Öl i Torshavn på en lördag.

Lördagen i Torshavn började riktigt slött. En duglig frukost intogs som ingick i rumspriset. (förövrigt var det endast i frukostsalen som andra gäster sågs, fast det visade sig senare att de alla kom utifrån för att spisa frukost. Första gången som jag bott på ett hotell med runt 40 rum utan att se en annan gäst)

Regnet det vräkte ner och det blåste rejält men precis som prognosen angav så skulle det hela sluta kring 12:00. Precis så blev det också så dagens första ölaktivitet blev att gå i runt 25 minuter till Färöarnas motsvarighet till Systembolaget, Rusdrekkasøla Landsins, eller Rusan som vi med lite koll säger.

Färöarna har stort självstyre även om de formellt tillhör Danmark. Varför de har ett monopol vet jag inte. Hur som helst, det var en trevlig promenad som bjöd på fina vyer och ett friskt väder.

Butiken fanns inne i ett litet köpcentrum. Rent och fräscht var det, det hela kändes inte många år gammalt. Utbudet var stabilt, de bägge bryggerierna från Färöarna hade förstås en del på hyllorna men det fanns även en del annat. (Föroya Bjor och Okkara heter de två inhemska bryggerierna)

Legendariska Westvleteren 12 fanns och en flaska kostade 109,55. (ett hyfsat prisur trots allt) Det enda svenska ölet som jag såg var Brewski Mangofeber.

En liten korg småplock handlades till rimlig kostnad, inköpet lämnades på rummet och sedan åts en lunch på City Burger. Värt att notera är att några internationella snabbmatskedjor inte kunde hittas under besöket i Torshavn, snacka om befriande!

När kvällen började nalkas var det dags att gå ner till byn för en öl eller två. Den irländska puben som låg närmast hotellet hoppade vi över även denna dag. Istället tog vi sikte på ett ställe som heter Bjorkovin. Utanför fasaden på det trevåningshus där baren fanns stod det Sirkus, och visst kan det bli lite cirkus om man dricker ymniga mängder. Men detta var en lugn resa så allt gick verkligen civiliserat till.

Baren var belägen på markplan, ett liten sådan med träinredning. Åtta fatöl fanns det, under vårt besök var sju av dessa med öl från isländska Borg Brugghus. Fanns också drygt 10 olika flaskor från nämnda bryggeri samt en del andra byrggerier. Bland dessa märktes Rodenbach Alexander och Westvleteren 12 som här kostade 280. (368 SEK)

Väldigt lugnt var det men precis som på Mikkeller kvällen innan kom det in ett gäng som inte visste något om öl. De ställde hela tiden frågor till den pratglada bartendern som var från Danmark.

När de väl hade gått blev vi ensamma kvar. Egentligen tänkte vi också dra vidare men innan det så blev det ett samtal om öl i Sverige och i synnerhet om hur det ser ut på Färöarna med den trevliga bartendern. Hux flux tog han fram en flaska som han bjöd på. (tusen tack för det!)

Måste säga att Borg Brugghus överraskade. De få öl som jag druckit från dem tidigare har varit bra men inget som jag direkt lagt på minnet. Gillade deras Barley Wine, Borg Giljagaur Nr. 14 som fanns på fat på Bjorkovin.

Dock var flaskan som vi bjöds på den godaste av de öl dracks under besöket. Borg Hurðaskellir Nr. 54 är en Imperial porter som lagrats på whiskyfat. Jag visste inget om var namnet till ölet kom ifrån men nu vet jag det då bartendern glatt berättade att det var ett julöl som fått sitt namn från de isländska tomtesagorna. Hurðaskellir betyder ungefär "dörrsmällaren". Han kom till bygden den 18:e december och smällde i dörrar och störde folks nattsömn. Som tur är var ölet riktigt gott och balanserad med en alkohol som inte alls märktes. Behagliga toner av choklad, vanilj och whisky. Frågade bartendern om han trodde att ölet skulle hitta till Sverige? Till svar så garvade han bara.

Bjorklovin var verkligen ett ställe som jag gillade, litet och intimt och med en fantastiskt fin service. Skulle verkligen inte tveka att besöka stället igen om jag någon gång återvänder till Torshavn.

Kvällen avslutades på närbelägna Mikkeller där ett par burkar från Mikkeller San Diego dracks under stort lugn. Vi var de enda gästerna. (lite lustigt nog var de bägge anställda andra personer jämfört med fredagen så personal tycks det finnas gott om)

Både Mikkeller San Diego Surf Talk och Mikkeller San Diego Yells at Cloud var goda men förstnämnda var den som vann mitt pris som nummer ett. Ack, ack, San Diego. Vore skoj att åka dit igen.

Torshavn är inte ett ölmecka men det är inga problem att hitta några stabila barer. Fanns även några andra ställen, bland annat tidigare nämnda irländska pub men de hoppade vi över. Om jag åker tillbaka så får det nog bli på sommaren eller tidig höst, givetvis för att kunna njuta än mer av naturen och havet.