Samuel Adams White Ale

Visst är det härligt med denna sköna värme som råder just nu? Vad mig anbelangar skulle de gärna få vara kring 30 grader i tre månader. Känns som att folk blir mer avslappnade och saker och ting går lite långsammare, sådant gillar jag.



På vägen hem från jobbet slank jag nu ikväll in på Bishops Arms på Vasagatan. Helsinge Pilsener var slut så istället drack jag en Samuel Adams White Ale. Det är en av Samuel Adams säsongsöl.

Tyvärr en tråkig öl, doftade inte mycket och smakade inte mycket. En lätt kryddighet fanns i smaken liksom aningen citrustoner. I doften kände jag inte mycket förutom lite citrus och kanske även en aning jäst.

Väldigt lättdrucken och tunn öl, inte mycket till eftersmak, ingen karaktär. Vet inte riktigt vad syftet är med denna öl, jag tänker iallafall inte springa benen av mig för att dricka den igen.

2,5/5

Två gånger Sierra Nevada.

Ett par Sierra Nevada har jag druckit idag, först en Anniversary Ale 2008 samt därefter en Celebration Ale 2008.

Anniversary Ale fanns att köpa i november på vårt kära bolag, bäst före var svår att se på flaskan jag drack, tror dock att de handlar om juli 2009. Alltså var det på tiden att dricka den lilla rackaren.

En färsk är smått ljuvlig med den sköna grapetonen samt bitterheten. Den jag drack idag var lite tråkig, beskan var inte riktigt som den skulle, inte heller doften. Svagare och mer intetsägande jämfört med en färskare flaska. Tycker att smaken var brödigare, skummet var stort och sänkte sig långsamt. Skumresterna på glaset var vackra att beskåda. Nä, helt klart skall Anniversary Ale drickas färsk, just därför väljer jag att spara min sista flaska tills nästa omgång kommer till bolaget i höst. Logiskt, eller hur?

Egentligen är det ingen mening att sätta betyg, men jag gör det ändå.

3,25/5



Celebration Ale 2008 var betydligt trevligare på alla sätt. Oktober är bäst före, alltså finns det lite liv kvar i ölet. Recenserade den i februari, betyget idag blir det samma som då, nämligen en fyra. Upplever att ölet inte ändrats alltför mycket, kanske att lite av beskan försvunnit. Men det är svårt det där att minnas smaker.

I övrigt har hjärnan gått på högvarv i den härliga sommarhettan idag. Ska nämligen till Wien 7/7, alltså börjar det bli dags att studera vad man skall göra där. Wien tycks vara en underbar stad, mycket att se och göra och många intressanta restauranger och bryggeripubar. Har ni några tips tar jag gärna emot dem. Vad bör man inte missa? Två nätter blir det i Wien, sedan fortsätter resan till Transsylvanien. Där lär man väl dricka blod och inget annat.

Tvål som doftar öl.

Vad de hittar på, tvål som doftar öl, kan det vara något?

Ta en titt på The Beer Soap Company:s hemsida.

Jag skulle helt klart vilja dofta som en stout fast allra helst som en sur spontanjäst historia men tyvärr tycks inte den doften finnas. Kanske är läge att maila företaget?

Paulaner Hefeweissbier

Var på en dagstur till Karlskrona igår. Måste säga att jag gillar de flesta mindre svenska städer, Karlskrona är en stad jag skulle kunna tänka mig att bo i. Staden ligger verkligen vackert precis vid havet.

Som en gammal båtnörd var jag givetvis tvungen att besöka Marinmuseum. Verkligen ett intressant museum, mycket att se på. Såg bl a en äldre flaska Carnegie Porter, tyvärr tom.



Skönt med sol och värme igen, det behöver vi. Givetvis blev jag lite törstig igår. En stabil pub verkar det finnas i Karlskrona, nämligen The Fox&Anchor, men tyvärr öppnar de först 17 så något besök blev det ej igår. Istället satte jag mig på närbelägna O'Learys. Deras utbud av öl brukar vara trist men en Paulaner Hefeweissbier blev det i alla fall.



Som synes var färgen orange och mycket grumlig. Stort inte alltför kompakt skum. Doften var inte alltför intensiv men den innehöll de klassiska skumbanansdofterna som jag förknippar med tysk veteöl. Även lite andra kryddor fanns där liksom aningen jäst.

Smaken var ganska fruktig med mycket smak av skumbanan. Även lite jäst, peppar och en viss syrlighet. Ingen beska, ganska tunn kropp och egentligen lite vattnig känsla men ändå trevlig att dricka. Veteöl är gott då man är lite småsvettig och allmänt tärd.

Betyg: 3,75/5

Rogue Chocolate Stout

Igår inmundigade jag en småtrevlig öl, nämligen en Rogue Chocolate Stout. Flaskan var stor, 650 ml så det tog sin lilla tid att få ner all vätska i magen. Apropå flaskan, etiketten var inte vacker tycker jag. Fast å andra sidan visste jag direkt att det var en Rogue, det går liksom inte att missa.



Föga förvånande var det rostad malt och en del kaffe i doften, även lite vanilj samt ljus chocklad. Förtjusande, verkligen! När vätskan blev varmare upplevde jag att doften av ljus chocklad blev lite tydligare.

Nästan alltid då man häller upp en stout blir man själaglad, så var fallet även igår. Ser verkligen ut som ett litet konstverk med den mörka vätskan och det härliga ljusbruna skummet.

Smaken var mer "brutal" än doften, rostade toner med en del sälta. Lakrits, kaffe och mörkare chocklad. Ganska sött med ett rätt balanserat intryck. Vätskan kändes ganska torr och kroppen får väl sägas vara medium. Avslutningen var tämligen bitter. På det hela en bra kaffestout, fast lite "tyngd" saknade jag allt. En hel flaska ensam var nästan för mycket, men å andra sidan stressade jag inte då jag drack ölen.

Nu dagen efter då jag för näsan mot flaskans öppning känner jag fortfarande fina toner av vanilj, ljus choklad samt lite rostade toner.

Betyg: 3,75/5

Alkoholfritt idag

Idag på självaste midsommar blir det noll droppar alkohol för mig pga av jobb i eftermiddag och kväll. Istället drack jag en ganska intressant öl igår, nämligen en Jolly Pumpkin/Nøgne-Ø/Stone/Special Holiday Ale, en öl som i måndags anlände till Systembolaget som en tillfälligt mitt-i-månaden-nyhet.

Jag tycker att det är lite småkul med de gränsöverskridande samarbeten som tycks bli allt vanligare, i detta fallet är det inga lallar-bryggerier som helst utan tre riktigt bra.

Lite udda att lansera en julöl, eller åtminstone vinteröl i mitten av juni men Systembolaget är som de är. Jolly Pumpkin/Nøgne-Ø/Stone/Special Holiday Ale är en kul på det sättet att ingredienserna är hämtade från de tre bryggeriernas lokala trakter, fast ändå inte riktigt. Enen är från Italien och inte Norge, men i alla fall från samma kontinent. Vill ni läsa mer om samarbetet ta då en titt här.

Nå, dags att skriva några ord om själva brygden. Färgen är mörkt brunaktig med ett litet skum, alkoholhalten ligger på 9%. En massa dofter attackerade näsan då jag sniffade på vätskan, bla mint, vingummi, en, apelsin, nötter och ingefära. Verkligen häftigt!

Smaken är mycket kryddig, vätskan kändes lite oljig. Lite portvinskänsla fick jag då jag drack ölen. Kroppen medium och halten kolsyra över medium. Munkänslan var verkligen mycket skön på denna öl. Alkoholen värmde behagligt och eftersmaken var lång. Lite lätt galen öl men samtidigt kul. Gillar man öl med mycket kryddor och annat smått och gott bör man prova denna. Nästan så att jag tyckte att det blev lite för mycket av det hela men bara bara nästan.

Ska se till att handla ett par flaskor till inför vintern. Tror nog att denna öl blir perfekt att dricka då det är slask och mörkt ute.

Betyg: 4/5

Några smakprov på Bishops Arms.

Mitt ölpimplande upplever en liten lågkonjuktur just nu, det blir helt enkelt inte så mycket drickande. Idag var jag dock på Bishops Arms på Folkungagatan, Stockholm. De kör en liten ölfestival där man kan få köpa smakprov av några rätt sympatiska öl. Föga förvånande var Three Floyds Beehemoth slut men det blev några andra rackare istället. Smakproven var på 8 cl, jag kan lugnt säga att jag lätt hade kunnat dricka mer av de tre öl jag smakade.



Southern Tier Gemini hade en trevlig, ganska mörk orange färg. Doften var inte alls pjåkig, mycket aprikos och annan frukt. Visst är den där klassiska humledoften som de flesta humlerika öl bjuder på alldeles underbar att sniffa på?

Smaken innehöll mycket humle och frukt, kroppen typ medel. Humlesmällen kom inte direkt utan efter ett tag, eftersmaken bjöd på en hel del citrus. På det hela en sympatisk öl, men inte den bästa Dubbel-ipan jag druckit.

Betyg: 4/5



Därefter blev det en Nøgne Ø Dark Horizon Second Edition, perfekt sommaröl eller hur? 16% alkohol och en underbar svart vätska. Mycket kaffe och lite vinösa vibbar. Skummet var minimalt. Just doften var verkligen härligt, tunga Imperial stouter skulle jag mycket länge kunna sitta och sniffa på.

Smaken innehöll väldigt mycket kaffe, en del choklad samt mörka bär. Även en viss sälta samt lite lakrits. Fyllig och fin, vätskan upplevde jag som ganska torr. Den höga alkoholhalten märktes av men det blev aldrig besvärande. Eftersmaken satt kvar länge. Inte tokig, inte alls!

Betyg: 4,25/5



Sista smakprovet blev en Old Viscosity från Port Brewing. Old Viscosity är en American Strong Ale med en härlig svart färg. Vätskan påminde en hel del om olja, vackert så. Skön humlerik doft med inslag av karamell, choklad, vanilj och rostade toner, ganska söt.

Smaken är en smärre explosion av mycket gottgott, särskilt den trevliga sötman lade sig på tungan. Tyckte mig även känna lite kokos någonstans i smaken. Skön bitterhet och en behagligt värmande alkohol. (10%) Helt klart dagens vinnare, gillade den skarpt! Port Brewing håller diskret på att segla upp som en kandidat till mitt absoluta favoritbryggeri, de gör verkligen många goda öl.

Betyg: 4,5/5

All heder till Bishops Arms som ger folk möjlighet att köpa smakprov. 20-30 kronor för 8 cl. Puben på Folkungagatan är den trevligaste av kedjans pubar i Stockholm.

Lindemans apple

Efter en dag full av städning, tvättning och annat elände var det dags för en belöning, närmare bestämt en Lindemans Apple. Kartongen med de 24 flaskorna hämtades på Systembolaget i Viksjö igår. Eddan, Silenzi och jag delar på kalaset. 434,40 för 24 flaskor, dvs 18,10 per styck. Flaskorna är på 25 cl och alkoholhalten på 4%.

I december då jag senast drack en Lindemans Apple gav jag ett mycket högt betyg, nämligen 4,5. Återstår att se vad det blir för omdöme denna gång.

Grumlig gyllengul färg, skummet är vitt. Doften domineras totalt av äpplen, en söt doft med en viss syrlighet. I bakgrunden finns även lite kanel. Just kaneldoften hittade jag inte i vintras, kan bero på att jag då redan hade druckit några rätt tunga pjäser.

Givetvis smakar ölet väldigt mycket äpple, men även svagt av kanel. Sött är det men även väldigt uppfriskande med en svag syrlighet. Ingen beska. Kanske inte sådär vidare spännande men väldigt lättdrucket och smaskigt. Skulle lätt kunna dricka ett antal en varm sommardag. Varför inte till en liten nätt efterrätt? Eller som aperitif? (hur ofta man nu dricker sådana?)

Har förstått att det är många som är lite skeptiska till Lindemans med tanke på sötningsmedlet. Onekligen vore det trevligare utan sötningsmedel, men men nu är det som det är.

Hursomhelst, jag tycker om den. 4,5 var lite överdrivet högt betyg, 3,75 är mer passande så det får det bli.

Mikkeller Simcoe Single Hop IPA

Efter några dagar i torrdocka var det ikväll återigen dags att förhoppningsvis njuta av en öl. Kvällens objekt var en Mikkeller Simcoe Single Hop IPA. En öl som jag på förhand var mycket nyfiken på.



Då jag hällde ölet i glaset bildades ett mycket stort, nästan kritvitt skum. Färgen var orange och ganska grumlig.

Doften bjöd främst på ananas, aprikos, alkohol samt en viss örtighet. Verkligen en inbjudande och trevlig doft, skarp men ändå mjuk.

Smaken, ja även den innehöll ananas och aprikos men även en hel del grape samt lite sötma. Beskan var mycket stor, eftersmaken satt kvar länge. Helt klart en trevlig öl, frågan är bara om den går att ha som en kamrat till en schysst måltid? Lite väl besk för att passa till mat, eller finns det något kul som den skulle kunna fungera till? Kokt brax kanske?



Fortfarande en halvtimme efter att ölet tog slut känns det på tungan, härligt!

Betyg: 4,25/5

Hop-15 och lite annat skoj på Sorbon.

Tillbringade gårdagskvällen tillsammans med de bägge slitvargarna Eddan och Silenzi på restaurang Sorbon vid Brommaplan. Det var första gången vi besökte etablissemanget. Som bekant kör de amerikadagar i juni, det lockade förstås plus att jag läst många positiva kommentarer om restaurangen.



Vid 18-tiden var vi framme, som första öl beställde jag in en Flying Dog Woody Creek White, en veteöl i belgisk stil. Veteöl och jag är polare, så den tyckte jag om. Färgen var grumlig och ljusgul, ganska stort vitt skum. Doftade främst apelsin, koriander samt lite belgisk jäst. I bakgrunden även lite toner av diskmedel. Smaken, ja den var uppfriskande och med inslag av kryddor samt smak av apelsin och citrus. Lätt kropp, ingen beska. Helt klart en småtrevlig öl, även om det inte var sommartemperaturer igår så kunde man låtsas. Veteöl är fint på sommaren. Betyg: 3,5/5.



Kvällens i försnacket mest hausade öl beställdes in efter den lite lättsamma inledningen med veteöl, nu pratar vi om tung DIPA från Port Brewing, en Hop-15. Bärnstensfärg med ett smutsigt skum, alkoholhalt på 10%. Doften, ja den var alldeles fantastisk! Ja verkligen helt underbar, bland det trevligaste jag någonsin doftat på vad gäller öl. Ananas och citrus, ja en massa tropisk frukt! Skulle någon ta fram en parfym med en liknande doft, ja då skulle jag inte ha någonting emot att gå omkring varje dag och dofta tropisk humlebomb. Frågan är bara vad damerna skulle säga?

Smaken var inte riktigt lika otrolig som doften dock väldigt god och trevlig. Mycket grape, citrus, tallbarr, malt, ananas och sötma, ja en härlig blandning. Det mest påtagliga var den intensiva bitterheten, Hop-15 är verkligen mycket besk. Eftersmaken var lång och skönt bitter, kroppen ganska fyllig. Balanserad och extrem på samma gång, mycket hög klass!

Som namnet avslöjar har bryggeriet använt 15 humlesorter i ölet, exakt vilka är dock en hemlighet. Helt klart en mycket sympatisk öl, gillar man humlebomber så bara måste den provas. Flaskans etikett var inte direkt vacker men med en kul idé, ett flygplan som bombar humlekottar. 4,5/5



De stackars utmattade smaklökarna skrek efter något lite mer enkelt efter den intensiva upplevelsen med Hop-15. Varför inte en porter till den goda efterrätten? (Fudge med en topp av pecannötter samt cola). St. Bridgets Porter från Great Divide blev det, en porter jag inte druckit tidigare. Ölet har fått sitt namn efter ett legendariskt irländsk helgon som lyckades med konststycket att omvandla sitt badvatten till öl. Man kan lugnt konstatera att vissa har talang, andra har det inte.

En svartfärgad vätska rann ur flaskan, skummet var till en början mycket stort. Angenäm doft av rostad malt med inslag av kaffe och rök. Smaken, ja den var lite småmysig, en del kaffe och choklad men även lite rök. Kanske en aningen tunn men helt ok dricka ändå. Kan man kalla en porter för "bordsporter"? Isåfall skulle kanske St. Bridgets Porter vara en god kandidat, inte för avancerad och inte för mesig. Ja vi säger väl så. 3,5/5



Som en liten nätt avslutning på kvällen blev det en Eugene 100 Meter India Red. Eugene City Brewery var ett nytt bryggeri för mig, de tycks samarbeta med Rogue. Exakt hur det ser ut vet jag inte, googla kan man alltid göra men det får bli en annan gång.

Fin kopparfärgad vätska, med ett tjockt skum. Fina citrusdofter som fick sällskap av malt. Även en viss blommighet samt brödighet.

Mycket humle i smaken, en viss gräsighet. En del sötma. Stor bitterhet som blev ännu större då vätskan blev lite varmare. Medelfyllig kropp och en lång torr eftersmak. På något sätt låg ölet fint i munnen, vätskan kittlade sådär lagom. 3,75/5

Helt klart var besöket på Sorbon en succé, stället är verkligen bra. Trevlig personal, bra priser jämfört med innerstaden. Stort utbud av öl, god mat. Vi kommer på återbesök, det är en sak som är säker. Även skoj att se vilka öl de andra gästerna beställde, det var den ena läckerheten efter den andra, sällan man ser något liknande på andra krogar. Tyvärr förstördes det hela lite senare på aftonen då några glada studenter kom in och beställde Bud, men de har förstås tid på sig att förkovra sig i ölets fantastiska värld.



Avslutningsvis ett skönt citat som stod att läsa inne på restaurangen:

"Visste du att öl innehåller kvinnliga könshormoner? Efter ett par kan du varken köra bil eller hålla käften."

Hoegaarden Rosée

Skönt med dessa ljumma sommarkvällar, vad kan vara mer passande än att då dricka något kallt och läskande? Gäller verkligen att passa på, imorgon kommer hösten. Enligt prognosen skall resten av veckan bjuda på svalt väder och mycket regn, visst behövs även regn men hela veckan låter lite överdrivet. Hoppas att de har fel.

Väder kan man prata om länge, men det är inte denna bloggs huvudämne, nä kvällens huvudämne är Hoegaarden Rosée, en öl som lanserades idag. Tvekade om jag skulle köpa en burk eller inte men till slut så gjorde jag det, nyfiken som jag är.

Burken ja, den ser ut som energidryck, inte för att jag brukar dricka sådana. Vanliga Hoegaarden Witbier är ju lite småtrevlig så då är frågan hur Rosée smakar?

När jag hällde upp ölen bildades ett inte alltför stort vitt skum. Vätskan är grumlig, påminner mycket om veteöl men med den stora skillnaden att färgen är åt det rosa/ljusröda.

Vid upphällningsfasen känner jag dofter av öl, men när jag sedan sniffar på ölen doftar det väldigt mycket hallon, kanske även aningen vete och lite jäst. Väldigt mycket hallon!

Smaken, ja den är mycket söt och fruktig med mycket hallon såklart. Smaken känns på något sätt lite konstgjord, sliskig. Finns en viss syrlighet, ingen beska.

Hoegaarden Rosée är alltså veteöl smaksatt med 10% hallonjuice. För mig är juice juice och veteöl veteöl. Vet inte riktigt till vem eller vilka denna produkt är tänkt till, jag faller iallafall inte för den. För söt och sliskig, ge mig en riktig framboise istället. Lite syrlighet skulle suttit fint som en balans till det söta, visst är det så.

Odrickbar är den inte, men påminner helt klart mer om alkoläsk än öl. Alkoläsk känns som en rätt meningslös produkt, så ja, jag vet inte. Svårt att sätta betyg. 1,75/5 får det bli.

Borde nästan ta och prova ölet tillsammans med en isbit eller två, vore lite spännande att göra det.

Några nyförvärv.

Tiden den bara rusar iväg, första juni idag. Alla vi som har koll på kalendern vet att det då vankas nykomlingar på Systembolaget. Givetvis var jag där och rotade lite, dessa hittade hem till:



NO Saison är stabil, ett par sådana blev det. Min lokala butik tog bara in sex flaskor, får se om det dyker upp några fler. Visserligen kan man beställa fler men det orkar jag icke.

Sierra Nevada ESB är inte så dum, kul att den kom tillbaka även i år.

Mikkeller Simcoe har jag inte druckit tidigare, ska bli skoj att smaka den. Köpte fem sådana, litar på att den är god.

Till slut blev den även en burk Hoegaarden Rosée, var bara tvungen.

Kanske tar och kompletterar med La Meule, känns som att den kan vara lite småkul att ha provat.