Slag under bältet, Wells Banana Bread Beer?

Insåg att det fanns många öl kvar att prova från aprilsläppet på Systembolaget. Inte för att jag är direkt sugen på att testa dem alla, men några köptes i Jakobsberg igår. Onekligen hade jag hellre köpt öl på Ølbutikken, som bekant släppte de en hel del godsaker från Three Floyds.

Lite lätt skeptisk bestämde jag mig för att prova Wells Banana Bread Beer igår. Skulle det vara ett slag under bältet, eller skulle jag rentav go bananas då jag drack ölet? Innehållsförteckningen avslöjade dels majs och bananextrakt, kan det bli bättre?



Nå, nu ska vi inte ta ut något i förskott, faktum är att ölet doftade sött men inte så mycket banan som man kunde tro. Den mest dominerande doften var knäck, även en viss kryddighet fanns där någonstans. En tämligen svag doft, men inte så farlig trots allt.

Smaken då? Visst smakar det banan men inte sådär vidare kraftigt. Banansmaken är inte som hos tysk veteöl, dvs skumbanan utan det är mer likt riktig banan fast med vissa kemiska influenser. Kom att tänka på bananglass, smakar det egentligen banan eller bara kemikalier? Ölet är sött, lite knäckigt och brödigt. Ärligt talat är ölet inte sådär vidare gott, ingen total katastrof ala Titanics förlisning men ändå en katastrof på sitt egna sätt. Klarade faktiskt inte att dricka upp hela flaskan, inte så ofta det händer. Nä, bättre ölstunder kan man lugnt ha. Öl+banan, tillått mig fortsätta vara lite skeptisk.

1,75/5

Helgen del 2, julafton kom tidigt i år.

Då är det dags att skriva några rader om vår enkla lättölsprovning i lördags. Platsen för spektaklet var vinkällaren på Le Village Verkligen en perfekt lokal för en provning. Jädrans, tänk att ha en privat sådan källare, hur ballt vore inte det? 15 personer var vi, de flesta av oss har en egen ölblogg.

De provade ölen var verkligen för det mesta enastående, många av ölen är inte lätta att få tag på. För en ölnörd kom julafton tidigt igår, annat kan man inte säga. Öllistan innehöll onekligen en del fantastiska överraskningar, mer om dem senare. Skulle nästan behöva anlita en tolk för att kunna tyda mina anteckningar från i lördags.



Fantome Saison var en perfekt inledning på provningen. Torr och fin, men fina fruktiga inslag. (framförallt apelsin) En perfekt törstsläckare, lysande sommaröl om det nu finns något som kan kallas för det. 3,5/5



Efter Fantomen drack vi Sidenapan. En öl brygd av Dempa och några av hans polare. Trevlig frisk doft, inte så tokig smak av främst citrus och grape. Det där med att brygga egen öl tycks verkligen vara en hit! 3,25/5



Tredje ölet vi provade var inget mindre än smått legendariska Westvletern 12. Rätt hyggligt öl får man allt säga. Komplex, mustig ja en trevlig smakexplosion. Skönt fyllig tycker jag. 4,25/5

Kvällens största besvikelse, iallafall enligt mig kom därefter i form av en Amager IPA. Doften var det inget fel på, men smaken nja en besvikelse. En tunn humlebomb, kan man skriva så? 2,75

Därefter fick vi smaka AleSmith Wee Heavy. Inte alls tokigt, väldigt smakrik. Ja, det var väl typ alla kvällens öl. Ek och bourbon kom jag främst att tänka på. 3,75/5

Dreadnaught var med på provningen som en liten överraskning. Vad säger man om det? Kan man bli annat än mycket glatt överraskad? Verkligen en skön Imperial IPA från Three Floyds Brewing Co. Väldigt fruktig och läskande, ja är det inte härligt säg? Gillade verkligen kroppen på ölet, vill ha mer! 4,25/5



Efter Drednaught var det dags för lite paus tror jag. Rätt skönt med ett litet break då smaklökarna redan vid det här laget började känna sig rätt muntra. Men ganska mycket till skulle de allt tåla.

Vad sägs om en liten stout som nästa öl? Japp, det var precis vad vi drack, Serpents Stout. Trevligt värre! Älskar verkligen den ljuvliga doften och den trevliga munkänslan. Mycket kaffe och choklad, precis som det skall vara. 4,25/5

Black Albert följde efter Serpents. Härlig kropp på den rackaren, god men inte lika god som Serpents tyckte jag. 4/5



Därefter var det dags för ett av de ölen jag verkligen såg fram emot att få smaka, nämligen Cantillon Blåbär. Bara namnet gör ju att man får lite lätt daller. I ärlighetens namn trodde jag att det skulle både dofta och smaka mer blåbär än vad det gjorde. Därmed inte sagt att ölet inte var gott, för det var det. Lagom surt och sött, fast flera liter efter liter skulle nog inte min kista klara av. 3,75/5

Bush de Nuits provades sedan. En inte helt oangenäm bekantskap med karaktär av jäst, källare och bär. Hallon och jordgubbe? Söt! Ja, det är inte helt lätt att beskriva smak. 3,5/5

Kvällens sötaste öl drack vi sedan, Samaels Oak Aged. Verkligen mycket söt, lite för söt. Sirap, vanilj och lite ek. En skvätt eller två efter en god måltid kanske skulle vara ett lämpligt tillfälle att dricka det ölet på? 2,75/5

The Beast Grand Cru följde sedan. Ja ni hör vilka öl, sanslöst! Söt även den, honung. Vid de här laget hade jag ett antal glas framför mig med lite skvättar kvar, snacka om häxblandning! 3/5



Äh, vi kör vidare. Mikkels Monster kan det vara något att skriva hem om? Jodå, inte så dumt. Fin doft, mandel och päron. Lång trevlig eftersmak. 3,5/5

Mephistopheles stout ville vara med och leka, ja jäklar! 16% nånting. Helt klart bäst i The Demons of Ale-serien. Väldigt stark men alkoholen var inte besvärande. Mycket bär och choklad, komplext. 3,75/5

Ännu är det inte riktigt slut, Amager XX hade vi kvar att prova. Doften tyckte jag om, rejält besk baddare. Smaken lite över medel men inte så mycket mer. 3,25/5



Pust, ja vad ska man säga? Som en liten avrundning hade Anders tagit med en flaska Three Floyds Dark Lord 2007. Kvällens bästa öl enligt mig! Helt suverän! Tung kropp, en massa smaker, ja det var som en underbar likör. Låter kanske lite löjligt, men det är tamejtusan mäktigt att ha fått smaka en skvätt Dark Lord, snacka om svårtillgängligt öl. Vätskan på detta öl är verkligen smått unikt, härligt tjock. 4,75/5

Efter den officiella provningen fick vi smaka några överraskningar. Anders bjöd på SA Triple Bock, AleSmith Decadence 2005 samt en sedan länge utgången Wiibroe Porter Imperial Stout. (utgången 1991). Trevligt värre, Triple Bocken får väl lite blygsamt sägas vara ett perfekt smuttaröl. Några större mängder skulle jag nog inte klara av. Decadencen var inte fel den heller, verkligen en suverän känsla på det ölet. Den gamle Wiibroe kändes väl lite träig, fast fortfarande ganska trevlig med sina rostade toner.

Victor bjöd på en skvätt Dogfish Head Raison D Extra. Söt och stark! Alkoholen (18%) tyckte jag kändes. Ja, det är det där med smaklökarna. Trötta var de vid det här laget.

Även Niklas bjöd på en godsak, Pannepot Reserva. Åh, herregud. Man satt ju där som en fågelunge som väntade på att mamma-fågel skulle komma inflygandes med något läckert, varför inte en fuktig mask eller något sådant? Nä, grabbarnas öl är nog lite godare än maskar och insekter. Söt och lite syrlig, fint fruktig. Ja gott det var det!



Som om inte detta var nog bjöd Double Bastard på 9-årig Gulden Draak. Passade verkligen perfekt till osten!

Från Double Bastards blogg lånar jag sammanställningen över poängen vi gav till kvällens öl:

RESULTAT (ALLA DELTAGARES BETYG)

* Three Floyds Dark Lord 2007 - 9,1
* Westvleteren 12 - 8,6
* Lost Abbey Serpents Stout - 8,6
* Cantillon Blåbär - 8,3
* AleSmith Wee Heavy - 8,2
* Three Floyds Dreadnaught - 8,1
* Fantome Saison - 7,9
* Struise Black Albert - 7,9
* Bush De Nuits - 7,2
* Mikkels Monster - 7,1
* Avery Mephistopheles Stout - 6,9
* Sidenapa - 6,8
* Amager IPA - 6,0
* Amager Rated XX 2009 - 5,9
* Avery Samaels Oak Aged - 5,6
* Avery The Beast Grand Cru - 5,4

Verkligen en kväll att minnas, mycket kul var det! Hoppas på något liknande spektakel i framtiden.

Frågan är vad man nu skall dricka för öl? Bananöl kanske?

Lördag i Göteborg, del 1 krogrundan.

Vad ska man säga? Vilken lördag! Helt otroligt kul att få ha upplevt ölbloggarträffen i Göteborg. Ölen som vi provade igår var helt sanslösa. Men det bästa av allt var ändå att få träffa alla er sköna lirare som medverkade under dagen. Speciellt tack till Weine som arrangerade det hela, till Double Bastard som fixade den fantastiska lokalen och till råga på allt bjöd på 9-årig Gulden Draak, till skånepågarna Anders och Niklas som orkade bära med sig all öl samt för de överraskningar ni bjöd på. Tack även till Victor för ölet du bjöd på, äh det är lika bra att i sann Hollywood-anda tacka er alla, inklusive mor och far!

Verkligen superskoj att ha träffat er, tyvärr hann jag inte prata så mycket med alla men det är som det är med den saken.

Tänkte i denna första del skriva lite om de ölen jag drack före och efter själva ölprovningen.

Lördagens första anhalt blev Bishops Arms vid Järntorget. Går man på Bishops Arms vet man vad man får, en rätt stabil ölkedja på alla sätt dock inte världens roligaste. En öl drack jag på Bishops, nämligen en Nils Oscar Vår Ale. Jäklar, det var ju egentligen en Ocean Arbetarporter jag skulle inlett dagen med, men det blev en liten kortslutning i hjärnan helt enkelt. Eller kortslutning och kortslutning, Nils Oscar är det svenska bryggeri som jag jag förut hade bäst koll på. Ser jag något nytt från dem kan jag inte låta bli helt enkelt. Vår Alen hade en ganska kraftig smak med en hel del söta inslag. Lite nötig doft med inslag av det söta som fanns i smaken. Rätt bra beska, ja en rätt bra öl men inget jag direkt känner att jag måste prova igen. 3,25/5



Efter Bishops knallade vi vidare till närbelägna The Rover. Även där blev det lite kortslutning, länge hade jag hört talas om deras mytomspunna hamburgare men likt förbaskat beställde jag en Chilimarinerad kycklingsandwich. Tur i oturen att sandwichen var mycket god! Till maten drack jag en Dugges Celebration. Trevligt öl, skön frisk citrusaktig doft med inslag av de klassiska tropiska frukterna. Smaken humlerik med trevliga toner av ananas och citrus. Fin beska. Helt klart en fin törstsläckare. 3,75/5




Dagens tredje anhalt blev Haket, ännu ett ställe som det är kul att äntligen kunna säga att man besökt. På Haket fanns det mycket kul öl, men till slut var vi några som delade på en flaska AleSmith IPA. Flaskan var på 650 ml och kostade 300 spänn, perfekt delningsobjekt med andra ord. Jag skrev nyss att Dugges Celebration Ale 3Y hade en trevlig doft med inslag av tropisk frukt, det hade även AleSmith IPA men så mycket mer. Verkligen en mycket inbjudande doft, ska man nån gång börja sniffa ja då ligger amerikanska humlebomber mycket bra till. Förutom tropisk frukt fanns där lite russin, citrus samt karamellsötma. Aaaah, vackert! Vad gissar ni att AleSmith smakade? Väldigt mycket tropisk frukt! Mycket gott öl, välbalanserat och härligt på alla sätt. Den härliga sköna beska avslutningen låg kvar rätt länge och smekte tungan. 4,25/5

Vore inte helt fel att prova en helt färsk AleSmith IPA vid tillfälle, gissar att det kan vara tämligen välsmakande. Fast jag måste säga att det är suveränt att äntligen ha smakat AleSmith IPA, en öl som man inte ser i hyllorna varje dag.

Kvällens sista öl drack jag på Tre Små Rum, detta skedde efter vår digra ölprovning. En flaska Southern Tier IPA blev det. Mina stackars smaklökar var ganska trötta vid det här laget. På något sätt kändes ölet väldigt lätt men ändå på ett trevligt sätt. Humledoften var härlig liksom den trevliga beska smaken med de tydliga inslagen av humle och karamell. Måste helt klart prova ölet i dagsljus nån gång, sent på kvällen efter att man druckit öl i världsklass hamnade den stackars IPA:n lite vid sidan av kanalen. Betyg vågar jag dock dela ut, 3,5/5.

Det var inte bara bloggare ute i göteborgsnatten igår, bildbevis har ni här:



Efter 3 Små Rum var tanken att vi skulle till The Rover för att dricka en sista öl, men då radarutrusningen var lite ur spel hittade inte busarna från Värmland David, Fredrik, Eddan och jag dit. Nå, vi fick iallafall en skön liten promenad i den sköna vårnatten, eller vad säger du David? Såg allt lite vingligt ut. På grund av felnavigeringen sade jag inte hejdå till folk, men jag hoppas att det inte gör så mycket.

Sammanfattningsvis vill jag säga att The Rover, Haket och 3 Små Rum är ställen jag gärna besöker igen. Olika till karaktären men väldigt bra och stabila ställen. Känns perfekt att ha besökt dem, ok att det inte var så långa besök men det kommer säkert fler tillfällen hoppas jag.

Tjuvstart på ölbloggarträffen.

Sitter på hotellet i Göteborg och njuter av tillvaron. Tillsammans med min polare Eddan satt jag ikväll på Delirium Café och smuttade på en Närke Dubbel IPA Huvill. En ganska trevlig bekantskap som doftade mycket ananas och hade en rätt skön bitter smak. Inte lika brutal som många av de tokiga med samtidigt sköna ölen från andra sidan pölen, riktigt trivsam och lätt att dricka. 3,75/5



När vi satt och njöt av ölen kom helt utan förvarning Jonas från öl i Stockholm in i salongen. Lite senare anslöt även Weine, Christer, Rojo och Victor. Onekligen en liten tjuvstart på lördagens ölbloggarträff.

Förutom redan nämnda Närke DIPA drack jag Ahle Ale, La Fin du Monde, Fantôme Chocolat samt Old Chub från Oskar Blues.

Fan, det är inte helt lätt att nu ikväll försöka skriva detta inlägg, fingrarna tycks leva sitt egna lilla liv.

Det mest minnesvärda med Ahle Ale var att ölet skummade kraftigt, smakmässigt var det ingen sensation. Gjorde sitt jobb, dvs att släcka en törstig strupe. 3/5



La Fin Du Monde var som vanligt mycket trevlig, en hel del värmande alkohol på den rackaren. Mycket parfym och jäst och en trevlig lätt syrlighet. Var det någon som sade ljus lager? 4,25/5

Även Old Chub som var ok men lite tunn på något sätt. Den söta smaken av farinsocker blev till slut aningen jobbig. Tänkte även på whisky då jag drack ölet. "Scottish Style Ale" är en ölstil jag har väldigt dålig koll på. 3/5

Fantôme Chocolat doftade väldigt mycket sjöbotten, något var nog lite knasigt med vår flaska. Någon choklad/kakao kände jag inte alls dock lite kaffe på slutet. Lättdrucken och ganska syrlig var drycken. Lite peppartoner fanns där också. Saisons brukar vara riktigt trevliga, men nja denna var som sagt lite skum. 2,75/5



Delirium Café är ett ganska intressant ställe, lokalen var ok men många av ölen som fanns på listan fanns ej i verkligheten. Dessutom hade många av de beställda ölen sedan länge passerat bäst före datum. Jag vet inte om jag tycker att det är så seriöst.

Kvällens kommentar var helt klart Jonas då han flera gånger sade att "detta är en parodi på Monks i Stockholm". Inget höjdarställe med andra ord, kul att ha besökt dock.

Imorgon smäller det då det är dags för den stora ölbloggarträffen. Väl mött då!

På hotellrummet drog jag av kapsylen på en flaska Kaltenberg 3,5%. Så mycket mer än så blev det ej, efter ett par klunkar hälldes skiten ner i slasken. 1,75 i betyg. Tack och hej!

Den gyllene fasanen

Helgens enda öl blev en slovakisk, nämligen en Zlatý Bažant. (namnet betyder "den gyllene fasanen")

Känner att det inte finns sådär jättemycket att säga om Zlatý Bažant, en medelbra lager på alla sätt. Malten känns tydligt i både doften och smaken, även lite citrustoner går att ana i doften. Beskan är stabil, inte alltför våldsam. Lättdrucken öl utan några krusiduller. Borde passa till de flesta situationer då man känner att man inte riktigt har ork att dricka något mer avancerat. Insåg då jag drack denna öl att det numera är väldigt sällan jag dricker en vanlig ljus lager.

Vill minnas att den mörka Zlatý Bažanten är godare än den ljusa, vem vet den kanske hittar till Sverige i framtiden?

Hoppas på lite mer intressanta öl kommande helg då det är dags för den stora ölbloggarträffen i Göteborg.

Betyg: 3/5

Politiskt parti för ölälskare?

Läste igår om det polska ölpartiet med namnet "Polska Partia Przyjaciół Piwa". I parlamentsvalen 1991 fick de 2,97% av rösterna, vilket innebar 16 stolar i den polska riksdagen. (Sejm)

Vore inte det en lysande idé för Sverige, ja att skapa ett politiskt parti för ölälskare? Den viktigaste ministerposten skulle förstås vara "Mikroministern", dvs att främja och stödja de svenska mikrobryggerierna. En annan mycket viktig ministerpost skulle vara posten som "Motarbetare av de stora drakarna". Givetvis vore även skolministerns roll viktig, det gäller ju att få ungarna att förstå vilken dryck som är världens godaste.

Vad mer kan tänkas vara viktigt? Hur många procent skulle partiet kunna få i ett val? Lite kul vore det.

Påskölsprovning samt Vertical Epic 070707.

Provade några påsköl samt Stone Vertical Epic 070707 tillsammans med ett par filurer igår, ja kompisar alltså.



Påsköl är inte världens mest spännande öl, men några måste man förstås prova. Vi provade dessa:

Slottskällans Blåkulla Påsköl
Oppigårds Easter Ale
Nils Oscar Kalaspåsköl
Sigtuna Påsk Alt
Grebbestad Påsköl
Nynäshamns Pumpviken Påsköl

Först ut var Blåkulla. Jag tyckte att den doftade lite konstigt, bla en del parfym. Smakade lite kola och nötter. Tunnt på något sätt, ingen direkt höjdare och smaken försvann snabbt. Eddan tyckte att den doftade lite persika och att eftersmaken var mycket blek. Enligt Silenzi saknade ölet djup, men var ändå ganska ok.

Våra poäng: G: 2,5 E: 2,75 S: 2,75. (Helt klart en besvikelse)

Efter Blåkullan delade vi på en Oppigårds Easter Ale. Genast då jag doftade och smakade på ölet slog de bekanta tonerna från Oppigårds igenom, klart bättre öl än Blåkulla. Rostad doft med inslag av kaffe, lakrits och nötter. Trevlig beska och rätt fina grapetoner. "Helt annorlunda doft, luktar lite hö" var Eddans kommentar. Silenzi reagerade främst på beskan, ja ölet smakade inte alls dumt.

Poängen blev: G: 3,25 E: 3,25 S: 3,25 (Nästan så att man kan tro att vi var rädda för Stasiagenter med tanke på att ingen vågade bryta mönstret)

Tredje provade ölet blev Nils Oscars Kalaspåsköl. Bröd var det första jag tänkte på då jag sniffade på vätskan. Eddan tyckte att det doftade aska. Finns inte så mycket att säga om årets Kalaspåsköl, stabil men lite tråkig. Eftersmaken var ganska lång dock. Det var inte så att vi genast ville ha en till.

G: 3,0 E: 3,0 S: 3,5 (Typ medel sådär, varken bu eller bä)



Den fjärde provade rackaren blev Påsk Alt från Sigtuna Brygghus. Kola och rostad malt var det första doftintrycket, även lakrits, kaffe och choklad fanns i doften. Helt klart en inbjudande doft. Smaken var inte olik doften, det jag främst reagerade på var den tydliga smaken av kaffe i eftersmaken. Eddan gillade den sköna beskan i ölet samt att smaken satt kvar länge. Silenzi tyckte också om Påsk Alt.

G: 3,75 E: 3,25 S: 3,25 (helt ok tyckte grabbarna, riktigt ok enligt mig)

Grebbestad Påsköl stod näst på tur. Min första känsla då jag doftade på ölet var att jag lite smått började tröttna på påskölen, för i ärlighetens namn är det inte särskilt spännande. Inga våldsamma skillnader mellan de olika ölen. Nå, lite torkad frukt och kola kände jag, eftersmaken var kort. "Klen doft", enligt Eddan samt "lite sur och besk på ett dåligt sätt". "Lite avslagen", enligt Silenzi.

G: 2,75 E: 2,5 S: 2,75 (nja, ingen höjdare)



Sist ut av påskölen blev Pumpviken Påsköl från Nynäshamns Ångbryggeri. Klassisk kryddig nynäsdoft i bakgrunden var min initiala känsla. "Överlägsen doft", ropade Eddan nästan lika högt som Arkimedes då han för länge sedan skrek "Heureka". Trevlig beska samt lite fruktiga, kryddiga smaker med inblandning av kola.

G: 3,5 E: 3,5 S: 3,25 (bäst tillsammans med Påsk Alt)

Nja, som redan tidigare sagt är påsköl inte alltför intressant. Visst är de kul att prova men sex stycken var nästan för mycket. Inga våldsamma skillnader i doft och smak. Blåkulla var en riktig besvikelse, kanske det sämsta ölet jag druckit från Slottskällans.



Som avslutning på aftonen bjöd Eddan på Stone Vertical Epic 070707 från Stone Brewing Co. De öl jag druckit från Stone har varit mycket, mycket goda. Vertical Epic bryggdes för första gången 2002, tanken är att man 121212 skall vertikalprova de 11 olika årgångarna. Då de tidigare årgångarna inte lanserats på Systembolaget är det där med vertikalprovning väldigt långsökt, ja iallafall om man bor i Konungariket Sverige. Vertical Epic 070707 är stilmässigt en belgisk hybrid, en blandning av saison och tripel. Det låter väl rätt spännande?

Tyvärr var det inte särskilt gott. Nästan så att jag inte klarade att dricka upp ett glas. Den kryddiga doften var väl ok, men tyvärr var smaken för kryddig. Koriander är lite knepigt, blir det för mycket ja då blir det för mycket. Det var inte bara koriander utan även kardemumma, apelsinskal och en del annat i kryddningen. Eddan sade att "Vertical Epic var en riktig besvikelse, absolut inte prisvärt".

Mitt betyg: 2/5

Humlegodis på OT.

Hade en ganska lång lunchträff med storasyster igår. Lunchen åt vi på Akkurat, raggmunken var god. Något smått sensationellt inträffade, nämligen att jag inte drack öl på Akkurat, nä det blev bara ett par glas vatten till lunchen.

Efter Akkurat styrde vi våra steg mot OT (Oliver Twist). För några veckor sedan fick de in nya öl från USA. En ganska diger lista med tex. tre olika från Dogfish, Port Brew Shark Attack, Troegs Nugget Nectar, Bells Hop Slam, Lost Abbey Serpents Stout mfl. Inget av ölen hade jag tidigare druckit, det var alltså ingen lätt uppgift att välja ut en 3-4 stycken som skulle drickas.

Då syrran och jag anlände till OT strax efter 14 var vi de enda gästerna förutom en lirare som satt och hinkade bira vid bardisken. Profiler finns det överallt, men om man nu skall hinka bira borde det väl vara smartare att gå till ett annat ställe än OT? Under eftermiddagen var det sedan ett stabilt flöde av nya gäster, kring 17 var salongen nästan helt full. Kvalitetsställen tycks klara sig rätt bra trots de dystra tiderna.



Nå, tillbaka till ölen så att det blir någon ordning på texten. Efter lite velande valde jag till slut en Bells Hop Slam Ale, ett val jag inte behövde ångra. Här pratar vi om en öl som får tiden att stanna, en öl som det är omöjligt att inte bli av glad av att dricka. Verkligen en majestätisk smakupplevelse, så gott att man inte vet vad. En gudagåva till mänskligheten!

Hop Slam har en speciell, söt doft. Ölets färg är vackert apelsinfärgat, lite grumligt. Mycket trevligt att betrakta vätskan och dofta på densamma. Min storasyster som ej är någon öldrickare tyckte att doften påminde om "bodyshop-tvål", samt att smaken påminde lite om Sima. (finsk enbärsmjöd). Vidare ansåg hon att ölet inte alls var svårdrucken och hon kunde tänka sig att dricka Hop Slam om hon var tvungen att dricka en öl.

För egen del gillade jag ölets citrustoner, de tropiska frukterna den skönt läskande känslan. Lättdrucket på ett positivt sätt trots den inte helt blygsamma alkoholhalten på 10%. Faktum är att det var lite chockerande att inse att alkoholhalten var såpass hög. Honungen gör att ölet är ganska sött dock inte störande sött. Vätskan låg skönt i munnen, eftersmaken var behaglig. Beskan inte alltför brutal men en liten skön kick upplevde jag allt då jag svalde drycken. Verkligen ett fint och välbalanserat öl.

Ni gissar helt rätt i att jag ger Hop Slam ett mycket högt betyg, 4,75/5 blir det utan tvekan. En härlig och trivsam humlesmäll.



Efter en kortare vila var det dags att börja fundera på nästa öl. Sannerligen inte lätt, men det blev en Dogfish Head 90 Minute IPA. Ett tag funderade jag på deras värsting, 120 Minute, men den får vänta till ett annat tillfälle. Öl av den kalibern är nog lämpligare att dela på minst två personer.

Dogfish 90 Minute IPA doftade helt annorlunda jämfört med Bells Hop Slam, en råare och tuffare doft. Syrran tyckte att den "luktar mer öl", att "smaken innehöll lite choklad samt att vätskan kändes lite som torr champagne på tungan". Jag tyckte att ölet doftade framförallt citrus, karamell, lite choklad samt aningen bränt. Ett tag tänkte jag även på farinsocker, men vet inte riktigt.

Smaken, ja den var inte alls dum men inte lika god som Bells Hop Slam. Initialt tyckte jag att smaken påminde lite om en stout, lite kaffe och choklad. Därefter blev smaken mer fruktig med en fin bitter avslutning. Dessa humlebomber är bara så läckra! Mycket kolsyra i denna rackare, medeltung kropp. Inte helt oväntat satt smaken kvar ganska länge i munnen.

Betyg: 4,25/5



Burköl stod näst på tur, men inte vilket burköl som helst utan en imperial stout i form av en Oskar Blues Ten Fidy. Har länge velat dricka något från Oskar Blues, igår var det äntligen dags. På burken stod det inget om alkoholhalten (10%), men ordet Imperial Stout garanterade att det inte var lättöl jag köpte.

Den vackra vätskan som elegant rann ut ur burken var förstås svart som synden. Det första jag tänkte på då jag sniffade på ölet var fisk, ja jag tyckte att ölet doftade lite fisk. Det låter kanske inte sådär väldigt förtroendeingivande, men sedan kom de klassiska stoutvibbarna fram i form av choklad, bränd malt samt kaffe, ja väldigt mycket kaffe. Vätskan kändes ganska "fet" på något sätt.

Enligt syrran doftade ölet "motorolja samt rostigt järn". "Oj jäklar vilken smak", var hennes spontana kommentar då hon smakade en klunk. Hon tyckte vidare att "smaken var mycket bättre än doften".

Ten Fidy smakade mycket kaffe samt rostad malt. Fin bitterhet och lång eftersmak. Inte världens mest komplexa Imperial Stout, men lite småtrevlig sådär. Tog mig ungefär 1 timma och 45 minuter att dricka en burk, det gäller att skynda långsamt då man sitter med en härlig Imperial Stout. Dessutom är det alltid extra kul med Imperial Stouts då de ändrar karaktär ju varmare vätskan blir. Ju varmare Ten Fidy blev desto mer fruktiga toner kröp fram.

Betyg: 4,25/5

Efter att ha druckit tre mäktiga pjäser i form av de ovanstående ölen ville magen ha lite påfyllnad i form av snacks. Vi beställde in en tallrik antipasti samt en tallrik med nachos, givetvis akompanjerade med smällt ost. Det är verkligen något magiskt med smällt ost.



Till snacksen beställde jag in en real ale i form av Pride of Pendle. Verkade som att mina smaklökar redan gått hem ty inte tyckte jag om Pride of Pendle. Ölet doftade lite frukt och parfym, smaken var mild och tråkigt konstgjord. Ölet kändes lite "dött" på något sätt, det hände liksom aldrig något spännande.

Betyg: 2,25/5

Trots den lilla besvikelsen med aftonens sista öl var besöket på OT återigen en succé! Snacka om en fin eftermiddag för en ölnörd. Det känns verkligen kul att äntligen ha fått dricka öl från Bells, Dogfish samt Oskar Blues. Varje gång jag besöker OT blir jag väldigt sugen på att åka till USA, gärna då till Colorado. Man kan undra varför?

Majnyheterna officiella.

På Systembolagets hemsida kan man nu läsa om dryckesnyheterna i maj.

Dessa öl anländer:

*Arboga Majbock
*Arboga Vårlager
*Einbecker Mai-Ur-Bock
*Biere Nouvelle 2009
*Shipyard Summer Ale 2009
*Smörpundet lagrad årgångsporter 2007
*Schneider Hopfen Weisse
*Estrella Damm Inedit

Den lagrade årgångsportern från Nynäshamn väcker störst intresse hos mig, låter verkligen mycket intressant. Värt att notera är att Schneider Hopfen Weisse är ett samarbete mellan två bryggmästare, nämligen Hans-Peter Drexler från Schneider och Garrett Oliver från Brooklyn. Undrar vad de bägge herrarna har kokat ihop?

Vore även kul att veta vilka öl som släpps som mitt i månaden-nyheter i maj. Någon eller några rackare från Jolly Pumpkin väntas anlända.

Oppigårds gånger två.

Väldigt få öl har druckits den senaste tiden så det kändes rätt att idag prova två öl från Oppigårds Bryggeri.



Först ut var Oppigårds Spring Ale, en öl som landade som en tillfälligt nyhet på Systembolaget i mars. Ölet är en blandning mellan en brittisk bitter och en amerikansk pale ale.



Färgen är vackert bärnsten, inte så mycket skum.

Doften är frisk och inbjudande och tämligen söt, anar en hel del grapefrukt. Verkligen en trevlig öl att dofta på. Det som utmärker ölet är den fina humlebeskan, ja beskan är verkligen påtaglig. Jag gillar det! Eftersmaken är ganska lång och innehåller en hel del citrus.

Gott öl tycker jag, betyg 3,75/5.



Dagens andra och sista öl blev Oppigårds Single Hop Ale, en öl som lanserades första april. Ölet har en gyllene gul färg, skummet är inte stort och lägger sig snabbt.

Doftar helt annorlunda jämfört med Spring Ale, här är det mer honung och torkad frukt.

Smaken är humlig, men ganska mild. Beskan är inte alltför hög. I eftersmaken känner jag lite gräs och en viss sötma.

Kanske är lite vågat att kalla Single Hop för Oppigårds tolkning av gräsklipparöl, men lite åt det hållet kändes det då jag drack ölet, uppfriskande och lättdrucket. Lite småmysigt öl sådär.

Betyg: 3,5/5

Uppsala efter en lång arbetsvecka.

Efter en lång arbetsvecka är det inte helt fel att unna sig en öl. Alldeles nyss drack jag en Slottskällans Uppsala 3,5%, inköpt i en mataffär i Björklinge i mars. Är nog närmare tre år sedan jag senast drack en mellanöl.



"Gott, smakrikt och tämligen okomplicerat", skriver bryggeriet om ölet. Om det sista håller jag med, däremot inte riktigt om de två förstnämnda orden ty särskilt gott och smakrikt var inte ölet enligt mig.

Doften innehöll klassiska lager-humletoner, bröd och citrus. Smaken innehåller en del humle och smak av bröd, rätt tunnt. Eftersmaken är inte lång. Känslan av vätskan känns ganska ointressant i munnen, ölet är inte alltför fylligt. Beskan är ganska trevlig, men i det hela är ölet ganska tråkigt. Lär väl funka som en törstsläckare men det var inte riktigt min grej.

Betyg: 2/5

Finns det något mellanöl som är riktigt gott? Jag brukar väldigt sällan dricka mellanöl, lättöl dricker jag aldrig.

Samla på gamla ölburkar, etiketter m.m.

Häromdagen köpte jag några äldre ölburkar på Tradera. Blev helt enkelt tvungen då jag såg den klassiska Tuborgburken med Perikles. Finns verkligen en massa grejer att köpa, etiketter är nog det vanligaste.

Samlar ni på några ölprylar?

Tänk vad fint det vore att ha en etikett eller två från samtliga svenska bryggerier, såväl sedan länge nedlagda och fortfarande aktiva. Jag har förstått att många av de äldre kan vara rätt dyra då de är ovanliga, inget konstigt med det förstås.

Finns det en sida med bra information om äldre svenska bryggerier? Måste ha funnits hur många bryggerier som helst förr i tiden.

Skådat ljuset.

Precis som Uno Kronkvist en gång gjorde i Rederiet har jag också skådat ljuset. Känslan är helt otrolig, benen darrar fortfarande av upphetsning. Jag har kommit fram till att Miller Lite är världens absolut godaste och mest spektakulära öl. Hercules och annat tjafs smakar smutsiga gamla strumpor jämfört med Miller Lite.

Tyvärr blev jag så tagen då jag drack ölet att jag glömde ta det sedvanliga fotot av flaskan och glaset, ber om ursäkt för det.

Så kära läsare, ge er nu iväg och köp så många flaskor Miller Lite som ni orkar bära, jag lovar att ni ej kommer att bli besvikna!