torsdag 24 januari 2019

Pubrunda med fokus på Man in the Moon

I fredags var grabbarna och jag på en mycket sympatisk pubrunda. Dagens huvudmål var Man in the Moon där deras New York-veckor som bäst höll på.



Innan Tom och Tomas anslöt på Man in the Moon började dock Eddan, Eirik och jag på Omnipollos Hatt. Vi var där strax före klockan 12 då de öppnar. Var en liten kö utanför men vi lyckades få ett bord, det var bra det då var plan var att förutom att dricka några öl även äta pizza. Noterbart är att de flesta andra var på Hatten för att äta lunch, sedan gick de för vidare äventyr, efter ett tag blev det alltså riktigt lugnt i salongen. Hattens pizzor är verkligen goda, mitt val denna gången föll på pizza nummer sju som innehåller buffelmozzarella, pimientos de padron och färsk chorizo.



Tidigare under veckan hade de haft en tap takeover med hypade Aslin Beer Company från Virginia. Tre av deras öl fanns kvar, vi passade förstås på att prova alla tre.



Av de tre tyckte jag att Aslin Master of Karate (Double Dry Hopped) var den godaste. Färsk med mycket humle och frukt. Aslin Macarooned innehöll mycket choklad och kokos. Rejält söt skapelse. Aslin CAW var stabil fast en rätt söt DIPA.

Ett par nya Omnipollo blev det också, ja det vore dumt att inte passa på då man är på Hatten. Omnipollo Tetragrammaton smakade en hel del gräs, annars var den inget som lämnade några större intryck. Omnipollo Moa Lemon Curd Sour kändes som en gammaldags cocktail, väldigt sur och med mycket lemonadkänsla. Lär säkert vara mer läskande en varm sommardag jämfört med en hyfsat kylig fredag i januari.



När vi var klara på Hatten åkte vi några stationer med tuben till Östermalmstorg. Östermalm är en del av Stockholm som jag inte besöker särskilt ofta men denna gången var det Mikkeller Bar som fanns i periskopet.



Besöker inte "nya" Mikkeller Bar i Stockholm lika ofta som den gamla som låg på en annan adress. När vi anlände var det väldigt lugnt, ja det var det hela tiden under besöket som varade i en dryg timme.



Bland fatutbudet fanns det som vanligt en hel del att välja mellan, tycker att det godaste som vi drack var O/O Carismatico, en helt ny DIPA från nämnda bryggeri. Fräsch och med mycket fruktsmaker. God öl.



Från Mikkeller tog vi en promenad till dagens huvudmål, vilket alltså var Man in the Moon.



För fjärde året i rad i januari var det öl från en amerikansk delstat som låg i fokus, denna gången New York. 2016 var det Californian Weeks, 2017 Hawaiian Weeks och 2018 Ohio Beer Weeks.



Utbudet av öl från New York var minst sagt digert. Några av bryggerierna hade jag aldrig tidigare stiftat bekantskap med vilken förstås gjorden sittningen ännu roligare.

Vi provade 23 av de 30 ölen, de allra flesta var klart stabila även om några mindre goda fanns, till de lite sämre hörde Butternuts Strawberry Rhubarb Saison och Gun Hill Grange Life.



De öl som utmärkte sig som de allra godaste var Captain Lawrence Rosse e Marone vilket var en härligt syrlig och balanserad rackare med bär, ek och druvor. Det klart godaste ölet som jag druckit från Captain Lawrence till dags dato.

Interboro/Barrier Luchini var en god och färsk DIPA med en fin dos humle och frukt. Går inte att inte gilla sådana öl.

En riktigt stabil och god Hazy-IPA var Finback Something Citra. Fräsch med juice, mango, citrus och lite gräs.



Utöver ovanstående dracks det som sagt även en hel del annat smått och gott, några riktigt trevliga timmar hade vi på Månen. Ensamma var vi inte heller då de hela tiden fylldes på med nya törstiga själar. Servicen var riktigt bra och personalen trevlig, att vi trivdes var nog inte svårt att konstatera för en utomstående.



Noterbart är att Man in the Moon skrev på sin Facebooksida om att de flygfraktade vissa av faten från New York, direkt så fick de kritik från vissa "miljönissar". Visst ska vi bry oss om miljön men ibland blir debatten bara löjlig. (folk tror ju att elbilar är miljövänliga, bara en sådan sak)

Stort tack till Man in the Moon för att de kör sina temaveckor, ska bli spännande att se vad det blir för något i januari 2020. Förresten så pågår New York Beer Weeks mellan 2-26 januari så ännu finns det chans till ett besök för den som ännu inte varit där.

Riktigt belåtna var vi då vi lämnade Månen men helt klara med ölandet var vi inte. Bara några minuter bort ligger Lådan vilket blev vårt nästa stopp för kvällen. Även på Lådan var det mer eller mindre fullt, för första gången såg jag att de även har en vakt. (är ytterst sällan ute på puben/krogen på en fredagskväll så hade aldrig sett en vakt tidigare på nämnda ställe)



Som bekant har Lådan ett koncept där de främst serverar öl från svenska bryggerier. Kvällen till ära hade de flera för oss nya sådana. (det har de typ alltid, fast kanske inte om man besöker ställer precis varje kväll)



En riktigt sur och god rackare var Morgondagens Kveiksperiment. Förutom det var färgen rätt ball och tonerna av hallon trevliga.



Omnipollo Amurga hade jag inte druckit på fat så det var läge att passa på. Fyllig och söt men inte toksöt för en gångs skull.

Vid det här laget började vi nog mojna men på hemvägen passeras Bishops Arms Sundbyberg vilket blev kvällens sista anhalt. Fullt med folk där också, ja det här med en kommande lågkonjunktur är det verkligen ingen som bryr sig om vilket kanske är lika bra. Bättre att ta smällen den dagen då det smäller.



En flaska Vleesmeester/Ghost Black Pudding 2017 köpte jag. Den var god utan att glänsa. Bryggeriet Vleesmeester visste jag ingenting om sedan tidigare så kul att även ha druckit något från dem.



Tyvärr var North Brewing Full Fathom 5 som fanns på fat en besvikelse, ingen av oss blev särskilt förtjust i den.

Dagen och kvällen var dock riktigt förtjusande. En pubrunda som varar mellan 12 och 23 tar förstås på krafterna men kul det hade vi. Tack till Eddan, Eirik, Tom och Tomas för en rolig dag.

fredag 11 januari 2019

Pubbesök 2018

Mitt förra inlägg om ölåret 2018 fick mig att fundera över vilka ställen i Stockholm som jag främst brukar besöka då en öl eller två ska avnjutas. Pubrundorna med grabbarna blir färre och färre men ibland slår vi till och besöker den stora staden.

Efter att ha kollat igenom Internetbanken samt andra källor kom jag fram till att dessa ställen besöktes mer än en gång under det gångna året:

1. Bishops Arms Sundbyberg och Lådan 7 besök
2. Omnipollos Hatt 6 besök
3. Akkurat och Man in the Moon 4 besök
4. Oliver Twist, Mikkeller, Zum Franziskaner och Bishops Arms Gamla stan 3 besök
5. BrewDog Södermalm och Ölstugan Tullen 2 besök

Jag blir inte förvånad över att se vilka två ställen som ligger i topp då Bishops i Sumpan verkligen blivit bättre de senaste åren, dessutom ligger stället närmast då man ska rulla hemåt. Något jag noterat de senaste året är att omsättningen bland personalen har varit större jämfört med tidigare år.



Lådan är en ny favorit hos mig, visst känner jag mig lite gammal där bland alla ungdomar men maten är riktigt god och öltutbudet varieras konstant. Folkligt och trevligt är det, alla är välkomna.

Omnipollos Hatt, eller Hatten som vi säger är schysst ställe med väldigt goda pizzor. Deras egna öl är oftast stabila, ibland kör de intressanta tap takeovers men då får man räkna med väldigt mycket folk i den lilla lokalen, eller ja det är nästan alltid mycket folk på Hatten. Bäst är att gå dit efter lunch på en vardag, då brukar det vara lugnt och skönt.





Akkurat besöker jag inte alls lika ofta som tidigare. Gillar förstås stället mycket men med alla nya ställen som dyker upp så blir det inte lika många besök som tidigare.



Man in the Moon håller sin jämna nivå år efter år, gillar deras temamånader, särskilt januari de senaste åren då de kört öl från olika amerikanska delstater. (just nu pågår New York-veckor för den som möjligtvis missat det)

Oliver Twist finns alltid med på ritbordet då storslagna pubbesök planeras även om besöken där också är färre jämfört med tidigare. Mikkeller vet man vad man får på, men hypen är inte alls som den var för några år sedan, inte i min bok i alla fall.




Zum Franziskaner hoppas jag på att besöka lite fler gånger i år, ett härligt ställe om man vill tillbaka till sina "ölrötter". (samt matrötter)



Bishops Arms Gamla stan ligger väldigt nära tunnelbanan så det är lätt att ta sig hemåt därifrån om inte annat. Lokalen hör till de bättre i kedjan, dessutom är det för det mesta lagom mycket folk där.

Besökte inte BrewDog Kungsholmen en endaste gång under 2018, beror främst på att stationen vid Karlberg inte längre används. Däremot blev det ett par besök på BrewDog Södermalm. Helt ok ställe det med.




Ölstugan Tullen är ett relativt nytt ställe, var nöjd med förra årets två besök. Ibland har de rätt udda öl från svenska småbryggerier som är svåra att hitta på annat ställe, öl från gotländska Snausarve Gårdsbryggeri är ett exempel.

Ställen jag saknar är Bishops Arms Folkungagatan och NK Ölbar, sistnämnda stängde i maj 2018. Gillar inte att shoppa men på ölbaren var det trevligt att slinka in lite då och då, särskilt med tanke på deras låga priser.

Ställen som borde besökas oftare är Soldaten Svejk, Katarina Ölcafé med flera men det finns inte tid till allt. Ett ställe som Nya Carnegie har jag bara besökt en gång sedan de öppnade 2014. Undrar hur det ser ut den dagen då jag är pensionär? Pensionärsrunda på olika pubar vore minst sagt en höjdare.



måndag 7 januari 2019

Ölåret 2018, några siffror.

Då var det dags att återigen presentera några siffror för det gångna ölåret. Som vanligt är det ett hårt jobb att få fram siffrorna så håll till godo. (eller den är en sanning med modifikation, betalar man med kort så syns ju alla inköpen på internetbanken så det där med att hålla koll på kostnaderna är inte alltför ansträngande)

Målsättningen inför 2018 var att ta det lite lugnare med ölandet jämfört med 2017. Precis så blev det också. Sedan 2009 har jag haft koll på antalet nya öl varje år, siffrorna är enligt följande:

2009: 297
2010: 525
2011: 624
2012: 929
2013: 1223
2014: 1307
2015: 1391
2016: 1775
2017: 1808
2018: 1328

Det känns som att 2017 var formtoppen, ju äldre man blir desto mindre explosiv blir man så det där med sprintlopp är bara att glömma, numera blir det mer vanlig hederlig joggning. Inget fel med det ty tiderna förändras som det heter.

Reseåret 2018 var klart stabilt men inte det mest spektakulära som jag upplevt. Precis som 2017 blev det en resa till San Diego i februari, denna gången utökat med några nätter i San Marcos. En riktigt härlig resa var det, ja San Diego är verkligen något utöver det vanliga. Året började dock med några dagar i Torshavn, Färöarna. Högst sympatiskt resmål. På närmare håll besöktes de gamla trogna destinationerna Köpenhamn, Malmö och Helsingfors. Sommarresan till Berlin i augusti var väldigt lyckad om än väldigt svettig då det var så sjukt varmt. (som mest +37) En tur till Norge måste det bli varje år, kombinationen Kristiansund och Molde var trevlig, i bägge städerna fanns det i alla fall en pub värd att besöka.

Resplanerna för 2019 ser väl hyfsade ut, Los Angeles och Phoenix i februari är bokat och klart. Mycket tyder på att det även blir en tur till München i mars. Efter det är orderboken tom, några idéer finns det alltid men inget som är konkret ännu. Bamberg är ett ställe som jag år efter år är sugen på att besöka, återstår att se när det kan tänkas ske. Var en hel del i Östeuropa för runt 10 år sedan, där finns det en del som lockar. London där jag aldrig varit lockar fortfarande inte. MBCC hoppar jag över för andra året i rad, den danska kronan är verkligen inte att leka med.

Förutom att den givna ölfestivalen i Nacka besöktes var det blygsamt med andra. Linköping Beer Expo var den enda andra ölfestivalen som jag besökte 2018, gott så.

Favoriten varje år att försöka hålla koll på vad öldrickandet kan tänkas kosta. Felmarginalen är som tidigare 5-10% .

2009: 18005
2010: 23700
2011: 29382
2012: 34422
2013: 48032
2014: 45804
2015: 37393
2016: 47517
2017: 54008
2018: 38500

3200 blev alltså ölkostnaden i snitt per månad 2018. Målet inför 2018 var att snittet per månad skulle sjunka jämfört med 2017 och det gjorde den rejält får man ändå säga. (revisorn ler nöjt). 2019 är kostnadsprognosen 2500-3000 per månad, lite beroende på om lågkonjunkturen kommer igång ordentligt eller inte. Den dyraste månaden var augusti då ölen kostade 7600 kronor, billigaste var mars då det hela gick på 1100 spänn.

Typ de godaste nya ölen som jag drack 2018:

1. Lost Abbey Veritas 018
2. Hoppin' Frog Barrel Aged TORIS The Tyrant
3. AleSmith Speedway Stout - Rye Barrel Aged: Vietnamese
4. AleSmith Speedway Stout - Double Barrel
5. Beachwood Blendery Careful With That Apricot, Eugene
6. Founders CBS
7. Old nation M-43
8. The Rare Barrel Garage Service
9. Firestone Walker 21 (XXI Twenty-One Anniversary Ale)
10. Oppigårds/Närke Thurbo Kaggen Stormaktsporter

Som synes en väldig dominans av amerikanska öl, gärna mörka eller syrliga sådana. Måhända populistiskt men gott är det.

Tack till 2018 och välkommen 2019. I vanlig ordning blir det en torr tid i januari, faktum är det hela började 30/12. (nyårsafton, vad är det det?) Sedan lär väl det nya året bjuda på del bus och resor i ölets tecken, vi håller tummarna för att det blir så.

Förresten, är det bara jag som gillar att räkna på saker och ting? Vore kul att veta hur jag ligger kostnadsmässigt jämfört med mina ölbröder och ölsystrar.