Tre öl från Svartbergets Fjällbryggeri

Tidigare i höstas besöktes Nolia Beer, då provade jag några öl från Svartbergets Fjällbryggeri beläget i Åre. Tyckte att det rörde sig om stabila öl, det blev inte sämre av att det var ett glatt gäng i deras monter.

Blev lite nyfiken på att se vilka öl de har på Systembolaget. Det visade sig att det fanns sju stycken, fiffigt nog gick det att beställa deras öl till valfritt Systembolag, slapp alltså ta en tur till Jämtland. Nu är det inget fel på Jämtland, men ni fattar. Några av de öl som fanns på Systembolaget hade jag provat tidigare så nöjde mig denna gången med att koncentrera mig på de öl som var nya för mig.

Nå, följande öl beställdes:

Svartbergets Munkslalom. (Belgisk ljus ale)

Svartbergets Weissbergen (Veteöl)

Svartbergets Village Saison (Saison)

Tycker att Svartbergets Munkslalom kändes mild med bröd, kryddor och lite jäst. Inte dålig på något sätt men inte min favoritstil i ölvärlden.

En som var strået vassare var Svartbergets Weissbergen. En ganska klassisk veteöl med lite banan, kryddnejlika samt bröd. Lättdrucken och tämligen uppfriskande.

Godast av de tre var alltså Svartbergets Village Saison. Ganska mild även denna och med citrus, lite örter, koriander samt toner av fläder i avslutningen.

Värt att notera är att samtliga öl är på burk, det är något som jag gillar. Blir inte alls lika tungt att bära dessutom är det allmänt smidigt med burkar.

Kul är det att ibland dricka några öl i olika stilar från ett och samma bryggeri. Ovanstående tre var alla stabila men min favorit från bryggeriet är fortfarande Svartbergets Blackwood vilket är en rätt mumsig Imperial Stout.

Julölsprovning 2019.

Lördag 30/11 var det dags för ännu en julölsprovning. Panelen bestod denna gången av Eirik, Richard, Tomas och Tom plus undertecknad. Tyvärr var Eddan ute på Ålands hav så han kunde inte medverka denna gången.

Jag har få regler då det kommer till öl men en gammal regel är att just julölsprovningen måste ske i december men i år blev det alltså inte så, men men det är bara att gilla läget som vissa säger. Ytterligare en regel som rör just julölsprovandet är att alla som medverkar måste sätta ett betyg på de olika öl som provas, en vinnare måste nämligen utses annars är det ju inte kul.

Detta var 10:e året i rad för julölsprovningen. Årets 10 öl kom från Danmark, Norge (Grekland), Sverige och USA. De vanliga julölen som rikspressen skriver om år efter år (med typ samma text/betyg) fick som vanligt ej vara med och leka.

Innan vi började med julölen drack vi några bonusöl, Omnipollo AON Bourbon Hazelnut Fudge var väldigt söt. Tur att vi var några som delade på en flaska för jag hade haft problem med att tömma flaskan på egen hand. Börjar bli aningen less på de i många fall väldigt söta öl som Omnipollo gör.

Öl från Bhutan hade jag tidigare inte druckit men nu är även det avklarat, Namgay /Mikkeller / Skewed Brewing Druk Traffic Lights blev mitt livs första öl från nämnda land. En mild och lättdrucken gose med citrus och en lätt sälta. (tack till min kollega Fredrik för flaskan)

Nu till själva julölsprovningen, de 10 stycken som var med i tävlingen var dessa:

Harstad Jul 2018 (köpt på Vinmonopolet i Kirkenes, augusti 2019)

Haandbryggeriet Norse Jul (köpt på Vinmonopolet Aker Brygge, november 2019)

Solo Triple Decoction Christmas (köpt på Vinmonopolet Aker Brygge, november 2019)

Nyckelbryggerier Älvsby Julöl (flaska från Systembolagets beställningssortiment)

Mikkeller Kihoskh Juløl (tack Eirik för flaskan)

Svalbard Spitsbergen Juleøl 2018 (köpt på Vinmonopolet i Kirkenes, augusti 2019)

7 Fjell The Grinch - Stolen Xmas IPA (köpt på Vinmonopolet Aker Brygge, november 2019)

Skedemosse Räven Raskar (flaska från Systembolagets beställningssortiment)

Ægir Ægirs Jul (4.7% - blue label 2017-) (tack Eirik för flaskan)

Hoppin' Frog Barrel Aged Frogichlaus (tack Tom för flaskan)

Som vanligt var det upp och ner bland de olika ölen. Prispallen såg dock ut enligt följande: (jag håller helt med om att rätt öl vann)

1. Hoppin' Frog Barrel Aged Frogiclaus 18 poäng
2. 7 Fjell The Grinch - Stolen Xmas IPA 17,5 poäng
3. Solo Triple Decoction Christmas 16,5 poäng

Noterbart är att det bara var en öl som fick färre än 10 poäng, nämligen nio. Ölet från Svalbard fick stoltsera med det tvivelaktiga nöjet. En annan liten notering är att jag slängde in en totalt bortglömd flaska Slottskällans Tomte från 2009. Den var inte med i tävlingen då det i högsta grad var oklart hur ölet skulle smaka. Förvånande nog var ölet fortfarande drickbart efter alla dessa år. God skulle jag inte säga men drickbar, ja ni fattar.

Det här med "julöl" är som det är. Som tur är innehöll kvällen ganska många bonusöl, där de flesta var riktigt bra. Tänker inte rabbla alla utan nöja mig med några stycken.

Till eliten bland bonusölen hörde helt klart Great Divide Yeti Imperial Stout - Barrel Aged, en flaska som jag köpte i San Diego 2017. Mumsig med en härligt fyllig kropp och lång eftersmak.

Firestone Walker ZinSkin var inte dum den heller, relativt mild men ändå med en fin syrlighet. Vore inte helt fel att åka till Västkusten igen och besöka bryggeriet.

Tom bjussade på en Barrier Payment Is Due vilken kändes uppfriskande och med en fin bitterhet.

Vad vore en provning utan en flaska från Cantillon, Fou Foune fungerar veckans alla dagar. Som vanligt en väldigt, väldigt trevlig öl.

Allt var dock inte glitter och glamour, en mindre god öl var polska Piwojad Suska. En udda rackare med malt, rök, aska och lite choklad. Tunn och med för mycket kolsyra. Nja, fast allt kan ju som sagt inte vara supergott.

Helt klart ännu en kul provning med grabbarna. Nästa julölsprovning är först i december 2020 så ha tålamod ni som vill läsa om den.

Man in the Moon 25 år, 1994-2019.

Fredag 8/11 firade Man in the Moon 25 år. De hade en riktigt spännande fatölslista med en hel del unika öl gjorda speciellt för jubileet plus förstås en massa annat.

Tyvärr kunde jag ej besöka Månen den fredagen då jag istället var i Oslo men några dagar senare, onsdag 13/11 blev det ett besök. Anlände kring 16, då satt det redan en del folk i salongen, framåt 18 var det rejält med folk.

Glädjande nog fanns de flesta av de specialöl som jag var mest intresserad av kvar på fat, en av dessa var Nøgne Ø Black Moon Rising. En värmande öl på 14% som bland annat bjöd på kryddor, bourbon och något som påminde om "romrussin".

Helt klart en god öl men en som var strået vassare var Hoppin' Frog Vanilla Bitter Barrel Aged BORIS. Härligt fyllig öl med en massa smak.

Brekeriet Red Weasel Sour (Vild) var även den speciellt framtagen till jubileet. Uppfriskande med både körsbär och en del svarta vinbär. Klart godare än gurkölet som de gjorde då Månen fyllde 20.

Nynäshamns Ångbryggeri bidrog också med ett par skapalser, av dessa dracks Nynäshamns Man in the Moon's Sherryfatslagrad Imperial Stout. Jag tyckte att den kändes rätt mild med mörk malt, choklad, lite bär och inslag av sherry.

Mat är också gott, för det mesta är det bäst att satsa på säkra kort, så även denna gången. Raggmunk är raggmunk, så är det bara. Tänk vad de stackare som av olika skäl inte äter fläsk går miste om i livet.

Kan inte annat än säga grattis i efterskott och säga att jag förstås ser framemot den dagen då Man in the Moon fyller 30.

Ölhelg i Oslo, lördag 9/11.

Lördagen i Oslo inleddes under lugna former, sovmorgon och en helt ok hotellfrukost på det. (normalt är jag inte så förtjust i hotellfrukostar, i alla fall inte då de äts i en stimmig lokal där folk har svårt att föra sig)

Fick ett meddelande från en kollega som undrade om jag kunde köpa med mig en flaska från Oslo, visst kunde jag det så det blev en promenad till Vinmonopolet vid Aker Brygge som vi besökte dagen innan. Jag passade också på att fylla på med ytterligare några öl, noterade också att de plockat fram fyra lådor Nøgne Ø Dark Horizon 6. Vi hade alltså inte behövt förbeställa sådana men det kunde vi inte veta. Det var ytterst frestande att köpa alla flaskor men det hade inte revisorn gillat, knappast heller Skatteverket.

Hur som helst, dagens första ölstopp blev Café Sara, ett ställe med mycket känsla och som hängt med sedan 1989. Jag gillar insuttna och folkliga ställen, detta var ett sådant. Vi var där tidigt på lördagen, de få andra gäster som var på plats tycktes mest fokuserade på att äta en bit mat. Jag har förstått att stället är populärt och jag förstår verkligen varför.

Café Sara ligger i samma område som Mikkeller Oslo, Crowbar & Bryggeri med flera så det var inga problem att hitta stället, särskilt inte med tanke på att vi var i närheten kvällen innan. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så ligger de flesta ölställena i Oslo på gångavstånd från varandra vilket förstås alltid är toppen.

Nämnda Nøgne Ø var det första mikrobryggeri som började säljas på Café Sara. Kul nog fanns det under vårt besök några jubileumsöl, en av dessa var Nøgne Ø Sara's Jubileum  1989-2019.

En väldigt söt öl handlade det om, något som man absolut inte bara hällde i sig. Värmande med choklad, kaffe, portvinsvibbar och små kryddiga toner. 14% alkohol som kändes väl dolda. God öl men det var tur att vi var tre som delade ett glas för jag vetetusan om jag just där och då pallat med ett eget glas.

HaandBryggeriet Sara 30th - Cuveé Sara var helt annorlunda då det är en suröl brygget med bringebær og lagret ett år på eikefat som det heter på norska. Klart stabil den med.

Från Café Sara tog det fyra minuter att gå till lördagens andra stopp,  BrewDog Grünerløkka eller BD57 som det tvingas heta. (återigen det där med norska alhoholbestämmelser) För den som har sinne för detaljer noterar på bilden att de inte heller har någon skylt med BrewDog-loggan.

Grünerløkka är väl typ Oslos motsvarighet till Södermalm, lite hippare och vad som jag uppfattade med en yngre befolkning. I alla fall såg det så ut då vi satt vid fönstret på BrewDog och spanade ut för att se vad som kan tänkas hända ute i världen.

BrewDog var helt ok, fast vi nöjde oss med en öl var. Mest gick vi in där för att stolt kunna meddela för de som bryr sig (det vill säga ingen) att vi varit där.

Från BrewDog knallade vi vidare till Grünerløkka Brygghus, även det ett folkligt och som det kändes populärt ställe. Det satt ett gäng och hade det gott några trappor ner så vi positionerade oss vid ett bord som var nära baren.  Det är alltid härligt att från sin stol kunna se fatlistan samtidigt som man har koll på vad som sker i salongen.

Fem av deras egna öl testades (själva bryggeriet låg några kvarter bort om jag uppfattade det rätt, det var anledningen till att stället får heta Grünerløkka Brygghus. Annars gäller att en majoritet av ölen ska bryggas på plats. Helt klart måste jag läsa vidare om de snurriga norska alkoholbestämmelserna då tid finnes)

Vi passade även på att beställa lite enklare tilltugg, det var ju ändå tidig eftermiddag. Jag gillade verkligen Grünerløkka Brygghus, ett ställe som jag gärna besöker igen. 

På väg till vår nästa anhalt, Schouskjelleren Mikrobryggeri passade Eirik på att köpa med sig en ganska rejäl dos pinnekjøtt, kött som skall tillagas i jul. Skoj är det med olika länder och dess maträtter. 

På Schouskjelleren hade jag varit en gång tidigare, hösten 2013. Stället var sig likt, rätt häftig lokal med det välvda tegeltaket. Denna sena eftermiddag var det förvånansvärt lugnt. Förutom vi tre så var det en handfull andra gäster. 

Tre olika IPA beställdes, två egna och en från Lettland. Godast var en med namnet Schouskjelleren West Coast Haze. 

Förutom fatöl har Schouskjelleren ett fint utbud på flaska och burk, vissa av priserna var dock saftiga. Det var lockande att beställa något men vi lät bli denna gången. 

Vi har ett kultförhållande till Peppes Pizza, en kedja som finns på många platser i Norge. Redan inför resan hade vi bestämt oss för att äta lördagens kvällsmat på Peppes. Innan vi kom så långt slank vi dock in på klassiska Olympen, men där var det inget som lockade på fat så vi backade diskret ut och hamnade istället på Siste Sang som låg några stenkast bort. 

Ett ställe som jag inte visste något om, visade sig vara både modernt och stort. En av killarna bakom baren var svensk, något som annars inte var så vanligt på ställena som besöktes. Trodde att det skulle vara fler svenskar som jobbade i Oslo eller så var vi helt enkelt på "fel" ställen. 

Det var verkligen lugnt på Siste Sang, som så många gånger tidigare nöjde vi oss med en öl då vi mest bara ville kika in och se vad det kunde tänkas vara för ställe. Tycker att det verkade helt ok även om det var mer eller mindre ödsligt under vårt besök. 

Då vi var klara var det alltså dags för pizza, det blev en rätt sen måltid men som tur är var det gott. Givetvis beställde vi rømmedressing till pizzorna, ett måste då man är Norge. 

Maten satt minst sagt som ett smäck, kändes som att vi alla blev rätt dåsiga efter att ha ätit. Lagom sakta lunkade vi mot hotellet, ett ställe som fanns på vägen var Brygg Oslo som vi knallade in på. 

Mycket folk, ett stort utbud på fat. (35 kranar) Ytterligare ett bra ställe tycker jag. Några rumsöl fick sedan avsluta ännu en härlig dag i ölets tecken.

Om jag ska försöka sammanfatta helgen i Oslo så blir betyget gott. Prismässigt var det inte så illa som jag trodde innan avfärd, den norska kronan är inte alls lika stark som den danska. Om jag räknar med Vinmonopolet vid Aker Brygge så besöktes 11 nya ställen. Det finns intressanta ställen kvar att besöka så en resa till Oslo om några år igen är nog inte fy skam. Tack till Eddan och Eirik för en kul tur.