24 timmar i CPH

Som vi alla vet är Ølbutikken alltid sent ute med att publicera lanseringsdatumet för Cantillon Blåbär, i år inget undantag. Premiären var på midsommardagen. Eirik och jag flög ner i onsdags i förhoppningen om att kunna köpa ett par flaskor, då hade butiken varit öppen i två dagar med försäljning blåbär. I onsdags fanns det inga flaskor kvar förutom för "drink in" inne i butiken. C´est la vie! 

Vi delade på en liten flaska, och visst var ölet gott men inte alls lika trevligt som exempelvis förra året. Jag störde mig på en ganska tydlig jästighet i ölet, saknade också en större syrlighet. Kanske blir det godare om ölet får ligga och vila ett tag, vem vet? Ingen katastrof alltså att inte få köpa några flaskor, fast det hade förstås varit trevligt att ha några flaskor som bytesobjekt. 

Istället så handlade det lite annat smått gott, bland Mikkellers nya Spontankoppi, lambic med kaffe. Var får de alla idéer ifrån? Vore skoj att studera dem då de diskuterar och planerar kommande öl, Karl Kalkyl skulle säkert också finna det intressant. 

Vi var nere tidigt i CPH så hotellrummet var inte klart, men efter Ølbutikken kunde vi checka in och lämna väskorna på rummet. Sedan var det dags att knalla iväg till härliga Mikkeller Bar. Det är verkligen ett ställe som man inte kan annat än gilla. Gillar man inte den baren så har man stora problem, ring doktorn!

Under förra sittningen i maj blev det främst flasköl, denna gången låg fokuset mer på fatölen. Fatölen hade en tydlig "sommarprägel".Till en början blev det en Revelation Cat Single Dry Hop Series Boon Warrior Lambik. Väldigt lättdrucken och läskande, inte kolsyra. Inte så värst syrlig med tydlig smak av ek och lite persika.

Ett par helt nya Mikkeller provades, "belgoölet"Mikkeller Dino och rökölet Mikkeller/Stillwater Rauchstar. Förstnämnda var ok men inte så mycket mer, däremot var rökölet riktigt gott. Började lite försiktigt med en diskret doft men smaken var trevligt rökig. Ett stycke öl som jag gärna dricker igen vid tillfälle.

Berliner Weisse är en typ av öl som jag dricker extremt sällan, så det var glädjande att i onsdags se att det fanns Grassroots Keep On Cruising Buddy på fat. Ölet var sannerligen inte vackert att titta på, uringult utan skum. Doften och smaken däremot var betydligt roligare, härligt syrlig och torr. En mycket bra törstsläckare. Mikkeller Drink’in the Sun 12 var också en bra törstsläckare på futtiga 0,7%. Förstås väldigt lätt men ändå rejält smakrik. Till dags datum det godaste lättölet jag druckit, så borde alla i den genren vara.

Evil Twin Brewing är ett bryggeri som jag druckit få öl ifrån, de spottar ur sig så många nya öl likt Mikkeller att det inte är så lätt att hänga med i vad som sker. El Raval Hipster Ale var ingen märkvärdig öl. Svår att definiera med en kort eftersmak. En American Pale Ale enligt Ratebeer, jaja står det det så kanske det är så. Dagens sämsta öl på Mikkeller var det i alla fall.

Ett öl som jag hört mycket positivt om är Mikkeller Vesterbro Pilsner, och visst kan jag hålla med om att den är en sympatisk törstsläckare. Undrar om tyskarna skulle kalla det för en pilsner? Väldigt välhumlad för öltypen.

Sista ölet innan vi begav oss iväg för att äta en bit mat blev dagens enda flaska, Mikkeller Invasion IPA. Det är en IPA som lanserades i december förra året, främst för den amerikanska marknaden. Fint humlad med oväntat mycket söt kola. Snäll rackare som det bara var att hälla i sig. En bomber kostade 100 DKK vilket får anses prisvärt. Fatölen kostade mellan 25-40 DKK för 25 cl.

Maten intogs på Burger & Bun, gott det är det men inte alls lika bra som första gången för ett par år sedan. Vet inte riktigt vad problemet är, men på något sätt känns skapelsen lite "fuktig". Riktigt bra hemmagjorda burgare med hängmörat kött och eget bröd vinner alla dagar i veckan.

Efter maten knallade vi iväg till Ørsted Ølbar & Cafe, ett ställe som jag alltid gillat. Mikkeller Bar är onekligen väldigt hippt, ja det är hipstervarning på stället, Ørsted är mer folkligt. I onsdags var det semifinal mellan Spanien och Portugal så stället var mer än fullsatt inomhus då de visar fotboll på televisionen. Vi fick alltså sätta oss utomhus vilket förstås inte är fy skam en hyfsat ljummen junikväll. Det var inte helt enkelt att komma fram och beställa men med vassa armbågar gick det trots allt. Samarbetsölet Flying Couch/Beer Here Beer Couch#1 Equilibrium blev det. En behaglig porter som det var trevligt att sitta och mumsa på.

Både Eirik och jag började känna oss lite sega vid det här laget, men en sista öl fick det allt bli. Ingen av oss hade druckit BrewDog Abstrakt AB:01 tidigare så det var bara att slå till. Det handlar om en Abt/Quadrupel på strax över 10%. Visade sig vara en väldigt udda öl som doftade mycket päronsoda men spår av lacknafta. Jag pallade inte att dricka upp min del av flaskan utan skänkte en rejäl slurk till Köpenhamns myror.

Drygt 30 minuters skön kvällspromenad till hotellrummet där vi delade på kvällens sista öl, en flaska Westbrook Biere Pales De L`inde Farmhouse IPA. En hybrid mellan en IPA och Saison. Humle med jäst och en typisk "saison-beska". Inte alls dumt.

Efter en god natts sömn hade vi några timmar att slå ihjäl innan det var dags att åka till Kastrup och flyga hem. Barley Wine hade ingen av oss besökt på deras nya adress så det kändes som ett givet mål för dagen, klockan 12:00 öppnar de. Betydligt större butik jämfört med den gamla, skön jazz i bakgrunden och den mycket trevliga ägarinnan lika sympatisk som alltid. Verkligen en härlig butik som känns genuin. Stort utbud av öl från många länder, även öl från danska bryggerier vars namn många av oss knappt hört talas om.

Trots att vi inte fick tag på några Cantillon Blåbær Lambik var det ett trevligt dygn i Köpenhamn, att inte ha det bra i den staden ser jag som en omöjlighet. På gensyn!

Hemresan bjöd på lite sightseeing över Stockholm.

En gruppbild på ölen som följde med hem:

 

En liten privatimport från Brill

Idag hade jag det stora nöjet att hämta ut en liten men förhoppningsvis naggande god privatimport från Brill & Co. Kan inte konstatera annat än att det kostar på att vara ölnörd, men det finns förstås värre öden i livet.

Mikkeller Beer Geek Breakfast Speyside Edition 2009 tillverkas inte längre så det kan vara intressant att prova en flaska då möjligheten ändå finns.

Mikkeller Big Worst Barley Wine Cognac låter tungt och härligt, hoppas att smaklökarna får jobba.

3 Fonteinen Oude Geuze Armand & Tom släpptes i maj på Sour & Bitter i Köpenhamn, blir förstås mycket intressant att prova. Ölet är en blandning av fyra år gammal Boon och Armand egna lambic från 2008.

3 Fonteinen Oude Geuze Golden Blend såg dagsljuset för första gången i mars 2012, hyperintressant även den. 

Lost Abbey Deliverance vet jag inte så mycket om, men betygen på Ratebeer är höga så ölet lär vara mer än drickbart.

Cigar City Dos Costas Oeste Lemon, jaja det verkar ju schysst. Det är en Saison från Tampa.

I mitt nästa liv hoppas jag också vara nörd, frågan är vad det då kommer att gälla?

Flaskan var snygg

I lördags unnade jag mig ett par öl, en från Sovjet, förlåt Ryssland. Det bästa man kan säga om Zhiguli Pivo Barnoe är flaskans utseende, verkligen snygg och skönt retro.

Tyvärr var innehållet mindre roligt, tunn smak med malt, papper och lite metall. Inget som jag känner att jag kommer att dricka igen. Ganska otroligt egentligen att köerna förut var långa i Moskva för att få dricka ölet, stackars ryssar säger jag bara.....

1.9/5

Lördag på Sorbon

Trögt det går det med skrivandet för tillfället men här följer i alla fall ett inlägg om ett lördagsbesök som Eddan, Eirik och jag gjorde på Sorbon den 9/6. Det var blott mitt andra besök på Sorbon, första gången var i juni 2009 då som nu hade Sorbon Amerikadagar med en drös intressanta öl från USA samt förstås mat med stora influenser från det stora landet på andra sidan pölen.

Jag började med ett fatöl, Pizza Port Spitting Cobra IPA. Ölet var sött och fint humligt med mycket ananas. Bra balanserad och med en fin eftersmak. Jag gillade det! En till rackare från Pizza Port hanns med, nämligen Shark Bite Red Ale. Inte lika bra som förstnämnda men helt klart ett stabilt hantverke. Lite jordig med örter och maltig.

Maten ja, det var inte helt enkelt att bestämma sig för vad äta, hamburgare är alltid gott, det fanns möjlighet att beställa ett slagskepp på hela 1kg, lockande det var det men till slut föll jag för "Fall Creek steak" vilket var en Angusryggbiff på 300 gr med diverse tillbehör. Till det dracks en Diel du Ciel Route des Epices. Det ölet har ganska mycket smak av peppar vilket jag tyckte passade bra till den goda maten.

När vi satt och smälte maten och njöt av tillvaron sa det pang och så var det fyra olika öl från Stillwater på bordet, tre av dem hade jag inte druckit tidigare, Cellar Door, Stateside Saison samt Autumnal. Av dem föll jag mest för Cellar Door, skönt drickbar witbier vill jag lova.

Det blev rätt många öl under vår sittning, tänker inte nämna alla men en var Southern Tier Mokah som dracks till den smått bisarra men väldigt goda friterade Mars med glass. Första gången jag såg den efterrätten i Sverige. Friterad pizza är väl nästa grej att prova i den genren. Ölet ersatte kaffet till efterrätten.

Kvällens godaste öl var Port Brewing Older Viscosity. Verkligen en härlig pjäs som var fin att smutta på. En flaska räckte ett tag för tre personer.

Diel du Ciel Corne de Diable fanns på fat, varför inte prova den också? En solid IPA från Montreal även om den inte riktigt höll högsta klass.

Sista ölet blev en Weyerbacher Heresy, från ett för mig nytt bryggeri. Sådant är ju alltid kul. Typiska dofter och smaker som man brukar hitta i en Imperial Stout om än något "tunn".

En trevlig lördag det var det, Sorbon är verkligen ett ställe som det är värt att besöka, jag kan garantera att det inte kommer att dröja några år till mitt nästa besök. Har nog aldrig pratat så mycket öl med  krogpersonal tidigare. Maten var bra, ölen höll god klass med några riktigt unika, då syftar jag på ölen från Pizza Port som aldrig tidigare funnits i Sverige. Bara en sådan sak.

Besök på Cajsa Warg

I förra veckan gick jag förbi Cajsa Warg vid St Eriksplan i Stockholm, förutom alla möjliga delikatesser brukar de ha öl med maxgränsen 3,5%. Ett par som jag inte druckit från Strömsholms Bryggeri hittade jag, nämligen Kleen och En riktig lättöl.

Normalt sätt tilltalas jag inte alltför mycket av lågprocentöl men det skadar ju inte att prova, särskilt inte då de kommer från våra svenska småbryggerier.

Strömsholms Kleen var ganska kryddig, nästan så att jag tänkte på jul. Även mörkt bröd, lite bränd malt och kola. Mild men stabil för att vara på 3,5%.  3/5

Strömsholms En riktig lättöl smakade jäst, malt och lite frukt. Förstås tunn men ändå drickbar. Avslutningen var förvånansvärt bitter.  2.6/5

Godaste svenska lättölet som jag hittills druckit är Dugges Brandmästare Andrens Törstsläckare.

Lunch på OT

För en tid sedan var Eirik och jag på en trevlig onsdagslunch på Oliver Twist, en god hamburgare blev det samt mjölk i glaset, eller inte. Precis som på Akkurat erbjuder OT schysst cask-ale, en sådan fick det bli till en början.

RCH Double Header var egentligen ingen märkvärdig öl men skönt drickbar och läskande. Maltig med lite kola liksom frukt. Torr avslutning med en hygglig beska. Typisk öl som man kan dricka några av utan att egentligen reflektera alltför mycket.

Nya öl från USA hade de fått in, ett par av dem passade vi på att prova. Först ut var elefantölet, Tallgrass IPA. Rejält humlig med gräs, frukt och lite spår av bröd. Jag upplevde ölet som behagligt och snällt, inte extremt gott men helt ok.

Sista ölet blev en Fegleys Brew Works Hop Explosion. Här snackar vi om ännu mer humle, känslan var nästan åt det "råare" hållet. Väldigt mycket grape. God men inte super. Kändes aningen endimensionell.

Fler öl än så hanns det inte med denna gång då andra förpliktelser väntade. Eirik åkte hem för att grilla, jag stack mot Östermalm där det vankades schysst trerätters och dryck med herr Silenzi på Brasserie bobonne. Champagne och vin, jojo det fungerar det också. Mätt det var jag.