Svenska öl nummer 1000

Igår nåddes en liten milstolpe, svenska öl nummer 1000 dracks och betygsattes. I kylen fanns en Nausta Stout så den fick äran att bli nummer 1000. Nausta Bryggeri är beläget i Slagnäs, vilket ligger ungefär sex mil söder om Arjeplog. Just nu är det så vitt jag vet Sveriges nordligaste mikrobryggeri. 2010 var folkmängden 87, inte illa med ett eget bryggeri i en såpass liten ort. Av dessa 87 är det de två bröderna Stenberg som sedan 2012 brygger öl i släktens gård vid sjön Naustajaure.

Hittills har bryggeriet lanserat fem olika öl, Nausta Stout är det det tredje ölet som jag nu provat från bryggeriet. Ölet går att beställa styckvis till valfritt Systembolag.

Färgen var svart och det ljusbruna skummet stort. Doften upplevde jag som mild, åt det sötare hållet med rostad malt, lite humle samt mörk choklad. Smaken var rejält rostad, ja rent av överraskande rostad med tanke på doften. Fanns även aska, mörk choklad och lite spär av gräs i smaken. Avslutningen var bitter och torr. Eftersmaken lång.

Det godaste av de tre ölen som jag hittills hunnit med att prova från Nausta, betyget blir 3.5/5.

Smärta, en större form av lycka?

För en tid sedan kom jag att tänka på min militärtjänstgöring på KA1 i Vaxholm. Vi hade en smått excentrisk kapten som ofta nämnde att "smärta är en större form av lycka". Osökt kom jag att tänka på om det även kan tänkas gälla smaklökarna?

Sagt och gjort, stannade till vid hyllorna på Systembolaget som jag normalt bara passerar, fem små rara burköl skulle få utgöra underlaget för den synnerligen intressanta frågeställningen. Ölen det handlade om var dessa:

Fagerhult Export
Kopparbergs Dansk Fadöl
Carlsberg Sort Guld
Backyard Brew Bomble Bee 17
Brutal Brewing Sir Taste-a-Lot Hoppiness

Av ovanstående var jag bara säker på att jag tidigare druckit Carlsberg Sort Guld, då för ett antal år sedan. Det var alltså lite spännande mitt lilla experiment, även om mina förutfattade meningar anade hur det hela skulle sluta.

Började med de tre förstnämnda, samtliga lika utseendemässigt kunde direkt konstateras. Smakmässigt var de inte bra, tunna och intetsägande. Klart sämst var helt klart Carlsberg Sort Guld, den var faktiskt obehagligt äcklig. Betyg 1 av 5 om någon råkar vara intresserad. Hoppas innerligt att jag aldrig mer kommer att dricka det ölet.

Säkert kan en sådan kommentar irritera någon, men betänk då att något som man förr kunde dricka kan man inte längre göra, man går helt enkelt vidare i livet. Smaklökarna utvecklas och har andra behov än förr. Det behöver inte bara gälla öl, utan även mat, musik med mera. Jag lär inte vara ensam om att för länge sedan ha övergett ett band som jag förr lyssnade rätt mycket på.

 

Backyard Brew Bomble Bee 17 och Brutal Brewing Sir Taste-a-Lot Hoppiness var inte helt oväntat godare än de tre förstanämnda ölen, med Sir Taste-a-Lot Hoppiness som den bästa av de två. Även om den inte som namnet kan antyda smakade sådär otroligt mycket. Förövrigt ett väldigt löjligt varumärkesnamn, Brutal Brewing. Jaja, allt ska vara så tufft och kaxigt.

Vilka slutsatser kan då dras? Jo, att smaklökarna inte alls gillade smärtan som de utsattes för, särskilt då från Carlsbergs sida. Det är alltså tveksamt om vår gode kapten verkligen hade rätt.

Skånsk lördag på Brewdog Bar Stockholm

Förra lördagen gästades Brewdog Bar Stockholm av André Ek från Brekeriet och Anders Hansson från Malmö Brygghus, en skånsk Tap takeover/meet the brewer stod på agendan. Hade förstås varit tjänstefel att missa ett sådant förtjusande evenemang med två av Sveriges bästa och mest intressanta bryggerier så självklart knallade jag in prick fyra minuter efter att de öppnade på lördagen.

Förutom de skånska gästölen på fat och flaska serverades även en gåsamiddag uppe i restaurangen (dock hoppade jag över den), i högtalarna spelades det skånsk musik. Undrar om Joddla med Siv kan bli en ny favorit? Vi får se, vi får se. Skåne går inte att ogilla men kanske finns det gränser?

Nå, till det viktigaste, ölen. Jag började med att beställa en Brekeriet Brekelicious Pompom, tyvärr fanns det en störande ton av "krut" både i doften och smaken, något som drog ner betyget. Ett udda inslag som inte kändes helt rätt. I ärlighetens namn det sämsta ölet från Brekeriet som jag druckit, sicken tur att det gick att beställa Brekeriet Cassis på fat, det ölet blir bara godare och godare, riktigt bra! Borde vara en mänsklig rättighet att ha ett gäng flaskor hemma.

Från Malmö Brygghus provades först Malmö Work Bell IPA. Det är en väldigt behaglig och smakrik IPA på i sammanhanget blygsamma 4,5%, en öl som man lätt kan dricka några av utan att bli alltför lik Karl Kalkyl. Helt enkelt en riktigt stabil sessionöl.

Vidare provades Malmö Holy Herbert Wild. Den kändes helt klart torrare än den vanliga varianten, tyckte nog också att kryddorna kom fram lite extra. En på det hela taget stabil öl som fint dolde sin alkohol.

Malmö Cacao-Porter är också en sådan där öl som gör en glad, precis som med Brekeriet Cassis tycker jag att den blir allt godare ju fler gånger den provas. Helt klart värt att köpa hem en par flaskor.

När man ändå besöker Brewdog Bar så är det läge att prova något nytt från just Brewdog, denna gången blev det en BrewDog Mix Tape 8 vilket är en blandning av en belgisk tripel och triple ipa som legat och gottat sig i ett varsitt whiskyfat i närmare två år, en helt vanlig dussinöl med andra ord.

Ölet var minst sagt smakrikt och mastigt, vet inte hur länge det tog att dricka upp min andel annat än att det tog lång tid. Mycket malt med en intressant underton av humle, även torkad frukt, hö och inslag av fat. Avslutningen var lång och med värmande alkohol. (14,5%). Helt klart en öl som passar bättre att sitta och sippa på i lugn och ro hemma.

En kul kväll var det, Brewdog Bar tycker jag om, det blir inte sämre då de besöks av två trevliga skånska bryggare. Favorit i repris någon gång vore fint.

En flaska Monks Café för 397 kronor

Sedan en tid tillbaka går det att köpa olika blandningar, "blendar" från Monks Café i Stockholm där deras bryggmästare Charles Cassino tillsammans med andra skapar olika öl av olika blandningar. Jag har provat de allra flesta och i många fall blivit glatt överraskad då de olika ölen i många fall varit riktigt bra, de två mest lyckade blandningarna hittills enligt mig är Monks Café Blend no.4 Vigorous, vilken är en blandning av De Molen Hel & Verdoemenis och Monks Café Imperial Cherry Stout. En annan riktigt smakrik och bra öl i serien är Monks Café Blend no. 8 Kinship Evolution vilken är en blandning av Trippy Hoppel Monks Oakwood Edition och Trippy Hoppel Eskisltuna Edition.

När jag häromdagen var på Systembolaget Passagen och botaniserade bland novembernyheterna noterade jag att den allra senaste skapelsen i serien hade nått hyllan, Monks Café Blend no. 12 Invincible Gueze Style Sthlm Style Ale vilket är som det står på etiketten:  "Blend från 3 års lagring (fransk ekvinsfat) och lagrad 1 år i Mackmyra Bourbon Ekfat."

Det som var mest noterbart med flaskan var dess pris, 397 kronor. Ok att buteljen är på 75cl men för min del känns det väldigt överdrivet. Visst brukar Monks ha rätt dyra öl jämfört med andra, särskilt då deras egna skapelser men detta slår ju allt. En sak är säker, jag kommer inte att köpa en flaska då priset ligger högt över budget, särskilt om man beaktar att det inte ens är säkert att innehållet är gott. Det får vara hur unikt som helst, men tyvärr.

Någon som ämnar köpa en flaska eller två?

Sista MD80-flighten och Mikkeller & Friends

Förra lördagen var en historisk dag, i alla fall för oss som har koll på det svenska flyget, i synnerhet då SAS. Tidigare i maj i år meddelade SAS att på lördag 26/10 kommer den sista reguljära flighten med den klassiska McDonnell Douglas MD-80 att ske. Direkt när jag hörde det bokades en biljett till Köpenhamn, något som visade sig vara klokt då flighten sålde slut på en timma eller så. Bland annat var det ett flygforum som bokade 119 av 150 stolarna. Vissa av de entusiasterna hade betalat närmare 10000 per skaft för att flyga med den sista reguljära flighten liksom den absolut sista chartrade flighten med samma maskin till Oslo. Kan man annat än älska alla dessa nördar?

För en gammal flygnörd som mig var det med vemod som jag satte mig tillrätta ombord, som tur är var den sista flighten minnesvärd, piloten bjöd på en del extra, bland annat en takeoff som var brantare än normalt, riktigt härligt med andra ord. Tack till MD80 för alla fina flighter, må Nora Viking som det åktes med få en behaglig tillvaro på SAS flygmuseum på Gardermoen utanför Oslo. Tack också till besättningen för ett mycket trevlig flight, om än med en stor gnutta vemod. För den intresserade filmade jag både den sista starten från Arlanda och den sista landningen på Kastrup.

När jag ändå hade en biljett ner till Köpenhamn var det lika bra att stanna en natt för lite öldrickande. Några vänner från Uppsala och Stockholm slog följe liksom KP med fru liksom Blafa innan han senare på kvällen skulle jobba i baren på Mikkeller & Friends. Jag gillar Danmark, i Sverige kör vi after work men där kör man before work. Snacka om diametral skillnad.

Vi började med ett kortare besök på Mikkeller Bar på Viktoriagade. Det är ställe som alltid måste besökas då man befinner sig i Köpenhamn. Tre öl hanns med, av dessa var Alpha State Bitter Love en ny bekantskap, första gången jag drack något från det bryggeriet. Det handlade om en behagligt lättdrucken öl som ändå hade en del karaktär. Brittisk men modern, sådant är ju alltid rätt trevligt.

Efter Mikkeller Bar väntade en tämligen snabbt besök på Fermentoren, ett ställe som jag inte brukar besöka precis varje gång jag är i Köpenhamn. Det är ett skönt och avslappnat ställe, känns nästan som ett vardagsrum. Ett tjugotal fatöl har de liksom ett gäng flasköl. Bland fatölen utmärkte sig Aecht Schlenkerla Raucbier Urbock allra mest, det är verkligen ett härligt rököl som jag alltid skulle kunna ha hemma. Så balanserad och smakrik att man bara kan garva åt det hela.

Runt 10 minuter från Fermentoren ligger Ølbutikken, självklart blev det ett besök även där. Kanske är det ett I-landsproblem men precis under tidgare besök de senaste två åren har utbudet blivit sämre, många av hyllorna var tämligen tomma. Får se hur det blir med de nya ägarna, en förändring tycks bli att utbudet av dansk kvalitetsöl kommer att öka. Några flaskor hamnade i alla fall i godispåsen.

Mer godis som hamnade i påsen inhandlades i Mikkeller & Friends Bottle Shop, deras utbud är betydligt intressantare och bättre just nu. Resten av kvällen tillbringades sedan på Mikkeller & Friends, ett ställe som man inte kan annat än älska. 40 olika fatöl liksom ett mycket fint utbud av flasköl.

Som bilden visar hade de en mängd olika suröl på fat, bland annat två Cantillon. Jag passade på att dricka ett par gamla favoriter liksom några nya. Bland de nya utmärkte sig Mikkeller SpontanDoubleBlackCurrant allra mest, jag tyckte verkligen om det ölet, men då gillar jag också svarta vinbär. Det är få öl i Mikkellers Spontanserie som verkligen smakar så mycket bär som nämnda öl. Tyvärr kan det samma inte sägas om Spontanmandarin, den smakade mest brödsmulor och annat konstigt. Inte så bra för att vara ärlig.

En riktigt bra kväll med utsökt service var det (som alltid). Det är ytterst sällan som man på samma kväll provar fem nya öl från Mikkeller liksom två nya från inte helt okända Three Floyds, senast det hände var i maj, förstås i Köpenhamn också då. 

Nästa garanterade besök till Köpenhamn blir maj nästa år, CBC såklart. Det spektaklet vill man ju inte vila, inte ens ett benbrott kan stoppa mig. Möjligtvis ett kärnvapenkrig, ja möjligtvis. Fast känner jag mig själv rätt lär det säkert bli ett besök innan dess då det ändå är rätt långt till maj. Köpenhamn är en stad som det inte går att få nog av.