Brooklyn tap takeover på Akkurat

I fredags var det alltså dags för Brooklyn tap takeover på Akkurat. Jag var lite velig om jag skulle dit eller inte men insåg snabbt att ett såpass unikt tillfälle får inte missas som ölnörd. 18:00 började spektaklet, jag var där 10 minuter innan och redan då var salongen mer välfylld. Boka bord hade förstås inte varit en dålig idé.

Jag hann knappt innanför dörren innan det var dags att skaka hand med folk som jag kände igen, en av dem var Tom (Fajan o Jöns) som jag slog följe med för resten av kvällen.

En snabb titt på tavlan avslöjade kvällens öl från Brooklyn Brewery.Av de 10 ölen var de sex första nya för mig.

Prick klockan 18:00 ringde det i klockan och det blev knäpptyst, Garrett Oliver hölls ett kort välkomsttal, sedan var det bara att påbörja showen.

Av de olika faten fanns det endast ett av varje med 20 liter. trängseln var stor vid bardisken så både Tom och jag beställde in två öl åt gången, vi började med Brooklyn Blast vilket är en DIPA samt Radius vilket är en saison. Noterbart är att just de två ölen tog slut först, redan efter 40 minuter så det var ju bra att börja med just de, ibland har man flyt.

Sämre öl än Brooklyn Blast kan man helt klart dricka, fast den var inte extrem på något sätt. Förstås fint med humle, liksom spår av parfym och en gnutta malt för att till slut presentera ett öl som var balanserat, ja i alla fall för ölstilen. Kvällens bästa av ölen från Brooklyn som jag drack.

Radius var jästig med kryddor, särskilt då ingefära. Torr munkänsla. Helt ok men långtifrån den bästa Saison som jag druckit.

Efter de två inledande ölen var det dags att använda armbågarna och beställa The Companion och Marys Maple Porter. Förstnämnda är en Barley Wine enligt Ratebeer, på tavlan på Akkurat stod det Wheat Wine. Både lite ledsamt och frustrerande att liraren bredvid beställde tre Eriksberg, men men så är livet.

The Companion var helt klart en säregen öl som till en början mest bjöd på alkohol men sedan blev det bättre. Kände jag en del banan i den? Väldigt torr, påminde faktiskt om vitt vin. 25 cl var i överkant, men men ibland är det bara att gilla läget eller vad det nu är folk brukar säga. Marys Maple Porter hade en tydlig sötma, sirap? Inte alls tung men rätt trivsam. Fast lite mer krut hade jag nog trott på.

Äh, lika bra att prova de andra två som tidigare inte provats, The Concoction samt Dry Irish Stout. The Concoction är en öl vars like jag inte provat tidigare. Den ska efterlikna en populär drink som finns på en bar i New York, en drink baserad på whisky, ingefära och citrus. Både doften och smaken dominerades totalt av lime och ingefära. Fanns även spår av rök. Undrar hur det hade fungerat med några isbitar till?

Om Dry Irish Stout finns det inte så mycket att säga, den var som väntat lätt men ändå en helt ok session beer på 3.9%.

Sådärja, det var de nya ölen från Brooklyn. En Carnegie 175 dracks också, tyckte att den doftade väldigt mycket julmust denna gång. Inte så dumt. Helt klara var vi inte för vi kände att det vore rätt att rensa munnen med något syrligt, en Eylenbosch Gueuze från 1984 fick det bli.

Precis lika god som jag mindes den, härligt syrlig och ytterst elegant. En av de bättre jag druckit. Det tog närmare 10 minuter för servitrisen att få loss den mögliga korken som ville bli till smulor. Fast otroligt nog hamnade inget i glaset, bra jobbat där!

Som sagt, jag visst inte ens om jag skulle till Akkurat men det slutade med en helafton, de spontana sådana är det bästa. Man vet aldrig vad som väntar. Kvällens avslutning blev i alla fall en Närke Kaggen Stormaktsporter anno 2008, tre flaskor kvar av den årgången. Jo tack, det funkar även om Eylenbosch var kvällens vinnare.

Helt klart en lyckad kväll där det snackades väldigt mycket öl, främst då med Tom men även andra bloggare, ölnissar och annat löst folk. Kul också att få säga hej till Garrett Oliver, onekligen en kultfigur inom ölvärlden. Tack till Akkurat och Brooklyn Brewery för denna unika kväll.

Pubrunda i Malmö

Efter att ha lämnat ölfestivalen i lördags var det läge för en pubrunda i Malmö, men först skulle magen ha sitt. Sveriges bästa gyros finns på Gyros Pita på Bergsgatan 41 i Malmö. Jag var helt lyrisk efter ett långt uppehåll på sju år återigen ha fått äta den magiska "grekiska tallriken". Verkligen enastående gott! Skulle mer eller mindre kunna åka ner till Malmö över dagen bara för att få äta den skapelsen igen. Märkligt att det kan vara så gott och att någonting liknande inte finns att hitta i Stockholm, jag har letat i varenda vrå utan att hitta.

Nåväl. efter gyrosen började vi med att besöka Far i hatten som ligger i Folkets park. Det är ett väldigt sympatiskt ställe dit alla är välkomna. Ölutbudet var imponerande för ett sådant ställe, hade inte alls väntat mig så många intressanta öl där. Även matutbudet såg stabilt ut, men smakandet får vänta till nästa besök. Två kanadensiska öl provades, Dieu du Ciel Route des Epices och Dieu du Ciel Derniere Volonte.

Förstnämnda dominerades helt av svartpeppar, både i doften och smaken. Till en början var det mer udda än gott men efterhand växte ölet och slutade helt ok. Derniere Volonte kändes lite gammal, var inte alltför spännande.

Nästa stopp hade vi på mitt hotellrum, jag hade med mig två öl som jag köpte i Munster i oktober 2011, Three Floyds Dreadnaught och Amon Amarth - Ragnarok. Förstnämnda är en dubbel-ipa. Trots att den var över ett halvår gammal smakade den alldeles förträffligt, helt klart en toppenöl som det är lika glädjande att dricka varje gång som det kan tänkas ske.

Amon Amarth- Ragnarok var väldigt god! Inte tung eller så men väldigt välbalanserad och len. Riktigt bra öl! Kristopher hade med sig en The Bruery Autumn Marple. Väldigt söt öl men ändå god. Skulle säkert vara en fin kompanjon till en efterrätt eller två. Fast ölet i sig duger också som efterrätt

Efter stoppet på hotellet var det dags att rulla vidare, närbelägna Bishops Arms Savoy var nästa anhalt. En trevligare inredning än på de flesta andra Bishops Arms, lite modernare på något sätt. Öl hade de, två för mig nya från Mikkeller blev det. Mikkeller Hop Burn High (US ale jäst) och Hop Burn Low (lagerjäst).

Bägge två var ok, men Hop Burn High doftade godare tyckte jag, den var helt enkelt fruktigare. Kul att kunna jämföra två öl mot varandra som är identiska förutom jästen. Eirik bjöd också på en skvätt Lost Abbey Judgment Day, ja sämre kan man ha det.

Vid det här laget började vi nå formtoppen men showen fortsatte ett tag till. Ett besök på Green Lion Inn blev det också. Ett ställe i typisk brittisk stil med mycket träd. Ännu en Mikkeller blev det, Not Just Another Wit.

Frisk och god, skulle inte ha något emot att ha några sådana lagom till sommarvärmen, vilken säkert kommer snart. På Green Lion anslöt Fredrik från Humle och Malt, alltid lika skoj att surra med den legenden.

Efter nattamat var det dags att ta adjö och vingla mot hotellet, vissa av oss vinglade mer än andra. Ibland vore det klokt att ha med sig en videokamera, eller inte.

Helt klart en härlig lördag som gick helt i ölets tecken. Kan inte annat än att tacka alla inblandade och då särskilt Kristopher som var en utmärkt ciceron för oss stockholmare på besök i Malmö. Förutom ölfestivalen var det skoj att se några ställen i Malmö.

Malmö ja, det är en bra ölstad. Inte i klass med Stockholm men å andra sidan är det nära till underbara Köpenhamn. Så ni har det väldigt bra där nere i Skåne.

På ölfestival i Malmö

Vad vore livet utan ölfestivaler? I lördags flög Eddan, Eirik och jag ner till Malmö för att besöka ölfestivalen "Stora Öl - små bryggerier", en festival arrangerad av Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggerier, inga stora drakar här inte! Biljetten kostade 150 spänn och då ingick ett provglas. På plats kunde man köpa dryckesbiljetter, 10 stycken sådana kostade 200. En kupong berättigade till 10 cl, fast i de flesta fallen fick i alla fall jag mer än så.

Innan vi begav oss till festivalen mötte vi Kristopher och hans polare Ola och sedan traskade vi gemensamt till Malmö Brygghus/Chokladfabriken som ligger i de centrala delarna av Malmö. 

Skebo Bruksbryggeri är ett bryggeri som jag "bevakar" lite extra, deras nya öl DualHop var en logisk start för mitt ölpimplande. 

Enligt bryggare Bengt är det inte alls omöjligt att ölet kommer att finnas hos bland annat Akkurat lite senare i vår. Ölet var snällt, inte extremt humligt men behagligt drickbart, så som de flesta ölen från Skebo brukar vara. Två humlesorter, Challenger och First Gold.

Jag tänker inte nämna alla 28 nya öl som jag provade på festivalen, men några är förstås värda lite extra uppmärksamhet. En av dem är Slottskällans nya öl, Zeven, vilket är en "Black Saison", troligtvis det första av det slaget i Sverige.

Den gav mersmak, balanserad med en trevlig ton av knäck, kryddor och jäst. Även en ok syrlighet. Det är fint med bryggerier som vågar prova nya grepp.

En inte alltför vågad gissning är att Oppigårds Summer Pale Ale kommer att sälja fint då den börjar säljas på Systembolaget i juni. Jag kommer i alla fall bidra med några köp.

Två för mig helt nya bryggerier var Helsingborgs bryggeri samt Lundabryggeriet. Jag passade på att prova fyra öl från bägge.

I ärlighetens namn blev jag inte alltför begeistrad av något av de åtta ölen, schysstast var nog trots allt Helsingborgs India Pale Ale. Jag gillade tonen av jordgubbar i det ölet. I lakritslagern kände jag inte särskilt mycket lakrits. Som alltid är det intressant med nya bryggerier och jag ser förstås fram emot att i framtiden prova andra öl från de bägge bryggerierna. På en ölfestival som den i lördags finns det möjlighet att växla några ord med de olika personerna som står bakom de olika bryggerierna, något som förstås är både kul och lärorikt. Hos Lundabryggeriet fick jag höra att de brygger ungefär 900 liter i veckan, hur många liter brygger Carlsberg per sekund?

Hos Närke Kulturbryggeri drack jag tre för mig nya öl, Närke Gransus, Hej! Jag heter Hampus samt Jontes Atgeir.

De två förstnämnda var verkligen udda. Gransus smakade precis som färska granskott. Hampus var inte riktigt av samma klass. Någon expert på hampa är jag inte men visst fanns det det i smaken. Jontes Atgeir var god, ganska snäll men smakrik och med en lång efterbeska. En eloge till ett bryggeri som verkligen vågar smaksätta öl med urgamla smaksättare. För övrigt drack jag festivalens bästa öl hos Närke, en gammal favorit Anders Göranssons bästa rököl. Det är verkligen ett rököl av högsta klass! Närke rules, annat kan man inte säga.

Jag visste att de inte hade så mycket av Konjaks! Stormaktsportern så jag valde att inte dricka det ölet så att andra som inte hade druckit det ölet tidigare skulle få chansen, snacka om att vara en gentleman av den gamla smått utrotningshotade stammen. Vad gör man inte för mänsklighetens bästa?

Som sagt det här med ölfestivaler är väldigt sympatiskt. Det är så härligt att bara flumma omkring och prova öl som man normalt har svårt att hitta. Att umgås med sköna lirare och träffa både bryggare, bloggare och vanliga dödliga. Ölkuponger borde införas även på SBWF i Nacka, det är verkligen smidigt att slippa behöva hålla på med kontanter.

Jag är kanonnöjd med besöket på ölfestivalen, visst finns det detaljer att slipa på som fler sköljställen för glasen, bättre möjligheter att dricka vatten samt bättre luft i lokalen. Men å andra sidan är det alltid varmt på ölfestivaler, bra då att det finns en massa öl att dricka. Återstår att se var nästa års festival hålls, för det blir väl en fortsättning?

Imorgon är det dags!

Imorgon är det äntligen dags att flyga till Malmö, en stad som jag inte besökt sedan sommaren 2006. Den största anledningen till besöket är förstås Sveriges Oberoende Småbryggeriers egna ölfestival som arrangeras idag och imorgon.

För den som missat det hålls festivalen i Malmö Brygghus lokaler. Över 60 olika öl kommer att finnas för den törstige, efter att ha studerat utbudet kunde jag konstatera att 32 av ölen är nya för mig, så det finns en del jobb att göra om viljan är den rätta. Två helt nya bryggerier, Helsingborgs bryggeri och Lundabryggeriet. Det är alltid lika roligt att bara flumma runt i största allmänhet och bara njuta av ölen och trevligt sällskap. En toppendag blir det garanterat imorgon!

Förresten, här är de aktuella ölen:

Oceanbryggeriet: Ocean India Pale Ale Ocean Västkust 4,8% Ocean Ebbot Ale Ocean Göteborgsporter

Jämtlands Bryggeri: Hell Bärnsten Jämtlands IPA Steamer

Grebbestads Bryggeri: Grebbestad Lager Grebbestad East kent Golding Ale Grebbestad Lunator Grebbestad Starkpilsner

Ängö Kvartersbryggeri: Alla Tiders - Prima Lager Ljuva Livets - Superb Bitter Diabolisk - Belgisk Dubbel Höga Höjdars - Ångöl

Strömsholms Brygghus: Slussvaktaren Köpingshus Rödh Hård Malakias 2011

Eskilstuna Ölkultur: Skogsängen Saison Stenby Single Hop Anders Dubbel IPA Fristadens Imperial Stout

Ahlafors Bryggerier: Ahlafors Ljusa (lager) Ahlafors Mörka (lager) Ahle Ale Ahle Påsköl

Malmö Brygghus: Beersson X.P.A. Beersson D.I.P.A Engelsk I.P.A Cacaoporter

Helsingborgs Bryggeri: Lager India Pale Ale Lakrits Chilipeppar

Skebo Bruksbryggeri: Herrgårdsporter Spring Surprise Sovereign Golden Ale DualHop

Hantverksbryggeriet: Bödeln Sotarn Kosacken Munken

Lundabryggeriet: Piraten pale ale Björnen Sover brown ale Röde Orm red ale Bästa Lagern

Qvänum Malt & Mat Jonsson råg Ale Havre Ale Ambassadörs Porter

Oppigårds Bryggeri: Golden Ale Smithy Ale Summer Pale Ale

Stockeboda Gårdsbryggeri: Pils Singel Malt Ljus ale I.P.A

Slottskällans Bryggeri: Zero Imperial Stout Kloster Zeven

Nynäshamns Ångbryggeri: Bedarö Bitter Landsort Lager Bötet Barley Wine Smörpundet Porter

Närke Kulturbryggeri: Anders Göranssons Bästa Rököl Tanngnjost & Tanngrisnir Hej! Jag heter Hampus Gransus

Nils Oscar Company: God Lager Hop Yard IPA Ctrl Alt Delete Coffee Stout

Väl mött! (hur säger man det på skånska?)

Pabst Blue Ribbon

Tänkte egentligen helt hoppa över öldrickandet denna vecka men en rackare blev det alldeles nyss, fick en flaska Pabst Blue Ribbon för ett tag sedan och artig vill jag ju vara så det var trots allt läge att dricka en flaska denna vecka, eller flaska och flaska det blev bara en halv.



0.9/5

Livet är alldeles för kort för att ägnas åt usel dryck och mat, smakar det fan är det bara att avstå.

Slottskällans Zero

Häromveckan fick jag ett par Slottskällans Zero av en kollega som bor i Uppsala. Bryggeriet skriver följande om ölet:

"Många bryggerier gör öl som har allt högre IBU och alkoholhalt, men vi tycker att det finns andra sätt att visa kreativitet. Slottskällans Zero är en IPA utan teoretisk beska, med ett IBU på noll. Genom att använda stora mängder humle, men bara efter kokets slut, får vi ut den bästa smaken och aromen ur humlen. Visst blir det lite beska också, för formler som beräknar beskan i öl stämmer inte om man gör en extrem produkt."

Nu har jag aldrig varit intresserad av kemi och är usel på det (förlåt fru Landerholm, min lärare i högstadiet) men nog låter texten rätt spännande. Frågan är om ölet var spännande?



I glaset hamnade ett öl som bjöd på en mörk orangeaktig färg med ett medelstort, vitt skum som var fluffigt. Inga konstigheter där inte.

Doften hade mycket humle, spår av ananas och gräs. Inte mycket malt där inte. Inte så dumt första intryck. Smaken var ren, rejält bitter med en tydlig gräsig beska. Även grapefrukt samt spår av dill, är det Sorachihumlen månne? Rejält torr vätska och med en lång bitter eftersmak.

Helt ok öl men det var något som fattade för högre betyg. Inte helt balanserad enligt mig, men det är som alltid en smaksak.

3.2/5

Nynäshamns Stark Bitter Specialbrygd #10

I torsdag efter jobbet var ett par kollegor och jag och njöt ett par bägare på Man in the Moon. Det var deras näst sista dag av Sverigeyran så jag visste att det skulle finnas en del svenska godsaker i de olika faten. Nytt öl från Nynäshamns Ångbryggeri var ett sådant, Nynäshamns Stark Bitter Specialbrygd #10.



Aromen var trevligt fruktig och humlig, fanns även en del kola. Frukt även i smaken liksom humle och kola. Även lite nötter. En behagligt lättdrucken öl som satt fint där den satt. 3.6/5

Tack vare den betygssättningen hamnade jag på Ratebeers leaderboard då det gäller öl från Nynäshamns Ångbryggeri. Tänk om herr Hansson vinner US Master ikväll? Det vore ju helt makalöst, apropå leaderboard.

En Skebo Sovereign Golden Ale blev det också. I sann Skebo-anda slank den ner lätt. Inte det godaste ölet jag druckit från det lilla bryggeriet men hyggligt. Frukt, bröd och gräs kan man säga. Lätt kropp och en lätt bitterhet. Typisk öl som man bara häller i sig och sedan slickar sig om munnen och är nöjd över tillvaron. 3.1/5

Första beställningen av lokala produkter

Igår hämtade jag ut min första beställning av lokala produkter från Systembolaget. Fick de nio flaskor som jag ville ha, leveransen tog bara fem dagar så inga problem där inte. Återstår dock att se hur det kommer att gå med de lokala produkterna, det är bara att vackert sitta och iaktta händelseförloppet och hålla tummarna för att det kommer att bli bra.



Sex öl från Eskilstuna Ölkultur, tidigare har jag bara druckit just sex öl från dem så det är dags att bättra på statistiken en del.

Ett par från Skebo Bruksbryggeri som jag tidigare druckit men det är ett antal år sedan.

Öl från Kallholmens Maltbryggeri i Skelleftehamn har jag inte druckit så det ska bli spännande att snart göra det.

Påsköl 2012

Egentligen är jag inte alltför intresserad av påsköl men i konsumentupplysningens sanna tecken har jag betat av några av årets kreationer, samtliga var för mig nya. Undrar förresten vad som egentligen utmärker ett påsköl, annat än att de flesta har med ordet "påsk" på ett eller annat sätt på etiketten?



Hornbeer Happy, Hoppy Easter var den första som provades, det är en IPA. Jag tyckte att den var god, fint humlig med en hel del frukt och en skön beska. 3.7/5



Mariestads Påskbrygd var söt med malt, karamell och lite apelsin. Lätt bitterhet och en viss smak av "metall". Tunn och tämligen trist. 2.4/5



Mohawk Oxymoron Black IPA är en hyfsat tillbakadragen Black IPA som kändes bra balanserad. Inte vrålhumlig och inte heller tokrostad. Helt ok öl enligt mig. 3.4/5



Åbro Bryggmästarens Påsköl är en Dunkel som var söt, även nötter, malt och kola. Doften upplevde jag som bättre än smaken då sistnämnda var åt det tunnare hållet. I det hela en fullt duglig Dunkel. 3/5



Raasted Forår är en American Pale Ale som hade en rätt trevlig fruktighet, särskilt aprikos inbillade jag mig att jag kände. Bra bitterhet och en stabil eftersmak. Kanske något endimensionell för högre poäng. 3.3/5



Three Hearts Påskebrygd Extra Brew är en Dunkler Bock. Maltig med en viss fruktighet och karamell. Söt både i doften och smaken. Drickbar men åt det tunnare hållet. 2.5/5

Återstår att se om det blir några fler påsköl i år, får jag bestämma får andra öl göra jobbet i påsk.

Lördag hos Eddan

I lördags var det vanliga gänget samlade hos Eddan. Inte helt oväntat stod sport på tv, mat och öl på programmet. Vi började med en flaska som Eddan köpte i USA i höstas, Goose Island Sofie.



Jag tycker att det var en hygglig öl men den fanns en lätt unkenhet som störde lite. I övrigt jäst, citrus, bröd och lite frukt och nötter. Väldigt torr öl. 3.1/5

Nästa öl var också inköpt i USA, Ommegang Chocolate Indulgence.



Givetvis mycket choklad i både doften och smaken, liksom en viss syrlighet och smak av kaffesump. Inte helt oäven fast aningen tunn för högre betyg. 3.4/5

Vi är inte kända för att stressa runt i tillvaron så nästa öl var ett gemensamt inköp från juni 2011, Uinta Crooked Line Labyrinth Black Ale.



Det var en skönt tjockflytande öl, fatkaraktär både i doft och smak. Rostad med vanilj, lite tobak och hyfsat komplex. Av alkoholen på drygt 13% kände i alla fall jag ingenting. 3.8/5

Ölet efter det var BrewDog Abstrakt AB:08.



Nja, jag blev inte alltför imponerad. Doften var udda och smaken väldigt söt. Inte odrickbar men allmänt konstig. 2.5/5

ReaperAle Sleighor Double IPA var en annan öl som inköptes i Chicago på hösten 2011.



Hmmmm, ölet påminde mer om en Barley Wine och inte en DIPA. Söt men en hel del malt och kola. Kan inte tänka mig att en färsk smakar likadant, dock var det gott. 3.5/5

Gouden Carolus Classic var nästa öl.



Stabil pjäs med typiska belgiska inslag både i doft och smak. Kola, tutti-frutti och russin. Även en gnutta lakrits. 3.5/5



Saint Landelin Biere de Paques blev jag inte sådär värst imponerad av. Tråkig med bröd, karamell och frukt. Även lite metall. Kanske vinner på lagring? 2.5/5

Ægir Lynchburg Natt var jag nära att köpa en flaska av i Stavanger förra sommaren men priset var lite väl högt så det kändes fint då ölet anlände till Systembolaget för en tid sedan.



Bra öl men jag föredrar den vanliga Natt framför denna variant. Söt i både doft och smak, spår av bourbon liksom de sedvanliga inslagen av rostad malt och kaffe. Även lite choklad och vanilj. 3.8/5

Sista nya ölet för kvällen var St. Louis Gueuze Fond Tradition.



En helt ok gueuze även om det saknade komplexitet och smak jämfört med de allra godaste. Gröna äpplen, trä, funk och citrus. Inte extremt syrlig. Något för personer vars smaklökar fortfarande är friska och krya? 3.3/5.

Som vanligt var det en trevlig kväll med trevlig mat och tilltugg. Ölmässigt en bra bredd med nio nya öl samt ett par gamla bekantingar. Självklart även en Cantillon, denna gång en Cantillon Bruocsella 1900 Grand Cru.



Eddans efterrätt var helt i min smak:

Det går på rutin

Första vardagen i april idag, det innebär nyhetssläpp på Systembolaget. Denna gången klev jag in på Regeringsgatan strax efter 15:00. Hade inga särskilda öl i kikarsiktet utan tänkte plocka med mig några lite på rutin sådär. Var ensam vid nyhetshyllan så ingen hets där inte.



Det var ett antal öl som släpptes idag som kommer att finnas i ett år, så med dem var det ingen panik. Ett köp bland dessa öl blev det dock, S:t Eriks American Pale Ale (APA) i övrigt följde dessa med:



BrewDog/Lost Abbey Lost Dog: ett samarbetsöl mellan två tämligen intressanta bryggerier, kan säkert vara något att reta smaklökarna med.

Flying Dog Kujo: inte så ofta det släpps öl från Flying Dog som jag inte druckit tidigare, dessutom en "kaffestout". Verkar spännande.

Jan de Lichte: en belgisk witbier som säkert kommer att göra sitt jobb då våren är här på riktigt.

La Rulles La Grande 10: öl från La Rulles brukar vara stabila, denna lär säkert inte göra bort sig helt.

Thornbridge Raven Black IPA: har aldrig druckit något från Thornbridge, ändring på det nu.

Ørbæk Barley Wine: mitt första öl från Ørbæk Bryggeri, vad kan vara mer passande än att börja med en Barley Wine anno 2008?

Smörpundet Porter: en sympatisk "vardagsporter" som tål att drickas igen.