Andra torsdagen på SBWF 2015.

Att åka ut till Nacka för att besöka SBWF är verkligen fortfarande lika roligt som det alltid varit, ja faktiskt roligare nu än någonsin tidigare. Det är lite svårt att förklara varför, man kan ju tycka att intresset för öl borde sjunka några grader men några sådana tendenser syns inte så långt ögat kan nå. (då är ändå min syn fortfarande helt ok) Tänk om ens aktier kunde ha en likadan utveckling, en tillväxt år efter år.

Tillväxten av nya svenska bryggerier var i år stabil ute på mässan, glädjande nog var min känsla att de allra flesta höll god kvalitet även om vissa undantag naturligtvis fanns. Ett bryggeri som det inte går att nonchalera är Stigbergets Bryggeri från Göteborg.

Redan under den första veckan visade de att de vet vad de håller på med. En rackare som var riktigt fräsch med mycket ananas, passionsfrukt och grapefrukt var Stigberget/Hitchhikers Hitchhiker India Pale Ale. Där snackar vi verkligen om en riktigt god fruktdricka.

Stockholm Brewing är ett bryggeri som jag upplever att de hela tiden bara blir bättre och bättre. Får ni syn på Södermalm HallonSour så tveka inte att slå till då det är en fint uppfriskande öl med sköna toner av hallon. Ölet vann förresten guld i klassen "Bästa svenska öl, fat". Det kan man inget annat än gratulera till. (alla vinnare för öl, cider och mjöd hittas på Stockholm Beers hemsida)

Amerikansk öl är alltid amerikansk öl. Mässans godaste öl hittades i OT:s monter. (Brewers Association och House of Ale c/o Oliver Twist). En öl som det är straffbart att inte köpa om man nu råkar få syn på den är Green Flash Flanders Drive. Yes, yes, yes! Verkligen underbart härlig med en fin syrlighet liksom stora mängder körsbär och bourbon. När man dricker en sådan öl glömmer man verkligen bort både tid och rum. Det visar verkligen att öl av mycket hög klass är konst och poesi på en och samma gång. Ölet får min medalj i platina som mässan allra bästa.

Inför en mässa i Nacka tycker man att det finns gott om tid, att det utan problem ska hinnas med att prova det mesta som ser extra intressant ut. Sådana planer är förstås aldrig vattentäta, särskilt inte då man kan fastna hos en utställare som visar sig ha med sig intressantare öl än vad man på förhand kunde fatta. En sådan utställare var schyssta A.S.T Wine. I montern hittades bland annat öl från schweiziska BFM (Brasserie des Franches-Montagnes) De tre provade ölen från BFM var alla tre klart stabila med BFM 225 Saison som den som var den allra godaste. Fina balanserade smaker, ja gedigen på alla sätt. Kul att det finns såpass god öl i Schweiz.

I samma monter hittades öl från österrikiska Bevog Brewery. Bryggeriets etiketter är verkligen annorlunda och rätt konstnärliga, ölen kändes också betydligt mera intressanta än meningslös Hötorgskonst. Bevog Kramah India Pale Ale var den som allra mest fångade mitt öga och smaklökar. Stabilt humlig med framförallt grapefrukt och lite kåda.

Cask Sweden var en annan utställare där det med glädje kunde spräckas eventuella optimistiska tidsplaner. Tyvärr missade jag de flesta ölen från Garage Project men som tur är fanns det en massa annat att prova. Beer Studio från Umeå har jag upplevt som lite svajiga men nu var känslan att kurvorna pekar stabilt uppåt. Det är en del av utvecklingen då det verkligen inte många bryggerier som direkt från start charmar allt och alla och sedan fortsätter med det som om det vore den mest naturliga saken i världen. Den tidigare varianten av Beer Studio One var inte alls dålig men den senaste kändes mera spännande. Rund och fin med en bra balans mellan de traditionella smakerna och torrhumlingen.

I montern fanns en glad gamäng från Stone som ville prata, dock inte om utrikespolitik. Däremot om humle och öl. Den nya varianten av Stone Ruination IPA (2.0) är verkligen bra, särskilt då den är färsk. Riktigt mumsig med stora mängder humle och frukt liksom en härlig bitterhet. Ännu en öl att hålla utkik efter.

En annan synnerligen pratglad herre kom från danska Munkebo Mikrobryg. Deras öl hittades förövrigt i Bishops Arms monter. Ölen från Munkebo var i det stora hela ok utan att briljera. Dock måste nämnas att en av de sämsta ölen som dracks i Nacka fanns hos dem, Munkebo Balder vilket är en glutenfri öl. Smakade väldigt konstigt, mest medicin och gräs. I ärlighetens namn var det svårt att svälja det lilla smakprovet. Det som är så kul med en mässa är att "fastna" hos en trevlig utställare och få chansen att prova några öl ur deras sortiment.

Trevliga utställare kryllade det av i Nacka men de kanske allra trevligaste hittades hos Original Brands STHLM. Det var helt klart ett värdigt ställe att avsluta torsdagens övningar på. Gallia Paris hade jag tidigare inte hört talas om. Ölen var klart dugliga med Gallia American Stout som vinnaren.

Från samma land kom Brasseri du Pays Flamand. Deras öl kändes klart intressantare, ja i alla fall för en ölnörd, jämfört med ölen från Gallia Paris. Särskild uppmärksamhet väckte de två ölen vars namn började på Wilde Leeuw.

Wilde Leeuw Ambree Sour vieille en fut de vin rouge avec överraskade mig stort. Fint vinös och skönt syrlig med framförallt bär och lite rödvin. Fransk suröl dricker jag verkligen inte ofta så det var en kul erfarenhet. Nu gäller det bara att plugga i det långa namnet och hoppas på en återträff.

Torsdagens allra sista öl blev från Estland även om jag först trodde att den var från Polen, Lehe Ogar Polski vilket visade sig vara en sympatisk grodziskie. (gammal polsk ölstil) Ölet visade sig vara rätt syrligt med mycket citron, lite salt och rök. Uppfriskande och lättdrucket.

Precis som den första torsdagen kändes det ovanligt lugnt på mässgolvet. Som mest köade jag i en minut för att få justera vätsketanken, ja det säger ju en del om hur lugnt det var. Det som är fint med färre besökare är att det givetvis finns större utrymme att prata med olika utställare. Undrar om det var lika lugnt den sista lördagen?