Ant n Bee, Tokyo

Tidsomställning och värme gör underverk, klockan ringde nio på morgonen men först vid 12-tiden orkades det upp. Då det inte ingick frukost i boendet införskaffades en enkel sådan på ett närbeläget Family Mart, passade även på att köpa ett par burkar öl som kostade ungefär 15 kronor styck. Det handlade inte om några exotiska saker, Sapporo Classic och Sapporo Yebisu, ja det var lika bra att ticka av de ölen också då de ändå fanns i butiken. Utöver dessa fanns det ett tiotal andra ljusa lager, inget upphetsande med andra ord.

Tyvärr hann jag inte besöka någon seriösare ölbutik under denna resa, tittar man på Ratebeer tycks Tanakaya Liquor Store vara den bästa butiken i Tokyo, nåväl nästa gång kanske.

Dagen ägnades åt sedvanlig sightseeing i den makalösa staden, bland annat åts det sushi av absolut högsta klass på Pintokona, ett ställe som verkligen kan rekommenderas. Det var så gott att jag lyckades mumsa i mig 18 bitar, varianten med grillad tonfisk var godast, varför finns inte det i Sverige? Riktigt prisvärt också, under 200 kronor.

Innan jag for iväg till Tokyo blev jag tipsad om ett ställe i Roppongi som skulle ha 20 japanska öl på fat, sagt och gjort, ett besök fick det bli, särskilt då det bara låg runt 5 minuter till fots från Pintokona.

Ant n Bee visade sig vara ett litet och välbesökt ställe i källaren på ett hus inte långt från Roppongi Metro Station. Till en början fick vi väldigt trånga platser längs ena väggen men det dröjde inte alltför länge innan ett par platser vid bardisken blev lediga. Något jag noterade innan resan var att de flesta barer i Tokyo öppnar först på eftermiddagen, Ant n Bee inget undantag, dock var deras stängningstid synnerligen annorlunda, 8 på morgonen står det på skylten men numera är det 06 som gäller. Jordens undergång nästa? 

20 olika öl hade de på fat, de flesta hade jag aldrig hört talas om vilket alltid är lika förtjusande. Kvällen första öl blev Hideji Mango Lager vilken var lätt men ganska så uppfriskande, en lätt ton av mango kunde anas. Ölen kunde väljas i fyra storlekar, jag nöjde med att dricka små vilka var på ungefär 2,5 deciliter. Värt att notera är att samtliga öl kostade lika mycket, de små glasen gick på 700 yen vilket motsvarar 46 kronor, aningen dyrare än på Bakushu Club Popeye men ändå helt ok. Under kvällens lopp hann det provas 10 olika öl, samtliga godkända men godast var Onidensetsu Chocolate Stout. Tyckte att den var behagligt rostad med sköna toner av choklad.

Ant n Bee är ett ställe som verkligen kan rekommenderas, personalen kunde lite engelska vilket förstås kan underlätta, mat fanns det också även om jag inte åt något denna gången. Skulle inte ha något emot att besöka stället igen, det är väl ett gott betyg?

I övrigt kan jag inte nog hylla fantastiska Tokyo, världens vackraste stad är det sannerligen inte men så otroligt rent och effektivt att man bara häpnar. Dessutom respekterar japaner varandra något som alltför många barbarer i västvärlden sedan länge slutat göra.

Bakushu Club Popeye, Tokyo

Måndag 12/8-2013 lär vara ett datum som jag sent kommer att glömma, det var nämligen då det var dags att inleda årets lite större semesterresa, följande destinationer skulle besökas på knappa två veckor: Tokyo, Honolulu och San Francisco. Galet kan tyckas men det är bara att tuta och köra.

Efter ännu en lugn och skön flygresa var det dags att landa på flygplatsen Narita beläget sex mil från Tokyo. Japan är Japan så att går väldigt effektivt i det landet. Första dagen ägnades åt allmän sightseeing, bland annat besöktes kejsarpalatset grönområden mitt i Tokyo.

Vid kvällningen var det dags för resans första ölrelaterade mål, Bakushu Club Popeye, stället är rankat som nummer ett på Ratebeer så ett besök var givet. Tokyo är en mycket stor stad, med förorter ungefär 35 miljoner invånare. Att åka med allmänna färdmedel är en fröjd, det är bara att lösa ett dygnskort med metron och bege sig iväg. Till en början kan det vara förvirrande med alla stationer men man lär sig snabbt. Taxi fungerar förstås också alldeles utmärkt, åker man inom staden är det dessutom märkbart billigare än i Stockholm.

Bakushu Club Popeye ligger i alla fall centralt om man nu kan säga något sådant om Tokyo. När vi anlände dit kring 18:00 var det fullsatt inomhus, fanns inget annat att göra än att sätta sig utomhus. Tokyo i augusti är varmt, på dagen var det 35 grader samt fukt, på kvällen var det fortfarande 28 grader så det var kanske inte det mesta optimala att sitta utomhus, men vad ska man göra? En kul sak med Japan är att då gäster kliver in på en restaurang uppmärksammas det genom att personalen, eller i alla fall delar av den ropar en välkommen, så också på Popeye. Till och med den jovialiske ägaren, Tatsuo Aoki (det är han som lyses upp på bilden) kom ut och växlade några ord med oss. Önskar verkligen att jag kunde japanska ty japanerna talar helst inte engelska, i de flesta fallen inte alls.

Bakushu Club Popeye ligger på en sidogata mitt i ett bostadsområde, på vardagar har de öppet mellan 17:00 och 23:30. Stället tycks vara mycket populärt, det var som sagt fullsatt under vårt besök, merparten av övriga gäster var japaner. Skulle gissa att det handlar om ungefär 75 sittplatser inomhus, utomhus runt 15.  Mellan 17 och 20 är det "happy hour", av de 70 olika fatölen var det ett antal som hade en krona, denna krona betydde att beställde man det ölet ingick det en liten måltid till ölet. Tyvärr hade jag ätit precis innan ankomst så jag var inte det minsta hungrig. Försökte tacka nej till matbiten men det gick minsann inte. Något jag märkt under mina resor till Asien i stort är att asiater älskar att äta, gärna hela tiden känns det som. Maten varierade, i mitt fall med blev det nudlar med biff samt friterade bitar fisk. En något annorlunda typ av "happy hour" dock en trevlig sådan, ja i alla fall om man är hungrig.

70 olika öl på fat var det ja, de flesta ji-biiru, det vill säga japansk hantverksöl. De hade även flaskor med öl speciellt framtagna för denna pub. Utländska öl fanns också, bland annat ett par Cantillon. En gueuze (37,5cl) kostade 1480 yen vilket motsvarar 98 sek.  Det är alltid med stor förtjusning ett nytt ställe besöks, särskilt då öllistan är omfattande. De inhemska ölen varierade i pris men glädjande nog var det inte dyrt. Snittpriset kring 50 sek skulle jag tro. Tokyo var överlag betydligt billigare än vad jag hade räknat med, ungefär 20 % billigare jämfört med Stockholm, särskilt den helt suveräna sushin var rejält mycket billigare. Ska man åka till Japan så är det ett bra läge att göra det nu med andra ord.

Jag åker inte till Tokyo för att dricka utländsk öl så kvällen ägnades åt att prova ett antal japanska öl. Med tanke på värmen börjades det med ett par japanska veteöl, Fujuzakura Heights Weizen och Hidatakayama Weizen. Bägge två stabila och stiltypiska, en bra start på kvällen tyckte jag.

Japansk IPA dricker jag ytterst sällan så det var intressant att prova Yo-Ho Aooni, även den stabil. Bra humlad och med en fin fruktighet.

Tyvärr började den långa resan, värmen och tidsskillnaden göra sig rejält påmind. Orkade inte mer än en öl till, det fick bli en öl som är speciellt framtagen för baren, en Black IPA som heter Baird Divine Vamp III. Den kändes tämligen lätt, en del rostade toner och humle men inget spektakulärt. Blev alltså bara fyra öl, sedan var det slutsålt i magen.

Resans stora pinsamhet skedde också vid Bakushu Club Popeye då jag råkade ge motsvarande 10 svenska kronor i dricks, något som man inte ska göra i Japan då dricks inte existerar. Den stackars unga servitrisen blev förvirrad och sprang ut på gatan efter oss. Snacka om att jag förlorade ansiktet, något som jag fortfarande skäms över. Något liknande kommer inte att ske när jag åter besöker Tokyo, för tillbaka vill jag. Bakushu Club Popeye vill jag också besöka igen, ett mycket trevligt ställe som är ett måste om man har vägarna förbi. 

Ett besök på Ölbaren NK Saluhall

Jädraås Bryggeri är ett bryggeri som det sällan talas om. Ett gott samarbete har de i alla fall med NK i Stockholm, något som märktes extra tydligt tidigare i somras då tre samarbetsbrygder lanserades.

Två av dessa, Jädraöl NK Saluhalls FIPA och Lager är på 3,5% så de finns att köpa på hyllan på NK, Jädraöl NK Saluhalls IPA får man vackert dricka inne på baren på NK då den är på 6%. Något som jag passade på att göra i lördags då jag var på en liten shoppingtur.

Ölet var lätt disigt koppar med en stort och fast skum. Doften var ganska diskret, inte så humlig som man kanske kunde förvänta sig. Lite grape, karamell och en lätt blommig humlighet fanns det dock. Smaken bjöd inte heller på några jättesensationer, förutom en lätt humlighet fanns där karamell, lite såpa och grape. Avslutningen var medelbitter. (noterbart är att jag fick ett glas vatten till ölet utan att ens behöva fråga om det, det sker verkligen inte dagligen så plus till Ölbaren på NK för det)

Ok, nu kanske jag förstår varför det inte pratas så mycket om Jädraås Bryggeri, deras öl är överlag väldigt snälla. Klart drickbara i de flesta fallen även om de inte lämnar några större intryck.Vissa är försiktiga generaler och andra är mer offensiva, kanske är lika bra att det är så? Finns något för alla så att säga.

Något som det talas förvånansvärt lite om är Ölbaren på NK, det är ju riktigt trevligt att kunna dricka en öl efter att ha flanerat omkring i varuhuset. Stället hittas i varuhusets bottenvåning, intill saluhallen. Flaskan som köptes vid baren kostade 65 så överprissatt kan man inte kalla det. Maten är också stabil och normalt prissatt. I skrivande stund har de ungefär 110 olika öl, det finns alltså något för alla.

Det som talar emot Ölbaren är de udda öppettiderna, när varuhuset är stängt så är även Ölbaren stängt. Några sena kvällar är det alltså inte tal om.

Vill också passa på att meddela att det nu blir ett par veckors semester utomlands, bloggandet får alltså vila. Dock kan jag nästan garantera att det kommer att bli några intressanta ölrelaterade inlägg om resan. Aloha så länge!

Ett kort besök på Hamnmästaren, Malmö

Efter det episka ölkalaset hos Thorsten var det skönt att sova några timmar på hotellet innan det var dags att se vad söndagen kunde tänkas bjuda på. Hotellfrukostar har jag sedan länge tröttnat på så den bommades medvetet, nä frukosten blev istället shawarma med pommes, så ska det se ut!

När magen hade fått sitt fanns det några timmar att slå ihjäl innan det var dags att ta flygbussen till Sturup. Vad kunde vara mer lämpligt än att besöka Malmö Brygghus trädgård, Hamnmästaren, som öppnade i maj i år. Det var mitt första besök där, läget är synnerligen centralt, en minut eller så från Malmö Centralstation.

Bakom baren huserade en något trött bartender Anders, som medverkade på lördagens ölprovning. Jag behöver väl inte ens skriva att trots det var servicen alldeles förträfflig. Tack för det!

Jag hade nöjet att testa fem öl från Malmö Brygghus som jag tidigare inte hade provat, utöver de provades även den riktigt goda Malmö Hop-Man IPA som jag tidigare haft glädjen att stifta bekantskap med.

Av de nya ölen blev jag mest förtjust i Malmö Holy Herbert Trippel, där snackar vi om en farligt läskande öl som dolde sina 9,3% riktigt väl. Vete, kryddor, hö, lite peppar samt oregano. Uppfriskande var också Malmö New Pale Ale, riktigt fräsch och lättdrucken med en hel del humle, grape, ananas och mango.

20 öl har de på fat på Hamnmästaren liksom drygt 100 olika flaskor av varierande öltyper. Bland flaskorna noterade jag väldigt få danska öl. Undrar om/när Mikkeller och Malmö Brygghus gör ett samarbetsöl? En sak som verkligen uppskattas är möjligheten att kunna köpa de olika fatölen på antingen 20- eller 40cl. Så borde det vara på fler ställen.

Jag var förstås också lite lätt sliten på söndagen så valde att stå vid baren, hade ingen ork att sätta mig utomhus i trädgården. Enligt uppgift finns det 340 platser utomhus, liksom 75 inomhus. Huset är nyrenoverat och riktigt fint. Mitt nästa besök kommer förstås att bli längre, då ska även maten provas.

Önskar Hamnmästaren all lycka, samtidigt som jag tycker att ett liknande ställe behövs i Stockholm. Jag är nog inte ensam om att tycka att Skåne just nu är den ölmässigt mest intressanta delen av Sverige just nu.