Festivalen sker utomhus på en avstängd gata. Det har sina för- och nackdelar. Några fördelar är att det fanns gott om plats, aldrig några köer till toaletterna (en lång rad med bajamajor) och att det aldrig blev dålig luft och inte heller överdrivet bullrigt. En nackdel är förstås om det regnar, såsom det gjorde till en början i år. (ett tag var det rejält blött) Tipset är att titta på väderprognosen samt att ta med sig ett paraply.
I år betalade vi 70 dollar för inträdet, i det priset ingick 15 dryckeskuponger. Årets glas var identiska med förra årets förutom att texten förstås innehöll årets datum. De såg egentligen inte så stora ut men väl hemma mätte jag att de är på 16cl. Många beställningar innebar nästan ett fullt glas så det snålades inte mer portionerna. Det var inte direkt svårt att bli lite fartblind eller vad man nu ska kalla det?
Det snålades inte heller med utbudet av öl, hela 98 stycken fanns det att prova. En del kände jag igen från förra året men det fanns mycket nytt också. Fyra personer var vi i mitt resesällskap och vi hann beta av runt 50 olika öl. Runt 35 av de provade ölen var nya för mig.
En annan liten nackdel med DIPA-festivalen är trots allt att den börjar redan klockan 11. I år var vi där strax före så vi fick köa i en kvart eller så innan vi kunde börja smaka öl. Förra årets åt vi lunch innan och kom till festivalen runt 20 minuter över 11, då var det bara att direkt gå fram och betala inträdet och köpa dryckeskuponger. Tyvärr blev det ingen vettig lunch innan i år så nog blev vi allt lite sliriga efter några timmars arbete bland alla de sköna dryckerna. Det fanns enklare snacks/mat på festivalen men inget alltför seriöst. Lite friterad gurka åts och det smakade bättre än förväntat.
Något som jag tyckte var lite kul var att förra året då vi åkte till Russian River i Santa Rosa för att få prova Pliny the Younger så fick vi köa i över sex timmar för att ens komma in på bryggeripuben. I år var kötiden betydligt kortare då det mer eller mindre bara var att gå fram till öl nummer 91 som var Pliny the Younger och beställa ett glas. Ville vi ha ett glas till (det ville vi) så tog nästa beställning ännu kortare tid, max en minut. Till råga på allt så tog det över en timma efter att eventet startade innan ölet i fråga var slut. Pliny the Younger är en väldigt god och balanserad öl men hype är hype.
Ölmässigt så är verkligen DIPA-festivalen något utöver det vanliga. Precis som förra året var det inget öl i år som hälldes ut för att det var dåligt. Alla provade var riktigt stabila eller bättre än så. En öl som jag tidigare bara druckit på flaska är Dogfish Head 120 Minute IPA. Nu fanns den på festivalen och frågan är om den inte var den godaste av alla? En fantastisk och samtidigt livsfarlig öl då den ligger på mäktiga 18%. Ruskigt god!
Andra öl som jag verkligen tyckte om var en favorit från förra året, Kern River Citra DIPA. Råkar ni se den, köp den. En sagolikt god öl som bara tycks bli godare och godare för varje gång som den provas.
Bara för att nämna några utmärkte sig Pizza Port Off the Chain, El Segundo Hop Tanker, Bear Republic Fastback Triple samt Faction/Gigantic Monstrous Cabal bland de för mig nya ölen som provades. Det fanns verkligen nästan för många så det blir lite meningslöst att nämna alla.
I domartävlingen vann följande:
Double IPA:
1. El Segundo Hammerland DIPA
2. Firestone Double Jack
3. Saint Archer Double IPA
Triple IPA:
1. Russian River Pliny the Younger
2. Altamont Scarcity IIPA
3. Boneyard Notorious
Peoples Choice Awards:
Double IPA: Cellarmaker/Sante Adairius I See a Darkness
Triple IPA: Boneyard Notorious
Min egna röst la jag precis som förra året på reskamraten Uffe. Uffe är bäst!
Om förra årets DIPA-festival hade siffran 100 så får årets betyget 90. Väldigt bra men som nästan alltid är det svårt att slå upplevelsen från första gången, särskilt då det gäller DIPA-festivalen. Det hela är väldigt fint arrangerat, förutom att regnet till en början ställde till det lite. Fanns helt enkelt för få tält att stå under. Utbudet av öl är väldigt, väldigt bra. Stämningen glad och vänlig såsom den nästan alltid är i USA. Inga bråk och ingen som blev utkastad, skönt. Om det blir en resa till SF Beer Week även nästa år så är det givet att ta en lördagsutflykt till Hayward igen.
På tåget hem till byn hade jag vissa problem med mina torftiga anteckningar.
Undrar förresten om vi någonsin får se en renodlat DIPA-festival i Sverige med enbart fina svenska sådana? Tillåt mig att tvivla.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar