Uppfriskande 5 grader varmt var det på kvällen då vi var framme. Vi bodde en natt på Thon Hotel Kirkenes som var ett trevligt och fräscht hotell med en stabil frukost. Vid frukosten fanns det något som jag tidigare inte sett, lingonsmör.
Jag gick visst händelserna i förväg för innan det är dags för frukost ska ju kvällen innan klaras av. En kvällsöl blev det i hotellets bar, nämligen en stout som hette Bådin Mørkved. Väldigt mild men ändå helt ok.
På förmiddagen blev ett besök på närbelägna Vinmonopolet innan vi så smått knallade iväg till vårt väntande fartyg som skulle bli vårt hem i 54 timmar. Utbudet på Vinmonopolet var helt ok, givetvis köpte jag bara norska öl vilket jag alltid gör då jag besöker Vinmonopolet. Mest nöjd var jag över att hitta en burk Ego Tåke vilket jag hade fått tips om att hålla utkik efter.
Att resa med Hurtigruten i några dygn var verkligen en härlig upplevelse, det var så lugnt och skönt ombord och vyerna var verkligen vackra. Mellan Kirkenes och Svolvaer där vi skulle av hade vi 16 stopp i världsmetropoler som Berlevåg, Mehamn, Hammerfest med flera. Vissa av stoppen varade bara i 15 minuter medan den längsta var på två timmar. (Hammerfest)
Det ölmässigt mest intressanta stoppet var den i Tromsö, dit anlände vi 23:45 på lördagen och avfärden var 01:30 på söndagen. Ett tips är att inte missa avgångstiden ty fartyget väntar ej på folk som inte kan använda en klocka.
I nämnda Tromsö ligger klassiska Ølhallen som jag besökt en gång tidigare, nämligen i juli 2015. Stället ägs av Mack och utbudet på fat är minst sagt digert då de har 72 olika öl, samtliga från Norge.
Ett par öl blev det, dels en stabil dipa med namnet Graff Danktastic och en ok Mack Mikrobryggeri Belgium Dubbel Celibacy. (Graff Brygghus är förresten från Tromsö för den som inte visste det)
Det var kul att se att min polare från besöket 2015 fortfarande tycks vara en flitig gäst på denna anrika ölhall. Är man törstig så är man, svårare än så är det inte.
Tillbaka till M/S Polarlys tog det runt 10 minuter att gå, det var aldrig någon fara att vi skulle missa avgången. Ombord på fartyget var ölutbudet ganska svagt, fanns några öl från Mack plus några andra. Vi handlade som sagt med oss några flaskor till hytten, officiellt får man inte göra det men några kontroller tycks ej finnas.
Detta var ingen traditionell ölresa men givetvis slank det ner några under resans gång ändå. Öl i all ära men denna gången var det vyerna som och det stillsamma tempot ombord som fick nästan all uppmärksamhet. 3500 betalade vi per person, då ingick hytt med ventil samt frukost. Något som är ganska kostsamt är de olika utflykter som Hurtigruten frestar med, vi köpte inga sådana. Ett par damer som också var ombord var med på flera olika utflykter som de tycktes vara nöjda med. Jag har varit mycket i norra Europa så de allra flesta utflykterna var inte så intressanta, fast är det första gången man är långt över Polcirkeln så är saken förstås en annan, särskilt exotiskt blir det för de stackare som inte bor i Norden.
Innan vi ankom vår slutdestination Svolvaer tog vi en avstickare in i magiska Trollfjorden, t o m några havsörnar fick vi se fast på foto behagade de ej att fastna.
Svolvaer var en trevlig liten stad som kändes modernare än väntat, en hel del turister flanerade omkring, särskilt då italienare. I Svolvaer knallade vi mest omkring och tittade på vyerna, Lofoten Krigsminnemuseum besöktes förstås också. Ett museum helt i min smak. Som vanligt vågar jag ej skriva om vilka av de stridande parterna som jag tycker hade de finaste uniformerna.
Fanns det några ölställen i Svolvaer? Givetvis kollade jag på Ratebeers guide om Svolvaer, enligt deras lista på de få ställen som fanns så skulle Styrhuset Pub vara det bästa stället, förövrigt ligger det bredvid nämnda museum.
Styrhuset Pub kändes som ett ganska insuttet ställe, utbudet på fat var inte alls skoj. Jag frågade om deras flaskutbud och blev då hänvisad upp till Thon Hotel Lofotens bar. Tydligen är puben en del av hotellet vilket jag inte riktigt hajade först.
Istället för att sitta i en rätt mörk pub med lågt i tak så blev vi sittandes en stund i en rymlig och fräsch hotellbar. Det fanns inget annat att göra än att köpa en flaska Lofotpils Fjell Stout, bryggeriet låg runt 100 meter bort men p g a alkoholregler gick det inte att besöka det hur som helst. Stabil och mild öl som var trevlig att sitta och inmundiga. Lokalare öl är svårt att hitta om man nu inte sitter på själva bryggeripuben.
Det godaste ölet som jag drack i Svolvaer var tidigare nämnda Ego Tåke som jag köpte på Vinmonopolet i Kirkenes. Det finns även ett Vinmonopol i Svolvaer men det glömde jag visst bort att besöka, som sagt öl var inte i fokus på denna resa.
Ego Tåke var som sagt en riktigt god lite starkare Neipa, lite skämtsamt skulle jag vilja påstå att jag lätt skulle kunna hamna i alla fall i en lättare dimma efter att ha druckit några sådana. Det enda trista var väl utsikten från rummet på Scandic då ölet avnjöts. Parkeringsplats istället för havsutsikt, ja så kan det gå.
Några fler intressanta ölställen såg jag ej i Svolvaer, ett ställe som hade väldigt god sjömat var Børsen Spiseri, bland annat ingick det lite valkött i förrätten, något som jag inte hade ätit sedan 2007 då Longyearbyen besöktes. Deras ölutbud var dock skralt, fanns några öl från Mack men inte så mycket mer än så.
En riktigt kul resa var det där naturen var i fokus, skulle gärna göra om det, gärna på hösten och vintern för att få annorlunda intryck. Fast en till resa på sommaren skulle jag förstås inte tacka nej till.
Innan jag avslutar denna lilla reseberättelse måste jag bara passa på att nämna att då Hurtigrutens olika fartyg möter varandra till havs så tutar de på varandra, populärt bland passagerarna och säkert ett sant nöje för de på respektive kommandobrygga som får äran att tuta. (tänk att höra en sådan signal då det är dags för sista beställningen på puben) Nedanstående filmsnutt illustrerar det hela:
.JPG)
