Tisdagkväll på Monks.

De tre farbröderna Eddan, Eirik, Silenzi och jag samlades på Monks Café på Wallingatan igår. Just nu har de temaveckor med fokus på Holland, inte för att det på något sätt märktes i salongen. Det var inte så att de anställda sprang omkring klädda i orange sjungandes "Hup Holland Hup!".

Jag var lite ivrig så jag anlände en trekvart innan de andra, hann alltså dricka en öl i väntan på bättre tider.

Började med att beställa en Monks Café Hel & Verdoemenis Stockholm, en öl som bryggdes i Stockholm genom ett samarbete mellan Monks bryggare Charles Cassino och Menno Olivier från de Molen Brouwerij.



Det tog en stund att få ölet, skumbildningen var verkligen rejäl. En skillnad mellan H&V Stockholm och den vanliga är alkoholhalten, 8,7 respektive 11,9.

Rent visuellt var det en vacker syn, svart med ett underbart stort smutsbrunt krämigt skum. Doften innehöll mycket choklad, kaffe och en del lakrits. Kroppen var tung och smaken var mycket trevlig. Kaffe, choklad, en viss sälta och russin. Avslutningen var åt det söta hållet med en fin bitterhet. Alkoholen värmde på ett fint sätt, en väldigt bra öl att börja dagen med.

4,1/5

Pratade en del med bartendern i väntan på grabbarna. Ett par smakprov inmundigades.



De Molen Bloed, Zweet & Tranen (Bruichladdich) var en liten besvikelse. Rököl tycker jag om men den kändes aningen intetsägande. Färgen var mörkbrun och skummet litet. Doften var lätt rökig. Smaken kändes lite platt, lakrits, aska och en lätt syrlighet. Den klassiska rökta skinkan och baconet som jag förknippar med rököl fanns inte här.

3/5



Provade också en skvätt Monks Café Lucia Negra Stout. En småtrevlig stout som bara låg på 4,5% alkohol. Trots det riktigt smakrik, givetvis var kroppen inte tung men där fanns småtrevliga kaffe-och chokladsmaker. I doften tyckte jag mig känna spår av ett gammalt tuggummi som jag inte tuggat på åratal, kan bara inte riktigt komma ihåg vad den hette.

3,4/5

Efter ovanstående inledning kom grabbarna och det var dags att sätta sig till bords. Alla valde vi chiliburgaren, till den ville jag ha en öl som inte var alltför avancerad. Valet föll till slut på en Riegele Kellerbier.



Det var en öl utan några större krusiduller. Noterbart var att skummet var enormt, vätskan grumlig och guldaktig. Mycket malt, karamell, knappt någon bitterhet att tala om. Helt klart en öl som gjorde sitt jobb till maten utan att skrika efter uppmärksamhet.

3,4/5

Efter intaget av föda var det dags att ta en rejäl titt i öllistan. Räknade jag rätt hade de 49 olika flasköl från de Molen plus några på fat. Inte varje dag man ser så många öl från det bryggeriet på en och samma krog. Pluspoäng till Monks.



Första ölet efter maten blev en lambic, nämligen De Molen Fris & Fruitig Morellen Lambiek Bordeaux Barrel. Ett jäkla långt namn på en öl kan tyckas.



Den hade en jättefin röd doft. Doften var trevlig om inte alltför intensiv. Körsbär och en del jordighet och stalldoft. Smaken var uppfriskande och torr men väldigt snäll. Hade gärna upplevt mer "ångest" och dunder och brak i munnen. Syrligheten höll sig verkligen på mattan. Trots det klart drickbar, avslutningen innehöll en hel del smak av träd och frukt.

3,4/5

De Molen Rasputin stod näst på tur, en imperial stout på 10,7%.



Det första jag reagerade på var att vätskan såg väldigt ljus ut för att vara en imperial stout. Sedan kan man också undra varför de har valt att ha en massa vax runt korken? Nu fick vi inte i någon vax i glasen men ändå. Även här var doften trevlig utan att direkt vara stor och mäktig. Inslag av frukt, choklad och kaffe. Ja det gamla vanliga kan man säga. I smaken kändes inte alkoholen alls, kroppen var inte direkt tung. Fruktiga inslag liksom choklad men inte så mycket kaffe. En väldigt snäll imperial stout, besviken är kanske inte rätt ord men helt klart hade jag hoppats på lite mera. Trots det ett stabil betyg.

3,8/5

Som avslutning tänkte vi ta och dela på tre flaskor De Molen Amarillo men de hade bara två flaskor kvar. Som plåster på såren bjöds vi istället på en flaska De Molen Storm&Averij. (återigen pluspoäng för det)



Nu ska vi se, var var vi?

Storm&Averij såg fin ut i glaset, orangefärgad med ett vitt skum som lade sig rätt snabbt. Doften var väldigt tvålig med fruktiga inslag. Alldeles för tvålig för min smak. Smaken var inte alltför upphetsande, hoppades helt klart på mera även här. Citrus, gräs och en del jäst. Bitterheten var inte alltför rejäl, eftersmaken ganska kort. Nja, ok men inte mer. Noterbart var att flaskan började närma sig BF, förmodligen är ölet ett helt annat som färsk.

3,1/5

De Molen Amarillo var bättre. Färgen var grumlig bärnsten med ett ganska stort, fluffigt vitt skum som lade sig ganska snabbt.

En hel del citrus, apelsin och gräs i doften liksom tvål. Dock inte lika extremt tvålig som Storm&Averij. Ganska så bitter men ändå fint balanserad. Söt med en massa fruktighet i smaken. Trevlig kropp, ja en på det hela god öl utan att vara briljant.

3,6/5

Helt klart det bästa besöket på Monks hittills. Restaurangdelen var i princip helt fullsatt. Personalen var engagerad och kunnig, också trevligt att bli bjuden på en öl. Sådant gör att man gärna återkommer vilket jag förstås sade till han som bjöd på flaskan.

Öl från de Molen, ja vad ska man säga om dem? Goda och klart drickbara men inte briljanta enligt mig. Inte för att jag druckit alltför många av dem.

Förresten, är det någon som druckit Dog Fish Head Fort? Den får inte världens högsta betyg på sidan men ändå. Tyvärr var priset alldeles för högt, 600 för en butelj.