Torsdag 15/2 i San Diego. Bottlecraft North Park och Toronado.

Hemkommen från San Diego och San Marcos sedan ett par dagar. Tänkte skriva några reserapporter i vanlig ordning. Upplägget blir likadant som efter förra årets resa till Kalifornien, ett inlägg om respektive resedag.

Börjar med torsdag 15/2 då det bar iväg. Blev upphämtad av grabbarna och med god marginal var vi på Arlanda så vi hann äta lite lätt frukost i SAS-loungen. Uppe i luften satt vi i Plus-kabinen vilket fungerade bra även om det handlade om en flight på över 10 timmar till LAX. Från luften kan man inte beskylla Los Angeles för att vara en vacker stad men onekligen tämligen stor.

Immigrationen i USA tog längre tid jämfört med förra året. Frågorna var fler än förra årets enda. Men då jag sa att jag skulle till San Diego och dricka craft beer så sken immigrationsnissen upp och önskade mig välkommen till USA.

Denna gången hade vi hyrt en bil hos Avis. Mellan LAX och hotellet i San Diego var det knappt 200 km. Bilresan tog längre tid än beräknat så det han bli mörkt innan vi äntligen var framme på Lafayette Hotel i San Diego, förövrigt samma hotell som det boddes på förra året. Allt som allt tog det drygt sex timmar från att vi landat till att vi öppnade dörren på vårt hotellrum.

Efter att vi pustat ut en stund och installerat oss på vårt familjerum med separata sovrum och badrum för de sex nätter som vi skulle bo på hotellet begav vi oss ut för avnjuta resans första öl på amerikansk mark.

Hotellet ligger verkligen bra till, ja särskilt med tanke på den trettionde gatan med alla bryggeripubar, barer och annat smått och gott.

Den kombinerade ölshoppen och baren Bottlecraft North Park började vi på. Stället var sig likt från förra året. Det är verkligen trevligt att kunna gå omkring och småprata med alla skönheter i form av ölburkar eller ölflaskor samtidigt som man har något gott i glaset.

Det godaste av de fem öl som dracks på Bottlecraft var Alvaro Street Contains No Juice. Välhumlad och fräsch och med en fin fruktighet. Några Pliny The Elder fanns på flaska, ok lika bra att köpa med sig några så att det inte uppstod protester från omvärlden.

Inte långt från Bottlecraft ligger Toronado SD. Ett ställe som det inte går att inte gilla. Var tämligen lugnt denna torsdagskväll. En obligatorisk Pliny The Elder på fat började vi med. Lika balanserad och stabil som alltid.

Förutom nämnda Pliny mäktade vi med en varsin IPA, två från Hollister och en från Artifex. Den från Artifex gick vinnande ur den kampen.

Då vi knallade tillbaka till hotellet gick vi förbi hamburgarstället vars namn börjar på M, en nödsituation då vi alla var väldigt hungriga, de var ju typ frukostdags trots att kvällen bara var kring 21 lokal tid. Tidsskillnaden är som bekant -9 timmar mellan västkusten och Sverige.

På rummet orkade vi med att dela ett par objekt innan det var dags för välbehövlig vila. (att vara uppe i mer än ett dygn är något som jag väldigt sällan är plus en lång resa på det så inte direkt konstigt att man till slut blir mer än vanligt koko i roten)

Detta var förresten inlägg nummer 1000 på bloggen, tänk att det blivit så många. Tack till alla som läst och fortfarande läser det jag skriver. 

Äntligen lite vinterferie

Måste meddela omvärlden att det kommer att råda stiltje på bloggen i ett antal dagar nu (som om det inte redan gjorde det), det vankas nämligen en synnerligen efterlängtad vinterferie.

Senare idag ska vi boarda en Airbus som ska ta oss till LAX, där väntar en hyrbil som vi ska köra till San Diego. För andra vintern i rad blir det alltså San Diego som semesterdestination, sämre kan man nog ha det som lätt ölintresserad skulle jag gissa.

Förra årets resa var verkligen skoj, en massa goda öl blev det då liksom härligt sällskap. Hoppas på favoriter i repris men även en hel del nya ställen. Resesällskapet är nytt jämfört med 2017. (eller nytt och nytt, Eddan och Eirik har jag rest många gånger med tidigare)

Öl och bryggerier finns det förstås en massa av, antalet bryggerier bara ökar från år till år och är nu uppe i fler än 140 i San Diego-området. Tyvärr hinner vi inte besöka alla men några godingar kommer det förstås att bli.

Tidigare favoriter som lär besökas är ställen Stone Liberty Station, Alesmith, Mikkeller San Diego, Toronado, Bottlecraft North Park med mera.

Ställen som jag inte besökte förra året och som nu lockar är Bottlecraft Liberty Station, Mission Brewery, Half Door Brewing, Coronado Brewing med flera.

De sista tre nätterna bor vi i San Marcos som är fint beläget för öläventyr på ställen som jag inte var på förra året. Lost Abbey, Stone Escondido, Mike's BBQ bara för att nämna några. Detta kommer att bli så bra är jag fullt övertygad om.

Tre Hoppin Frog Imperial Stout hos Eddan

Häromdagen bjöd Eddan in Eirik och mig till en liten sittning där några öl betades av. Huvudobjekten var tre olika Imperial Stout från Hoppin Frog Brewery som ingen av oss hade druckit förut. Öl från Hoppin Frog har vi förstås druckit tidigare, ett bryggeri som jag alltid tyckt om, särskilt då deras svarta skapelser.

Vi började med Hoppin Frog Rocky Mountain BORIS. Len och fin med choklad, kaffe, ek och lite soja. Söt men inte överdrivet. Riktigt stabil inledning på dagen.

Hoppin Frog Barrel Aged TORIS The Tyrant var groda nummer två. Lite sötare och med en fylligare kropp. Lite värmande alkohol och mörk choklad, bourbon och kaffe. Smuttarvänlig kan man lugnt säga.

Sista Hoppin Frog blev Hoppin Frog Barrel Aged BORIS Reserve. God även den, len och fin med kaffe, choklad och lite diskretare bourbontoner.

Ovannämnda öl var allt riktigt bra, Hoppin Frog vet verkligen hur man brygger goda Imperial Stout.

Eftermiddagen och kvällen bjöd även på lite annat smått och gott. Mest noterbart var en flaska från Angola. (tack till Thomas i Göteborg för det ölet)

Gott var det inte men någon gång måste vara den första gången som öl från Angola dricks.

Öl i Torshavn på en lördag.

Lördagen i Torshavn började riktigt slött. En duglig frukost intogs som ingick i rumspriset. (förövrigt var det endast i frukostsalen som andra gäster sågs, fast det visade sig senare att de alla kom utifrån för att spisa frukost. Första gången som jag bott på ett hotell med runt 40 rum utan att se en annan gäst)

Regnet det vräkte ner och det blåste rejält men precis som prognosen angav så skulle det hela sluta kring 12:00. Precis så blev det också så dagens första ölaktivitet blev att gå i runt 25 minuter till Färöarnas motsvarighet till Systembolaget, Rusdrekkasøla Landsins, eller Rusan som vi med lite koll säger.

Färöarna har stort självstyre även om de formellt tillhör Danmark. Varför de har ett monopol vet jag inte. Hur som helst, det var en trevlig promenad som bjöd på fina vyer och ett friskt väder.

Butiken fanns inne i ett litet köpcentrum. Rent och fräscht var det, det hela kändes inte många år gammalt. Utbudet var stabilt, de bägge bryggerierna från Färöarna hade förstås en del på hyllorna men det fanns även en del annat. (Föroya Bjor och Okkara heter de två inhemska bryggerierna)

Legendariska Westvleteren 12 fanns och en flaska kostade 109,55. (ett hyfsat prisur trots allt) Det enda svenska ölet som jag såg var Brewski Mangofeber.

En liten korg småplock handlades till rimlig kostnad, inköpet lämnades på rummet och sedan åts en lunch på City Burger. Värt att notera är att några internationella snabbmatskedjor inte kunde hittas under besöket i Torshavn, snacka om befriande!

När kvällen började nalkas var det dags att gå ner till byn för en öl eller två. Den irländska puben som låg närmast hotellet hoppade vi över även denna dag. Istället tog vi sikte på ett ställe som heter Bjorkovin. Utanför fasaden på det trevåningshus där baren fanns stod det Sirkus, och visst kan det bli lite cirkus om man dricker ymniga mängder. Men detta var en lugn resa så allt gick verkligen civiliserat till.

Baren var belägen på markplan, ett liten sådan med träinredning. Åtta fatöl fanns det, under vårt besök var sju av dessa med öl från isländska Borg Brugghus. Fanns också drygt 10 olika flaskor från nämnda bryggeri samt en del andra byrggerier. Bland dessa märktes Rodenbach Alexander och Westvleteren 12 som här kostade 280. (368 SEK)

Väldigt lugnt var det men precis som på Mikkeller kvällen innan kom det in ett gäng som inte visste något om öl. De ställde hela tiden frågor till den pratglada bartendern som var från Danmark.

När de väl hade gått blev vi ensamma kvar. Egentligen tänkte vi också dra vidare men innan det så blev det ett samtal om öl i Sverige och i synnerhet om hur det ser ut på Färöarna med den trevliga bartendern. Hux flux tog han fram en flaska som han bjöd på. (tusen tack för det!)

Måste säga att Borg Brugghus överraskade. De få öl som jag druckit från dem tidigare har varit bra men inget som jag direkt lagt på minnet. Gillade deras Barley Wine, Borg Giljagaur Nr. 14 som fanns på fat på Bjorkovin.

Dock var flaskan som vi bjöds på den godaste av de öl dracks under besöket. Borg Hurðaskellir Nr. 54 är en Imperial porter som lagrats på whiskyfat. Jag visste inget om var namnet till ölet kom ifrån men nu vet jag det då bartendern glatt berättade att det var ett julöl som fått sitt namn från de isländska tomtesagorna. Hurðaskellir betyder ungefär "dörrsmällaren". Han kom till bygden den 18:e december och smällde i dörrar och störde folks nattsömn. Som tur är var ölet riktigt gott och balanserad med en alkohol som inte alls märktes. Behagliga toner av choklad, vanilj och whisky. Frågade bartendern om han trodde att ölet skulle hitta till Sverige? Till svar så garvade han bara.

Bjorklovin var verkligen ett ställe som jag gillade, litet och intimt och med en fantastiskt fin service. Skulle verkligen inte tveka att besöka stället igen om jag någon gång återvänder till Torshavn.

Kvällen avslutades på närbelägna Mikkeller där ett par burkar från Mikkeller San Diego dracks under stort lugn. Vi var de enda gästerna. (lite lustigt nog var de bägge anställda andra personer jämfört med fredagen så personal tycks det finnas gott om)

Både Mikkeller San Diego Surf Talk och Mikkeller San Diego Yells at Cloud var goda men förstnämnda var den som vann mitt pris som nummer ett. Ack, ack, San Diego. Vore skoj att åka dit igen.

Torshavn är inte ett ölmecka men det är inga problem att hitta några stabila barer. Fanns även några andra ställen, bland annat tidigare nämnda irländska pub men de hoppade vi över. Om jag åker tillbaka så får det nog bli på sommaren eller tidig höst, givetvis för att kunna njuta än mer av naturen och havet.