Fredag 14/6 i Wroclaw.

För en vecka sedan var det äntligen dags för en tur utanför landets gränser, denna gången flögs det till Wroclaw i Polen. Förutom nämnda stad förekom Stuttgart och Ålborg i förhandsdiskussionen men det blev alltså Wroclaw, Polen är ett land som varken min trogne reskamrat Silenzi eller jag besökt på många år. (har för mig att det senaste besöket var 2003 då Sopot, Warszawa och Krakow bockades av med Eddan som en utmärkt chaufför)

Läste inte på särskilt mycket inför resan men noterade att det fanns överraskande många ställen i staden som tycktes ha ett stabilt utbud av öl. Det ölmässiga läget i Polen var helt klart annorlunda 2003 jämfört med 2019. Har rest en del i det forna östblocket, länder som Vitryssland och Ukraina har jag varit i. Ett par saker som jag funderade lite på inför resan var dels hur vanligt det skulle vara med höga klackar samt korta kjolar på de polska damerna (ni som varit i Östeuropa vet vad jag syftar på) samt hur vanligt det numera är med mustasch bland männen? En annan sak som kändes viktig var att kunna uttala stadens namn korrekt innan flygplanet fällde ut hjulen och landade på Wroclaw-Copernicus flygplats.

Det kändes alltså som en evighet sedan den senaste gången som jag drack öl på utländsk mark men nu var det alltså dags igen. (senast jag drack öl i utlandet var 1/4 i München) Resans första öl dracks på SAS Gold Lounge på Kastrup, sannerligen inte fy skam med en mellanlandning där det går att dricka suröl i en lounge i väntan på nästa flyg. Antar att man kan ha en sämre upplevelse på en hektisk flygplats.

Resan mellan Kastrup och Wroclaw var lika lång som resan mellan Arlanda och Kastrup, en timme. Bagaget kom snabbt och taxin till Scandic Hotel gick galant även om jag som vanligt tycker att vissa förare är lite väl förtjusta i tvära filbyten och andra kuriositeter då de kör. (denna förare tillhörde nämnda skara, fast ingen lär slå token som körde oss i Shanghai för många år sedan)

Det var varmt i Wroclaw, runt 30 grader på fredagen. Innan vi knallade bort till den gamla delen av staden gick vi i motsatt håll för att besöka ölbutiken Piwnica. Lite drygt en kvart tog promenaden, butiken såg inte ut som något särskilt uifrån men väl inne så var utbudet stort och varierat. Otaliga var de polska öl som jag aldrig hört talas om. Fanns även en del öl från andra länder, bland annat från Dugges.

Ett tiotal flaskor köptes innan vi gjorde ett snabbt besök i en matbutik som låg på vägen till hotellet. Vatten och snacks till rummet är det alltid lika bra att handla direkt då man är i en ny stad. Lika bra att få det undanstökat så att säga.

Nå, äntligen var det dags att bege sig till de lite mera estetiskt tilltalande delarna av staden. Ölställena låg nära varandra så färdmedlet blev våra egna fötter och ben.

Som första stopp valde vi Minibrowar Spiz där vi även passade på att äta en sen lunch. På uteserveringen servade de ingen mat så vi fick vackert gå ner till källaren. På vägen dit noterade jag att stället inte var handikappanpassat. (även en blind hade noterat det faktum)

Maten var rustik och härligt gammaldags, de fyra öl som provades var även de helt ok. Följande stilar provades: veteöl, mörk lager, IPA och ljus lager. Av dessa var det faktiskt den ljusa lagern som tilltalade mig mest. Riktigt läskande och drickvänlig.

Få lär väl ha missat att vår svenska krona numera nästan har skräpstatus, men i Polen kändes det i alla fall minst sagt prisvärt att äta mat och dricka öl på krogen. En halvliter färsk IPA för motsvarande 35 spänn är inte pjåkigt, då var IPA:n det dyraste ölet på menyn. Känslan sa att mat/dryck rent generellt var runt 40-50% billigare än hemma.

Spiz var ett stort ställe men särskilt många gäster var det inte inomhus denna tidiga eftermiddag, främst några äldre tyska turister och en och annan inföding förutom vi då. Servicen var verkligen inte amerikanskt hurtig och med det eviga leendet utan mera "normalt" eller vad man nu ska skriva? Vi fick beställa det vi ville, maten liksom våra öl kom inom rimlig tid men något onödigt prat eller leende bjöds det verkligen inte på, gott så. Spiz är inte det bästa stället jag besökt men klart dugligt, har man vägarna förbi så titta in får bli mitt stalltips.

Efter att notan var betald gick vi ut och satte oss på en bänk och tittade på folk. Kunde konstatera att de polska kvinnorna/tjejerna använder kjol oftare jämfört med de svenska men att de höga klackarna inte är så vanliga. Om man känner att man vill skåda det sistnämnda måste man åka mera österut. Mustascherna bland männen var få, ja tiderna de förändras även i Polen.

Något som inte tycks förändras är undertecknats sug efter öl, det var lika bra att bege sig till nästa anhalt, Zloty Pies. Hade vi gått raka vägen från Spiz till Zloty så hade det tagit runt tre minuter.

På Zloty Pies orkade vi bara med en varsin öl, deras inglasade uteservering var alldeles för varm. Liksom Spiz hade de en stor restaurang inomhus men där ville vi ej sitta. Först när vi gick såg vi att de hade en normal uteservering med skugga runt 50 meter bort, jaja så kan det gå. Zloty Pies Golden Weizen var klart duglig, fast godare veteöl har jag helt klart skruvat ner under mina dagar.Värt att notera är att ölet snabbt blev varmt, han knappt dricka upp det innan det var ljummet.Sådant är ju inte så skoj, ljummen öl är blä.

Vårt nästa stopp, 4 Hops var betydligt modernare, det var kanske därför som det inte hade paradläge precis där alla turister flanerar omkring? Läget var dock bra, typ 5 minuters promenad från Zloty Pies.

4 Hops är alltså ett modernt ställe som hade kunnat funnits i vilket "västland" som helst. Kvällen var tämligen tidig så det var inte särskilt många andra gäster under vårt besök. (även om bilden ljuger en aning) Nu syns det inte så tydligt på bilderna men puben hade ett tydligt cykeltema, fanns några cyklar upphängda på väggarna. Jag kan inte mycket om polska cyklister, eller för att vara ärlig försvinnande lite men kom att tänka på Zenon Jaskula som var med och vann silver i lagtempo i Seoul 1988. Tyckte att hans namn lät roligt så därför kom jag ihåg det.

Utbudet var varierat och med enbart polska öl, vilket förstås är jätteskoj för en besökare. Hopium Dawid Hazylhopp tyckte jag om, en behaglig IPA som satt som ett smäck. En annan IPA, Nepomucen Forest hade jag däremot lite problem med. Den smakade verkligen mycket skog, särskilt färska granskott (utmärkta att göra te av). En hel del oregano fanns det också i både doft och smak. Nja, det blev lite för mycket av det hela.

Vi hade kunnat sitta längre på 4 Hops men vi ville i alla fall se ett ställe till på fredagen och det stället hette Marynka Piwo i Aperitivo.

Marynka visade sig bli mitt favoritställe denna dag, inte så stort men det trevliga var att de hade stolar och bord i en gränd där det var schysst att sitta. En sak som gjorde det hela ännu bättre var att de hade en food truck med vedugn, ja pizza från vedugn äter jag helt klart utan att protestera.

Ölutbudet var inte pjåkigt det heller, både på fat och i kylen. Apropå sistnämnda, jag bara tog en flaska utan att titta på priset, senare visade kontoutdraget att 29 kronor hade dragits, snacka om lagom prisnivå.

När vi kom till Marynka var det lugnt men som genom ett trollslag blev alla sittplatser utomhus upptagna, vissa fick nöja sig med att sitta inomhus.

Till hotellet tog det 12-13 minuter att gå i ett normalt tempo, men vi hade inte bråttom utan njöt av den fina kvällen. Kvällspromenader då solen lagt sig i viloposition är verkligen härliga.

Väl på rummet blev det ett glas juice innan det var läge att göra som solen, lägga sig i viloposition.