Brooklyn Black Chocolate Stout.

Fick lite inspiration och bakade en chokladkaka idag. Vad dricker man lämpligast till det? Kall mjölk funkar alltid men då det ändå är lördag lyxade jag till det genom att öppna en flaska Brooklyn Black Chocolate Stout.

Ölets utseende är som förväntat, kolsvart med ett vackert mörkt skum som försvinner hyfsat snabbt. Jag tycker att ölet doftar mer kaffe än choklad, en viss eldighet finns där också liksom malttoner. (alkoholhalten är 10%)

Smaken är fyllig, stark och trevlig. Kaffe, lakrits, choklad är det första jag tänker på. Hade gärna haft ännu mer chokladsmak. Ölet har en skön bitterhet. En viss fruktighet finns där också liksom vinösa toner. Verkligen många olika smaker, spännande som vanligt är det att dricka en mörk smakrik stout.

Eftersmaken sitter kvar länge, verkligen en angenäm känsla.

Vill minnas att förra årets version var lite "råare", men det kanske bara är inbillning? Har några flaskor på lagring som skall bli spännande att smaka vid tillfälle.

Prisvärd stout är det, inte absoluta världsklass men helt klart bra.

Betyg: 3,75/5

Just ja,chokladkakan blev god men som vanligt är smeten det godaste.

Förresten, är det någon som druckit Brooklyn East India Pale Ale? Skulle vara kul om den hittade till Systembolaget nångång.

Sierra Nevada Harvest Ale 2008

Efter att ha druckit några väldigt tråkiga öl i Istanbul var suget efter riktig öl stort. Varför inte en Sierra Nevada Harvest Ale till kvartsfinalerna i Champions League? Mina förväntningar på detta öl var mycket höga, är ett stort fan av öl från Sierra Nevada. Deras smått legendariska Pale Ale fick mig att inse och förstå att amerikansk öl kan vara mycket god.



Flaskan är lite fulsnygg, ser lite klumpig ut. De mindre flaskorna från samma bryggeri är snyggare tycker jag.

Då jag häller upp ölet bildas ett mycket stort vitt skum som sakta sjunker undan. Vätskan är vackert kopparfärgad. Doften är härligt inbjudande, frisk och spännande. Mycket humle, frukt och lite karamell.

Smaken är mycket elegant och behaglig, inte extrem som hos många andra IPA:s. Detta är en välbalanserad dam. Beskan är ganska stor och sitter fint. Dock känns inte beskan lika extrem som hos några av ölets systrar. (IBU 60-65)Ölet har en skön bitterhet. Lite gräsiga toner går att ana. Eftersmaken är mjuk och ganska lång. Lättdrucken, en öl man kan sitta och njuta av länge.

Verkligen ett friskt och gott öl. Borde provas av alla som anser sig vara ölälskare. Sierra Nevada har lyckats igen!

Betyg: 4,25/5

Var inne och köpte några böcker idag, bokaffären ligger några stenkast från Systembolaget på Regeringsgatan, alltså tog jag en titt även där. Smått chockad blev jag då såg ett gäng Cantillon Kriek på hyllan. Jag har missat det totalt, men Systembolaget har ett litet antal öl från Cantillon på ett fåtal butiker just nu. Givetvis köpte jag några flaskor. Såg även att det fanns två flaskor Cantillon Gueuze i Sundbyberg, men de uppgifterna visade sig vara felaktiga. Det var ju trist.

Istanbul söndag 22/2-2009.

Söndagen började med en sedvanlig hotellfrukost. Därefter var det lite relaxande på rummet då vi valde att följa första halvlek av söndagens hattrickmatcher. Har man gratis bredband på rummet får man ta sig lite friheter.



12.30 tog vi båten till Asien, ungefär 7 kronor kostade det att åka över. En rätt häftig känsla att åka från Europa till Asien då man befinner sig i samma stad. På den asiatiska sidan knallade vi omkring lite innan vi tog en annan båt till Europa igen, denna gång var siktet inställt på Topkapipalatset.



Det är verkligen ett måste att åka båt då man är i Istanbul, billigt och med imponerande vyer. Vädret var bättre på söndagen än i lördags, fortfarande molnigt med knappt någon regn. Vintern i Istanbul är ganska blöt, snö förekommer men är inte alltför vanligt.



Innan Topkapi intog vi en enkel döner ute på gatan. Maten är mycket billigare i Istanbul än i Stockholm, förstås väldigt trevligt. Topkapipalatset ligger väldigt vackert, stort det är palatset. En ok sevärdhet, men personligen tycker jag att Hagia Sofia var mer imponerande. Topkapi-området är så stort att det är svårt att få en överblick över hela härligheten, dessutom var det betydligt fler turister i Topkapi än i Hagia Sofia. Kan bara ana hur det ser ut under högsäsong.




Efter Topkapi kom dagens hjälteinsats, vi gick ungefär nio kilometer till hotellet. Det är bra för magen med lite motion. På vägen till hotellet gick vi över Galatabron, där var det väldigt många män som fångade fisk. Såg väldigt kallt ut att stå där och fiska, men fiskare är förstås ett tåligt folkslag.



Väl framme på hotellet blev det ett par timmars vila. Det tar lite på krafterna att vandra omkring i en storstad av Istanbuls kaliber, intrycken är många. Gillar verkligen folklivet i staden, ett skönt myller. Mycket liv och rörelse men ändå ganska lugnt på något märkligt sätt.



En Efes Dark drack jag under vilan. Ännu en besvikelse, lite bättre än den ljusa men inte mycket att hurra över. Påminde lite om en Newcastle Brown Ale, men blekare på allt. Nä, det turkiska ölet är ingen höjdare. Efes Dark ger jag 2 kebaber av 5. Under de tre nätter som jag var i Istanbul drack jag sammanlagt tre öl samt en Raki. Är inte ölet gott och intressant, ja då avstår jag gärna från att dricka.

Kvällen avslutades med lite fotande nere vid vattnet, därefter kvällsvard. Måltiden var mycket bra, billig och välsmakande. Finns många ställen i Istanbul med inkastare, något jag inte tycker om. Brukar alltid försöka undvika sådana ställen. Inkastare och trilskande taxichaffisar kan man gärna klara sig utan.




Istanbul är ett resmål jag gärna åker tillbaka till, men gärna under en varmare årstid. Gissar att september eller oktober är den ultimata tiden att åka hit. Nästa gång jag är här måste jag försöka gå på fotboll, tänk att se en het derbymatch, ja det vore riktigt skoj.

Känns som att jag även skulle kunna åka tillbala till Istanbul enbart för matens skull, fantastiskt gott! Ja, det är verkligen en härlig stad, gigantiskt stor. Nog den största staden jag besökt förutom Tokyo.



Det var lite dramatik då vi på måndagen klockan 13.00 tog en taxi till flygplatsen. Vi räknade med att resan skulle ta max 45 minuter, men den tog närmare två timmar. Först trodde vi att det berodde på en olycka, men det verkar som att det hela handlade om extra poliskontroller, det var visst lokala val i Istanbul på måndagen. Hade förstås inte varit kul att missa flighten hem, men allt gick bra till slut. Taxichauffören var så nervös att han blev tvungen att lugna sina nerver med en cigg. Han fick ganska rejält med dricks av oss, det förtjänade han. Kan inte ha varit kul att köra i den kaotiska trafiken.

Under lördagen och söndagen såg och framförallt hörde vi bilar åka omkring i Istanbul med högtalare och bilder på gubbar. Vi visste inte riktigt vad det var för något men nu lite senare inser jag att det var valpropaganda.

Avslutningsvis några prisexempel:

Taxi flygplats till hotellet (ca. 2 mil): 40 THY (med lite dricks)
Taxi från hotellet till Hagia Sofia (ca. 9km): 15 THY (med lite dricks)
Inträde Hagia Sofia: 20 THY
2 öl samt 2 Raki: 22 THY (med lite dricks)
Båtbiljett från Europa till Asien: 1,40 THY
Kebab och dricka vid gatustånd: 3,25 THY
Inträde till Topkapi: 20 THY
Middag, 2*mixtallrik med dricka och sallad: 35 THY inklusive dricks.

Vi räknade med att en 1 THY motsvarade 5 SEK.

Att resa är verkligen livet, jag vet inte riktigt varför jag älskar det så mycket. Det är som ett gift, ju mer man rest desto mer vill man resa, ja så är det iallafall för mig.

Istanbul fredag-lördag 20/2-21/2 2009.

Efter tre timmar i luften var det dags för SAS Boeing 737 att landa i Istanbul, en stad jag länge velat besöka. Väl framme i Istanbul flöt allting på väldigt bra, ungefär 45 minuter efter landning var vi på vårt rum på Radissonsas i stadsdelen Ortaköy.



Det märks att Silenzi och jag gjort några resor tillsammans, dels då han sade att vi tar samma kod som vanligt till rummets safety box. Även Radissonhotellens klassiska tvåldoft kände vi båda igen. Hotellet ligger i det trendiga Ortaköy, ungefär nio kilometer ifrån de allra mest kända sevärdheterna i Istanbul.

Båttrafiken är livlig i Bosporen, som gammal båtnörd är det inte helt fel att se hundratusentonnare passera utanför hotellet.



Fredagen bjöd på ganska trevligt väder, runt 9 värmegrader samt sol. Vi ägnade dagen åt att bekanta oss med hotellets omgivningar. Alldeles nära hotellet, nere vid Bosporen ligger vackra Ortaköy-moskén. Aldrig fel att höra lite bönesång fem gånger om dygnet.



Kvällen avslutades med en alldeles utomordentligt underbar måltid, i mitt fall en mixtallrik med en massa godsaker. Det är nästan så att jag funderat på att söka kulinarisk asyl, det turkiska köket är verkligen utsökt. Mixtallriken var verkligen en måltid jag sent kommer att glömma.



I Ortaköy liksom i de andra delarna av Istanbul vi hittills sett kryllar det av kebabställen, och då pratar jag inte om de typiska schablonrullarna som vi ser i Sverige. Fiskkebab har jag ännu inte sett, men det finns. En enkel kebab ute på gatan kostar runt 10 kronor.

En öl har jag hittils druckit under resan, nämligen en flaska turkisk veteöl med namnet Gusta. Helt klart en trevlig veteöl, med kryddiga toner och den karaktäristiska doften av skumbanan. Betyg 3,25 kebaber av 5.



Lördagen började med en som vanligt mycket trevlig frukost på hotellet. Verkligen en mäktig känsla att skåda ut över Bosporen samtidigt som man äter frukost.

I det regniga vädret har dagen ägnats åt sevärdheter i världsklass. Först ut var Hagia Sofia. Någon större jägare av sevärdheter är jag ej, men det kändes förstås helt rätt att besöka Hagia Sofia. Inträdet kostade ungefär 100 kronor. Hagia Sofia är värt ett besök, otroligt egentligen att byggnaden fortfarande står kvar. Hon byggdes på 500-talet.




Efter Hagia Sofia knallade vi iväg till den Blå Moskén. Vi lyckades komma dit lagom till bönestunden, alltså fick vi ej gå in.





Därefter besökte vi Yerebatan Sarnici, dvs "Det sjunkna palatset". Inträdet kostade 50 kronor, verkligen värt det. Riktigt spännande miljö därnere i underjorden.



Då man besöker en massa sevärdheter och leker turist blir man förstås hungrig, dessutom regnade det lite lätt så det var verkligen dags för lite intag av foder. En liten miss var att gå in på ett ställe med en "inkastare", men ibland begår man små missar. Stället var ett typiskt turisthak med tämligen trist och ganska dyr mat. Nåväl, det var iallafall skönt att få i sig lite näring samt torka kläderna ett tag.

Efter lunchen försökte vi hitta den "Den stora basaren", något vi inte lyckades göra. Nå, man kan inte lyckas med allt. Efter att ha knallat omkring i regnet kändes det som att det började bli hög tid att återvända till hotellet för lite vila på rummet. Vi frågade en taxichaffis om han kunde tänka sig att köra oss till vårt hotell. 35 turkiska pengar ville han ha, något vi givetvis tackade nej till. Resan till stan kostade 15. (ungefär 75 sek).



Något senare tog vi en annan taxi, den resan kostade prick 14,70. Finns det något mer tröttsamt än dessa taxichaffisar som försöker bluffa en? Innan taxin besökte vid kryddmarknaden. Där var det verkligen ett myller av folk. Ja det är mycket folk i Istanbul, minst 15 miljoner invånare sägs det.



Lördagskvällen avslutades med ännu en underbar måltid, denna gång beställde jag in en Adana Kebab, helt fantastiskt gott!



Efter maten skuttade Silenzi och jag in på Ortaköy Beer Center. I Turkiet bolmar man för fullt inne på restauranger, det var verkligen en Lützendimma inne på haket. Där drack vi en ljus Efes samt Yeni Raki. Ölet var ingen höjdare, klassisk eurolager. 1,5 kebaber av 5 i betyg. Rakin var inget för mina smaklökar, usch! Ölutbudet var inte riktigt i klass med tex Akkurats, en ölkran hade de.




En skön äldre gentleman var det som serverade oss, vi pratade engelska med honom och han tyska med oss. Han blev lite besviken då vi lämnade stället efter en dryg timma. Det var vi tvungna att göra då ögonen nästan tårades av all rök. Noterbart är att han hade en cigg i munnen då han tog vår beställning.

Tillbaka på hotellrummet rapade vi Raki. Något skumt är det med Raki då det började snurra ganska fint i skallen efter att ha druckit ett glas. Te är turkarnas överlägset mest populära dryck, de verkar kunna dricka hur många glas som helst och med hur mycket socker som helst. Undrar om inte raki kommer som god tvåa?

Slottskällans Decennium Bocköl

Igår kväll blev jag lite lätt sugen på en öl, i kylskåpet fanns det en Slottskällans Decennium Bocköl, alltså var det ganska givet vad för öl jag skulle inmundiga.

Ölet har en trevlig rödaktig färg. Skummet är stort men försvinner ganska snabbt.

Doften är söt med inslag av russin och kola. Helt klart en ganska inbjudande doft, iallafall på en onsdagkväll då man känner sig sådär lagom på hugget.

Smaken då? Till en början tyckte jag att smaken mer påminde om en klassisk tysk pils, torr med inslag av rostad malt. Efter ett tag blev det mer likt ett bocköl då söta toner klev fram. Eftersmaken var ganska lång med ett trevligt inslag av beska.

En del tycker att detta öl smakar för mycket sprit, det vill jag inte riktigt hålla med om. Fast onekligen finns där något som gör att man förknippar ölet med Slottskällans Bryggeri.

Helt ok öl utan att briljera.

3,25/5

Imorgon bär det av till Istanbul. Har tittat på nätet och tyvärr verkar det som att Istanbul inte tillhör världens elit vad gäller god öl, inte helt oväntat förstås. Resan lär bli trevlig ändå då det finns makalöst mycket att se och uppleva i Istanbul.

Kommande ölnyheter på Systembolaget.

Just i denna stund finns det en flaska Sierra Nevada Harvest kvar i Stockholm, imorse fanns det 14 stycken. Precis som väntat gick de åt fort. Av övriga mitt i månaden nyheter finns det många flaskor kvar, förutom av Flying Dog Schwarz. Lärdomen av detta är att det egentligen inte finns en anledning att stå utanför Systembolaget på Regeringsgatan klockan 10.00 på en måndag, men å andra sidan är det en trevlig ritual att stå där då spännande nyheter släpps.

Hursomhelst blir det intressant att höra hur det gick för er som beställt mitt i månaden nyheter till er lokala butik.

När jag ändå är inne på ämnet Systembolaget och ölnyheter kan jag lika bra ta och skriva om kommande nyheter. Nästa månads nyheter kan man läsa om på Systembolagets hemsida. Vad gäller ölen är Oppigårds Spring Ale rätt trevlig. De bägge rackarna från Rogue, XS Imperial Indian Pale Ale samt XS Imperial Stout 2008 är förstås hyperintressanta, men frågan är vad plånboken har att säga om deras pris? Det får nog bli ett styrelsemöte om den saken vad det lider. En given öl att köpa i mars är Paradox från Brew Dog. Provade en skvätt i höstas, det var såpass bisart att jag gärna gör det igen. I övrigt kommer en del påsköl i mars, öl som jag inte blir alltför upphetsad av.

Nyheterna i april ser väl sisådär ut, ett par från Fullers sticker ut en del. Deras IPA blir kul att prova. Oppigårds Single Hop Ale är en rätt trevlig bekanskap. Slovakiska Zlaty Bazant ska det bli skoj att dricka igen, senast jag gjorde det var 2003 under några svettiga dagar i Bratislava.

Tar men en djupare titt i kristallkulan ser man att vi i maj och juni får stifta bekanskap med några öl från Jolly Pumpkin. Det kommer att bli härligt! Tyvärr har jag aldrig druckit något öl från dem tidigare. Ölen som anländer till Sverige är dessa. Är det bara jag som direkt föll för deras etiketter?

Då har man botaniserat igen.

Då har man varit och botaniserat bland hyllorna igen, anledningen till det var förstås mitt i månaden nyheterna som började säljas idag. Som vanligt var det kö utanför butiken, det var många som var på jakt efter vin samt japansk whisky. Ska man bara köpa öl går det bra att gå förbi den långa kön. Funderade ett tag på att slå till och köpa en flaska Bowmore White, men priset skrämde en aning kan man lugnt säga. Undrar vem det är som köper en sådan flaska?

Det var förvånansvärt lugnt vid ölhyllorna, kul var det att återigen träffa på Jonas från Öl i Stockholm. Skönt att veta att det finns några ölnördar iallafall.

Ibland måste man hålla lite i plånboken så jag köpte bara ett antal Sierra Nevada Harvest, Nøgne Ø Dobbel IPA samt Left Hand Smoke Jumper.



Framförallt Sierra Nevadan är jag mycket nyfiken på. Vill minnas att jag druckit någon ur Harvest-serien tidigare men kan icke minnas vilken. (Det var på Stockholm Beer Festival för något år sedan)

Den stora frågan är när jag skall hinna smaka allt jag köpt hem, har fortfarande en del rackare från novembersläppet kvar att prova. Denna vecka kan jag inte dricka öl då jag jobbar sent, helgen kommer att tillbringas i Istanbul. Nåväl, det är ingen panik. Om några veckor blir det grabbhelg på landet, då lär det provas öl så att det står härliga till.

Trevlig eftermiddag på Akkurat och Glenfiddich Warehouse.

Trots att det är fredag den 13:e var eftermiddagen mycket trevlig. Käkade lunch tillsammans med en gammal studiekamrat på Akkurat. Till maten drack jag en Nynäshamns DIPA. Alltid då man besöker Akkurat drabbas man av ångest, vad skall man beställa för öl? Var väldigt sugen på att beställa en Cantillon eller varför inte en Avery Maharaja som fanns inne tillfälligt. Nåväl, det blev alltså en Nynäs DIPA till slut. Måste säga att det är perfekt att besöka Akkurat en tidig eftermiddag då det är lugnt och tyst därinne. (Satan! jag längtar redan till nästa besök!)



Nynäshamns DIPA är inte alls som de mest "sjuka" amerikanska bröderna. Nynäs version är mer blygsam men med lite mer variation i smaken, inte bara en miljon ton humle. Verkligen god men fina toner av grape och citrus. Skön beska. Förstås ganska stark vad gäller alkohol, nämligen 8,1%. Perfekt kompis till en fredagslunch kan man säga.

Mitt betyg blir 4/5. Föredrar helt klart en Hercules framför denna, men båda är mycket goda.

Efter att kompisen och jag sagt adjö till varandra vandrade jag vidare till Glenfiddich Warehouse i Gamla Stan. Till min stora glädje hade de ännu en nyhet från Nynäshamns Ångbryggeri som jag tidigare ej provat, nämligen Extra Special Nynäs (ESB). Givetvis var jag tvungen att prova. Dagens övningar avslutades i all enkelhet med en flaska Närke Stormaktsporter.



Nynäshamns ESB var intressant, inte alls som jag hade förväntat. Initialt fick jag lite vibbar av en Barley Wine men sedan blev det mer smaker av jäst och något sött, ungefär som honung. Inte helt olikt en IPA i avslutningen, beskan kittlade skönt. Alkoholhalten låg på 7,2 %. Synd att Nynäshamns Ångbryggeri har en så usel hemsida, skulle så gärna vilja läsa mer om deras öl. De två jag drack idag nämns överhuvudtaget inte på hemsidan.

Stabilt öl, betyg 3,75.



Det är alltid intressant att iakta och lyssna på folk då man hänger på krogen. Glenfiddich är onekligen ett seriöst ställe vad gäller öl, ändå ramlar det alltid in folk som svingar bägaren med större fermitet än vad en annan någonsin kommer att klara av. En gubbe ville ha fyra stora stark, (Landsort Lager på Glenfiddich) men han orkade inte vänta på ölen så det fick bli fyra Staropramen istället då det gick snabbare att hälla upp, fort som fan skulle det alltså gå. Verkar som att smaken inte var det mest intressanta.

Som avslutning blev det alltså en flaska Närke Stormaktsporter anno 2007. Kände mig lite som en hungrig lejonet Grymklo då jag såg vad som fanns inne. En Stormaktsporter dricker man sannerligen inte varje dag, så det var bara att slå till. Vad ska jag säga? Stormaktsportern har en alldeles utomordentligt underbar doft. Doftar vinöst, med rostade toner samt bär. Skummet är mycket litet och vätskan underbart svart och tjockflytande, ja jävlar!



Smaken då? Kraftig med härliga mängder rostat malt och sötma. Kaffe och choklad finns där också. Fantastisk Imperial Stout, ok att ölet är hypat som bara den, men jag tycker faktiskt det. Beskan kryper fram och är väldigt trevlig att ha att göra med. Det vore förstås fel att påstå att Stormaktsportern är billig, men å andra sidan är det inget öl man dricker varje dag. Dessutom kan man ju bli träffad av en Boeing 747 imorgon så det gäller att passa på. Imperial Stout är min favoritstil, ja så är det nog. Vilken dröm det vore att ha ett gäng Stormaktsporter hemma för lagring. Var kan man köpa dem utanför krogen, någon som vet?

Betyg: 5

Det är förstås mycket svårt att rangordna de öl man gett allra högsta betyget åt, kanske att Goose Island Bourbon Country Stout var aningen, aningen godare än Stormaksportern, men skillnaden är hårfin.

Avslutningsvis en skymningsbild från Stockholm:



Öl är konst!

Indianviken Pale Ale

Tisdagkväll, då är man värd en belöning. Varför inte en Indianviken Pale från Nynäshamns Ångbryggeri?



Ölet har en intressant doft, fruktig och maltig med inslag av diskmedel. (dock inte negativt menat). Skummet är stort och skumresterna lägger sig fint på glasets insida. Färgen på ölet är guldaktig och ganska grumlig. Ser helt klart inbjudande ut.

Smaken då? Ölet har en tämligen stor kropp och vätskan är torr. Sött med inslag av nötter, rök, kola och kardemumma? Eller nja, jag vet inte om det är just kardemumma men någon krydda är det helt klart. Förstås rejält med humle. Lite grape hittar jag också, men inte alls på samma sätt som igår då jag drack en Sierra Nevada Celebration. När jag svalt vätskan kommer där en härlig efterbeska, lite av en kick. Eftersmaken är lång med ett tydligt inslag av något sött. Jag blir väldigt sugen på något sött efter att ha druckit Indianviken.

Helt klart ett gott öl, ett av de bättre från Nynäshamn. Borde finnas i det ordinarie sortimentet på Systembolaget.

Betyg: 4

Sierra Nevada Celebration Ale 2008.

Då var det äntligen dags att prova en av februarinyheterna, först ut är ett säkert kort i form av Sierra Nevada Celebration Ale. Förra årets version gillade jag skarpt. Hur är då årets version?



Ölet har en trevlig, ganska disig rödorange färg. Skummet är smutsvitt och lämnar tydliga rester på glaset.

Doftar mycket av humle, med fina inslag av grape och karamell. Helt klart luktar det gott och mycket inbjudande.

Smakar mycket humle och grape, ja även lite som tropiska frukter. Jag tycker verkligen om de karaktäristiska citrus och grapesmakerna. Ölet har en fin bitterhet och beska. Lättdrucket och läskande det är det och eftersmaken är behaglig och lång.

Vill minnas att ölet smakade ännu bättre förra året. Kanske är det så att smaklökarna numera är mer kräsna då de är ganska bortskämda med att få smaka god öl. Förra året var Sierra Nevadan en smärre sensation då den fanns att köpa på Systembolaget, iallafall för mig. Jag känner mig fortfarande som en valp bland alla andra duktiga ölbloggare.

Betyget blir en stabil fyra. Ölet känns verkligen amerikanskt på alla sätt.

Belgoträff

Idag besökte jag Uppsala, anledningen till det var att Svenska Hembryggareföreningen anordnade en hembryggarträff med tema belgiska öl, Belgoträff. Det var första gången som jag var med på en sådan träff, visste inte riktigt vad som väntade.

Innan jag kom till lokalen där Belgoträffen ägde rum var jag förstås tvungen att gå in på Systembolaget för att titta på utbudet, valde butiken i Svava. De hade många olika öl, fyra olika från Slottskällans. Fick tips om att Grand Hotell Hörnan har ett fint utbud av öl från Slottskällans. (tydligen är ägarna delaktiga i bryggeriet så det är inte så konstigt om utbudet är bra från just det bryggeriet). Nästagång jag är i Uppsala ska jag ta och titta in på hotellet. Nu hann jag inte då jag var tvungen att halvspringa till tåget mot Stockholm.



25 brygder medverkade, många olika stilar var representerade, bla "Belgisk wit", "Tripel", "Supersaison", "Fruktklambic". Ett flertal fantasifulla namn på de olika brygderna, eller vad sägs om Abbaye de Knutby, Donker Kong mfl. De flesta av ölen höll god klass, några var rentav mycket goda. Jag är mycket imponerad av folk som brygger så god öl i hemmets enkla vrå.



Vi som gick omkring och provade dessa öl fick om vi ville rösta på de tre bästa. Godaste ölet enligt folket blev "Big Bertha Blond", en ljus stark belgisk ale. Expertjuryn, där bla Jan-Erik "Janko" Svensson medverkade tyckte att "Lucky Duck X" var den godaste ölen, även det en ljus och stark belgisk ale. Mer om resultaten går att läsa här.

Min egna favorit var en Tripel med namnet "De Volle Maan Tripel". Ölet hade lagrats i över två år, hade säkert blivit ännu godare med ytterligare några års lagring. Som vanligt är det svårt för smaklökarna att hänga med efter att man provat fler än 15 öl, men kul det är det förstås.



Dagens mest överraskande grej var då en man i min ålder frågade om det är jag som är Gyllenbock. Japp svarade jag utan att veta vem det var som frågade. Det visade sig vara Jonas, liraren som har bloggen Öl i Stockholm. Kul att träffa en annan bloggare, men jag måste erkänna att jag initialt blev lite paff.



Helt klart en trevlig och lagom seriös tillställning. Det hela höll på mellan 13-17. Blev rätt många intressanta samtal om öl, kul är det att konstatera att många kan väldigt mycket om öl. Belgisk öl är verkligen spännande, variationen är mycket stor mellan de olika stilarna. Jag kommer definitivt att att hålla ögonen öppna och se till att passa på att prova olika goda öl vid framtida hembryggareträffar.

Måndagsgodis.

Innan personalen på Systembolaget i Jakobsberg ens hunnit packa upp de tillfälliga månadsnyheterna till hyllan var jag där och härjade. Det är alltid en kul känsla att köpa lite nyheter. Förresten går det att läsa om månadens nyheter i DN.

Sierra Nevada hade de endast fått in 24 flaskor av, var visst begränsningar på det ölet. Många som vill köpa vilket man kan förstå.

Kände mig som en lite udda fågel vid kassan då farbröderna före mig köpte sina vanliga 10,2:or. Förresten är det någon som börjat en måndag med en sexa soja? Såg ni Martin Beck-filmen igår förstås ni vad jag syftar på.

Tyvärr jobbar jag eftermiddag/kväll denna vecka, får alltså vänta lite innan jag hinner smaka några av inköpen.