På festival i Malmö, del 2

Dags för den avslutande delen om Malmö Öl & Whiskyfestival som jag besökte lördagen den 20:e april. Del ett avslutades hos Två Bryggare och deras nya öl Bryggarn´s Honey Ale. Nu var det dags att återvända till festivalen bästa område där Brekeriet, South Plains, Malmö Brygghus och Elixir Wine var belägna, de två sistnämnda fick nu all min uppmärksamhet.

Jag började med Malmö Brygghus, i montern fanns Hampus och som vanligt blev den en hel del ölsnack. Hampus jobbar hos Malmö Brygghus, han är även i högsta grad delaktig i Sveriges Bryggradio. Det fanns två öl som jag inte hade provat tidigare, Malmö Canned Wheat och Malmö Hop-Man IPA, bägge två riktigt bra men bäst tyckte jag om Canned Wheat. Vilken frisk och god öl, fint humlig, ja en perfekt törstsläckare. Pappa Balder liknade ölet vid Three Floyds Gumballhead. något som jag håller med om. Det är verkligen skönt att kunna notera Malmö Brygghus utveckling och nya öl sedan de bytte bryggmästare härom året. Numera framstår de som ett av Sveriges mest intressanta bryggerier, jag följer utvecklingen med stort intresse.

Förra hösten på SBWF i Nacka hade den skånska lambicen Malmö Grand Crew premiär, nu fick jag möjligheten att prova den igen. Helt klart hade den utvecklats, lite syrligare och lite mer förfinad nu. Vore kul att ha en flaska eller två hemma för att se hur det hela utvecklar sig. En back Canned Wheat hemma skulle inte heller sitta fel, inte alls.

Nu i veckan öppnar förresten Hamnmästaren, Malmö brygghus Biergarden/ölträdgård. (ölträdgård, vilket härligt ord, tänk att ha en sådan) På fredag är det premiär. Läget är väldigt bra vid Malmö C, det går inte att missa i alla fall om man inte är alltför rund om fötterna. Glädjande nog kommer Hamnmästaren ha öppet veckans alla dagar, redan 11:00 öppnar de. 20 fatöl utlovas liksom hundratals flaskor. Det är bara att säga grattis till alla skåningar och oss andra, det är väldigt vad det sker grejer numera.

Mitt sista och längsta stopp för dagen blev hos Elixir Wine och deras fina utbud av danska öl, både i det lokala sortimentet och tillfälliga sortimentet på Systemboalget. Min guide hos Elixir var den gode Thorsten Ekne, tack för trevligt snack om många goda öl, ja det blev en hel del intressanta öl. Ett stycke öl som var rejält uppmärksammat var förstås Amager The Sinners Series Lust och dess etikett som Systembolaget inte klarade av utan istället blir det censur då ölet släpps nu på torsdag, 2/5.

Jag lämnade den söta fröken i fred och ägnade mig åt andra raringar. En bland kompott blev det, öl värda uppmärksamhet var de flesta men lite extra för Hornbeer Viking Chili Stout vilken jag fann riktigt god. Det hela handlade om en stabil Imperial Stout med en balancerad chili, varken för lite eller för mycket, gott så. Hornbeer är ett bryggeri som jag alltid tyckt om, ser jag nya öl från dem hugger jag likt en gammelgädda.

Det Lille Bryggeri har på senare år spottat ur sig så många nya öl att det är svårt att hålla koll, deras nya Imperial Stout Black Elixir är väl värd att prova om man råkar se den. Överhuvudtaget har de flesta öl som jag provat från deras sida varit helt ok eller bättre än så. Det kan inte vara helt fel att vara dansk med tanke på all öl som det landet årligen översvämmas med.

Ett bryggeri som är på gång rejält är Stronzo Brewing Co, på klassiskt danskt manér har även de tagit fram många, många olika ölsorter på kort tid. Till Malmö hade tagit med sig en drös, sex av dessa hann jag med att prova. Jag blev väldigt förtjust i Stronzo Crude Oil Ravnsort, det måste vara det öl med mest smak av kaffe som jag hittills druckit, högst förtjusande. Fattade även tycke för Stronzo 1000 EBC, Stronzo Honey Badger....ja ni fattar.

Vid det här laget hade klockan hunnit bli 23:00, det var dags för festivalen att stänga. De närmare åtta timmarna gick verkligen snabbt. Då biljetten till festivalen köptes kände jag mig tämligen neutral, ju mer tiden gick desto mer fundersam blev jag då ingen verkade prata om Malmö Öl & Whiskyfestival 2013 men nu när det hela kan sammanfattas kan jag inget annat säga än att det var en riktigt bra festival. Inte för stor utan jag hann med det jag ville, aldrig några köer varken till faciliteterna eller vid entrén. Väldigt mycket schysst ölsnack med trevliga personer, inte ett enda fyllo såg jag, nyfikna personer som vågade prova "udda" ölsorter, ja kan det bli så mycket bättre? Glädjande nog kommer festivalen att återkomma, nästa års datum är 28-29/3, väl mött då hoppas jag.

På festival i Malmö, del 1

Efter Mikkellerprovningen förra fredagen blev det några timmars sömn innan klockan återigen behagade att ringa alldeles för tidigt på lördagen. Det fanns ingen tid till att somna om utan det var bara att skutta upp och klara av morgonbestyren för att sedan åka till Arlanda och flyga till Sturup.

Varför det kan man undra? Ja, varför inte? Malmö är alltid värt ett besök men denna gången var anledningen synnerligen konkret eftersom jag skulle gå på Malmö Öl & Whiskyfestival. Efter en rutinmässig flight var jag framme, det checkades in på hotell och därefter besöktes Systembolaget Hansacompagniet för lite inhandlande av några lokala öl, i synnerhet då Brekeriet Saison.

Strax efter klockan 13 var jag framme vid The Bishops Arms Gustav Adolfs Torg, mitt första besök där. Med största säkerhet lär jag återkomma då stället var riktigt trevligt med en nog så viktig detalj som kunnig personal som gav bra service. Jag hade bokat en lunchdate med den sköne liraren Kristopher från Kornmalt & Humlekottar. En schysst hamburgare blev det liksom ett par öl. Jag hade gärna suttit kvar i den värmande solen ett tag till men det fanns det ingen tid till denna gång. Pappa Balder anslöt senare och vi satt och surrade ett tag innan det var dags för de bägge herrarna att åka till Vellinge för öldrickande och för min del var det alltså dags för mig att bege mig till festivalen.

Efter att ha fått skjuts till Slakthuset var det dags att äntra lokalen strax efter 15. Något som jag direkt noterade var att det var inga köer att tala om, med förköpsbiljett var det bara att mer eller mindre knalla rakt in. Till skillnad mot festivalen i Nacka gällde dryckeskuponger på denna festival. Själva inträdesbiljetten kostade 195 sek och i den ingick i vanlig ordning ett glas. (man fick välja mellan öl- eller whiskyglas)

Jag började dagens övningarna hos de tre bröderna Ek hos Brekeriet. Bryggeriet är beläget strax norr om Malmö i Staffanstorp. Det känns som att jag druckit öl från dem i många år, men så är det inte då deras egna öl hade premiär i Nacka förra hösten, det känns som att de varit med längre än så men så är alltså inte fallet. Hur som helst så är det alltid intressant att prova deras öl, denna gången fanns det hela fem öl som var nya för mig. (Brekeriet Brett Cask, Grissette, Rósaldin, Breidur och BP1) Av dessa tyckte jag mest om Brekeriet Breidur vilket är en ljus och frisk saison. Riktigt drickvänlig och med vibbar av fransk cider. Rejält fruktig också, i ölet finns mango och äpplen. Inte extremt brettigt även om den fanns där. Kan säga som så att jag är väldigt nöjd över att jag har ett par flaskor hemma som beställdes i början av april då ölet släpptes på det lokala beställningssortimentet. Blev även förtjust i Brekeriet BP1 vilket är en porter. En hel del kaffe och mörkare choklad i den liksom mild brett och lite gräs. Ölet är en limited edition på 50 liter så det återstår att se om det blir någon fortsättning eller förfining av den. Åter kunde jag inget annat än konstatera att grabbarna kan brygga öl, något som märktes då jag stod vid deras monter. Det var många nyfikna som var där och de allra flesta verkade riktigt positiva, förstås mycket glädjande.

Nästa anhalt var ett lokalt Malmöbryggeri, South Plains Brewing Company, som startades av den entusiastiske amerikanaren Jeffrey Brown 2012. Anders från Anders & Ale var min främste ciceron men det blev även ett kortare snack med Jeffrey. Det är bland det bästa med att besöka ölfestivaler, att man ges chansen att kunna dryfta livsviktiga ting, d v s öl, med bryggmästare och andra med en stark relation till ett bryggeri. Hos South Plains provade jag fyra för mig helt nya öl liksom ett par andra. De nya var South Plains Rye Pale Ale, South Plains Honey Oat Wheat, South Plains IPA liksom South Plains Russian Imperial Porter Oak Aged. Jag tyckte att samtliga fyra nya öl var ok eller bättre än så. South Plains IPA var frisk och färsk med en hel del humle, grape och lite bär. Med lite mer kolsyra hade det varit ännu lite godare. Den ekade portern var också sympatisk, relativt mild och len med en lång eftersmak. Trevligt rostad med en hel del vanilj. Även hos South Plains var servicen oklanderlig, hade kunnat stanna länge till men syftet med en ölfestival är trots att gå omkring och prova en del öl så det var det jag gjorde.

Antalet utställare var inte supermånga men det fanns förstås en hel det att prova för den som ville det. Min nästa anhalt blev Lundabryggeriet där jag passade på att prova deras helt nya Tors Hammare vilket är en "skånsk dubbel". Onekligen kan man konstatera att skummet var enormt. Ölet i sig var sött, malt och jäst fanns det definitivt liksom torkad frukt och lite kola. En ok öl vill jag säga. Undrar dock om inte ölet blir lite godare med lagring, nu kändes den väldigt "ung".

Ytterligare ett bryggeri från Skåne stod på tur härnäst, nämligen Helsingborgs Bryggeri. Här fanns det en hel del gamla bekanta men även några öl som var nya för mig, självklart passade jag på att prova dem. Helsingborgs Kaffestout, Pilsner och Vinter handlade det om. Av dessa tyckte jag med om Kaffestouten, vem hade kunnat gissa det!? Enligt min enkla mening det godaste ölet hittills från Helsingborgs Bryggeri. Fina kaffetoner både i doften och smaken. Även choklad och lite lakrits. Skulle inte ha något emot att ha en flaska hemma att dricka i lugn och ro.

Två Bryggare från Ystad är ett bryggeri som jag på senare år haft som tradition att besöka då de medverkar på ölfestivaler. Denna gång smakades deras nya öl, Bryggarn´s Honey Ale. Inget särskilt men den annat än att den faktiskt var drickbar. En touch av honung, bröd och en lätt fruktighet i en relativt tunn öl.

Ett par till utställare besöktes, om det i del två som följer lite senare. Orkar helt enkelt inte skriva mer just nu.

Janko släppte ölbok

Det händer verkligen mycket i Ölsverige just nu, det känns nästan som att det är något mer eller mindre varje dag. Igår släppte Jan-Erik "Janko" Svensson sin nya ölbok, "Stora Ölboken" på Akkurat. Mellan 17-19 var det bara att komma förbi om man ville köpa ett signerat exemplar för det trevliga priset 150 riksdaler.

Janko behöver ingen närmare presentation men för den som inte vet är han bland annat huvuddomare på SBWF (ölfestivalen i Nacka), han föreläser regelbundet på restauranghögskolorna i Grythyttan och Umeå, han arrangerar ölresor med mera. Det är ingen överdrift att säga att han är Sveriges störste ölguru. Helt klart en legend. 

Det var mycket folk på Akkurat igår, jag var där strax före 17:00 och det var betydligt mer folk än vad det brukar så dags på dygnet. Många av gästerna var profiler från ölbranchen liksom stammisar som alltid är på plats då det sker något särskilt på Akkurat.

Boken då? Nu har jag inte mer än bläddrat i den men det ser lovande ut, stiligt och det verkar pedagogiskt. Bland annat behandlas ölets historia, råvaror, hur olika öltyper hänger ihop, tillverkningsmetoder med mera. Drygt 200 sidor allt som allt. Många trevliga bilder att njuta av.

Ett par frågor blev det till Janko:

-hur lång tid tog det att skriva boken?

-Jag fick frågan från förlaget för ungefär två och ett halvt år sedan. Det mesta av texten var klart för ett och ett halvt år sedan. De flesta bilderna var ihopjagade för knappt ett år sedan. Jag och en formgivare på förlaget gjorde klart boken till förra sommaren, då det var tänkt att den skulle komma ut. Men det blev nu istället.

-har du planer på en ny? eller något annat spännande projekt?

-En massa olika lösa planer, men inget konkret som det finns datum på. Har fokus just nu på SM i hembrygd öl i Eskilstuna i veckoslutet, en resa till Franken i början av maj, några intressanta kalas senare i vår, ett par repor i Centraleuropa i sommar och sedan Stockholm Beer & Whisky Festival i september-oktober.

Är det bara jag som blir sugen på en resa till den Bayerska landsbygden? 

Just ja, i måndags var det Brewmaster Dinner med Garrett Oliver från Brooklyn Brewery, jag var inte där då men det innebar att det igår fanns 10 olika öl från Brooklyn bland fatölen. På torsdag kopplas det på fler än så, en riktig Tap Takeover blir det då. Jag hade inga planer på ett längre besök igår men en Brooklyner Weisse blev det. Tycker att den var bra för att vara en amerikansk veteöl. De stiltypiska inslagen av nejlika ochskumbanan fanns där i en schysst läskande öl. En DIPA i form av Blast blev det också, stabil och god. Den fanns även förra året och precis som då tycker jag att det är en rumsren DIPA som inte är så extrem men däremot balanserad. Gå förbi och prova vettja. 

Fredagsprovning med tema Mikkeller

I fredags var trupperna återigen samlade för en ölprovning med tema Mikkeller. Det är tredje gången som en sådan anordnats, vilket inte är så svårt att fixa då det mer eller mindre varje vecka kommer något nytt från Mikkeller. De flesta av flaskorna har köpts i Köpenhamn men några har även hittats i Sverige. Kvällen bjöd på nio olika Mikkeller, fyra bonusöl samt en mjöd.

I vanlig ordning rivstartade vi med två bonusöl, först en DIPA från Österrike. Den släpptes på Systembolaget 2/4. En väldigt snäll DIPA, varken vrålhumlig eller svårt bitter. Slank ner lätt även om jag gärna sett mer av allt. Nä Stiegl Hausbier Double IPA är inget som jag känner att jag måste dricka igen.

Nästa öl dricker jag gärna igen, flaskan köptes nyligen på Mikkeller & Friends Bottle Shop. Anchorage The Tide and Its Takers Triple. Mycket uppfriskande och drickbar öl med mycket karaktär, det är ju en kombination som alltid uppskattas. Gillade de milda brett-tonerna i ölet liksom inslagen av citrus, lite jäst, ek och vindruvor. Glädjande nog fick ölet att beställa hem via Brill & Co.

Själva Mikkellerprovningen startades med den Mikkeller Black Tie som jag köpte på Systembolaget 2010, den har alltså legat och gottat sig ett tag. Väldigt len öl med mycket rök och aska liksom mjukt rostad malt. Ångrar att jag inte köpte fler flaskor.

Därefter var det dags för de två ölen ur den nya Mikkeller Yeast Series 2.0 som ännu inte druckits, Brettanomyces Lambicus samt Bruxellensis. Förstnämnda var väldigt fruktig, särskilt då ananas och apelsin. Rätt söt med ett minimalt inslag av brett. God men hade nog förväntat mig lite mera "tryck". Bruxellensis hade mycket mer brett, ek, ost och lite frukt. Balanserad och fint drickbar. Helt klart var dessa två de bästa ölen i den nya Yeast Series.

Mikkeller gör egna husöl till den härliga kiosken Kihoskh, den senaste är en IPA. En udda skapelse med mycket tutti-frutti, örter och gräs. Inte så mycket frukt i den. Nja, inte det godaste som jag druckit, får se om jag törs prova en flaska till.

En flaska Mikkeller Copenhagen Womens 10K hade jag helt glömt bort att jag hade hemma, det är något så ovanligt som en "lättöl" från Mikkeller, endast 3,5%. Soft med vissa inslag av bär, hö och en lätt maltighet. Påminde mycket om juice. Hade säkert fungerat bättre efter ett lopp där man svettats en del.

Mikkeller/Three Floyds Hvedegoop (Malaga Wine Edition) är en barley wine och det senaste samarbetsölet mellan de två bryggerierna. Fruktig arom med torkad frukt, malt och lite kola. Smaken var lite mer otydlig, spår av alkohol fanns det liksom en viss fatkaraktär. Bra öl men kanske blir bättre med lite lagring?

Mikkeller Boogaloo On Brown Ale Avenue var kvällens sämsta Mikkeller. Väldigt kryddig med framförallt ingefära. Även en lätt rostad ton liksom nötter och karamell. Tunn munkänsla, nja. Hederspris för den märkliga etiketten.

Två Mikkeller återstod, Mikkeller Foodball Solstice Saison var helt ok utan att ge några större intryck, detsamma kan man inte säga om Mikkeller Black (Peated Edition). Den gav verkligen stora intryck, väldiga mängder smoke och whisky i en härligt tung kropp. En riktigt skön pjäs som jag gärna skulle vilja prova igen även om det blir svårt då ölet inte längre görs. Helt klart kvällens bästa öl. Stabila 17,5%.

Några bonusflaskor återstod, North Coast Crand Cru (Twentieth Anniversary Ale på Ratebeer). Flaskan hade vilat sedan 2011 då den köptes på Systembolaget. Söt och fruktig med en viss hetta av alkoholen. Jag tyckte att den var ok men är glad över att ha delat flaskan med tre andra då det blev aningen mastigt.

Sista ölet blev en Amager Hr. Papsö som hittades på Barley Wine i april 2010. Vissa flaskor blir verkligen liggandes. Gillade ölet, speciell med mycket karaktär. Mycket fatkaraktär, bourbon, vanilj, frukt och karamell. En riktigt bra kompott.

Innan gästerna skickades hem bjöds det på mjöd, nämligen Mjödhamnen Ajmunds 650. Återigen kom jag att tänka på vilken fin present det är att ge bort en elegant flaska mjöd då det är så få som överhuvudtaget druckit någon liknande. Ajmunds 650 var fruktig med en lätt honungston. Även vissa örtiga inslag i en torr avslutning.

Det var det hela, efter fredag följer lördag och då var det dags att bege sig till Malmö, om det i ett annat inlägg. Kvällens mat var förövrigt hemmagjorda tortillas med olika röror samt Carnitas. Väldigt, väldigt gott i all enkelhet. Kan verkligen rekommenderas.

Ölprovning med tema Nøgne Ø

I tisdags hade jag äran att få vara med om något riktigt roligt, nämligen en ölprovning med temat Nøgne Ø. Hela 15 olika öl blev det liksom två årgångar av Nøgne Ø God Jul 2008 och 2012. Närvarande var Marc från Brill & Co (det är de som importerar öl från Nøgne Ø till Sverige), Eirik (Basunen) liksom de två nya ölvännerna Johan och Urban. Inbjudan till detta spektakel fick jag av Norman Geaney, irländaren som är bosatt i Sverige och tillhör grädden av världens absolut största fan av Nøgne Ø. Jag förstår honom då ölen från Nøgne Ø för det mesta håller hög klass. Ta gärna en titt på Normans ölblogg. Otroligt nog har det gått ett antal år sedan den senaste provningen med Norman, den som slutade med ett inlägg som jag är mycket stolt över. Jag är alldeles säker på att det inte kommer att dröja lika länge till vår nästa gemensamma provning.

Av de 15 ölen hade jag redan provat 13, men vissa för bra många år sedan så det var med stor förtjusning som jag fram emot tisdagens provning. Just ja, Nøgne Ø känner väl alla till vid det här laget? Snabbt kan nämnas att de grundades 2002, bryggeriet ligger i Grimstad i södra Norge och har rört stora framgångar med sina öl, särskilt då på exportmarknaden. De har hunnit med många olika ölstilar under årens lopp, bland de flesta ölnördar rankas deras Dark Horizon First Edition från år 2007 högst, en rackare som jag oerhört gärna skulle vilja prova en sista gång men det lär bli en utopi. Undrar hur många av de 6000 tillverkade flaskorna som finns kvar idag?

Vi inledde med en Nøgne Ø Cascara Bitter (bf 2012, fortfarande helt ok), Nøgne Ø Sour Brown (nu var den godare än då jag för första gången drack den i Oslo i februari i år) och Nøgne Ø Roasted Pepper. (skulle verkligen vilja prova det ölet till en bit grillad kött en ljummen sommarkväll, skoj öl)

Därefter följde Nøgne Ø Python Pilsner (en pilsner i sann tysk anda, eller inte. Minns jag rätt tyckte jag att den var ok men inte mer på SBWF 2012, nu upplevde jag den som godare. Inte lika söt som då), Nøgne Ø #500 (en liten annorlunda DIPA som alltid är trevlig att smutta på) samt en bonusöl av högsta klass, Firestone Double DBA (mycket vanilj, frukt och kola i en fin sammetslen kropp) som Johan hade vänligheten att ha med sig.

Nästa tre var samtliga från 2009, Nøgne Ø Klin Kokos (ingen höjdare, smör, vibbar av kokos och något som påminde om kakor), Nøgne Ø Ut på Tur (lambicvibbar i denna öl, bär och en touch av kryddor, oväntat bra), Nøgne Ø Imperial DunkelWit (doften och smaken påminde väldigt mycket om "sima" (finsk valborgsdryck som man gör hemma) En färskare flaska smakar helt annorlunda med bland annat vinäger, lakrits och kryddor)

Det rullade på, vid det här laget hade vi kommit till Nøgne Ø God Jul 2008 och 2012. Av de två tyckte jag med om årgång 2008 då den bjöd på fina chokladtoner, vidare kändes den mer "avslappnad" eller vad man nu ska skriva? Marc hade med sig en Nøgne Ø God Jul Islay Edition som han hade hittat på lagret hos Brill. Undrar vad mer som göms där egentligen? En ny rackare för mig, en tuffing med mycket whisky och torv både i doft och smak. Även aska och mörk choklad. Av någon anledning började jag även tänka på tapetklister. Helt ok öl i det stora hela.

Ännu var vi inte klara utan Nøgne Ø Porter och Nøgne Ø Imperial Rye Porter. Bägge stabila, men bäst är den "vanliga" portern.

Därefter tre varianter av Nøgne Ø Imperial Stout, Cognac Edition samt Barrel Aged 2012. Sistnämnda var ny för mig. Visst är det alltid intressant att prova fatlagrade av originalöl men i detta fallet räckte de inte till mot den vanliga Imperial Stouten.

Avslutningsvis blev det en Brewdog/Nøgne Ø/Mikkeller Black Tokyo Horizon. Fortfarande söt och tung men kanske något mer balanserad jämfört med då jag drack den i december 2011. Undrar hur den upplevs om säg 3 år?

En mycket trevlig kväll var det, synd bara att jag var tvungen att gå upp så tidigt dagen efter, annars hade jag gärna suttit kvar ett tag till. Stort tack till samtliga inblandade men förstås ett särskilt tack till Norman som arrangerade denna provning liksom för att de öl som bjöds på.

Födelsedagssittning på Akkurat

Förra tisdagen var det återigen dags att fylla år, ett öde som det inte går att göra någonting åt. Eddan fyllde år tidigare i mars, Eirik fyller år senare så det var helt enkelt lika bra att ta en enklare födelsedagssittning på Akkurat.

Jag passade på att börja kvällen med en Nils Oscar FrEQuency Bohemian Hopsody, ett samarbetsöl mellan Nils Oscar och fantombryggeriet FrEQuency Drinks. Ölet i fråga är en DIPA på 8,3%. I ärlighetens namn imponerade ölet inte nämnvärt på mig, den var tämligen besk men med lite väl blek doft och smak av humle. I en DIPA vill i alla fall jag ha mera av allt. Det ska vara lite av en pärs för smaklökarna. Tyckte mig även ana en svag touch av "rök", något som jag brukar ana i andra öl från just Nils Oscar.

När ovannämnda öl var slut kom Eddan med en flaska Elysian Men´s Room Original Red. Det är en APA från Seattle. Tyvärr var innehållet småtrist. En hel del kola, lite vibbar av smör, apelsin, sirap och lite papp. Det fanns ingen information om åldern på flaskan men gissningsvis var den i alla fall något begagnad. Drickbar men inte värd 180 spänn för 65cl.

Nu var det tid att bege sig till matsalen, bord var bokat från 19:00. Efter att jag beställt musslor passade jag även på att beställa en RCH East Street Cream, en behagligt lättdrucken bitter utan några krusiduller. Ibland är det verkligen skönt att bara dricka en öl som trots allt smakar en hel del i all sin enkelhet.

Till musslorna blev det sedan en Rochefort 10 från 2010, faktiskt är det förvånansvärt sällan jag dricker det ölet. Ty god det är den, passade dessutom väl till de goda musslorna.

Mätta och belåtna fanns det inget annat än att beställa in ett par födelsedagspresenter, först en Cantillon Goldackerl Gueuze, förstås en specialare som förmodligen bara finns att få tag på just Akkurat. (ölet bryggdes till Akkurats tioårsjubileum) Jag drack den 2009 vill jag minnas och då tyckte jag att den var godare. Nu var den fortfarande väldigt god men inte suverän. "Brutal" för att vara en Gueuze från Cantillon, alkoholhalten betydligt högre än normalt med 10,1%.Gröna äpplen, citrus men även någon som påminde om "simbassäng". Inte toksyrlig.

Kvällens sista öl blev en ännu starkare, nämligen Dogfish Head World Wide Stout på stabila 18%. Årgången var 2009. Precis som ölet från Cantillon var priset på denna 595. Mycket pengar så frågan är om den var värd priset?

Jag tycker det ty ölet var fantastiskt gott. Mycket sympatisk arom av soja, torkad frukt, portvin och lite bär. Smaken höll även den hög klass. Tung med ändå på något sätt förvånansvärt drickbar. Liknande smaker som jag uppfattade i doften liksom mörk choklad och "socker". Väldigt sympatisk rackare att smutta på, ett av årets bästa öl hittills.

Det är inte ofta jag besöker Akkurat på en tisdag, föga oväntat var det mycket folk men skönt nog inte lika trångt som på framförallt fredagar och lördagar. Vill man äta i lugn och ro är det ett hett tips att boka bord.

Nøgne Ø Tap takeover på Akkurat

Det är så typiskt, tänk att man alltid ska jobba de helger då det händer saker som är mer än intressanta. Från gårdagens nyhetsbrev från Akkurat:

"17 Maj

var något vi firade i början av Akkurats historia.
Det har tyvärr varit dåligt med det senaste decenniet. Något som vi nu tänkte råda bot mot.

Vi har bjudit in självaste Kjetil Jikiun till en Tappövertagning samt en Bryggarmiddag.

Detta är jätteroligt eftersom Kjetil var gäst här långt innan han startade bryggeriet.

Vi var också de första i Sverige med att servera hans öl.

Mer info om tider, sorter och upplägg kommer inom kort."

"18 Maj.

Då kör vi Premiären för Soleil de Minuit.

Flaskorna släpps då och i samband med det så kommer vi även att servera det enda fatet som finns.
Så här 13 år efter att originalet släpptes så är det extra roligt att bryggare/ägare Jean Van Roy kommer att vara på plats.

Det blir ingen organiserad provning eller sådant, han är här på semester, så det blir bara lite skönt barhäng.

Det finns dessutom risk för att vi kör på lite extra Cantillonfat dagen till ära.

Tid för släppet annonseras snart."

Det är inte riktigt klokt, två av mina absoluta favoritbryggerier, två dagar i rad på Akkurat. Kjetil är en härlig personlighet, ölen från  Nøgne Ø håller för det mesta hög klass. Dagen efter serveras Soleil de Minuit på fat, helt unikt! Det är mycket nu.....

Mikkeller & Friends, vilket ställe!

Sedan jag för första gången hörde talas om Mikkeller & Friends ville jag besöka det stället, fattades bara annat! Efter att ha sett deras fatölsutbud på premiärlördagen 16/3 var det nära att det blev härdsmälta trots att jag inte ens var där. Vilket spektakel, vilket utbud!

Hur som helst, i förra veckan var jag ledig ett par vardagar, hade inget särskilt för mig så det var ingen tvekan, mot København, den ack så underbara danska huvudstaden. 

Innan det var dags att besöka Mikkeller & Friends på Stefansgade 35 passade jag på att knalla förbi världens bästa kiosk, Kihoskh. De har verkligen ett trevligt utbud av öl, många från Mikkeller. Perfekt om man råkar vara extraintresserad av sådana öl. Ølbutikken på gamla hederliga Istedgade besöktes också. Lustigt nog finns det fler öl från nämnda Mikkeller på Kihoskh än på Ølbutikken. Faktum är att jag tycker att Ølbutikken blir mer och mer "ointressant" för varje besök. Jaja, att vara bortskämd är sannerligen inte så skoj det heller.

Nåväl, efter att ha köpt några flaskor, käkat lunch var det dags att titta förbi "gamla" Mikkeller Bar på Viktoriagade 8. Mikkeller Bar öppnade i maj 2010, snart fyller de tre år men det känns som att de funnits längre än så. Vore skoj att veta hur många liter kvalitetsöl de serverat hittills. De öppnar 14:00 på onsdagar, jag var där strax efter öppning. Trodde att jag skulle vara först på plats men det satt redan några gäster inne i lokalen men visst var det riktigt lugnt och skönt jämfört med en fredagskväll. Faktum är att jag gillar att besöka barer mitt på dagen då merparten av folket är på jobbet, skolan eller andra mindre spännande ställen. Att sitta i lugn och ro och verkligen kunna smaka på öl är en höjdare.

Som vanligt var det bra service och trevligt snack med bartendern Rob. Pratade även en del med en dansk ölbloggare som har bloggen Glocalbeer. Till min glädje förstod jag i alla fall 70% av det han sa, min förståelse av det intressanta danska språket tycks bli bättre.

Tidigare i mars hade det italienska bryggeriet Birrificio Toccalmatto en tap takeover, ett antal av ölen fanns fortfarande kvar under mitt besök.

Det är inte direkt dagligen jag dricker god och intressant italiensk öl så det var bara att prova några Toccalmatto. Bland annat blev det ett par saison, Toccalmatto Tabula Rasa och Oceania. Båda klart drickbara även om jag tyckte att den sistnämnda var snäppet vassare. Fint uppfriskande öl och med en tydlig men ändå relativt återhållsam syrlighet. En ny öl från Mikkeller blev det också, Mikkeller Vesterbro Spontanale. Den är en av de fem standardöl som mer eller mindre alltid kommer att finnas på baren i Vesterbro. Läskande med en trevlig syrlighet liksom äpplen, grape och fatkaraktär.

En sak som är väldigt bra med Mikkeller Bar är möjligheten att kunna beställa öl på mindre glas, närmare bestämt 0,2 liter. Det är ju perfekt då man vill prova flera olika öl, vem vill inte det? Skulle gärna se mer av det i Sverige.

Allt det roliga har ett slut, tyvärr kunde jag inte stanna längre utan det var dags att knalla vidare. Mot hotellet för att lämna några flaskor på rummet, lite käk för att sedan gå iväg till nya Mikkeller & Friends.

Mikkeller & Friends ligger ungefär 25-30minuter till fots från Hovedbanegården. Jag kan inget om området i sig men det är alltid trevligt att promenera i olika städer särskilt då man vet att något riktigt bra väntar. Utanför entrén till baren väntade Johan, i ölkretsar mer känd under namnet "Blafa" som jobbar som bartender på det nämnda stället. Han började med att visa mig runt, bland annat fick jag titta in i kylrummet. Tänk att ha ett privat sådant! Återigen, hur svårt kan det vara att pricka sju rätt på lotto? Bar Manager Fredrik fanns också på plats, under kvällens gång skulle han komma att berätta en hel del intressant om stället. Skoj med en massa svenska anställda på Mikkeller & Friends, undrar vad danskarna tycker om det?

Innan jag satte mig i baren för att testa en del öl passade jag på att handla i Mikkeller & Friends Bottle Shop. Vilken butik sedan! Inte det största utbudet jag sett i mitt liv men kvalitetsmässigt har jag nog aldrig sett något bättre. Nu hade jag bara med mig en kabinväska så var tvungen att ransonera, men mest glad är jag över de två flaskorna från Hills Farmstead som vänligt nog var undanstoppade till mig. Stort tack för det Johan och Jonathan. (han jobbade i Bottle Shop under mitt besök). Noterbart är att Bottle Shopen var öppen mellan 14:00-20:00 på onsdagen.

Hur många ställen i världen har en egen hylla från Three Floyds? Bara det är ju helt sanslöst, vissa av ölen går knappt att hitta ens i USA. Priserna på de ölen varierade från 45 DKK till 750 DKK. (Three Floyds Bourbon Behemoth with Cherries)

Helt klart en Bottle Shop som bara måste besökas varje gång som Köpenhamn besöks. En sak är säker, nästa gång tar jag med mig en större väska.

Under mitt besök fanns dessa öl på fat:

40 öl på fat, 40 intressanta öl. Jag började med de två nya fatlagrade från To Øl, Snowball Saison och Sans Frontiere. Bägge två riktigt bra. To Øl är ett bryggeri som bara blir mer och mer intressant.

Det blev ett gäng öl under aftonen, alla tänker jag inte nämna men en som jag tyckte om mycket var Pizza Port Way Heavy. Söt javisst men ändå en härligt maltid Scotch Ale. Kul var det också att dricka Mikkellers helt nya Orval-kopia, Årh Hvad. Är det bara jag som tycker att det namnet är genialt? Ölet var väl kanske inte genialt men väldigt gott. Hade varit spännande att prova den blint mot riktiga Orval, undrar hur det hade gått?

Med alla dessa Three Floyds som fanns i shopen och i baren var jag bara tvungen att prova något på flaska, en sweet stout i form av Moloko Plus fick det bli. Priset för de 65 cl var 180 DKK. Helt klart känns Danmark billigare än Sverige.

Förstås en söt öl med soja, lakrits, torkad frukt. God men inte suverän, en flaska hade jag aldrig orkat på egen hand så det var skönt att dela med sig.

En mycket trevlig kväll var det med suverän service och trevligt snack. Fredrik berättade att de hade jobbat som galningar sedan öppningen men att det mesta började hamna på plats. Saker att ordna var bland annat att se till att minska värmen i lokalen, fixa fler krokar så att folk kan hänga sina jackor, försöka fixa längre öppettider på fredagar och lördagar. Nu tvingas de stänga redan vid midnatt. Helt klart är det mycket att tänka på då en ny bar öppnas, små som stora frågor. Som neutral gäst kunde jag inget annat än trivas som fisken i vattnet.

Andra iakttagelser var att de bara hade en svensk öl till försäljning, nämligen Brekeriet Cassis. Ännu ett bevis för att Brekeriet håller hög klass. Antalet flaskor är färre jämfört med Mikkeller Bar, men törstig det behöver ingen vara.

På Mikkeller Bar kan merparten av gästerna ibland vara svenskar, så kändes inte fallet på Mikkeller & Friends. Ok att det var en vanlig onsdag i april så det återstår att se hur fallet är på en fredag eller lördag. Designen var verkligen egen, allting doftade nytt och det påminde en del om IKEA med tanke på all inslag av ljust träd.

Min kväll avslutades på hotellrummet där jag drack en spansk porter, Naparbier Janis Porter. Tyvärr var den småtrist och allmänt intetsägande. Fast vad gjorde det, jag somnade ändå med ett saligt leende.

Som tur är det inte ens en månad kvar till nästa besök, då är det CBC. Det kommer att bli mer än legendariskt.

Ännu en gång ett stort tack till framförallt Johan "Blafa" samt Fredrik. Vilka drömjobb ni fått, kan inte annat än säga grattis och vara lite avundsjuk. Vi ses snart igen.

Som kuriosa och rent nonsens egentligen måste jag bara nämna att det tog prick 41 minuter från att jag lämnade rummet på Radisson Falconer tills jag hade passerat säkerhetskontrollen på Kastrup. Nytt personbästa, kan nog bara slås om man reser utan bagage men det kan man ju inte göra då man besöker Köpenhamn.

Just ja, tittar man på Ratebeers ranking över "Top Beer Destinations" är Mikkeller & Friends i skrivande stund på plats fyra, sannerligen inte illa för ett ställe som inte ens funnits i en månad.