Öl i Haugesund

Jag hoppas att jag räknat rätt men i måndags var det dags att för tionde året i rad flyga till Norge. Några favoriter i repris har det blivit under dessa år men ambitionen är att besöka ett nytt ställe varje år. I år föll valet på Haugesund, en stad som jag inte visste särskilt mycket om. Efter en utförlig kartstudie kom jag fram till att staden är belägen vid kusten på Vestlandet mellan Stavanger och Bergen.

De norska småstäderna vid kusten har sin charm, jag som alltid gillat havet njuter verkligen av att gå omkring längs kajen och känna doften av det riktiga havet samtidigt som jag lyssnar på måsarnas symfoniorkester. Mälaren i all ära men det är inte riktigt samma känsla.

Efter att ha checkat in på Scandic Maritim (kostade bara 480 sek för en natt) knallade jag över till det närbelägna Vinmonopolet. Butiken ligger centralt, på tredje våningen i ett inte alltför intressant shoppingcenter. Finns det verkligen någon som seriöst gillar shoppingcenter?

Nu hade jag kikat lite på förhand men blev ändå smått imponerad över utbudet. Bara i Oslo och Trondheim har jag sett ett bättre ölutbud. Flera nya norska bryggerier som jag tidigare inte sett, bland annat Aja Bryggeri, Cervisiam och Qvart Ølkompani fanns representerade på hyllorna.

Det var lugnt i butiken så jag fick ett väldigt trevligt bemötande av en dam i 50-årsåldern. En givande diskussion hade vi om norsk och svensk öl. Några svenska öl fanns på hyllan, Brekeriet det mest kända. 

Nu när den norska och svenska kronan spelar oavgjort kändes det nästan prisvärt att handla på Vinmonopolet. Åtta flaskor köptes denna gången.

Innan några kvällsöl på byn intogs åts en riktigt god tvårätters på Naustet Spiseri på Scandic. En charmig restaurang med fin utsikt från bordet. Fisksoppan var väldigt krämig och god. Huvudrätten breiflabb (marulk på svensk) var alldeles förträfflig, perfekt tillagad och riktigt mättande. Bra hanterad fisk är det bästa man kan äta, ja visst är det så. 

Blev så mätt och smått tagen av den utsökta måltiden att jag var tvungen att ta en stunds vila på rummet. När jag återhämtat mig gick jag den korta promenaden till Haugesunds bästa ölställe, Stueland´s Abothek. När jag klev in kring 20:30 på måndagkvällen var jag ensam gäst. 

Servicen var förstås riktigt bra. Anna som jobbade i baren bodde i Chicago men var från Polen så samtalet fördes på engelska. Utbudet på fatöl såg ut att vara ganska ordinärt så jag koncentrerade mig på flaskutbudet. 

Det utbudet var inte alls fy skam, fanns en hel del nytt och intressant från norska småbryggerier. Lervig var det bryggeri som de hade allra flest olika öl ifrån. 

Jag började dock med en Aja Høstløv Amber, mitt livs första öl från Aja Bryggeri beläget i Drammen. Ölet var inte fantastiskt men klart godkänt. 

Resten av besöket innebar tre nya öl från Lervig. Lervig/ Redchurch Softly Softly, Lervig Check In IPA och Lervig/ Evil Twin Big Ass Money Stout. De två sistnämnda delades med en norsk ölnörd som jag kom i samspråk med. Vi kunde inte annat än konstatera att öl är ett bra sätt för förbrödring. Öl är ett så intressant samtalsämne att det går att prata om det med vem som helst, ja nästan hur länge som helst också. 

Bland övriga gäster som trillade in under kvällen var det ett blandat kompott, några äldre farbröder liksom några medelålders norrmän som började sjunga norska barnvisor från 1970 och 80-talen. Jag sa att jag var från Stockholm och inte kunde texten, då tyckte de synd om mig. Ja dessa norrmän är härliga att ha att göra med. 

Av de tre ölen från Lervig var den mittersta den bästa, Check In IPA. Den var färsk, balanserad och med en hel del frukt. Någon smak av pizza kände jag inte i Big Ass Money Stout. Däremot mycket soja, choklad och rostade toner. Även en del alkohol (17.5%). Ölet var bra men gissar att det blir bättre efter några års vila. Billig det var inte flaskan, 350 NOK så det var skönt att kunna dela på kostnaden. 

Haugesund är inte stort, ska man inte se omgivningarna räcker ett par nätter gott och väl. Ölmässigt var det lite bättre än förväntat. De större städerna har förstås ett mycket större utbud men man behöver inte lida av törst då man besöker Haugesund. 

Då det inte går några plan mellan Haugesund och Arlanda fick jag byta plan i Oslo. Hann med ett kortare besök på SAS Guldlounge med det eviga utbudet av lax innan det blev ett ännu kortare besök i taxfreebutiken. 

För varje år som går tycks ölutbudet bli lite bättre. Gigantiskt det är det inte men numera finns det bland annat flaskor från Kinn. 

69 NOK kostade en flaska, på Vinmonopolet är standardpriset 99 så en riktigt stor skillnad. Önskar att man kunde köpa öl från svenska mikrobryggerier på Arlanda men det är bara att drömma vidare.