Julölsprovning

Lördag 1/12 samlades den gamla vanliga panelen förstärkta med Tom för ännu en julölsprovning. Jag vet inte exakt när saker och ting blir en tradition men den första julölsprovningen med grabbarna hölls 2010 så det börjar i alla fall bli tal om en sådan.

Precis som vanligt provade vi 10 olika julöl, öl från Danmark, Norge och Sverige. De gamla vanliga julölen hoppades över i år liksom tidigare år, nya öl ska det alltid vara på julölsprovningen. Tautologi är ju trist, eller hur?

Innan vi började med julölen blev det ett par bonusöl, ja det är aldrig fel att börja med några bonusar innan man ens kommit till själva huvudprovningen. Bland de två bonusölen var Avery The Beast som Tom hade med sig minst sagt rätt maffig. Flaskan var från 2008 och dess innehåll höll fortfarande hög klass. Helt klart en skönt värmande öl.

De 10 julöl som vi betade av var dessa:

Graff Jul
Bad Santa Juleløl
Hönöbryggeriet Julöl
To Øl 1 Ton of...Christmas
Pax Polaris
Nøgne Ø Norsk Jul
Nøgne Ø Tradisjon (2017)
To Øl Blizzard (In A Beer Mug)
Fors Östgöta Julöl
Cervisiam C.H.U.D.

Som synes var fem av ölen från Kongeriket Norge, tre från Sverige och två från Danmark.

Prispallen såg ut enligt följande:

1. To Øl Blizzard 19 poäng
2. To Øl 1 Ton of...Christmas 17 poäng
3. Cervisiam C.H.U.D. 15, 5 poäng

Klart sist kom Hönöbryggeriet Julöl (7 poäng fick den), några i panelen kunde inte ens dricka upp utan var tvungna att hälla ut. Trist när sådant sker men det tillhör livets öden och äventyr det med.

Det här med "julöl" är verkligen både upp och ner, av de som vi provade var det ingen som var våldsamt kryddig. Stilarna är i högsta grad blandade, de tre i toppen klassades som en IPA, Berliner Weisse och Imperial Stout.

Som tur är innehöll kvällen även annat än nämnda julöl, ja vi tjuvstartade ju med några bonusöl. Bonusöl blev det även resten av kvällen. Några av dessa visade sig vara riktigt goda, nämligen de här:

Hoppin' Frog BORIS The Crusher Grand Reserve som Eddan hade med sig. Balanserad och relativt "mild" men med en rätt lång eftersmak.

Old Nation M-43 är verkligen så god som "alla" säger. En riktigt stabil NEIPA som jag gärna skulle ha fler burkar av hemma.

Great Divide Old Ruffian - Barrel Aged hade Tom med sig, något som jag tackar för. Skönt värmande och med mycket karamell, fat och torkad frukt. Skön rackare att "sippa" på även om tiden var knapp.

Deschutes The Dissident 2015 köpte jag i Portland 2016. Nu var det läge att öppna flaskan. Det var nog aftonens godaste öl enligt mig, riktigt snygg öl med fina dofter och smaker.

Några burkar från Mikkeller SD och NYC blev det också, goda även om många av dem är väldigt lika i smaken.

Då några redan hade lullat hemåt plockades en Firestone Walker 21 fram som en sista öl. Väldigt god den också, fint värmande och en kanonbra avslutning på dagens övningar. Helt klart ännu en lyckad liten provning.

Provning i Kungsängen

Lördag 10/11 samlades ett gäng ölnördar, öldårar, ölgubbar, ölentusiaster, djur eller vad man nu vill kalla oss för en provning hos Tom i Kungsängen. Det tämligen gråa vädret byttes snabbt ut mot många och i de flesta fall goda öl.

Som välkomstdrink fick vi ett glas Cantillon Rosé de Gambrinus, en betydligt värre start kan man helt klart ha på en ölprovning. Cantillon är Cantillon, gott är det så man inte kan bli annat än glad.

Tom hade samlat på sig sju olika suröl från Almanac, jag bidrog med två stycken så vi hade det stora nöjet att prova oss igenom nio olika Almanac. Hur ofta gör man något dylikt? Detta var första gången i mitt liv så det måste anses som extremt ovanligt, ja verkligen.

Det var sannerligen ett trevligt nöje att testa de olika ölen. Överlag var nivån klart stabil men det var ett par stycken som var godare än de andra enligt mig, Almanac Passion Project och Almanac Cherry Berry.

Förstnämnda var riktigt fräsch och med tydlig doft och smak av passionsfrukt. Uppfriskande och med en rätt mild syrlighet.

Almanac Cherry Berry var syrligare och med tydliga toner av körsbär. Riktigt stabila öl båda två.

Chimay Grande Reserve Vieillie En Barriques Whisky Edition var skönt värmande och med tydliga toner av banan, malt, karamell och ek.

Kul är det med ölprovningar, man vet aldrig vad värden tänker bjuda på och vad de andra deltagarna har tagit med sig till provningen. Allt var dock inte gott, kvällens sämsta var Kasztelan Jasne Pelne som var tunn och verkligen inget att skriva hem om.

Några Mikkeller blev det också, ja det brukar det nästan alltid bli då det hålls ölprovningar. Mikkeller NYC Powder Pitcher var den godaste av kvällens Mikkeller, den hade de gamla vanliga trevliga inslagen av citrus, mango och humle.

Av öldrickande blir man hungrig, den gode Tom grillade hamburgare vilka vi alla åt med stor förtjusning, riktigt gott var det.

Eirik hade med sig tre årgångar av Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blau, 2010, 2013 och 2015. Mastiga och goda öl, ja tre sådana stora flaskor är inget som man orkar dricka på egen hand så perfekt att dela med andra.

Lite annat smått och gott som slank ner under kvällen var The Bruery/Bottlecraft Geburtstagskranz, Upland Prim, Cantillon Fou Foune, Westbrook Mexican Cake och Lost Abbey Citrus Sin, ja bara för att nämna några.

En riktigt kul kväll var det, på söndagen blev det ett mycket lugnt tempo för min del men några av herrarna som var med på provningen firade AIK:s SM-guld hela dagen lång. Grattis till guldet! 

Mikkeller CPH Airport

Resekamraterna skulle hälsa på släktingar utanför Malmö och dessutom åka hem med en tidigare flight än jag så det innebar att jag hade egentid på tisdagen. Egentid är alltid lyx så jag tog det väldigt lugnt, checkade ut vid 12-tiden och knallade runt lite i Malmö.

När det var avklarat åkte jag över till Hovedstaden. Ett kortare besök blev det på Warpigs igen, ja jag gillar verkligen stället. Bara att gå in där och känna alla dofterna är så härligt.

Ett par öl fick jag i mig, Warpigs Ginger Bells och Warpigs/Claimstake John Rohner is My Homeboy. Ni får gissa vilken som jag tyckte var godast?

Perfekt! Ni gissade rätt!

Efter att jag lämnade Warpigs tog jag en promenad i Köpenhamn, vädret var nästan vårlikt trots att det var november. Vindstilla och med en behaglig sol.

Innan jag skulle bege mig mot flygplatsen besökte jag Taphouse, ett ställe som jag fortfarande inte riktigt kan greppa. Tror att detta var mitt fjärde besök. Vill man ticka öl så är stället föredömligt bra då de har 61 fatöl vilka säljs i olika storlekar, för egen del körde jag 1 deciliter av varje öl.

Men det är något med atmosfären, stället känns lite "sterilt" eller hur man nu ska uttrycka sig. Det är perfekt att hoppa in och prova några öl men att sitta där timme efter timme har jag svårt att se mig själv göra.

Julöl är en viktig tradition i Danmark, i alla fall sedan 1990 då Tuborg lanserade J-dagen (den första fredagen i november). Taphouse ville inte vara sämre då de hade drygt 40 julöl påkopplade. (då jag är en mycket slö person så orkade jag inte räkna det exakta antalet)

Brukar aldrig dricka julöl innan december men nu fick jag vackert göra ett undantag. Provade 8 olika julöl, i ärlighetens namn var det ingen som var riktigt god. Det bästa ölet var Gamma Magna Aura, vilket var en fräsch och frisk Hazy IPA. Kändes som en befrielse att dricka den efter några Brown Ale och Bockar. I dessa tidevarv blir det verkligen en del Hazy-öl, de är liksom rätt svåra att undvika. Ölet från Gamma var inte dagens sista grumliga kan jag meddela.

Det mest udda ölet var Nørrebro BRAW Smell The Funk. Både doften och smaken dominerades helt av brett. Nä, gott var det då sannerligen inte.

SK414 hade avgångstid 19:50 mot Arlanda så jag åkte till Kastrup vid 17-tiden. Passade på att äta i SAS-loungen och noterade att loungen fått en uppfräschning, något som var på tiden. En ny kaffebar fanns det, något som även finns i loungen i Oslo men inte på Arlanda. Kaffe i all ära men tänk om de skulle fixa en ölbar inne i loungen, det hade verkligen varit något att skriva hem om.

I juni i år öppnade Mikkeller en bar som har öppet dygnet runt på Kastrup flygplats, eller CPH som vi säger. 20 fat liksom ett gäng burkar och flaskor. Det går även bra att köpa med sig öl hem vilket jag passade på att göra. (det är ju perfekt för de som inte har något bagage med sig)

Riktigt kul med en flygplatsbar som håller så hög klass, Swedavia och Arlanda lyssnar ni? Arlanda är verkligen en sorgligt tråkig flygplats jämfört med Kastrup, med Mikkellers bar så ökar avståndet ytterligare. Jag har sagt till mig själv för flera år sedan att inte köpa en löjligt dyr öl på Arlanda så länge dagens utbud kvarstår, ett löfte som jag inte har några som helst planer på att bryta.

En öl mäktade jag med på Mikkeller CPH, nämligen en Mikkeller Hazy Holidays som kändes rätt uppfriskande, juice, citrus och något som påminde om "blommor".

Ombord på kärran till Arlanda blev det en Mikkeller som fick äran att bli denna resas sista öl, Mikkeller Northern Trails Hazy IPA. Passade rätt bra då det var en del dimma ute.

En kompis som åkte till Miami häromdagen skickade bild på den absolut senaste burken som Mikkeller gjort åt SAS, den ser jag förstås fram emot att prova.

En riktigt kul måndag och tisdag var det, en natt på bortaplan är bättre än ingenting. Tycker att upplägget var perfekt, först hygge i Köpenhamn, sedan över till Malmö för fortsatt njuteri och därefter hem från Kastrup dagen efter. Åker man dessutom hem från Kastrup och inte från Sturup slipper man flygskatten, det ni kära politiker.

Måndagkväll på Malmö Brewing Taproom och Bishops Arms

Som sagt, det var hög tid att lämna Köpenhamn för denna gången och åka över med tåget till Malmö. I Malmö hade jag inte varit sedan augusti 2017 så det var verkligen på tiden för ett besök och förstås synnerligen skönt att beträda skånsk mark igen.

Innan vi checkade in på Scandic City passade vi på att äta Sveriges godaste gyros på Gyros Pita, lika smaskigt som alltid.

Efter att incheckningen var avklarad blev det en kort powernap för vissa av oss innan vi siktade in kikarsiktet mot Malmö Brewing Taproom. Om det var härligt att komma till Skåne så var det ännu härligare att gå in på Taproom, snacka om att känna sig som hemma. Det var fler gäster än förväntat, jag har i alla fall aldrig sett så många på Taproom på en måndag. (fast senast jag var där på en måndag är väl 5 år sedan så det statistiska underlaget är förstås skralt för att uttrycka mig försiktigt) Lokalerna är dock stora så det var ändå långt ifrån fullsatt. Kul ändå att folk är utanför hemmets lugna vrå även på måndagar.

Som vanligt då jag besöker Taproom koncentrerar jag mig främst på att dricka bryggeriets egna skapelser, allt annat skulle kännas konstigt.

Det som provades höll en jämn och fin nivå, godast var Malmö Hankyman vilket bryggeriet beskrev som en Imperial Hazelnut Milk Stout. Balanserad och med trevliga rostade toner liksom inslag av nötter. Lite åt det söta hållet och med en rätt lång avslutning.

Har sagt det många gånger tidigare men jag skulle verkligen vilja ha ett ställe som Taproom i Stockholm. Snacka om att jag skulle vara en stammis på det stället.

Förutom öl från Malmö Brewing dracks även en stabil Hyllie Finpilsner och en AleSmith/Pizza Port Logical Choice. Sistnämnda smakade citrus, lite mango och karamell. Absolut inte dålig men inte det bästa jag druckit från de två fina bryggerierna i San Diego.

Midnatt och stängningsdags började närma sig men vi var ännu inte helt nöjda med dagens ölintag så vi bestämde oss för att även besöka Bishops Arms Gustav Adolfs Torg som stängde en timme senare.

Stigbergets Profundis hade jag inte sett tidigare så en sådan fick det bli. Ölet var åt det söta hållet med humle, karamell och citrus. God men precis som fallet var med AleSmith så har jag smakat godare skapelser från Stigbergets.

Innan vi tog nattro hann vi med en panikbeställning på Stippes, det klassiska burgarhaket som funnits i Malmö sedan 1972. Hamburgare efter midnatt fungerar alltid, även denna gången.

Hyggestund i Köpenhamn

Hörde att en kollega och hans farsa skulle ner till Köpenhamn måndag 5/11. Som av en slump var det fönsterbyte hemma det datumet så jag tvekade inte att åka med. Flyg och hotell bokades två dagar före avfärd, en hotellnatt plus flyg kostade mig 300 spänn, inget att bråka om tycker jag. (bonusnatt på Scandic och bonusbiljett med SAS)

Har legat sömnlös många nätter i år då jag insåg att jag riskerade att inte besöka Köpenhamn anno 2018 så det kändes förstås väldigt skönt att om än hyfsat sent på året återigen få besöka den ack så trevliga danska huvudstaden. Gillar man öl så gillar man Köpenhamn, så är det bara.

Anländer man lagom till lunch känns det helt klart vettigt att börja hyggestunden på Warpigs. Nu var jag fortfarande trött eftersom det blev så lite sömn natten mot måndag så någon matlust hade jag inte, det hade inte resesällskapet heller så vi nöjde oss med att botanisera bland fatölen.

På fat var det mesta nytt för mig även om det fanns en del gamla bekanta också. Koncentrerade mig i vanlig ordning på det okända.

Warpigs Azacca kändes som en stabil inledande öl. Lättdrucken och med en hel del tropisk frukt, främst ananas och citrus. Azacca är en humlesort som har växt fram som lite av en favorit hos mig under detta år.

Det slank ner ytterligare någon IPA så efter det var det fint med en suröl, nämligen Highland Park Science Sucks från det för mig okända Highland Park Brewery i Los Angeles. Den var verkligen syrlig och med fina toner av aprikos. Satt som ett smäck som man brukar säga i de finare salongerna.

Som avslutning blev det en kolsvart öl, Warpigs Kenn Lee's Revenge som var rejält fyllig, utan kolsyra och med värmande alkohol.

Vårt nästa ställe blev Mikkeller Bar Viktorigade, originalet som det är svårt att inte ha sympati för. Precis som på Warpigs var det riktigt lugnt inne i lokalen, det här med att dricka några öl rätt tidigt på en måndag är en underskattad sysselsättning, fler borde prova kan jag tycka. (jasså, ni jobbar mån till fre, stackare!)

Slog till med en burk Mikkeller San Diego Borderline Ethereal som inte var en alltför spännande saison. Däremot var Mikkeller San Diego/J. Wakefield Balls Be Malted intressantare. (det jobbigaste med att skriva ölblogg är alla dessa långa och krångliga ölnamn, knappt så att jag orkar)

Nåväl, en god Imperial Porter var det i alla fall. Söt och värmande med en hel del choklad.

Härnäst blev det ett litet inköp på Kihoskh innan vi slank in på deras bar Rbabarrab. Vi var de enda gästerna och mäktade bara med en öl per man, i mitt fall en Brekeriet Pavlova. Soft och lättdrucken öl med hallon och mild funk.

Innan vi kände oss nöjda med Köpenhamn för denna gången gick vi till det närbelägna Fermentoren, ja alla fyra ställen vi besökte ligger på korta promenadavstånd från varandra. Det är verkligen härligt att slippa bränna kalorier i onödan.

Fermentoren är Fermentoren, ett riktigt trevligt ställe där det under tidigare besök ibland varit så mycket folk att jag mer eller mindre haft näsan i andra människors armhålor, armhålor som inte doftade sommaräng kan jag lova.

Denna måndag var det dock endast ett fåtal gäster, riktigt skönt hygge med andra ord. Ölutbudet bjöd på mycket danskt. Det godaste som dracks var dock från USA, nämligen Almanac Rosé Sour. Uppfriskande och god med tydliga toner av bär.

Snacka om en schysst måndag i Köpenhamn, men framåt 18-tiden var det hög tid att bege sig till hotellet som låg i Malmö. Några öl dracks även i nämnda stad, mer om det i ett senare inlägg.