På grund av de omfattande ombyggnationerna vid Slussen har busstationen flyttat så det tar någon minut extra att hitta rätt buss, något som kanske kan vara lite förvirrande för den som inte är en van bussåkare i Stockholm.
Nåväl, Tom och jag hittade bussen utan några problem och åkte till Nacka Strandsmässan för att vara med på pressvisningen som började klockan 11:00. Det är alltid lika fascinerande att höra om skillnaderna mellan antal öl och bryggerier från mässans start 1994 till hur det ser ut idag. Då fanns det inte ens 10 bryggerier i Sverige, idag är de runt 400. Antalet öl var runt 140 på den första mässan, nu rör det sig om flera tusen.
Jämfört med tidigare år hade jag knappt kikat på vad som fanns att provsmaka hos de olika utställarna (saknar verkligen Ölsvammels fina sammanställning över vilka öl som finns i Nacka) utan det jag hade noterat inför mässan var att vissa utställare som "alltid" varit med inte var med i år, Nils Oscar är ett exempel. Flera bryggerier hade inte heller egna montrar i år utan de fanns representerade hos olika ölimportörer. Oppigårds hittas hos Tomp Beer, Nynäshamn hos Great Brands för att nämna några.
Vi började ölprovandet hos Brewers Association/OT. Montern var på samma plats som tidigare år men "bara" häften så stor. Trots att montern hade krympt med 50% så fanns det förstås en hel del intressanta amerikanska öl att välja mellan. Vi blev ståendes där ett tag och testade lite av varje, Paradox Beer End of the Beginning Vol III var en rackade som mina smaklökar tyckte extra mycket om.
När vi väl var klara gick vi vidare till Galatea som även de har en hel del öl från USA, dock var de två från Harpoon inte de bästa som jag druckit från USA. Harpoon Camp Wannamango var väldigt söt och med artificiell mango. Inte så skoj för att vara ärlig.
Hos Brewery International fanns det en del smått och gott, till det mest intressanta hörde Oud Beersel Rabarber som serverades från en Bag-in-box. Fräsch och relativt mild med fina toner av rabarber.
Bryggeriet Ångkvarn firade stora triumfer på mässan 2017 och i år finns de på plats igen. Deras Källartrapplist var inte alls dum. Den är förövrigt baserad på vinnaren på Belgoträffen 2018. Söt med fina toner av torkad frukt och malt, skönt värmande avslutning. Skulle gissa att den blir ännu lite godare efter lite lagring, ja den känslan fick jag.
Ett svenskt bryggeri som jag inte träffat på tidigare är This Is How från Piteå. Sex olika öl provades, samtliga var helt ok eller bättre än så.
Godast av de provade var This Is How To Skippa Efterrätten Chocolate Stout. En hel del chokladsås i den, söt men inte överdrivet söt. Blir kul att följa bryggeriets framfart.
I Gotlands Bryggeris monter fanns det även öl från mindre gotländska bryggerier, såsom Alskute, Hop Shed och Lost Island. Snausarve fanns inte med under den första helgen men enligt uppgift ska de medverka kommande helg.
Wicked Wine har som vanligt ett digert utbud, inte minst schyssta suröl från amerikanska Wicked Weed Brewing.
De största ölnördarna hittas som vanligt i Belgoklubbens monter, sannerligen ett nöje att stå där och lyssna på de olika berättelserna om de respektive ölen. Om jag skulle fråga vad någon bryggmästares hund kan tänkas heta så skulle det inte förvåna mig om de även har koll på det.
Brill har också de en monter som år efter år innehåller en massa skoj. I år med en ny fin design. Det går även fint att köpa med sig folköl för den som vill, även det en nyhet.
Torsdagen var väldigt lugn, vill inte använda ordet "avslagen" men det var inga som helst köer någonstans förutom på pizzerian där de inte tog emot pizzabeställningar då de hade 65 stycken i kö. Dock har de även annan mat som pasta, kebab och liknande.
Antalet matställen i övrigt uppfattande jag att de var något färre till antalet jämfört med tidigare. Ska titta lite närmare denna vecka och se om det kan tänkas stämma.
BrewDog hittas hos Cask Sweden, de erbjuder några av sina nya suröl från BrewDog Overworks. Blev positivt överraskad av de flesta av de ölen, fräscha och lättdruckna.
På fredagen öppnade portarna klockan 14:00 och det var mer folk än på torsdagen men någon direkt trängsel uppstod aldrig. För att få en snabb uppfattning över folkmängden är det bara att titta på toalettköerna, bilden är tagen vid 19-tiden på fredagen. Många besökare har inte riktigt koll på var de andra toaletterna är belägna så det brukar vara lite väntetid till de fyra toaletterna som är belägna längst ner i korridoren.
Festivalgeneralen Marianne Wallberg sa på pressmötet att de räknade med runt 34000 besökare i år, 2016 var det närmare 40000 vilket skapade lite väl mycket trängsel, särskilt då på de bägge lördagarna. Återstår att se hur slutsiffran blir för 2018.
Öldrickartempot var lugnt på fredagen men några positiva överraskningar, i alla för min del hittades hos Great Brands där det fanns några goda suröl från Destihl Brewery att stifta bekantskap med.
Spendrups har en monter med importerade öl från Firestone, Fourpure och Beavertown. Särskilt öl från Firestone är värda att prova, det mesta som de gör är gott.
Förra årets missade jag Värmdö Lussebulle men på fredagen fick jag chansen att prova den. Rätt lattjo öl som verkligen smakade lussebulle. Gillar man dessutom Cask-ale ska man passa på att besöka deras monter då de har några sådana.
I närheten av Värmdös monter finns Brewify från Tumba. Hade inte druckit någon av deras öl tidigare så det var förstås skoj att prova deras NEIPA som dock inte var den godaste Neipa som jag druckit. Smakade mer gräs än frukt. Hoppas hinna testa några fler av deras öl kommande vecka för att få en bredare uppfattning om deras skapelser.
Importören Hormiga har med sig öl från ett par länder som jag sannerligen inte stöter på ofta, Nigeria och Sydafrika. Stellies Eike Stout var dock inte alltför spännande, kändes lite tunn. Kul dock att ha provat som det heter. Hoppas hinna med att prova lite annat i deras monter denna vecka.
Sierra Nevada-montern var på plats även i år. En kul liten monter där mottagandet alltid är lika entusiastiskt och där det gladeligen pratas om öl. Helt klart känns Sierra Nevada som ett stabilt bryggeri rakt av.
Den största överraskningen under torsdag och fredag var att få se Claret Jug, den ack så legendariska bucklan som vinnaren av The Open Championships får äran att pussa. I mitt tycke det allra finaste en man kan vinna i idrottsvärlden.
Tanken var att åka hem direkt efter mässan på fredagen men Tom och jag stannade till på Akkurat där vi drack ett varsitt glas Oppigårds/Närke Thurbo Kaggen Stormaktsporter. Vilken härlig öl, så smakrik och len och fin. Tänker då inte missa att köpa några flaskor då ölet släppt på Systembolaget nu på fredag 5/10.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar