BrewDog Brussels och Kulminator

En lugn inledning blev det på lördagen i Bryssel. Vi hämtade frukost till rummet som vi sedan satt och mumsade på utan att stressa. När vi var klara med det promenerade vi mot de lite mera centrala delarna av staden. Redan innan avfärd till Bryssel hade vi bestämt oss för att på lördagen besöka det legendariska Kulminator i Antwerpen.

Ett par stenkast från Bryssels centralstation ligger BrewDog Brussels. Det kändes givet att göra ett besök innan vi tog tåget till Antwerpen. Luftigt och fräscht ställe som öppnade i september. Tyvärr var en del av fatölen slut även om de stod kvar på listan.

Bland det som fanns var det inget som direkt imponerade på gamla härdade ölnördar som oss. När vi ändå var på plats var det lika bra att äta en bit mat, en hamburgertallrik känns alltid som ett säkert kort så en sådan blev det. Tyvärr var den rätt medioker, inget speciellt alls.

Personalen var vänlig om än inte riktigt på tårna. Nä det lär nog dröja innan jag besöker BrewDog Brussels igen, de två i Stockholm är så mycket bättre.

Tågresan till Antwerpen tog ungefär en timma, sedan väntar en lätt bensträckare på runt 20 minuter innan man är framme på Kulminator. De behagar att öppna klockan 16:00 på lördagar, vi var där kvart i så vi fick vackert vänta i några minuter.

När klockan var prick 16:00 knallade vi in som de första gästerna förutom en gentleman som var mera stammis än vad vi är. För honom räckte det att nicka för att få in en öl. Lugna stammisar som sitter och njuter av en öl eller två tillsammans med en bok som sällskap inger trygghet och hopp om mänskligheten.

Tidigare har jag besökt Kulminator 2009 och 2012. Detta var alltså mitt tredje besök. Direkt noterade jag jämfört med mina tidigare besök att mängden prylar hade ökat i den relativt lilla, dammiga och trånga lokalen. (läste på en skylt att max 48 personer samtidigt får vistas i lokalen) Bordet som vi satt på 2009 gick inte att använda då det var fullt med böcker, tidningar och andra pinaler. Tack vare att vi var nästan först in kunde vi placera oss vid ett bord längst in i salongen. Efter ett tag fylldes det på med folk och det blev mer eller mindre fullsatt.

För den som inte känner till det drivs stället av det strävsamma paret Dirk van Dyck och hans fru Leen. Precis som under de tidigare besöken var det Leen som jobbade hårdast. När vi väl satt oss vid bordet kom hon fram med en tavla där kvällens fatutbud fanns att skåda. Den gode Leen är hyfsat bra på engelska så det är aldrig några problem att göra sig förstådd. Tyvärr är jag såpass obildad att jag varken behärskar flamländska eller franska. Ett öl som alltid tycks finnas på fat är Bush de Noël, vilket sägs vara Dirks favoritöl.

Det kändes givet att beställa ett glas Mikkeller 40 Smaragd, ett specialöl som gjorts för att fira att Dirk och Leen fyllde 40 år som krogägare förra året. Deras första ställe hette Bodega och öppnade 1974. På nuvarande adress, Vleminckveld 32, har de huserat sedan 1978. Snacka om respekt, ja det är verkligen en smått salig känsla att sitta inne på Kulminator. Det är tyst och skönt, i bakgrunden hördes jazz blandat med lågmälda samtal. Ställets obligatoriska katter skymtades då och då. Vad skulle myndigheterna i Sverige säga om det sprang omkring katter i en bar?

Ölet från Mikkeller var riktigt gott och värmande. (16.5%) Russin, torkad frukt, karamell och malt. En skön öl att sitta och sippa på. På fat dracks även Timmermans Kriekenlambiek och Van Den Bossch Buffalo Grand Cru (Barrel Aged Pauillac) Bägge två klart dugliga, ja det är inte bara flaskölen på Kulminator som är intressanta utan det finns även en del spännande på fat.

Flasklistan ja, den är fortfarande i högsta grad spektakulär men ändå är det inte riktigt samma grej som det var förr, särskilt då 2009. Visst finns det en massa gammal skön smått uråldrig öl kvar men inslaget av modernare saker är betydligt större än tidigare. Inget konstigt med det, ölintresset i världen har ju inte direkt sjunkit de senaste 5-6 åren. Prisjämförelser är alltid intressanta. 2009 kostade en Chimay Blå från 2004 10 EUR. 2012 var priset 13 EUR, nu ligger det på 15 EUR. Noterbart är också att många av de äldre årgångarna numera enbart kan beställas till en vertikalprovning.

Vi kände att det kunde vara kul att se på vilket humör Dirk var på, sagt och gjort beställde vi en Felix Kriek från Verhaeghe. Årgången var 2000. Priset var 22 EUR för en stor flaska. Den gode Leen sa att flaskan var stor och hon var tvungen att fråga sin man om det var ok för oss att beställa en sådan. Hon gick iväg och en kort stund senare blängde Dirk på oss och muttrade något. Det var för övrigt det enda den gode Dirk "sa" till oss under besöket som vara i nästan sex timmar. Han är verkligen en underbar karaktär som hämtad från en bättre bok eller tv-serie.

Jaha, blev vi godkända eller inte? Fem minuter senare kom svaret i form av en flaska med mycket patina. Tack för det, vilken ära! Precis som alltid är det bara Dirk som får gå ner till källaren och hämta flaskor.

Hade aldrig hört talas om ölet tidigare så det var förstås spännande att prova. Ölet visade sig mer eller mindre sakna kolsyra. Mycket körsbär fanns det kvar liksom en viss sötma. Lättdrucken och i bra form.

Inser att det är sällan som jag dricker belgisk dubbel eller tripel, en öl som jag inte ens hade betygsatt är Westmalle Dubbel. Vad kunde vara mer lämpligt än att beställa en färsk från 2015 och en något äldre från 1992. Det kändes nästan som två olika öl, den äldre betydligt lenare och inte lika intensiv i smakerna. Svårt att säga vilken som var godast, lite synd att vi inte beställde en som var från säg 2010 för att ytterligare ha något att jämföra med.

En viktig regel på Kulminator är att inte stressa. Vill man ha något är det bäst att gå fram till baren med en lapp på det som önskas. Saker och ting tar sin tid, det är helt onödigt att skynda även om det är lätt hänt när det finns så mycket skoj att dricka.

Ett bryggeri som jag alltid gillat är De Dolle Brouwers. På Kulminator går det att hitta speciella versioner av deras goding Stille Nacht. De Dolle Stille Nacht Reserva 2010 blev kvällens dyraste öl med sina 34 EUR. Det speciella med ölet är att det legat 25 månader på Bourdeauxfat. En mycket trevlig öl visade det sig vara, syrlig och med fina inslag av fat.

Blir man hungrig går det alltid att beställa ost eller korv. Denna gången beställde vi lite ost. Något mera avancerat än så finns det inte i matväg på Kulminator. Men vem säger nej till kombinationen öl och ost?

Kulminator är verkligen ett unikt och underbart ställe. Finns verkligen inte en motsvarighet på denna jord. Tänk vilken dröm det vore att få gå ner i källaren, undrar hur mycket det egentligen finns i gömmorna som inte är offentligt?

Tanken var att avsluta med tre flaskor men två av dem fanns inte eller så orkade inte Dirk gå ner till källaren så en ensam Vielle Ville Tripel fick det bli som avslutande objekt. Årgången var 1977 och bryggeriet för mig totalt okänt. Efter lite googlande är det bara att konstatera att bryggeriet la ner verksamheten just år 1977. Imponerande nog hade Kulminator kvar glas från bryggeriet, ja så var det i de flesta fallen för de olika ölen. Ölet kändes förstås gammalt men ändå klart drickbart. Fanns lite kolsyra kvar. Annars var det vinöst och med en del frukt.

Betalningen skedde som alltid i kontanter. Notan skrevs på ölunderlägg, bara en sådan sak blir man alldeles förtjust av. Våra närmare sex timmar kostade denna gången 135.70 EUR. Synnerligen prisvärt även efter att vi gett generöst med dricks. Ja man blir nästan rörd över hur det kan vara.

Ingen vet hur länge Dirk och Leen orkar fortsätta, de är i 70-årsåldern. Hoppas många år till men vad jag läst så finns det ingen naturlig arvtagare. Vill gärna besöka Kulminator några gånger till. Det är som ett ölmuseum, väldigt eget och väldigt fantastiskt. Ett måste för alla ölintresserade, ja man behöver inte ens vara det.

Delirium Café och Chez Moeder Lambic Fontainas

Cantillon stänger 17:00 så strax innan det knallade vi över till hotellet och dumpade de inhandlade flaskorna. Efter en enkel och medioker måltid på ett lokalt hamburgarhak gick vi in på ölbutiken De Bier Tempel för att inhandla några öl till rummet. De Bier Tempel har jag besökt flera gånger tidigare, stället är "turistigt" men de har många olika öl till helt ok priser (i alla fall jämfört med Sverige).

När vi handlat det vi skulle gick vi över till det närbelägna Delirium Café, eller dårhuset som jag brukar kalla det. Delirium består av flera olika barer med lite olika inriktningar. Vi valde att sätta oss på övervåningen, Delirium Hoppy Loft som är lugnare än den större lokalen i källaren där det alltid är fullt med gapande ungdomar som i vissa fall tycks helt ha missat det här med folkvett.

Utbudet på fat var för kvällen inte alltför spännande så vi nöjde oss med en varsin öl. En Almanac Golden Gate Gose blev det för min del. Tyvärr kändes den rätt blek, tunn med citrus, jäst och lite kryddor.

Är man i Bryssel så ingår det i protokollet att göra ett besök på Delirium men inte var det mig emot då vi lämnade och begav oss till ett i mitt tycke betydligt trevligare ställe, Chez Moeder Lambic Fontainas.

Då det var ovanligt varmt för årstiden satte vi oss utomhus, inne var det dessutom fullt så valet var onekligen givet. Utbudet på fat var stabilt men tyvärr blev min bild väldigt suddig. Människan är lat av naturen, så även jag så orkade inte gå in och ta ett nytt foto. Tut mir leid som man säger på tyska.

Flaskutbudet är fint med många trevliga suröl fast det har skett en hel del sedan mitt premiärbesök 2012. Borta är de allra exklusivaste ölen från Cantillon, priserna på det som finns kvar har gått upp en del. (att inte folk kan begripa att för kraftig inflation även är ett hot mot dem själva)

På Moeder Lambic blev vi sittandes en bra stund. Osttallrik och köttallrik beställdes till bordet, bägge klart dugliga även om jag smakat godare sådana.

De två ölmässiga höjdpunkterna var helt klart två Cantillon som jag inte provat tidigare, Cantillon Kriekenlambik och Cantillon Oude Lambik. Kriekenlambik var den godaste av de två. Väldigt läskande, helt utan kolsyra och med en massa körsbär, lite kanel och trevlig funk. Hur fint vore det inte att ha en balja hemma?

Cantillon Oude Lambik var också en sköning. Ingen kolsyra, druvor och funk i en fin balans. Undrar om jag någonsin igen kommer att dricka fem för mig nya Cantillon inom loppet av fem timmar? Blev som tidigare skrivet tre nya på Cantillon och sedan alltså två nya på Moeder Lambic Fontainas. 24/12 är ingenting jämfört med detta.

När vi kände oss klara så lommade vi iväg till hotellet där tanken var att beta av några av inköpen från De Bier Tempel. Det blev någon flaska extra men vad gjorde det då följande dag ändå skulle börja med en skön sovmorgon.

Rumsölen höll verkligen blandad klass, några vaskades t o m. Satan Gold kan jag inte rekommendera till någon. Däremot tycker jag att Brussels Beer Project Dark Sister var rätt intressant. En Black IPA som var mild men ändå tämligen smakrik.

En högst trevlig dag var det i Belgiens huvudstad. Nästa dag åkte vi till Antwerpen, mer om det i nästa inlägg.

Besökte mitt favoritmuseum i fredags, Cantillon.

SAS hade en kampanj i september där man kunde hitta biljetter till Bryssel för runt 950 t/r. Frestande värre, hörde med Eddan och Eirik om de var sugna på en liten helgresa. Det var de så flyget bokades omgående. Hotell i Bryssel är alltid betydligt billigare på helger jämfört med vardagar då byråkraterna inte är på plats. Vi bokade ett familjerum med två separata sovrum/badrum på Novotel Brussels Midi Station som kostade totalt 265 EUR för tre personer och två nätter.

Resan började med lite bus från min sida då jag i smyg uppgraderade flyget till SAS Plus via Optiontown. För runt 30 EUR extra per person fick vi tillgång till fast track, loungetillgång och mat/dryck på flyget. Inte nog med det så ger SAS Plus 200% fler Eurobonuspoäng, ja det gäller att ha koll och vara en medveten resenär.

Resan började alltså på ett fint sätt, en tids avkoppling i loungen innan vi var de första som steg ombord. Det visade sig att vi var de enda som satt i Pluskabinen, åtta rader hade vi för oss själva. Kändes nästan som att åka privatjet. Servicen var utomordentligt bra, de lite äldre damerna är för det mesta så trevliga på SAS. Det var inte att tänka på att glasen skulle vara tomma. Mikkeller, Ramlösa och mousserande vin dracks. Helt plötsligt var det inflygning till Bryssel. En tvåtimmars flight inom Europa kan inte bli så mycket bättre.

När väskan hade hämtats ut tog vi tåget från flygplatsen till Brussels Midi, stationen efter centralstationen. Restiden var ungefär 25 min till en kostnad på 8.50 EUR per person. Från stationen tog det ungefär 5 minuter att gå till hotellet. Mycket smidigt, inte blev det värre av att mitt favoritmuseum, Cantillon låg runt 8 minuter från hotellet.

Det är något magiskt att vandra i de lite lätt slitna omgivningarna runt Cantillon för att sedan kliva in genom dörren. Som vanligt möts man av en underbar doft som måste upplevas på plats. Vi har alla besökt Cantillon tidigare så någon rundtur tog vi inte denna gång. Priset för den var 7 EUR, under mitt första besök 2009 kostade det 5 EUR.

Istället började vi med att beställa en Cantillon Carignan som bara finns att beställa i baren på Cantillon. Det visade sig vara en riktigt trevlig öl, vinös med en hel del druvor och fatkaraktär. Elegant och inte extremt syrlig.

Har missat ett par Zwanze på Akkurat men nu korrigerades den plumpen i protokollet. En Cantillon Zwanze 2015 blev det efter Carignan. En mycket speciell Cantillon, som en syrlig stout. Svår att definiera med aska, portvin, funk och ek. Helt ok utan att vara briljant.

Cantillon Zwanze (2013) Abbaye de Cureghem följde. Även den lite udda jämfört med vanliga ölen från Cantilllon. Druvor, ek, karamell och torkad frukt. Avslutningen åt det bittra och söta hållet. Missar man Zwanzeday på Akkurat kan man alltså istället dricka ölen på Cantillon i Bryssel, inte alls dumt vill jag hävda.

Måste säga att jag var nöjd som ett litet barn på julafton efter att ha provat tre nya Cantillon. Det händer verkligen inte varje år. De bägge Zwanzeflaskorna kostade 15 EUR, 1 EUR mer jämfört med oktober 2014. Vi drack även Kriek, Gueuze och Rosé de Gambrinus på fat, de glasen hade samma pris som förra året, 2.50 EUR. Ja det vore synd att klaga över priserna på Cantillon. När man sitter där så blir man faktiskt smått häpen, snacka om härlig känsla.

Något som var lite tråkigt var att det var väldigt urplockat i flaskshoppen, det "enda" som fanns att köpa var Cantillon Gueuze och Rosé De Gambrinus. Nöjde mig med tre stora flaskor av varje. Tre stora Gueuze kostade 17 EUR. När jag var på Cantillon i oktober 2015 fanns både Fou' Foune och Mamouche att köpa med sig. Bättre tajming nästa gång får jag hoppas. Meningen är verkligen inte att låta gnällig men några fler Fou' Foune hemma hade verkligen inte varit fy skam.

Cantillon är som de flesta säkert har koll på väldigt hypade i ölvärlden, inte minst i USA. Känns som att vid varje besök är det fler gäster på plats. Det är verkligen mycket som hänt sedan första besöket i oktober 2009. Då var det inte många som satt och drack öl i bardelen nu var det nästan fullt. På ett sätt var det en charmigare tid.

Har ni möjlighet, åk till Bryssel och besök Cantillon. Det är verkligen en magisk plats som andas så mycket historia och känsla. Även om man inte gillar deras typ av öl så är det bara att åka dit. Jag är väldigt säker på att det blir ett återbesök.