Vågar man hoppas på en Stockholm Beer Week?

I samband med ölmässan i Nacka hände det en hel del ölmässiga saker i huvudstaden. För egen del besökte jag två olika event på de två BrewDog-barer som numera finns i Stockholm.

Först ut var det "Dark Side of the Brew" på Kungsholmen. Det var en tisdag då de 16 tapparna på en tisdagkväll enbart innehöll svarta godsaker. För att göra det lite extra stämningsfullt släcktes det mesta av belysningen i lokalen.

Att sitta och sippa på några tunga pjäser på en tisdagskväll är inte helt fel. Av de nya ölen som provades blev jag mest förtjust i BrewDog Dog D. (låter nästan som en rappartist). Väldigt potent med sina modiga 16,1%. Torkad frukt, alkohol, choklad och lakrits. Söt och med en lång och värmande avslutning.

En kul kväll var det som inte blev alltför lång, förmodligen är det bra att köra ett sådant event på en tisdag då folk för det mesta håller igen. Hade det varit på en lördag vet man aldrig hur det hade slutat.

Event nummer två skedde på BrewDog Södermalm på ölmässans sista lördag. Founders Brewing Tap Takeover stod på schemat. Ett trevligt event som inte var överbefolkat. När vi stod vid baren och provade några öl från Founders började en amerikansk gentleman prata med oss. Han pratade på en hel del. Till slut frågade jag honom om han jobbade på Founders? Svaret var att han var en av grundarna. Jaja, så kan det gå. Han var ganska perplex över att det inte var någon kö utanför då det ändå serverades Founders KBS på fat. Enligt honom hade det varit en lång kö utanför om det hela hade utspelat sig i USA. Vi svarade att i Sverige är vi lite bortskämda.

Bägge två eventen var roliga, de hade förstås kunnat ske en annan tid på året än just under ölmässan men det ger mig ändå hopp på något sätt.  Det sker som sagt en hel del i stan under Nackamässan men vågar man hoppas på en framtida Stockholm Beer Week där det händer mycket mera "ölgrejer" i Stockholm? Tänk att Göteborg skulle hinna före även där.

Vore inte helt fel att ta semester i september, inte för att jaga älg men däremot "jaga" öl. Vem vet vad framtiden har att bjuda på?

Några sista rader om SBWF 2015

Att jag gillar ölfestivaler är inget nytt. Det är ett perfekt sätt att prova en massa öl och ha roliga samtal med en sköna människor, både utställare och besökare. På något sätt känns det nästan lite familjärt då det lullas omkring i mässlokalerna. Vissa träffar jag bara varje höst i Nacka, ja en märklig ritual kan man nästan kallas det.

Något jag tänkt på under tidigare mässor i Nacka är att det skulle vara väldigt trevligt med en separat ölmässa utan whiskydelen och känslan av Finlandsfärja uppe i Hall II. Årets mässa liksom tidigare har visat att det numera finns många nya svenska småbryggerier som är med redan från början. Fler tillkommer dessutom mest hela tiden. Som lekman tycker jag att det borde finnas utrymme för en renodlad ölmässa utan en massa annat krimskrams. Det vore helt klart en dröm och så kunde ske.

Överlag var årets mässa klart lyckad, fokuset på nämnda småbryggerier var större än tidigare. Känslan var att det var fler besökare än tidigare som stod och pratade öl, särskilt då hos de mindre bryggerierna. Det är kul att ölintresset bara ökar och ökar. Vad jag kunde se var det väldigt få som var för berusade utan den stora majoriteten skötte sig galant. Minst sagt glädjande även det.

Enligt uppgift blev det nytt besökarrekord i år, något som jag inte alls märkte av. Tyckte framförallt att de bägge torsdagarna var lugnare jämfört med tidigare år. Den sista lördagen var det full fart, ja precis som det alltid är. Lördagar är definitivt ingen bra dag att gå på om man likt tjuren Ferdinand i lugn och ro vill njuta av de olika ölen.

Apropå njutning så hittade jag inte alltför många makalöst goda öl bland de runt 250 som jag hann prova under mässan. Kanske inte så konstigt då de riktiga topparna blir allt svårare att hitta efter att man provat fler än 6000 olika öl. Glädjande nog var det väldigt få öl som var direkt dåliga.

Ensam var jag nog inte om att sakna Elixir Wine och deras fina utbud av framförallt danska öl. Ett bryggeri som jag alltid saknar är Närke Kulturbryggeri, nu är det några år sedan de senast var med. Importören Constant Companion saknade jag också, tyckte verkligen om deras öl som de hade med sig förra året.

Har varit ute i Nacka sedan 2003, i år var det första gången som jag såg någon bli utkastad från mässan, dessutom på den första torsdagen. Nu kan jag typ ingenting om vakternas filosofi men det såg allt lite väl hårt ut då tre stora män låg på en stackars tanig yngre man. Det var det mest obehagliga som bevittnades under mina fyra dagar på mässan, ja faktiskt det enda trista.

Matbiten var ungefär som förra året, dyrt och inte alltför upphetsande. 110 spänn för en rätt liten hamburgare är mycket, låt vara att den var god.  Lite tjatigt är det att äta pizza på Forno Romano men det är fortfarande det vettigaste matalternativet. Man blir mätt som man säger.

Några fler ölfestivaler lär det inte bli för min del i år, även om jag gärna skulle vilja besöka både All In Beer Fest i Göteborg och SMÖF i Söderbärke. Tyvärr räcker inte alltid tiden riktigt till för allt.

Nu på torsdag, 15/10 släpps biljetterna inför nästa års CBC. (Copenhagen Beer Celebration). Känns som att det är läge att vara med och leka för femte året i rad.

Sista lördagen på SBWF 2015

Normalt sätt brukar jag undvika att besöka lördagarna på SBWF eftersom de brukar vara alldeles för livliga för min smak. I år fick jag under den första lördagen (som jag inte besökte) rapport om att det var rätt lugnt. Därför bestämde jag mig för att trots allt bege mig ut till Nacka den sista lördagen för ett avslutande besök på SBWF 2015. Om inte annat så är det alltid kul att prova ytterligare några öl.

Då jag anlände till mässan valde jag att ställa mig vid den mindre entrén belägen i Hall II. Redan där noterades det att det förmodligen skulle bli mycket folk den avslutande lördagen.

När dörrarna väl öppnades klockan 11:00 tog det ungefär 10 minuter att komma. Valde att inte hänga in jackan i garderoben då tanken var endast stanna 3-4 timmar innan det var dags att bege sig tillbaka till stan.

Nog märktes det att det var betydligt fler besökare jämfört med mina tidigare besök på mässan. Mina planerade 3-4 timmar blev istället närmare 7 timmar, fast vem är jag att klaga?

Någon pansarbrytande ammunition behövdes trots allt inte utan det gick efter omständigheterna  tämligen smidigt att ta sig mellan de olika utställarna. 

En av dessa utställare var Oscha, ett bryggeri som snart startar i en av Monks gamla lokaler på Munkbron i Gamla stan. Det intressanta med Oscha är att hembryggare kommer att kunna brygga öl i Oschas bryggverk, öl som sedan kommer att serveras till allmänheten i baren.

De tre öl från Oscha som provades i Nacka var samtliga brygga på Monks Café i Stockholm. Känslan jag fick av de tre ölen var att de var snälla "lagom". Rena och okomplicerade, klart drickbara alla tre. Blir helt klart intressant att följa utvecklingen.

Öde Bryggeri är ett nytt bryggeri från Bandhagen i Stockholm. Innan mässan hade jag aldrig hört talas om dem. Nu efter mässan vill jag inte missa att prova några av deras öl då de tre som fanns i Nacka var alla tre klart stabila. Allra godast tyckte jag att Öde Flunk Out - India Pale Ale var. Väldigt fräsch och med sköna toner av humle, ananas och passionsfrukt. Snäll och behaglig.

Det är verkligen kul med nya bryggerier som direkt vid start levererar öl som inte innehåller olika typer av felsmaker och andra konstigheter. 

Något som direkt märktes i massan av folk var avsaknaden av vänner och bekanta, träffade bara några stycken. Onekligen är det helt annorlunda, särskilt på de bägge torsdagarna då det mest hela tiden pratas med folk som man mer eller mindre känner. Bitvis var det rejäl trängsel, särskilt mellan de två hallarna och uppe i Hall II. Som längst var det nästan 15 minuters kö var att få lätta på blåsan.

Gotländska Barlingbo Bryggeri hade inte med sig någon för mig oprövad öl, däremot en cider som var ny, Barlingbo Halfrede Cider. Det visade sig vara en schysst torr cider men mycket friska äpplen. Det är verkligen inte trist att då och då bryta av med en god cider.

Brewery Internationals monter besöktes flitigt under mässan, inte så konstigt då de alltid har så trevlig personal och många olika öl att prova. En av dessa kom från Tyskland, BrauKunstKeller Imperial Stout Single Barrel Aged - Bordeaux. En öl med många nyanser, bland annat oväntat "krämig" och drickbar med rödvin, choklad och rostad malt. Även det en öl som jag lätt skulle kunna ha en flaska eller två av i förrådet.

Runt 40 öl provades den sista lördagen och precis som på de andra dagarna var de allra flesta åtminstone helt ok. Glädjande nog är min uppfattning att det i år var färre riktigt dåliga öl jämfört med tidigare.

När jag väl gick mot bussen för vidare färd till Slussen kunde jag inte känna mig annat än nöjd med årets bravader på mässan. Ett rekordantal öl provades, främst tack vare ett mycket bra samarbete med Tom på Fajan o Jöns. Som vanligt blev det många intressanta samtal med olika utställare och andra besökare, något som förstås alltid är lika kul. Stort tack till Marianne Wallberg och medarbetare samt alla utställare för ännu en lyckad mässa i Nacka.

Ölsuget brukar av naturliga orsaker alltid mattas efter några intensiva dagar i Nacka, förstås inget konstigt med det. Idag kändes det dock helt rätt att dricka en öl igen, förmodligen blir det inte veckans sista även om man förstås aldrig kan veta.

Andra torsdagen på SBWF 2015.

Att åka ut till Nacka för att besöka SBWF är verkligen fortfarande lika roligt som det alltid varit, ja faktiskt roligare nu än någonsin tidigare. Det är lite svårt att förklara varför, man kan ju tycka att intresset för öl borde sjunka några grader men några sådana tendenser syns inte så långt ögat kan nå. (då är ändå min syn fortfarande helt ok) Tänk om ens aktier kunde ha en likadan utveckling, en tillväxt år efter år.

Tillväxten av nya svenska bryggerier var i år stabil ute på mässan, glädjande nog var min känsla att de allra flesta höll god kvalitet även om vissa undantag naturligtvis fanns. Ett bryggeri som det inte går att nonchalera är Stigbergets Bryggeri från Göteborg.

Redan under den första veckan visade de att de vet vad de håller på med. En rackare som var riktigt fräsch med mycket ananas, passionsfrukt och grapefrukt var Stigberget/Hitchhikers Hitchhiker India Pale Ale. Där snackar vi verkligen om en riktigt god fruktdricka.

Stockholm Brewing är ett bryggeri som jag upplever att de hela tiden bara blir bättre och bättre. Får ni syn på Södermalm HallonSour så tveka inte att slå till då det är en fint uppfriskande öl med sköna toner av hallon. Ölet vann förresten guld i klassen "Bästa svenska öl, fat". Det kan man inget annat än gratulera till. (alla vinnare för öl, cider och mjöd hittas på Stockholm Beers hemsida)

Amerikansk öl är alltid amerikansk öl. Mässans godaste öl hittades i OT:s monter. (Brewers Association och House of Ale c/o Oliver Twist). En öl som det är straffbart att inte köpa om man nu råkar få syn på den är Green Flash Flanders Drive. Yes, yes, yes! Verkligen underbart härlig med en fin syrlighet liksom stora mängder körsbär och bourbon. När man dricker en sådan öl glömmer man verkligen bort både tid och rum. Det visar verkligen att öl av mycket hög klass är konst och poesi på en och samma gång. Ölet får min medalj i platina som mässan allra bästa.

Inför en mässa i Nacka tycker man att det finns gott om tid, att det utan problem ska hinnas med att prova det mesta som ser extra intressant ut. Sådana planer är förstås aldrig vattentäta, särskilt inte då man kan fastna hos en utställare som visar sig ha med sig intressantare öl än vad man på förhand kunde fatta. En sådan utställare var schyssta A.S.T Wine. I montern hittades bland annat öl från schweiziska BFM (Brasserie des Franches-Montagnes) De tre provade ölen från BFM var alla tre klart stabila med BFM 225 Saison som den som var den allra godaste. Fina balanserade smaker, ja gedigen på alla sätt. Kul att det finns såpass god öl i Schweiz.

I samma monter hittades öl från österrikiska Bevog Brewery. Bryggeriets etiketter är verkligen annorlunda och rätt konstnärliga, ölen kändes också betydligt mera intressanta än meningslös Hötorgskonst. Bevog Kramah India Pale Ale var den som allra mest fångade mitt öga och smaklökar. Stabilt humlig med framförallt grapefrukt och lite kåda.

Cask Sweden var en annan utställare där det med glädje kunde spräckas eventuella optimistiska tidsplaner. Tyvärr missade jag de flesta ölen från Garage Project men som tur är fanns det en massa annat att prova. Beer Studio från Umeå har jag upplevt som lite svajiga men nu var känslan att kurvorna pekar stabilt uppåt. Det är en del av utvecklingen då det verkligen inte många bryggerier som direkt från start charmar allt och alla och sedan fortsätter med det som om det vore den mest naturliga saken i världen. Den tidigare varianten av Beer Studio One var inte alls dålig men den senaste kändes mera spännande. Rund och fin med en bra balans mellan de traditionella smakerna och torrhumlingen.

I montern fanns en glad gamäng från Stone som ville prata, dock inte om utrikespolitik. Däremot om humle och öl. Den nya varianten av Stone Ruination IPA (2.0) är verkligen bra, särskilt då den är färsk. Riktigt mumsig med stora mängder humle och frukt liksom en härlig bitterhet. Ännu en öl att hålla utkik efter.

En annan synnerligen pratglad herre kom från danska Munkebo Mikrobryg. Deras öl hittades förövrigt i Bishops Arms monter. Ölen från Munkebo var i det stora hela ok utan att briljera. Dock måste nämnas att en av de sämsta ölen som dracks i Nacka fanns hos dem, Munkebo Balder vilket är en glutenfri öl. Smakade väldigt konstigt, mest medicin och gräs. I ärlighetens namn var det svårt att svälja det lilla smakprovet. Det som är så kul med en mässa är att "fastna" hos en trevlig utställare och få chansen att prova några öl ur deras sortiment.

Trevliga utställare kryllade det av i Nacka men de kanske allra trevligaste hittades hos Original Brands STHLM. Det var helt klart ett värdigt ställe att avsluta torsdagens övningar på. Gallia Paris hade jag tidigare inte hört talas om. Ölen var klart dugliga med Gallia American Stout som vinnaren.

Från samma land kom Brasseri du Pays Flamand. Deras öl kändes klart intressantare, ja i alla fall för en ölnörd, jämfört med ölen från Gallia Paris. Särskild uppmärksamhet väckte de två ölen vars namn började på Wilde Leeuw.

Wilde Leeuw Ambree Sour vieille en fut de vin rouge avec överraskade mig stort. Fint vinös och skönt syrlig med framförallt bär och lite rödvin. Fransk suröl dricker jag verkligen inte ofta så det var en kul erfarenhet. Nu gäller det bara att plugga i det långa namnet och hoppas på en återträff.

Torsdagens allra sista öl blev från Estland även om jag först trodde att den var från Polen, Lehe Ogar Polski vilket visade sig vara en sympatisk grodziskie. (gammal polsk ölstil) Ölet visade sig vara rätt syrligt med mycket citron, lite salt och rök. Uppfriskande och lättdrucket.

Precis som den första torsdagen kändes det ovanligt lugnt på mässgolvet. Som mest köade jag i en minut för att få justera vätsketanken, ja det säger ju en del om hur lugnt det var. Det som är fint med färre besökare är att det givetvis finns större utrymme att prata med olika utställare. Undrar om det var lika lugnt den sista lördagen?