Wicked Wines monter var en av favoriterna den första helgen så även denna torsdag. Vi hade våra sikten inställda på öl från Clown Shoes och Wicked Weed Brewing. Lägsta nivån var klart godkänd och några av de provade ölen höll fin klass.

Givetvis drack vi även annat än jänkarbira, bland annat från Hopsan Brewing som är belägna i Gröndal i Stockholm. Hopsan Bara Hallon blev min favorit denna gången. Mild och lättrucken med en massa hallon. Något som möjligtvis störde en del var yoghurttonerna i slutet.

Passade även på att prova ytterligare några öl från "Ölands-containern". Tyvärr var varken Skedemosse Guld eller Kackelbryggeriet Ölandslager särskilt goda.

Hos Galatea fanns det i vanligt ordning intressanta öl att provsmaka, särskilt då sex olika flaskor från Sweetwater Woodlands Project.

Sweetwater Woodlands Project: Chattahoochee Series, Release #3 tyckte jag inte om då jag inte gillar mintsmak i öl. Övriga fem var dock goda eller bättre än så. Bäst av de sex provade var enligt min enkla mening Sweetwater Woodlands Project: Chattahoochee Series, Release #1, en stark och värmande Imperial Stout.

Både Tom och jag var rätt trötta så vi hade lite svårt att bestämma oss för vad vi skulle testa härnäst. Det blev lite smått och gott, bland annat några nyheter som Uppsala Brygghus hade med sig.

De sista ölen på årets mässa dracks i Great Brands monter. Uiltje Track Down tyckte jag var en småtrevlig Pale Ale, däremot var jag inte helt övertygad av Siren Castillian Lemon Cheesecake.

Mina slutord om årets SBWF är att det fortfarande är kul att gå på mässan som är på hemmaplan. Det finns en massa öl att prova även om topparna inte är lika många som tidigare år. Tyvärr saknades det som bekant ett flertal utställare i årets mässa jämfört med förra året och tidigare år, återstår att se om det är en trend som kommer att brytas eller om det kommer att fortsätta så även nästa år.

Årets mässa var den första öl/sprit-mässa som jag sett haft en barberare/frisör på plats. Matmässigt var det inte så imponerande, även om jag gillar både ost och korv så var det lite väl många montrar som sålde just de produkterna. Tänk om det kunde finnas en monter som sålde pizzaslicar och liknande, det hade varit perfekt att i farten äta en slice eller två.

Fick jag bestämma så skulle jag vilja ha en renodlad ölmässa, gärna då med så många som möjligt av de lokala bryggerierna som finns i Stockholmsområdet. Sprit, shots, drinkar och högljudd musik är inget som intresserar mig. En helg skulle dessutom räcka alldeles utmärkt.

Det återstår alltså att se hur SBWF utvecklar sig de kommande åren, kanske är det främst vi ölnördar som är oroliga? Det "vanliga" folket tycks i alla fall hitta till Nacka, årets mässa lockade 36.450 besökare, det vill säga ett liknande antal som det varit flera år i rad. 

Första helgen på SBWF 2019.

Den första helgen av årets Stockholm Beer & Whisky Festival är avklarad, för egen del var jag där alla tre dagarna, tors-lör. Förhandssnacket handlade mycket om årets festivalglas samt om de många avhoppen på ölsidan. (om det även har varit avhopp på whiskysidan har jag ingen koll på)

Något som tycks öka varje år är spritsidan, uppe i Hall II saknades verkligen förra årets Belgoklubben och Cask Sweden. I årets mässa är det inte mycket öl i Hall II. Hade det inte varit bättre att flytta de få ölmontrar som är kvar däruppe till Hall I så kunde de som är intresserade av sprit/drinkar med mera få ha sig egen våning?

På torsdagen var det ganska lugnt hela dagen, jag var lite sen så var på plats strax efter 12. Det är som vanligt kul att knalla omkring i all enkelhet och prova en öl eller två. Att träffa gamla kompisar och bekanta är förstås väldigt kul liksom att prata med utställarna, just torsdagarna är den bästa dagen för det då det är lugnare och ingen dånande musik som stör.

Känslan var att det var luftigare, särskilt i Hall I. Att Brill inte var på plats kändes konstigt men det fanns förstås andra utställare som hade med sig intressanta och goda öl.

Apropå utställare, vissa tyckte att torsdagen var seg då det knappt kom några till deras montrar, andra tyckte att torsdagen var mer eller mindre precis som den brukar vara med hyfsat mycket folk.

Under de tre dagarna besökte jag Brewers Association, Galatea och Wicked Wines montrar flest gånger. Alla har de öl från USA (förstnämnda har endast öl från USA), öl som i de flesta fallen gör smaklökarna belåtna. Vissa av ölen hittas/kommer att hittas på krogen, andra hamnar hos Systembolaget men en del sorter kommer nog bara att finnas på mässan.

För att tala om Wicked Wine så var det kul att se att Steve Grossman var på plats i år igen. Han är som bekant Brand Ambassador för Sierra Nevada Brewing, ett klassiskt bryggeri som betytt så mycket för den moderna ölutvecklingen i USA. Ölmässan i Nacka är viktig för Sierra Nevada då Sverige är en viktig exportmarknad så det är inte så konstigt att han dyker upp år efter år. Jag är inte den som tar bilder på "kändisar" så ni får allt nöja er med en bild på en ölkran.

Apropå Sierra Nevada så saknade jag i år deras lilla monter där den alltid så trevliga och glada Mattias från Wicked Wine under några tidigare mässor med stor entusiasm pratat om Sierra Nevada och deras olika öl. En gladare tjomme är det svårt att hitta.

På fredagen öppnade dörrarna 14:00 och jag var där strax efteråt. Det blev en ganska kort dag då jag stack hemåt redan vid 19-tiden. Var seg mest hela dagen då torsdagen inte bara bjöd på ölmässan utan även på Akkurat och Oliver Twist. (tack till Uffe och Jerry för en kul kväll) Se förresten upp med taxiskojarna som står utanför mässan, 700 spänn ville nissen ha för att köra oss till Akkurat, en Uber kostade runt 170. Jag tänker inte avslöja vilken vi tog men de flesta kan nog räkna ut det.

Tyckte att det var tämligen lugnt hela fredagen, var i alla fall inga köer till de olika utställarna även om vissa som vanligt hade mer att göra än andra.

Bland nya utställare märktes bland annat brittiska Big Drop Brewing som bara gör alkoholfri öl i olika stilar. Tyvärr blev jag inte helt övertygad av deras öl då de av naturliga skäl kändes tunna och saknade kropp.

Apropå alkoholfria öl eller alkoholsvaga sådana så blev jag överraskad av Roslags Näsby Tibble som är en folköl på 3.5 %. Förstås inte den godaste pilsner som jag druckit men för att vara en foköl så var den klart duglig. Skulle kunna tänka mig att knäppa en sådan lite då och då.

Vill man dricka öl från Sydöstra Sverige kan man besöka Boxframes container där Brygghus 19, Emmaboda Bryggeri, Fireside Brewery, Kackelbryggeriet, Skedemosse Gårdsbryggeri och Ängöl finns representerade med ett gäng öl. För egen del hade jag aldrig druckit öl från Skedemosse Gårdsbryggeri. Skedemosse Krutbrännare är inte den godaste IPA som jag fått i mig under alla dessa år i ölets underbara värld men ändå kul att ha provat.

Ni som kan era ölställen i Stockholm känner förstås till Waza Restaurang & Bryggeri som huserar i Monks tidigare lokaler på Wallingatan. I år är Waza med i Nacka för första gången. Tycker att alla tre öl som jag drack hos dem var stabila men den syrliga Waza Solera #3 som den godaste.

Precis som förra året har Nacka Bryggeri med sig många nyheter till årets mässa, bland annat sex olika samarbetsbrygder (berliner weisse) som de gjort tillsammans med Danko Beer. Jag blev inte helt övertygad av de olika fruktvarianterna utan tyckte att den rena varianten var den bästa, Nacka / Danko Beer Kultur.

I montern finns även Nacka Köllsch XXL som är på 18%. En väldigt söt rackare med säkert hur många kalorier som helst men ändå ganska god, förutom sötman, portvin och en massa torkad frukt. Kanske inget man häller i sig som en lunchbira på en måndag men sittandes framför den imaginära brasan en höstkväll så är det nog andra bullar.

På lördagen regnade det vilket kanske bidrog att det kändes lite mera "avslaget" de första timmarna jämfört med en vanlig lördag i Nacka, dock fylldes det på med en hel del folk ju längre dagen led även om jag inte upplevde någon direkt trängsel, inte ens till toaletterna. Det enda som tog lite tid var att lämna in jackan, något som det morrades en del om bland några av besökarna.

Om det är någon som funderar på att besöka mässan helg två så vill jag ta tillfället i akt och tipsa om några öl, nämligen dessa tre:

West Sitxh Snakes In A Barrel: en söt och smakrik Imperial Stout som hittas hos Brewers Association.

Brew By Numbers / Stigberget 55 Double IPA - Citra & Motueka: en fräsch och rejält fruktig Hazy Neipa som finns i Galateas monter.

Clown Shoes Loonidaragon 2019: En till riktigt smakrik och fyllig Imperial Stout som finns hos Wicked Wine.

Det fanns flera andra goda och intressanta öl men topparna var inte så många som de brukar vara. Bland öl som jag druckit tidigare så är det förstås värt att dricka Founders KBS och CBS om och om igen, ja de ölen kan man ju i princip inleda en dag med då de är så bra. Det är Brewery International som numera importerar öl från Founders till Sverige. Att rensa paletten med en självrunnen öl från Nynäshamns Ångbyggeri i Great Brands monter är förstås inte fy skam det heller.

För egen del så tänkte jag besöka mässan även den andra helgen men då enbart på torsdagen, imorgon med andra ord.