Öl i Narvik

Åker sällan tåg men då jag skulle vidare till Narvik från Kiruna var det tåget som kändes som det bästa alternativet. Tyvärr ska Kirunas gamla fina tågstation rivas (delar av staden ska som bekant flyttas) så det fick bli en gratis transferbuss till den nya stationen som ligger några kilometer från centrum. Tåget skulle avgå 9:54 så bussen gick punktligt 9:20. Jag var ensam resenär ombord, början av juni är fortfarande lågsäsong.

Tyvärr missade jag att kolla om tåget skulle gå i tid, självklart var det försenat till efter 11. Vid den nya stationen fanns det inga faciliteter förutom hårda sittplatser. Underhållningen bestod av några lok som åkte förbi men i övrigt var det riktigt ödsligt.

Belöningen blev dock riklig då tåget väl kom och avgick. Har aldrig åkt en finare sträcka. Det bjöds verkligen på magnifika vyer i det strålande vädret. Tidigare har jag kört bil från Kiruna till Riksgränsen men då går det förstås inte att stirra på den undersköna naturen på samma sätt.

Tågresan på 2,5 timmar gick i ett nafs. Satt i bistrovagnen hela turen tillsammans med fyra trevliga damer. På grund av förseningen blev vi bjudna på smörgås och dricka. Kan verkligen rekommendera tågresan mellan Kiruna och Narvik, skulle gärna göra om det. Gick förstås inte att med en kamera fånga den storslagna underhållningen som resan bjöd på. Tänkte även under färden på de tappra män som en gång i tiden byggde denna järnväg, vilket slit.

I Narvik bodde jag två nätter på Scandic, tog runt 15 minuter att gå till det från tågstationen. Hotellet var trevligt och det fanns ett litet kylskåp på rummet. Sällan det finns på Scandic så det var en trevlig överraskning.

Inför resan hade jag som vanligt läst på lite och noterat att Narvik inte är något ölmecka. Började som alltid då jag är i Norge att besöka Vinmonopolet. Gillar Vinmonopolets hemsida där man kan kolla vad de respektive butikerna har för godsaker på hyllorna.

Tycker att utbudet blir allt bättre i det lite mindre butikerna för varje år som går. Hittade öl från några för mig okända norska bryggerier liksom lite annat smått och gott. Att priserna är högre i Norge är ingen nyhet men med den rätt svaga norska kronan så går det i alla fall att överleva. För motsvarande 642 svenska kronor blev jag 12 burkar/flaskor rikare. Förutom på Vinmonopolet köpte jag även några flaskor på Rema 1000.

Dumpade skönheterna på rummet och begav mig sedan ut för att utforska staden. Narvik kändes betydligt livligare jämfört med Kiruna. Väldigt fräscht och fint med typisk norsk arkitektur. Av någon anledning dras jag alltid till vattnet då det finns i närheten.

Krigsmuseet var väl värt att besöka, inte så stort men välplanerat om den mörka perioden i Norges historia.

Pizza på Peppes och efter det var det dags att titta in på ett av de få ställen som fanns på Ratebeer, Rallar'n Pub og Kro. Utbudet imponerade inte så jag nöjde mig med att köpa en öl och dricka den på den soliga uteserveringen.

Rena Birkebeiner var en ordinär pilsner som ändå var hyfsat läskande i värmen. Norska priser gällde på detta ställe, 130 nok för en flaska kan inte anses direkt prisvärt.

Inte långt ifrån Rallarn låg Narvikguten Pub. Det var ett ställe med en rätt bestämd dam i baren. Det kanske behövdes då det var  folkligt och med en del rätt slitna lirare bland gästerna som nog inte likt mig gjorde sitt premiärbesök på stället. Vät att notera är att det var fullt på uteplatserna så jag fick sätta mig inomhus. Pizza bjöds det på fredagen till ära, dock hoppade jag över det då jag lite tidigare ätit på Peppes.

Ölen på fat var inget att hurra över så jag köpte mig en flaska Dahls Pepra Saison. Lite gräs och peppar är vad jag noterade, en tämligen tunn öl handlade det om. Flaskan var "billig", strax under 90 nok.

Med de två pubarna och Vinmonopolet så hade jag besökt alla ställen som fanns i Ratebeers databas, förutom ett ställe som jag hoppade över då det låg utanför centrum. Precis som jag anade är inte Narvik någon ölstad av rang, finns så vitt jag vet inget bryggeri i själva Narvik. Om jag såg någon New England IPA? Glöm det!

Lördagen ägnades åt många timmars promenerande, endast en öl intogs utanför hotellrummet, en Nøgne Ø Wit som passade fint till den mycket goda stekta hälleflundran.

Narvik är som sagt ingen ölstad men på många andra sätt väl värt att besöka. Gillar man järnmalm har man kommit rätt, tågen från Kiruna kom punktligt flera gånger om dagen till Narvik som är den stora utskeppningshamnen.

Runt 15000 invånare har staden så det var alltid folk ute på gatorna, nu på sommaren är folk dessutom extra sent ute med tanke på solen som inte vill vila. Jag har upplevt midnattssol många, många gånger, inte minst i barndomen då vi alltid var uppe i Tornedalen hos mormor och morfar men trots det så är det alltid lika förtjusande med det speciella ljuset. Bilden visar hotellet några minuter före midnatt.

Öl i Kiruna

Jag hade några frinätter på Scandic att ta ut och den traditionella sommarresan till Norge hägrade så det var dags att boka något kul för någon månad sedan. Efter en kortare betänketid kom jag fram till att besöka Nordnorge via Kiruna.

I Kiruna var jag senast så länge sedan som 2007 så det var skoj att besöka staden igen. Vädret var magnifikt, 25 värmande grader och strålande midnattssol dygnet runt. Scandic Ferrum var fint beläget, ja avstånden är inte särskilt stora i Kiruna centrum.

Strosade omkring i största allmänhet och blev mest imponerad av den ståtliga kyrkan i Kiruna, verkligen värd att besöka om man är i krokarna.

Systembolaget finns i Kiruna men tyvärr hade de inga "lokala" öl på hyllorna utan utbudet kändes rätt standard.

Inte heller fanns det några lokala öl på Bishops Arms men däremot en hel del annat smått och gott. Jag nöjde mig med att dricka två öl från Poppels som fanns på fat, Poppels Kegline 010 Black DIPA och Poppels West Coast IPA. Bägge två klart dugliga men den förstnämnda var aningen godare.

Kvällsvarden intogs på SPiS Kiruna, en kombinerad deli, hotell och restaurang. Maten var riktigt god, särskilt rödingen med de intressanta risbollarna som tillbehör. De hade inga fatöl men däremot ett väl utvalt utbud av flasköl. Tyvärr dock ingen flasklista så jag fick gå till baren för att titta vad jag ville ha. (en flasklista kommer senare fick jag veta)

Hur som helst så drack jag ett par gamla bekanta från Omnipollo och Lagunitas. Innan jag skulle gå så tog jag en sista titt bland flaskorna och råkade se att det fanns en nyhet från Tjers Bryggeri i Överkalix, Tjers Swiro. Alltid trevligt med en lokal, avståndet mellan Kiruna och Överkalix är ju bara blygsamma 25 mil. Ungefär det man kan åka för att köpa en påse grillchips då begäret slår in.

Tjers Swiro är en saison med bland annat ingefära. Tycker att den var helt ok utan att vara fantastisk. Lite toner av såpa fanns det också.

På Scandic fanns det en bar med ett tämligen trist utbud men jag slog mig ändå ner där för en sista rackare innan det var dags för lite sömn. Innan jag la mig kunde jag inte låta bli att från hotellrummet titta på några raggarbilar som tappert körde ärevarv efter ärevarv på den ganska så stora parkeringen precis utanför Scandic. Ordning och reda är det i Lappland.

Sammanfattningsvis så är inte Kiruna någon enastående ölmetropol men det finns i alla fall några bra ställen som kan hålla en sysselsatt en dag eller två. Däremot finns det andra skäl till att åka dit, inte minst det fina landskapet, lugnet och den härliga luften. Ibland är det verkligen så befriande att lämna betongdjungeln.

Första provningen i nya lägenheten.

Fredag 19/5 var det dags att flytta in i nya lägenheten, lördag 20/5 var det premiär för den första lilla ölprovningen i nämnda lägenhet. Någon soffa fanns inte, ingen tv men köksbord liksom provisoriska möbler på balkongen fanns.

Närvarande var de gamla vanliga profilerna Eddan och Eirik, ja förutom jag då. Det första ölet som serverades var en Cantillon Fou Foune, en sämre start kan man verkligen ha i ett nytt boende. 

Eirik hade med sig Mikkeller Invasion Farmhouse IPA och Mikkeller San Diego Feel This Coffee IPA. Bägge klart godkända men de blev båda slagna av en annan Mikkeller, nämligen Mikkeller San Diego Carton of Haze. En väldigt drickvänlig juicig öl i en populär modern tappning.

En Mikkeller som däremot var lite av en besvikelse var päronölet William. Inte dålig men utan någon direkt fart eller hur man nu ska skriva. 

Att presentera en ny Nøgne Ø är aldrig fel då grabbarna kommer över. Det är ett bryggeri som vi har en lång relation till. Nøgne Ø Imperial Aquavit Porter köpte jag sommaren 2016 på Vinmonopolet i Haugesund. Mjuk och rätt söt med en lång finish av lakrits, kaffe och fatkaraktär.

Ett annat bryggeri som vi har ett gott öga till är belgiska De Struise Brouwers. Struise Pannepot Reserva  (Cask Strength - Makers Mark BA) var inte alls dum. Riktig len och med fina inslag av bourbon, torkad frukt och lite vanilj. Flaskan köptes på Beergium i januari i år.

Eftermiddagen och kvällen rullade på i en stabil takt, det dracks lite annat smått och gott också. Orkar inte nämna alla öl som avnjöts men avslutar med att nämna Westbrook Leopold som var riktigt smakrik och god. Härligt syrlig och med endast 4.3% alkohol.

Mikkeller Beer Celebration Copenhagen, lördag

Tiden mellan fredagen och lördagen kändes väldigt kort men det finns inte så mycket som är roligare än att gå på en ölfestival av hög klass så det var bara att pallra sig upp och njuta av en ännu härlig dag på årets MBCC.

Precis som fredagen bjöd lördagen på en massa intressanta och goda öl. Bland höjdarna på lördagen märktes The Veil Whiteferrari, Other Half Green Down to the Socks, J. Wakefield Mango & Cash och Cellarmaker Orange Julian. Som synes IPA eller DIPA. Verkar som att det är två ölstilar som jag fortfarande är väldigt förtjust i, särskilt på en festival då det är så befriande att dricka en välhumlad och fruktig öl efter alla Berliner Weisse, suröl och Imperial Stout som jag till slut kan "tröttna" lite på.

Bland bryggerierna var det Cellarmaker som i mitt tycke höll den stabilaste klassen. Gillar verkligen nästan alla deras öl och längtar nästan varje dag efter att få besöka dem igen i San Francisco.

Två riktigt schyssta lördagspass var det, såg i vanlig ordning inga bråk eller ens personer som blev utslängda. Ölnördar är verkligen ett fredligt släkte, gott så.

Innan vi tackade för oss passade jag på att handla några burkar från Mikkeller San Diego som fanns till försäljning inne i hallen. Mikkeller SD är ett bryggeri som jag också tycker mycket om.

När det hela var över skulle det bli ett blixtbesök på rummet men jag lyckades med mästerstycket att somna och vakna mer än två timmar senare. Då orkade jag inte längre gå ut utan tog det riktigt lugnt på rummet.

Det ska väldigt mycket till att jag inte åker till Köpenhamn 2018, ty en trevligare vårtradition är svår att hitta.