Mikkeller General Store hade jag tidigare inte besökt. Förutom att de sålde ölflaskor och burkar så hade de även t-shirts och annat smått och gott. Längst bort i lokalen hade de även chokladtillverkning. Det doftade gott men någon choklad köpte jag inte. Det blev ett par burkar från Mikkeller NYC som jag inte såg på någon annan plats i Köpenhamn. Tyvärr glömde jag bort att ta ett foto eller två inuti butiken men det finns på internet för den som är nyfiken, eller så är det bara att åka ner och ta en titt med sina egna ögon.
Från hotellet tog det i runda slängar 20 minuter att gå till Amager Taproom. Stället öppnade i slutet av mars och allt kändes verkligen nytt och fräscht. Jag gillade helt klart stället, inredningen var fin och servicen väldigt trevlig och snabb. Nu var vi väldigt få gäster så bartendern hade inte så mycket att göra. Enda negativa med stället är att om man sitter på stolarna utomhus så lär man störas av biltrafiken och busstrafiken som är väldigt nära.
Utbudet var bra, 15 fatöl plus ett okänt antal på burk eller flaska. Vi nöjde oss med ett par fatöl per person. Alla fyra ölen höll en beskedlig alkoholstyrka, kanske var den därför som den starkaste av de fyra var den godaste enligt mig. Amager Wolverine på 6% vann nämligen titeln som godaste öl under vårt besök.
Jag blev förtjust i ett par damer som var kring 70 år. De beställde ett par Westvleteren som fanns på flaska plus Laphroaig-whisky. Ibland kan man inte annat än bara häpna, helt klart en häftig syn. Tyvärr är jag en blyg person så vågade inte gå fram och be om autografer.
Amager Taproom gav helt klart mersmak, känns som att det är ett ställe som kommer att besökas förhoppningsvis varje gång som Köpenhamn besöks. (om nu tid finnes)
När vi lämnade Amager så var klockan halv tre, på vägen till nästa anhalt passerades Mikkeller La Neta. Många svennar äter tacos på fredagar så vi ville inte vara sämre även om maten på detta ställe var mera intressant än det de flesta tuggar i sig på hemmaplan.
Ölutbudet var inte dåligt, fanns en hel del intressant men trots det blev det ett par öl som druckits tidigare, det var maten som lockade mig mest denna gången.
Fem olika varianter var det på tallriken, alla var goda förutom den vegetariska med bönor som jag inte blev riktigt vän med. La Neta kändes autentiskt, ja så autentiskt ett mexikanskt ställe nu kan bli i Köpenhamn. Personalen talade i alla fall spanska med varandra. Helt gratis var inte en öl plus tallriken med mat, motsvarande 266 SEK.
Då vi var klara på La Neta var det dags att ställe in siktet på Mikkeller & Friends, ett ställe som jag inte besökt sedan 2017. Det första som noterades är att de målat om stället, både invändigt och utvändigt.
Utbudet på fat var lika digert som tidigare, 40 stycken. Eddan och jag fortsatte på den lugna vägen och beställde några öl som inte var alltför starka även om Zagovor Milestone som jag köpte var på 8%. Jag gillar verkligen öl från ryska Zagovor, denna var inget undantag. Två varianter av Mikkeller Hallo Ich Bin Berliner Weisse slank också ner, nämligen Raspberry och Watermelon. Båda två lätta och inte alltför syrliga, förstnämnda lite godare.
Sedan några år är ölbutiken som tidigare fanns inne på Mikkeller & Friends flyttad. Istället blev det utrymmet en rätt trevlig bar med namnet Koelschip. Under vårt besök var det samma bartender på bägge ställena men då det är lite mera tryck har Koelschip en egen sådan.
En öl vardera blev det på Koelschip, jag köpte en Jester King Spoon Methode Gueuze som smakade alldeles utmärkt. Var inte helt fel att sitta ute på en bänk och dricka det ölet samtidigt som man betraktade folk och fä som gick eller cyklade förbi.
Från Mikkeller & Friends knallade vi vidare till Brus, ett ställe som var populärt denna kväll. Det blev ett kortare stopp mest för att se att smaklökarna fortfarande var med i matchen. Glädjande nog var de det, Brus The Brus Brothers IPA smakade inte alls dumt.
Har inte varit alltför många gånger på Brus men jag måste säga att jag gillar stället, utbudet på fat är stabilt. De har en hel del intressanta öl att köpa med sig från deras ölbutik samt ställets design är fräsch och tilltalande.
Nästa ställe som vi skulle till tillhör helt klart eliten i Köpenhamn, jag har aldrig lämnat Himmeriget besviken. Från Brus tar det drygt 10 minuter att gå till Himmeriget. Det är så fint då ställena ligger på gåavstånd från varandra, under promenaderna får man alltid se trevliga områden av Köpenhamn som nog de flesta normala "turister" missar.
Väl framme på Himmeriget blev jag förvånad då antalet gäster var så få. Förmodligen berodde det på semestertider och att vädret var kalasfint (Himmeriget har inte många platser utomhus).
Utbudet på fat var för en gångs skulle inte alltför upphetsande så vi började med att beställa en varsin burköl. Turning Point Circle Game var det inget fel på, klart stabil eller rentav god.
Temescal Wonder Why var inte lika god, dålig var den inte men kändes lite begagnad. Karamellig och tämligen humlefattig.
Himmeriget har en massa frestelser på flaska, särskilt då lambik men priserna är också höga. Cantillon Blåbär blev det inte denna gången däremot en 3 Fonteinen Oude Geuze (Cuvée Armand & Gaston with Honey) Härligt uppfriskande öl, vill dock inte påstå att jag kände mycket honung i den, om än alls. Det var ju bra det ty honung det är inte någon favorit i min bok.
Någon Evil Twin måste man passa på att dricka då man ändå är på Himmeriget, denna gången blev det en rackare med det korta namnet Evil Twin NYC Ooohh...It's in Queens? I Don't Know If I'll Make It. En god lite starkare Neipa.
I närheten av Himmeriget ligger ett ställe som jag inte besökt tidigare, 1420. Ett ganska stort ställe nere i källaren där det var helt tomt. Ute satt det några sällskap och detsamma gjorde vi. En Belgian Ale från 2012 blev det för min del, Caulier Bon Secours Blonde. Ölet skulle serverats om 15 cl men jag fick ett fullt glas, kanske tyckte bartendern synd om mig eller så gjorde han ett misstag.
En söt rackare var det, ja ölet och inte jag. Torkad frukt, lite gräs. Kolsyran var minimal. 1420 har även egna öl under varumärket BrygBrygBryg. En Berliner Weisse med namnet BrygBrygBryg Lii blev det också. Den var frisk och god med en tydlig smak av passionsfrukt.
Då vi satt ute och sippade på våra öl så lämnade de flesta andra gäster stället, ja det var alltså lugnt även på 1420. Den stora underhållningen var ställets hund som flera gånger ville gå på egna vandringar, förmodligen var den stackaren trött på alla fyllhundar.
Vad gjorde vi efter 1420? Låt mig tänka efter. Just ja, vi gick mot hotellet, hamnade på "kultstället" Kebabish för intag av föda. När vi ätit färdigt gick vi vidare mot Fermentoren. Där var det som vanligt full fart, det hela påminde nästan om en ungdomsgård. Uteplatsen var mer eller mindre fullsatt men vi hittade ett par platser. När vi väl satt där var det en av de anställda som kring 23:30 kom och meddelade att uteserveringen snart skulle stänga.
Någon matematiker det är jag inte men kunde räkna ut att det var omöjligt för alla som satt utomhus att få plats inomhus i den dessutom alltför för varma lokalen. Nä, vi drack upp våra öl och lommade sedan vidare mot hotellet, en lång dag började kännas av. Det var inte det bästa besöket på Fermentoren som jag varit med om.
En sista öl blev det på hotellrummet, en Carlberg 47 som köptes i en närbelägen kiosk. Kanske inte helt förvånande var det fredagens sämsta öl.
En skoj dag var det helt klart, som tur är återstod det en heldag i Köpenhamn. Fortsättning följer som det heter.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar