Imorgon börjar SBWF 2014

Ibland kan man inte annat än undra vart tiden egentligen tar vägen? Imorgon är det återigen dags för Stockholm Beer & Whisky Festival (SBWF). Precis som det varit i många år nu är platsen för spektaklet Nackastrandsmässan. Två helger är det som gäller, 25-27/9 och 2-4/10. Förra årets festival slog nytt rekord med nästan 37000 besökare, gissningsvis kommer det rekordet att slås i år med tanke på dryckesintresset som bara tycks öka och öka för varje år.

Även jag slog rekord förra året genom att besöka festivalen samtliga sex dagar, en av dessa jobbade jag i Elixir Wines monter. I år blir det betydligt lugnare, siktar på de bägge torsdagarna och kanske den sista fredagen. Jobb och annat gör att mer än så inte hinns med i år.

Stefan Ölsvammel har i vanlig ordning sammanställt en lista över de mest intressanta ölen. (stort tack för det jobbet) Precis som alltid är utbudet mycket stort, drygt 2000 olika ölsorter. Tidigare år har jag haft en lista som jag försökt följa men det brukar gå åt pipsvängen rätt fort då man aldrig exakt kan förutse hur en dag på festivalgolvet kommer att utveckla sig. I år tänker jag främst gå omkring och njuta och låta saker och ting ske spontant, även om jag förstås har del i kikarsiktet, några exempel:

-börja torsdagen hos Brills härliga monter, något jag gjort många år i rad nu
-testa öl från Malmö Brygghus, i mitt tycke Sveriges just nu bästa och mest intressanta bryggeri
-dricka belgiskt hos Belgoklubben
-prova några mjöd hos Mjödhamnen
-njuta suröl hos Constant Companion
-nyfiket testa några av Amagers amerikanska samarbetsöl hos Elixir Wine
-förhoppningsvis häpnas över festivalens kanske bästa öl, Founders KBS hos Wicked Wine

Årets glas ser förresten ut som följande: (bild lånad från festivalens hemsida)

Som sagt, det ska bli riktigt roligt med årets SBWF, jag ser som vanligt verkligen fram emot det. En ölfestival med ett större och mer varierat utbud är inte lätt att hitta. Att träffa andra ölnördar är en av de största behållningarna med festivalen liksom förstås att dricka en hel del goda och intressanta öl samtidigt som möjligheten finns att språka med folk från branschen. Precis som vanligt gäller det att inte glömma att dricka en massa vatten annars kan det bli onödigt tungt dagen efter.

Snart dags! 

Zwanze Day 2014 på Akkurat

Förra året missade jag Cantillon Zwanze Day, lyckligtvis inte i år. Igår var dags för den efterlängtade dagen där 53 olika ställen runt omkring i världen fick äran att mer eller mindre simultant öppna ett fat, klockan 21:00 Akkurattid skulle det ske. 

Den första Cantillon Zwanze lanserades 2008, då var det en Lambic med rabarber. Årets version skulle ursprungligen ha varit en spontanjäst stout som bryggdes 2013. Cantillons bryggmästare Jean Van Roy tyckte dock att ölet inte riktigt var färdigt ännu utan skulle bli ännu godare av att mogna ytterligare ett år.

Istället blev det en variant på Cantillon Iris Grand Cru. Skillnaden mot den vanliga är tillsatta körsbär och Bramling Cross-humle för att ge ölet mer fruktighet. Ölet fick namnet Cantillon Cuvée Florian, en hyllning till bryggarsonen Florian som tidigare i år fyllde 18. Onekligen så är det inte vem som helst som får äran att ge sitt namn till ett öl från Cantillon. Mer om ölet går att läsa på Cantillons hemsida.

Innan Eddan, Eirik och jag anlände till Akkurat så hade vi en liten sittning på Mikkeller Bar där en del objekt dracks. Efter det blev det ett besök på Man in the Moon där vi passade på att fylla magarna med mat och ytterligare några droppar öl.

Med respekt för de två ställena så var dagens höjdpunkt ändå Akkurat, dit vi anlände strax efter 20:00. Trodde att det skulle vara fullspikat men turligt nog fick vi snabbt sittplatser vid baren. Dagen till ära fanns hela fem olika Cantillon på fat, bland annat Fou Foune och Iris Grand Cru. Förstås väldigt trevliga öl att sitta och smutta på väntandes på kvällens huvudnummer.

Strax före 21:00 kändes det att något var i görningen, den hårt arbetande personalen började hälla upp ölet som många av oss väntat på, Cantillon Cuvée Florian. Prick klockan 21:00 ringde så klockan och ölet började säljas. Måste passa på att berömma Akkurat som sålde ölet i glas om 0,2 liter. Det gjorde att fler fick chansen att prova ölet. Priset var också högst humant, endast 65 spänn. På flera av de andra ställena som anordnade Zwanze Day var man tvungen att köpa inträdesbiljett, på Akkurat är som vanligt vem som helst välkommen även om jag misstänker att en del inte lyckades få sig ett glas.

Ok, någon kanske undrar hur ölet smakade? Jodå, klart drickbart. Trevligt syrlig med tydliga spår av körsbär liksom även en touch humle. Uppfriskande och med något i smaken som jag tyckte påminde om "kanel". Vore riktigt spännande att dricka ölet igen om några år, om nu den chansen någonsin kommer.

I Akkurats klubbrum kördes en Zwanzemiddag med 16 platser. Menyn verkade riktigt bra men tyvärr kan man inte medverka på allt. En som medverkade på middagen var Johan från Portersteken. Av honom fick jag smaka en liten slurk Cantillon Lambic De Heute Densité som jag hann uppfatta som en lite udda, tyngre Cantillon. Hur kul hade det inte varit att ha en flaska hemma? Tack till Johan för smakprovet.

En mycket trevlig dag var det, gör gärna om det nästa år.

Några öl i Berlin

Det kanske låter lite märkligt men jag hade nästan glömt bort att en resa till Berlin var bokad. I måndags var det i alla fall dags att åka dit för en natt. Senast Berlin besöktes var 2007 så det var minst sagt på tiden. Denna gången var jag både reseledare och navigatör då jag åkte ensam, något som jag finner klart underskattat. Ibland är det så skönt att själv kunna helt och hållet bestämma dagordningen.

Något som jag alltid gillat med Tyskland är prisläget, från flygplatsen Tegel kostar exempelvis flygbussen till stan 2.60 EUR. Varje gång då jag ser sådana priser gråter jag lite inombords över priserna här hemma. Mat och dryck är förstås också betydligt billigare i Tyskland jämfört med Sverige, ja det är helt enkelt ett härligt land att befinna sig i.

Finns säkert folk som inte tror mig men denna turen innehöll mycket mer än öl och mat, gissningsvis gick jag närmare fem mil på de två dagarna, en massa intressanta platser besöktes och tittades på. Det första ölet intogs först på den sena eftermiddagen på måndagen. Stället för den händelsen var Aufsturz som ligger i stadsdelen Mitte, förövrigt den delen av staden som jag höll mig mest till.

Över 100 ölsorter hade de, det var ett stort ställe med en stor uteservering där jag givetvis satte mig då det rådde mer eller mindre högsommarvärme i Berlin. Öllistan innehöll exotiska öl som Lapin Kulta men självklart låg mitt fokus på ännu mer exotiska inhemska sådana. Tysk porter dricker jag långt ifrån dagligen så började med en sådan, Lausitzer Schwarzes Porter.

Redan vid upphällningen blev jag misstänksam då ölet såg så ljust ut. Tyvärr var det mycket sött med smak av socker, lite frukt, väldigt lätt rostad malt och något artificiellt. En riktigt dålig öl. Hade faktiskt svårt att göra klart flaskan. (missade helt att det på menyn stod att ölet innehåller socker)

Alpirsbacher Klosterbräu Spezial var bättre. En stiltypisk Helles med en brödig maltighet liksom småkakor. Lättdrucken kan man minst sagt kalla det ölet.

När jag gjorde research inför denna lilla resa såg jag till min fasa att många ölbutiker hade stängt på måndagar. Hade jag tagit med mig väskan i onödan? Nä, det hade jag inte skönt nog då ett stort köpcentrum som ligger på Alexanderplatz är Galeria Kaufhof. På markplan finns deras delikatessavdelning med i sin tur en dryckesavdelning. Förutom en hel del "vanlig" inhemsk öl hade de även några utländska, som till exempel Firestone Double Jack.

Slumpen gjorde att jag råkade gå förbi ett ställe som heter Go-beer som ligger i stadsdelen Kreuzberg. Ett inte alltför stort ställe som ändå hade en del intressant tysk öl som jag aldrig tidigare sett, bland annat IPA och APA från Hamburg. Ägaren var vänlig och sa att han mer än gärna skickar flaskor till Sverige, inga problem.

För den som gillar bryggeripubar så är Berlin inte tomt på sådana, det finns många. Jag besökte två sådana, först Brauhaus Lemke Hackescher Markt. Det var ett stort ställe som ligger under järnvägen så då ett tåg passerade kändes det inne i byggnaden. Maten var bastant och klassisk tysk, jag kunde inte motstå frestelsen att beställa en Berliner Eisbein, en pjäs till måltid som gjorde mig sisådär tre kilo tyngre. Fyra egna öl hade de som såldes som smakprover om 0,1 liter, fyra sådana kostade 4.10 EUR. Ölen var de gamla vanliga standardstilarna, tycker att pilsnern var godast så det blev ett större glas av den efter att smakproven var avklarade. Gillade inte att kyparen med kraftig tysk brytning sa att "tip is not included".

Runt fem minuter ifrån Brauhaus Lemke ligger Brauhaus Mitte. Att skutta in där var naturligt då det låg i närheten av hotellet. Även där kunde ölen köpas som smakprover om 0,1 liter. Fyra sorter där jag tyckte att veteölet var den bästa av de smakade. I ärlighetens namn var inget av de två besökta bryggeripubarna några höjdare, men vill man "ticka" några öl så är de förstås lämpliga att ägna en tid åt.

Efter en god nattsömn så var det återigen dags att gå många steg på byn, vädret var fortfarande strålande så det var shorts och t-shirt som gällde. Tog det väldigt lugnt med öldrickandet men ett besök på restaurang Das Meisterstück blev det. Ett stort ställe med en del intressant öl.

Korven som jag åt var riktigt bra. Det blev bara en öl, Bierfabrik Berlin Wedding Pale Ale. För att vara Tyskland var flaskan dyr, hela 7.10 EUR. Dock var den god, en hel del humle, grapefrukt, citrus och småkakor. Kanske något tunn men med en hygglig bitterhet. Kul att det numera går att hitta en del drickbar tysk IPA och APA.

Det var det hela. Berlin är en stad som jag gärna åker tillbaka till, men då kanske över en helg då fler ställen är öppna och med lite mera fart. Nu var det behagligt lugnt vilket förstås inte heller är så dumt ibland. En sak som jag verkligen gillar med Tyskland är att ung som gammal, kvinna eller man njuter av en öl eller två utan att någon lyfter på ögonbrynen. Vill man dricka en öl till vardagslunchen så gör man det. Auf wiedersehen!

Henrik Øl og Vinstove

Efter att vi kände oss klara på Bergen Ølfestival gick vi och vilade en stund på rummen. Jag gillar verkligen mindre städer där det mesta ligger så nära från boendet, så var fallet med den högst rankade baren i Bergen, Henrik Øl og Vinstove.

När vilan var avklarad begav vi oss alltså dit. Har besökt Henrik vid ett tillfälle tidigare, sommaren 2010. Henrik ligger mycket centralt i Bergen, på övervåningen i ett lite äldre hus. Inredningen enkel utan en massa tjafs. Det fanns även en liten balkong, den användes främst av de som har nikotin som en av lasterna i livet.

Under besöket 2010 var det lugnt nu var det betydligt mer livligt, till en början fanns det inga lediga sittplatser utan vi fick stå vid baren. Henrik Øl og Vinstove har ett imponerande utbud av fatöl, 54 stycken. Både norska och utländska öl så det finns något för alla. De allra flesta ölen är glädjande nog "seriösa".  Ett gäng flaskor hade de också men de fick vila denna gången.

Glädjande nog var priserna rimliga för att vara Norge. Det dyraste ölet kostade 108 NOK och den billigaste 67 NOK.

Det var som sagt riktigt mycket folk men vad gör egentligen det då ölutbudet är såpass stabilt. Började med en Kinn Voodoo, vilket är en Black IPA. Förutom att det fanns en touch av metall så bjöd ölet på lite lakrits, rostad malt, humle och en gnutta ananas. Avslutningen var bitter men inte en våldsam sådan.

Lervig Protester DIPA var den dyraste ölet bland fatölen, nu var det inte därför som jag beställde en sådan utan orsaken var att jag helt enkelt ville prova ett norsk muskedunder till DIPA. Ölet hade en massa humle, hö, grapefrukt och ananas. Avslutningen var rejält bitter och med en gnutta alkohol. Helt klart en duglig öl för den som gillar en massa humle.

Ett bryggeri som jag inte alls kände till var ABC  Brewing från Stavanger. Deras CCCPale Ale var riktigt avslappnad och skönt lättdrucken. Det var mer eller mindre bara att hälla i sig ölet och se glad ut.

Kan verkligen rekommendera ett besök på Henrik Øl og Vinstove, så vitt jag vet har de Norges största utbud av fatöl. Hade vi inte varit på ölfestivalen hade vi förstås varit kvar för ett längre besök.

Innan det var dags att slåss med kudden gick vi snabbt in på Baran Café som låg runt 100 meter från hotellet. Tyvärr hade de inga av sina egna öl på fat, snacka om dålig tajming med tanke på att det var ölfestival i stan. Fick nöja mig med ett glas Rogue Chocolate Stout, det var som om att dricka chokladsås. Gott men ett glas var för mycket.

Bergen Ølfestival 2014

I fredags drog jag iväg till Bergen, den vackert belägna norska staden. Har varit där tidigare så slapp ägna tid åt att titta på stan. Istället började jag med en tallrik "sjölunch" nere vid fiskehamnen. På tallriken fanns lax, havskatt, marulk och torsk, sistnämnda var godast. Efter att ha spiset färdigt tog jag några raska steg i runt fyra minuter innan jag var framme vid ett område som heter Skostredet Vågsbunnen, platsen för Bergen Ølfestival 2014.

Detta var andra året som Bergen Ølfestival arrangerades, första gången var förra året. Tanken med festivalen är att "visa bredden och kreativiteten i norsk öl- och bryggerikultur". Enligt uppgift så är det den största ölfestivalen i Norge. Det första som jag noterade då jag klev in på festivalområdet strax efter öppning klockan 13:00 var att det hela skedde utomhus, i en innergård i vad som såg ut att vara ett helt vanligt bostadsområde. Utomhusfestivaler har sina fördelar då ljudnivån och framförallt luftkvaliteten är betydligt bättre jämfört med inomhus. Bergen är Europas regnigaste stad så det fanns partytält som man kunde stå under ifall det skulle regna men som tur är duggade det bara vid några tillfällen.

Då jag var lite för tidig till mitt hotell, Scandic Bergen City, kunde jag inte checka in så jag började med att besöka festivalen i en timma innan jag gick tillbaka till hotellet för att checka in. (en promenad som bara tog 10 minuter).

Mitt norska favoritbryggeri Nøgne Ø fanns förstås på plats. Kunde jag göra annat än att börja botaniserandet hos dem? Självklart inte. Till min stora glädje hade de fem mer eller mindre nya öl som jag inte hade provat tidigare, provade förstås alla. Nøgne Ø Skog & Mark var den första som provades. En väldigt speciell och torr öl som verkligen smakade "skog", örter, citrus och lite bröd. Mer udda än god skulle jag vilja säga. Nøgne Ø Vic Secret var en helt normal IPA utan några direkta krusiduller. Inte så besk och med ananas, hö och grapefrukt.

Nøgne Ø Cassis Tripel skulle egentligen inte varit med på fredagen men det gick bra att smaka den ändå. En väldigt sympatisk öl som verkligen smakade mycket syrliga svarta vinbär. Väldigt uppfriskande men en viss värmande alkohol i slutet. Nøgne Ø/Garage Project Summer/Sommer är som namnet antyder ett samarbetsöl mellan Nøgne Ø och Garage Project, de sistnämnda baserade på Nya Zeeland. Inte det godaste ölet jag druckit men helt duglig. Åt det mildare hållet med råg, lite örter, gräs och honung.

Anade att den godaste av alla skulle bli den sista som provades, Nøgne Ø Dragonwort, och japp, det visade sig stämma. En perfekt dessertöl som man länge kan sitta och smutta på. Mycket kaffe, bitter choklad, konjak, ek och rostad malt. Munkänslan var både tjock och krämig. På Ratebeer gav jag ölet 4.2/5 vilket är stabilt.

Efter den inledande odyssén var det alltså läge att gå till hotellet för att checka in men framförallt träffa resesällskapet som kom med ett senare flyg från Arlanda. När vi klarat av formaliteterna gick vi gemensamt tillbaka till festivalen.

Något som jag tyckte var bra med  Bergen Ølfestival är att man inte betalade något inträde, det var alltså bara att komma och gå som man ville. Vi gick t ex iväg och käkade efter några timmar för att sedan komma tillbaka. Det fanns mat på själva festivalområdet, hamburgare, musslor med mera.

Det som kostade var själva smakproven, startpaketet kostade 100 NOK, då fick man ett provglas på 0,1 dl samt tre "smakbiljetter" (plastmynt). Ville man ha fler mynt kostade fyra stycken 100 NOK. Ölen kostade ett eller två mynt. Det var aldrig några långa köer om man vill köpa fler mynt, förövrigt ett betalningssystem som sparar en massa tid då man beställer öl. Synd att SBWF i Nacka inte kör med något liknande, ja det har jag alltid tyckt.

Förutom nämnda Nøgne Ø fanns 18 andra norska bryggerier på plats, ja det var bara norska bryggerier på denna festivalen. Av dessa 18 bryggerier var 9 helt nya för mig. Några hade med sig två öl andra närmare 10. Det var alltså en omöjlighet att hinna prova alla på en dag. (festivalen höll på mellan 13:00-21:00 på fredagen). Noterbart är att Haandbryggeriet inte medverkade på denna festival.

Ett bryggeri som jag alltid haft stor respekt för är Ægir Bryggeri från Flom. Den godaste som jag provade från dem denna gången var Ægir Lærdøl Sour Cherry Rye vilket är en suröl med tillsatt körsbärsjuice. Ölet i fråga smakade och doftade verkligen mycket körsbär. Skönt nog var det inte sött utan med en stabil syrlighet liksom funk. Uppfriskande och med en torr avslutning.

Det första nya bryggeriet som det stiftades bekantskap med var Balder Brygg belägna i Leikanger. Det här med öldrickande har sina fördelar, man blir bra på geografi. Provade tre av deras öl, alla var snälla och lättdruckna. Godast var trots allt Balder Porter. Lätt rostad med choklad, lite kaffe och karamell. Finishen påtagligt torr och bitter.

Lindheim Ølkompani var det nya bryggeriet som jag blev mest förtjust i. Lindheim Jacobs Hage är en fruktgose med hallon, sådana där härligt friska och lätt syrliga hallon som man inte kan annat än älska att dricka. En sympatisk törstsläckare. Deras IPA Lindheim/Port Brewing Nacho Libre var riktigt fräsch och humlig med en hel del tropisk frukt. Kul att ett för mig helt okänt bryggeri som Lindheim redan gjort samarbetsöl med amerikanska Port Brewing.

Andra för mig nya norska bryggerier som det provades öl ifrån var 7 Fjell Bryggeri, Nøisom Craft Beer, Sundbytunet och Voss Bryggeri. Glädjande nog var det bara några enstaka öl som från deras sida som jag inte skulle vilja dricka igen. Överhuvudtaget var nivån jämn. Ölstilarna var högst blandade bland de olika utställarna så det är svårt att dra några slutsatser om vad som "gäller" i Norge just nu. IPA och APA är förstås alltid gångbart.

Kinn Bryggeri är ett bryggeri som jag alltid gillat. Ölen deras är för det mesta stabila, gillar även flaskorna och etiketterna. Festivalens godaste öl hade de med sig, Kinn Svartekunst vilket är en Imperial Stout på 10%. En härligt svart och tjockflytande öl med en massa bitter choklad, rostad malt, torkade mörka bär, soja och lite vanilj. En riktig vinnare enligt mig.

Bergen Ølfestival är den första ölfestivalen i Norge som jag besökt. Tyckte att det var lagom stort, även om det inte hade skadat att medverka även på lördagen. Det fylldes på rejält med folk på fredagseftermiddagen, noterbart var att publiken var påtagligt ung och med betydligt fler tjejer/kvinnor jämfört med liknande arrangemang i Sverige. Stämningen var hela tiden vänlig, kan norrmän bli arga? Det hela flöt på bra även om jag gärna sett några fler stationer för glasskölj. Antalet toaletter upplevde jag som tillräckligt, en nog så viktig faktor på en ölfestival. Skulle inte ha något emot att gå på fler norska ölfestivaler, till en rimlig penning har man då möjlighet att testa öl som man nästan aldrig annars hade fått chansen att göra.

Öl i Long Beach

Efter en lång flight på närmare 12 timmar med Air New Zealand från Auckland till Los Angeles var det dags att checka in på resans sista hotell, Best Western i Long Beach. Long Beach ligger ungefär tre mil söder om Los Angeles, antalet invånare närmar sig 500000. Det är den näst största staden i Los Angeles County.

Anledningen till att det valdes att bo i Long Beach var att själva Los Angeles inte alls lockade. En åttatimmars sightseeingtur blev det istället i Los Angeles, en tur som bekräftade att det verkligen inte är en stad för mig. Alldeles för stor och med alldeles för dåliga kommunikationer och en massa annat som jag inte finner intressant.

I Long Beach däremot fanns det en given sevärdhet, den gamla legendariska Atlantångaren Queen Mary som sjösattes redan 1934. Om henne skulle jag kunna skriva en uppsats men då detta är en blogg om öl och ölresor så avstår jag.

Det blev bara ett par nätter i Long Beach så det blev inte sådär jättestort fokus på öl. Den första dagen blev också aningen speciell då tidsskillnaden mellan Auckland och Long Beach var -19 timmar. Det innebar att vi fick det stora nöjet att leva lördag 23/8 två gånger. Kan utan att överdriva säga att det blev en mycket tidig träff med John Blund på lördagkvällen.

Innan sömnen blev det i alla fall ett kortare besök på Beachwood BBQ & Brewing. Från vårt hotell tog det ungefär 20 minuter att gå dit.  Eftersom det var lördag så var stället mer eller mindre fullsatt, att sätta sig och äta var inte att tala om då väntetiden tycktes vara närmare två timmar för att få ett bord. Istället fick vi nästla oss in och beställa några öl i baren. Närmare 40 fatöl hade de, både egna samt gästöl. Publiken kändes ung, eller så är det bara att acceptera att jag börjar bli gammal.

Fanns det något annat att göra än att börja med en IPA? Beachwood Hop-Fu! närmare bestämt. Den var skönt humlig och med mycket ananas, mango och grapefrukt. Torr och med en bitter finish, en typisk färsk Västkust-IPA som man inte kan annat än gilla.

Beachwood tyckte jag om men då vi var så sega och inte riktigt orkade med den fullsatta lokalen och uteserveringen bestämde vi oss för att återkomma dagen efter, vilket var en söndag.

På vägen tillbaka till hotellet gick vi förbi Pizza Hut, en tråkig nödlösning men så blir det ibland. Det visade sig vara ett märkligt ställe då de inte hade några sittplatser. Man fick betala via en lucka i plexiglas och från en annan lucka tog man sedan emot den färdiga pizzan. Hoppas att vi aldrig behöver se något sådant i Sverige. Endast vid ett ställe som jag besökt under alla åren har jag känt mig lite osäker, det var i Caracas. Long Beach har ingen vidare statistik vad gäller kriminalitet men det kändes aldrig hotfullt även om området kring hotellet var lite sisådär som exemplet med Pizza Hut visade.

Söndagen ägnades åt den först åt den åtta timmar långa sightseeingturen som var intressant även om många av de så kallade sevärdheterna inte imponerade på mig. Tycker att vår guide sa det det bra då han jämförde gamla och nya Hollywood. Förr var de flesta stjärnor, idag är alltför många enbart kändisar. Onekligen en stor skillnad som någon annan gärna får analysera vidare.

När vi var tillbaka i Long Beach gick vi omkring i "down town" där det var rätt fint med ett flertal restauranger och barer. Ett ställe som finns på många ställen i USA är Yard House, så även i Long Beach.

Det är alltså en pubkedja med en herrans massa fatöl. I Long Beach hela 150 stycken. Av dessa kanske runt 20 var riktigt intressanta, 30 intressanta och resten öl som kan hoppas över. 50 öl var förstås alldeles för många att beta av på ett par timmar men några blev det.

Av de nya ölen som jag drack fattade jag tycke för Bootleggers Black Stout, en lagom stark Stout som bjöd på det gamla vanliga men även lite rök och chili, en lagom dos chili. Krämig och för ölstilen behagligt lättdrucken.

Det överlägset godaste öl som dracks på Yard House var en gammal vän som jag senast drack under SF Beer Week i februari i år, The Bruery Oude Tart. 8,50 USD för ett glas är inte så farligt. När vi kände oss färdiga med Yard House tog vi in notan för att sedan promenera i runt 15 minuter till Beachwood.

Det var mycket folk trots att det var söndag men ändå betydligt lugnare jämfört med dagen innan. Bord vid uteserveringen fick vi direkt. Vad kunde vara mer lämpligt att än att avsluta den sista kvällen på resan med en hamburgare? Den goda hamburgaren sköljdes ner med några av ställets egna öl. Kul var det att på uteplatsen se ett par poliser äta kvällsmat och dricka läsk. Tänk att på Akkurat eller liknande ställe se ett par poliser inta sin kvällsföda i samband med arbetspass. Känns väldigt avlägset.

Några kanske blir chockade men från USA kom jag bara hem med en öl, dock en god sådan, Double Jack från Firestone. Den hittades i en mindre kiosk bredvid hotellet, priset var 6 USD för en bomber. Det fanns ölbutiker och en hel del andra intressanta ölställen i Long Beach men inga av dessa han besökas.

USA är ett land som jag kan bli både tokig i samtidigt som jag inte kan sluta att fascineras. Ok, hade de inte haft så väldigt mycket god öl hade jag inte alls åkt dit så ofta som det blivit de senaste åren. Detta var besök nummer fem de senaste fyra åren. Senare i höst kan det eventuellt bli aktuellt med årets tredje besök men då till Texas, en delstat jag aldrig besökt.

Innan vi klev ombord på flyget hem till Europa satt vi några timmar i den nya Star Alliance-loungen på LAX. Även i flygplatslounger går det numera att hitta några drickbara öl. Dock blev det noll för mig då jag ytterst sällan brukar dricka öl i samband med flygande.

Det här var det sista inlägget om sommarresan 2014, en resa som inte hade huvudfokus på öl även om det naturligtvis slank ner några stycken. Närmare 80 nya öl samt en del "gamla" blev det av bara farten.

Nästa resa är senare idag, då till det synnerligen exotiska Bergen. Undrar vad som händer där?