Fredagskväll på Taproom Malmö och Beer Ditch.

I fredags flögs det ner till Malmö för sista gången i år. Fyra törstiga själar var vi som för en tid sedan bestämde oss för att ta en kväll i nämnda stad. Jag har skrivit det förr och kan skriva det igen, Malmö är en stad som jag alltid gillat. Jämfört med Stockholm är det rena lugnet, att det även finns många bra ölställen gör förstås inte saken sämre.

Mitt favoritställe i Sverige, Malmö Brygghus Taproom öppnar 16:00 på fredagar. 16:01 klev vi in, ja det gäller att passa tider då man är lite smått preussisk av sig. Innan Taproom blev det en patenterad gyros på Gyros Pita som ligger ett par hundra meter bort.

Bor man i Stockholm är det rätt sällan man ser öl från Malmö Brygghus på Stockholmskrogarna. Akkurat och Man in the Moon brukar vara de säkraste korten. Att kliva in på Bergsgatan 33 är som att komma till himmelriket. Skillnaden är dock att detta är på riktigt, vem behöver andlig hjälp då det finns 42 tappar att välja och vraka mellan? Räcker inte kranarna till så finns det även ett noga utvalt antal flaskor.

Runt ett dussin öl från Malmö Brygghus fanns det som jag inte hade provat. Började med en Canned Wheat & Lychee Habanero. Precis som den vanliga varianten rör det sig om en alldeles förträfflig öl. Väldigt läskande och fruktig. Ananas, citrus och en lätt sötma från litchifrukten. Endast en gnutta habanero tyckte jag mig ana på slutet.

En öl som inte riktigt tilltalade mig var Malmö Viola Lee. En udda skapelse med mycket lavendel och en del såpa. En som däremot var riktigt bra var Malmö Matanic Stout. Fint fyllig med mycket rostad malt, mörkare choklad och lakrits. Fanns även en gnutta frukt.

Något som är bra på Taproom är att det går alldeles utmärkt att beställa halva glas. Under besöket nämndes också att de förmodligen snart ska börja med "beer flights". Har man 42 kranar så låter det som en klok idé.

Brekeriet EKG Sour hade jag tidigare inte sett, inte så konstigt kanske då den är helt ny. Visade sig vara en riktigt god öl som var härligt syrlig. Påminde mycket om en äkta lambik.

Vår tanke var att äta en bit mat då Taproom även brukar briljera på den fronten. Innan vi skulle göra det tog vi en liten avstickare till Beer Ditch. Dit är det ungefär 10 minuter till fots.

På Beer Ditch var det mycket folk men efter en kort stund lyckades vi få ett bord. Till min stora glädje hade de fått in några flaskor av Nøgne Ø:s senaste variant av Dark Horizon, Nøgne Ø Dark Horizon 4.5. En väldigt potent öl på 20% men samtidigt riktigt njutbar med mycket whisky. Gissar att den blir ännu lite bättre med några års lagring.

Boon/Mikkeller Boon Oude Geuze, Bone Dry Mikkeller Selection gick inte heller av för hackor. Skönt uppfriskande och fint syrlig. Utöver de två flaskölen hanns det även med några fatöl. Beer Ditch är verkligen lika gemytligt varje gång som jag besöker det, även på en fullsatt fredagskväll.

Tillbaka till Taproom för en bit välbehövlig mat. Jag kunde inte motstå frestelserna utan det fick bli en utsökt hamburgare. Snålvattnet börjar rinna då jag bara tänker på den saftiga hamburgaren.

Glädjande nog fick vi även möjlighet att prova ett nytt öl från Malmö Brygghus som ska börja säljas imorgon, onsdag 16/12. Malmö Cut in Half heter ölet och har en alkoholhalt på 2,7%. Jaha, vad är det för märkvärdigt med det kanske folk undrar? Den stora grejen är att ölet även kommer att säljas i growlers. Hur häftigt är inte det! En överraskande god öl, fina mängder frukt och riktigt läskande. (bilden från Malmö Brewings facebooksida)

I olika grad började vi alla känna att det varit en rätt lång dag i ölets tecken. Det som är så fiffigt med Malmö är att det knappt spelar någon roll var man bor i staden då det aldrig är särskilt långt till boendet. Denna gången bodde vi på Scandic St Jörgen, ett hotell som ligger nära det mesta.

Ett sista stopp blev det för "lillebror" och mig på Bishops Arms Gustav Adolfs Torg som ligger väldigt nära nämnda hotell. Ett populärt ställe är det, inte undra på det då de nästan alltid brukar ha intressanta öl på fat.

Poppels Projekt 007 Imperial Saison Svarta Vinbär lyckades jag inte få tag på via Systembolaget så ett litet glas av den fick det bli. En härlig öl som verkligen smakade en hel del bär. Tämligen söt men med en bra syrlighet. En värdig sängfösare en intensv dag som förra fredagen i Malmö.

Öl i Hongkong, fredag.

Min tanke var att börja fredagen i Hongkong med att besöka en ölbutik som fått bra betyg på Ratebeer, inte blev det sämre av att den bara låg runt 20 minuter från hotellet. Craftissimo heter butiken, den är belägen i ett rätt slitet och intetsägande shoppingcenter. Butiksnummer 166 var det som gällde.

Enligt Ratebeer öppnar de 11:00 men den korrekta öppningstiden är 12:00. Kan alltid vara värt att dubbelkolla då ett nytt ställe ska besökas. Prick klockan 12:00 kom det i alla fall en kinesisk "hipster" som visade sig vara innehavaren av butiken. En trevlig ung man som tycktes kunna en hel del om öl.

Butiken är liten, gissningsvis har de runt 100-120 olika öl. Många från USA liksom en hel del från Belgien och Danmark. Några från Omnipollo noterades också. Nu åker jag inte till Hongkong för att köpa Mikkeller eller Omnipollo (med all respekt) utan det var de lokala ölen som intresserade. Runt ett dussin olika sådana fanns det, köpte med mig hälften av dessa.

Priserna på Craftissimo var ungefär som hemma. I vanliga matbutiker kan man hitta betydligt billigare öl men då är förstås utbudet avsevärt sämre.

När jag handlat färdigt knallade jag över till nyöppnade Kowloon Taproom. (de öppnade veckan innan). Fick tips om det stället kvällen innan på The Roundhouse Taproom.

Även det visade sig vara ett litet ställe. Då jag anlände var det en del gäster som höll på att äta lunch, när de var färdiga blev jag den enda gästen. Det visade sig bli ett riktigt trevligt besök med mycket snack om ölmarknaden i Europa, i synnerhet då Sverige. Jag hade på mig en t-shirt från Närke Kulturbryggeri och berättade lite kort om dem. Grabbarna på Kowloon Taproom undrade om de möjligtvis kunde få ta in några öl från Närke. Hmmmm, tveksamt om det går var mitt svar.

12 kranar hade de med öl från Hongkong. Fanns även flaskor från lokala bryggerier liksom några stycken från USA, bland dessa märktes Dogfish Head 90 Minute IPA som kostade 90 HKD. (ca. 100 SEK)

Det var möjligt att beställa en provbricka för 150 HKD. Gjorde förstås det och kunde konstatera att de fyra ölen som dracks var helt ok med Gweilo IPA som den som utmärkte sig mest. Fräsch med mango, ananas och lite hö. Lättdrucken och med en medelkropp och beska. Inte fy skam att i Hongkong kunna dricka en god lokal IPA.

Då det var så schysst på Kowloon Taproom bestämde jag mig för att sitta kvar en stund och prova några flaskor. En öl som var riktigt god var Moonzen Kitchen God Honey Porter från det lilla nanobryggeriet Moonzen Brewery. Mycket espresso, en del aska och mörk choklad liksom en gnutta honung. Noterbart var att samtliga flaskor från Moonzen är numrerade för hand och att etiketterna var fina.

Innan jag skulle knalla vidare fick jag ett par glas som presenter och blev kallad med förnamn då jag gick. Kan redan nu avslöja att Kowloon Taproom blev mitt favoritställe i Hongkong.

Senare på eftermiddagen anlände resesällskapet från Taipei. Efter att de installerat sig på sitt hotell möttes vi på Hongkongön. Målet för kvällen var att besöka det högst rankade ölstället i hela Hongkong, The Globe.

The Globe visade sig vara fullsatt men efter tag fick vi ett bord för sex personer. Det var väldigt stimmigt och lite förvirrad servering. En del av fatölen var slut vilket förmodligen bidrog till att det var lite "kalabalik". På pappret hade 18 fatöl och drygt 100 olika flaskor. Priserna var ungefär som hemma, dock kändes en del av de importerade ölen ganska dyra.

Förutom några öl blev det även en Beef Burger som inte imponerade. Nä, The Globe kändes inte som en hit. Det var för mycket folk och för högljutt, ibland pallar man bara inte med det.

Det kändes skönt att ta en relativt tidig kväll och ladda batterierna inför nästa dag.

Öl i Hongkong, torsdag.

Dags att lämna Taipei och åka till Hongkong en dag före mina resekamrater (ibland blir det lite missförstånd). En smidigt resa var det med det taiwanesiska flygbolaget Eva Air. Att sitta i loungen innan boarding och äta lunch är ett schysst tidsfördriv, det blev inte sämre av att maten var god.

Att flyga tillsammans med kineser är underhållning på hög nivå. En tjomme var så trött att innan planet ens lyft så gjorde han det såpass bekvämt för sig som det var möjligt. Det är något jag noterat vid tidigare besök till Kina, att kineser har en förmåga att somna precis överallt. Ett i högsta grad fascinerande släkte.

Efter landning tog det inte särskilt lång tid att få ut väskan och ta en taxi till Novotel Kowloon. En resa på runt 30 minuter till en kostnad på ungefär 275 kronor. Buss och tåg finns också men jag hade ingen ork till det utan det fick bli en droska vilket nästan alltid är det bekvämaste. Hotellet var klart godkänt med fin frukost och bra läge. Rummen är inte särskilt stora men det fanns trots allt plats.

Stadsdelen Kowloon känner jag ganska väl till, besöket var mitt tredje. Tidigare gånger har jag varit i Hongkong 2001 och 2006. Staden var sig lik även om det tillkommit några nya skyskrapor på själva Hongkongön.

Andra saker som tillkommit sedan de tidigare besöken är några pubar som på förhand verkade intressanta. Förr fanns det ett bryggeri, Hong Kong Beer Co. Numera finns det sex olika bryggerier, det nyaste är Kowloon Bay Brewery som började sälja sina första öl nyligen.

En sak som jag beundrar med Hongkong är den väldigt smidiga och billiga metron. Det är bara att köpa ett Octopus Card och sedan är det bara att åka dit man vill. (nästan). Från hotellet hade jag tre stationer att åka för att ta mig till ön och stationen som heter Central. Därifrån var det ungefär 15 minuters promenad till torsdagens pubbesök på The Roundhouse Taproom. Det visade sig vara ett litet ställe, mer eller mindre fullsatt med båda utlänningar och infödingar.

Smått mirakulöst lyckade jag positionera mig vid bardisken. (kanske såg de att jag var törstig?) Fick snabbt bra kontakt med en av de anställda. Utbudet var klart stabilt, 25 olika fatöl samt drygt 50 flaskor. Fatölen fanns att köpa i två storlekar. Priserna var ungefär som hemma.

Började med en lokal öl,  Hong Kong Centennial Single Hop Session IPA som serverades på cask. Väldigt avslappnad och lättdrucken med en del frukt, humle och hö. Inga krusiduller utan bara att hälla i sig.

Under besöket dracks det bara öl från Asien, nästa två var från Jing A Capital Brewing i Beijing. Jing A Airpocalypse Double IPA och Jing A Full Moon Farmouse Ale. Tyckte att båda två var klart stabila, poängmässigt likadana.

Fullsatt var det och stimmigt. Kände att det nog inte skulle bli så långt besök då jag trots allt kände mig lite trött. Helt ensam nordbo var jag inte då det kom in två damer från Norge som talade en dialekt som var mycket svår att förstå. Desto lättare var det att förstå och prata med två grabbar som kom från Helsingfors.

En sista öl fick det bli, Kagua Rouge från Japan. En udda skapelse som mest smakade såpa och ingefära. Inte riktigt min grej för att vara ärlig.

Om man är lite rund om fötterna är det bra att vara med på noterna då man lämnar lokalen, det är brant utanför. Med en skateboard lär man nå Central mycket snabbt då det är mest nedför.

Helt klart ett trevligt ställe även om det var väldigt trångt med mycket folk. Grabbarna bakom baren tycktes vara från Thailand och de jobbade verkligen hårt. En gäst från USA beställde en flasköl men han fick två. Den mest spexiga av de anställda tog tillbaka extraflaskan och svepte den i ett nafs. Tänk att få se något sådant i en bar i Sverige? Såg smått galet ut men vad gör man inte för en bra show?

Precis bredvid hotellet låg ett 7 Eleven, där passade jag på att köpa lite snacks liksom ett hotellrumsöl som var väldans tråkigt, Tsingtao Draft Beer. (blir någon förvånad?)

En bra kväll blev det trots att jag var ensam. Ibland är det faktiskt riktigt skönt med egentid då man är ute och reser, även så långt borta som Hongkong. Nästa dag hägrade nya äventyr, mer om det senare.

Julölsprovning

I lördags var det återigen dags för den traditionella julölsprovningen. Det är trevligt att samla grabbarna för några timmars trevligt umgänge och ölprovande. 

Till årets provning hade jag samlat på mig öl från olika resor liksom några öl som beställdes via nätet. Endast ett av ölen var från den ordinarie hyllan på Systembolaget. Tre av ölen skulle varit med redan på förra årets provning men då kunde jag inte hitta dem i röran som rådde i det gamla förrådet.

Vi började med en Haandbryggeriet Nissemor som köptes på Vinmonopolet i Trondheim i juni 2014. Småtrevlig öl med nötter, lite choklad, knäck och malt.

La Mère Noël köptes i Bryssel för en månad sedan. Innehållet var ungefär lika imponerande som det yttre, det vill säga högst mediokert. Sött med såpa, jäst och lite hö.

Sundbybergs Julöl 2015 är en IPA med apelsinskal. Det var det enda ölet som jag köpte direkt på hyllan på Systembolaget. Rätt frisk och helt ok med vissa inslag av nämnda apelsinen.

En annan norrman som köptes i Tromsö i juli 2015 var Berentsens Stelliger Divum Juleøl som var minst sagt potent med sina modiga 19%. Helt klart bättre än förväntad, söt men inte sliskig. Mycket torkad frukt och karamell. Avslutningen behagligt värmande.

Mikkeller Santas Little Helper 2012 (Barrel Aged Cognac Edition) var ett av ölet som skulle varit med redan förra året. Fanns mycket kokos i både doft och smak liksom lite choklad och ek. Av konjaken kände jag inte så mycket.

Amager Julebrygd 2013 var mild och med en lätt kryddighet. Fanns även lite karamell och malt. Aningen "avslagen".

Beer Studio X-Mas kändes småtrevlig och lättdrucken. Tydliga inslag av nejlika, lätt frukt och bröd.

Train Station Jingle B'ale var tyvärr något åt det tunna hållet. Lite kola och malt liksom diskreta toner av nötter. 

Mikkeller Winbic kändes inte det minsta "julig" men däremot var det en helt ok öl. En hel del druvor, funk, gräs och bröd. Bra syrlighet. 

Sist bland mina bidrag till huvudprovningen var en rackare som köptes i San Francisco tidigare i år, Prairie Christmas Bomb! En riktigt stabil öl som hade en hel del smaker och dofter. Främst choklad, kaffe och rostad malt men även en del kryddor och chili. Ölet kändes snällt och lättdrucket trots sina 11,5%.

Bonusöl är alltid trevliga, till julölsprovningen hade Eirik med sig några från Norge. Nya öl från Nøgne Ø provar jag mer än gärna. Nøgne Ø Rød Jul kändes färsk och välhumlad, stilmässigt rör det sig om en DIPA. En del citrus, ananas och småkakor.

Lervig Kringly Kris Brand Norwegian Juleporter var åt det tunna hållet med kanel, choklad och en gnutta kokos.

Sist av de så kallade julölen var Nøgne Ø Hvit Jul. Den kändes aningen parfymerad men i det stora hela ok. Koriander, såpa och lite nejlika tyckte jag mig känna.

Vår pallplats blev följande:

1. Prairie Christmas Bomb! 12
2. Nøgne Ø Röd Jul. 11
3. Mikkeller Winbic, Berentsens Stelliger Divum Juleøl. 10,5

Ytterligare några bonusöl blev det. En som utmärkte sig positivt var en IPA som jag nyligen köpte i Hong Kong, Moonzen Jade Emperor IPA. Nøgne Ø Imperial Stout (Whisky barrel edition) och Omnipollo Agamemnon Bourbon gjorde inte heller bort sig.

Helt klart en bra afton.