Öl i Mariehamn

Under sommarsemestern förra året tillbringades en natt på Åland, närmare bestämt i Mariehamn. Otroligt nog var det första gången som jag bodde på hotell i Mariehamn. På Åland har jag varit många gånger men då på fiskeresor på olika ställen som Hammarland, Jomala, Lemland och Lumparland. Det kändes helt rätt att besöka Åland 2022, året då Åland firade 100 år av självstyre.

 

Jag tröttnar verkligen aldrig på vyerna trots att jag åkt mellan Sverige och Finland fler gånger än vad jag kan räkna. Under turen passeras en ö där jag tillbringade mycket tid på det glada 80-talet. Våra grannar hade en stuga på en ö som ägdes av deras släkt. Det var många gånger vi ungar stod och vinkade till olika båtar och fartyg som passerade, favoriten var Viking Lines legendariska Apollo III. Bäst var de gånger de riktade en strålkastare mot oss och hälsade. Vi närde även en förhoppning om att någon skulle kasta godis till oss men så skedde dock aldrig. Som barn trodde man att det inte var några problem att kasta en påse godis till oss på ön. (det är det där med avståndsbedömning)

 

Nåväl, ombord på Viking Grace drack jag en öl. Jag kan inte påstå att Lapin Kulta Zero 0,0% är det godaste jag druckit.

 

Mariehamn är inte stort så jag valde att promenera från hamnen in till ”city”. Innan incheckning på hotellet blev det ett besök på AlkoMariehamn Sittkoff. Det är en liten butik men utbudet var ändå dugligt. 

 

Från Alko tog det inte många minuter att gå till Hotel Savoy. Hotellet hade sett sina glansdagar om det någonsin haft sådana men det funkade för en natt. Rumsnyckeln var verkligen en nyckel av den gamla hederliga sorten. 

Magen den kurrade så det var läge för en sen lunch på Niska. Stället ägs av den åländske mästerkocken Michael Björklund och förutom dryck så erbjuder de pizza. 

 

Mitt val föll på en Björklund, till den en Stallhagen III. Pizzan var godare än det lokala ölet. 

Mariehamn är den enda staden på Åland, antalet invånare är runt 11.700. Själva citykärnan är inte direkt stor så det mesta ligger på promenadavstånd. 

 

Efter maten gick jag förbi Park Alandia Hotel. De har alltid ett bra utbud av öl från Stallhagen, denna gången hittade jag inte något nytt att prova så lät bli att köpa någon öl. (det gäller att ha karaktär) Själva bryggeriet ligger ungefär 18 kilometer norrut från Mariehamn, blev inget besök denna gången men kanske nästa?

 

Efter att ha strosat omkring en del var det läge att spana in ölutbudet i Mathis-Hallen. I den matbutiken handlade vi alltid då vi var på våra fiskeresor på 90-talet. Ölutbudet var helt ok men förstås inte i närheten av de större butikerna som finns på det finska fastlandet. 

 

I skrivande stund är den högsta tillåtna gränsen för alkoholdrycker i matbutiker 5,5%. Den gränsen kan komma att höjas till 8% om nu det nya regeringsprogrammet i Finland håller. Återstår att se hur det blir med den saken. 

Blev en kortare vila på rummet innan det var dags för några avslutande kvällsöl på Indigo. Det visade sig vara ett rätt stort ställe med både restaurang, bar och uteplats. Då kvällen var tämligen ljummen valde jag att sitta utomhus.

 

Utbudet var det bästa i Mariehamn. (gjorde research inför resan och hittade inget ställe med ett bättre utbud) Kul nog hade de öl från lokala Open Water Brewery, ett bryggeri som jag bara stiftat bekantskap med en gång tidigare. 

 

Open Water Farmhouse lät intressant så en sådan fick det bli. Drickbar men inte så värst intressant. På etiketten stod det "Black IPA". Jag har ingen aning om varför så var fallet. 

 

Det märktes på kvällen i Mariehamn att den värsta invasionen av turister var över för säsongen, alltid skönt att slippa horder av människor. 

Lite nyfiken var jag på att köpa med mig en pizza till hotellet men avstod till slut. Undrar hur en pizza från en sådan där maskin smakar?

 

Nästa dag var det dags att resa hemåt, innan det var dags att kliva ombord på nya fina Viking Glory hade jag några timmar att slå ihjäl, vad kunde vara lämpligare än att tillbringa några timmar på Ålands Sjöfartsmuseum med tillhörande museifartyget Pommern. 

Åland är verkligen präglat av havet och otal är de ålänningarna som seglat på världshaven. Helt klart ett trevligt museum med intressanta utställningar om både dåtidens och dagens sjöfart på Åland. 

Ombord på Pommern var det en busslast finska pensionärer, en dam i sina bästa år frågade mig var i skeppet bastun låg? Jag tänkte svara att bakom taxfree-butiken.

 

Hemresan till Stockholm skedde som tidigare nämnt med Viking Glory. Det var tredje gången jag åkte med henne. Främst gillar jag hennes stora fönster och de fina utedäcken. 

 

På akterdäcket blev det en klassisk "lonkero", läskande som alltid i solen. 

 

Lite senare åts det en Biff Rydberg och till den en RPS Smooth Operator. Precis som alkoholhalten på 2,7% var ölet lätt och inte direkt upphetsande.  

 

Min favoritbar ombord på Viking Glory är Algot's, namngiven efter den legendariska  finländske smugglarkungen Algoth Niska. I baren serveras goda cocktails, och kul nog kom bartendern och berättade om historian bakom drinken. 

 

Helt klart en trevlig kortresa till Mariehamn. Jag skulle inte vilja tillbringa en vecka i Mariehamn då det ändå är rätt litet med en natt eller två till hade fungerat fint. Törstig behöver man inte vara, finns ytterligare några ölställen att besöka men det får ske en annan gång. 

Som lite kuriosa en sista sak om Viking Glory. Hon byggdes i Xiamen i Kina. Det märks på några ställen, bland annat att vissa brandsläckare har text på kinesiska liksom i hytterna där instruktionerna om hur man tar på sig en flytväst har en kinesisk kvinna på bild. (det har inte övriga fartyg i Viking Lines flotta) Det är dom små, små detaljerna som gör'et som Povel Ramel sjöng.

 

Ett sista besök på Mikkeller Bar Stockholm.

Häromveckan meddelades det att Mikkeller Bar Stockholm på Östermalm ska bomma igen. Baren har funnits på Brahegatan i sex år, innan det var den belägen på Döbelnsgatan. (stängde 2015) Det är inte den första Mikkeller-baren som stänger eller har stängt de senaste åren.

Lördag 27/5 är den sista dagen som baren är öppen så ännu finns det möjlighet att besöka baren. Tom och jag passade på att göra ett sista besök i förra veckan, onsdag 17/5. 

 

Som vanligt fanns det en del intressant på fat, inte minst några öl från tyska Fuerst Wiacek. Tre olika öl från Berlin dracks, alla var goda men för egen del tyckte jag ändå att Fuerst Wiacek Jewels var den godaste av de tre. Visserligen söt men med i mitt tycke fina smaker av kaffe. 

 

En rackare som ingen av oss tyckte om var Unibärsum Back to the Flipa III. En udda öl som smakade "grönt", lime och bär. 

 

Jag har alltid tyckt om att besöka Mikkeller på Östermalm, lokalen är schysst och personalen har alltid varit trevlig. Glädjande är att lite senare i sommar kommer en ny bar att öppna i samma lokal och med befintlig personal. Enligt information på social media är det en av de nuvarande delägarna som ska driva baren. (kollar man på företagsinformation så är den nuvarande barens formella namn Mikkeller Brill Östermalm AB) En bar som drivs av Brill, det låter väl fint det? 

Värt att nämna i sammanhanget är att Mikkeller Södermalm kommer att finnas kvar. 

Avslutningsvis finns det inget annat att göra än att tacka Mikkeller på Östermalm och önska den nya baren som tar över framgång.

Ett dygn i Bodö.

För en vecka sedan tillbringades ett dygn i Bodö, en stad som jag inte besökt sedan 2010, den gången på sommaren. 

Som alltid är det en fröjd att njuta av vyerna då det flygs över Norge. Denna gången var det ett gäng högljudda polska fotbollsfans ombord som höll låda till medresenärernas stora förtjusning. (Bodø Glimt mötte Lech Poznan i en av de europeiska cuperna dagen efter)

 

Flygplatsen i Bodö ligger en kilometer från stadens centrum, snacka om praktiskt att ta en kort promenad så är man framme. 

 

Jag började med att köpa några öl på Vinmonopolet, utbudet var inte gigantiskt men klart tillräckligt. Utanför centrum finns det en butik med större utbud för den med större törst. Lite snacks köptes också till rummet i en matbutik.

 

Några minuter senare checkade jag in på ett av de två Scandic som finns i Bodö, Scandic Bodö. En fin känsla att checka in på ett hotell igen, något jag inte hade gjort sedan juni 2022 då jag var i Berlin. Rummet var inget särskilt men utsikten var som vanligt bedårande. 

 

Efter en kortare paus var det läge att gå ut och njuta av den friska luften. Det är verkligen en speciell känsla att vara i Nordnorge även om det inte var någon direkt vinterkänsla då hamnen var isfri och på backen låg det ingen snö. 

 

Givetvis hade jag tagit reda på Hurtigrutens ankomsttider och avgångstider och lämpligt nog skulle M/S Richard With avgå 15:20. (henne åkte jag med den ganska korta sträckan mellan Kristiansund och Molde sommaren 2018) Den nattliga avgången kring 03 hoppade jag dock över. 

Från piren var det fint att se hur fartyget passerade och gjorde den klassiska giren vid vändningen norrut. Ensam var jag inte om att se det hela utan det var en del andra som var ute och knallade på eftermiddagen. Vintern är en populär turisttid i Nordnorge, särskilt nederländska, spanska och tyska hördes bland de mer exotiska tungomålen. 

 

När båtnörden i mig hade fått sitt var det dags för ölnörden att ta över stafettpinnen. Hundholmen Brygghus fanns inte förra gången Bodö besöktes så ett stopp där var förstås givet. 

 

Ett stort ställe med två våningar, på den nedre bar och restaurang och på den övre en till bar, bryggeriet och olika spel som man kan roa sig med. 

 

14:00 öppnar de på onsdagar, jag var där strax före 16:00. Var en del andra gäster och framförallt mina polska vänner från flyget mellan Oslo och Bodö. Satte mig en bit ifrån dom så slapp det värsta gapandet. 

Fyra inte helt vanliga egna ölstilar hade de, den svagaste var på 7,6% och den starkaste på 9%. Lite udda kan tyckas men det fanns inget annat att göra än att beställa en "Hundholmens smaker", det vill säga 4*0,1 liter. Det kalaset kostade 124 nok, vilket är detsamma i svenska kronor. En bit mat beställdes också från pubmenyn som var lite enklare än restaurangmenyn. Klippfisk med pommes smakade bra. 

 

Av de fyra ölen tyckte jag att stouten var godast utan att vara himmelsk. Som synes var ett av de fyra ölen en julöl, julöl fanns på flera andra ställen i Bodö. Antingen firar de jul länge i norr eller så är åtgången inte alltför stor, gissar på det sistnämnda. 

Mitt nästa stopp blev Piccadilly, en pub som funnits sedan 1985. När man går in så har man baren rakt fram, sedan finns det rum både till höger och vänster. Jag valde att sätta mig nära bardisken, två andra gäster var det då jag kom in. Jag räknades nog inte som stammis eftersom jag fick äran att själv bestämma vad jag ville ha. Utbudet på fat var inte direkt intressant förutom två från lokala Bådin, däremot fanns det en hel del på både burk och flaska. 

 

Det något tärda gubben som satt vid bardisken fick direkt att nytt glas pilsner då den gamla var uppdrucken. En stunds fotbollssnack blev det med både honom och bartendern, det samtalet dog rätt snabbt då "pilsnergubben" bara erkände det lokala laget Bodø Glimt som ett riktigt fotbollslag. Att hans norska var svår och att tänderna var få bidrog nog till att samtalet tynade bort. 

 

En annan stammis med yvigt skägg kom in och även han fick en pilsner serverad utan att behöva säga ett ord. På bardisken la han sin bibel. Efter ett tag började han och bartendern prata om hur man bäst tillagar torsktungor, mycket smör ska det vara. 

 

Gillade verkligen Piccadilly, härligt insuttet och med dessa sköna karaktärer. Varning dock för trappan ner till toaletterna, den har säkert skördat ett offer eller två.

 

Efter Piccadilly var tanken att knalla i ett par minuter till Landlov, men tyvärr var det stängt dagen till ära. Ganska besviken blev jag då de hade en för mig ny Nøgne Ø på fat liksom några flaskor från nämnda bryggeri. Nøgne Ø från Grimstad är ett gammalt favoritbryggeri för min del. Ser jag något nytt från dom så hugger jag likt en gädda.

 

Det kryllar inte av intressanta ölställen i Bodö men kvällen var ung så några till ville jag gärna inmundiga. Gick in på Bryggerikaia som farsan och jag besökte 2010. Det var helt fullt denna kväll så fanns inget annat att göra än att fundera på nästa schackdrag. 

Sportsbaren fick det bli, ett ställe som såg ut som de flesta andra sportbarer. Utbudet på fat var rätt trist men det fanns några burköl från Bådin.  Bådin Juicy Little Thing - Loral NEPA smakade helt ok. 

 

Jag var fortfarande lite ölsugen men hade några på rummet. Några fler på stan blev det alltså inte, dock en kvällspromenad ut på piren. Helt vindstilla var det och tyst. 

 

Innan det var dags för rummet var det läge för magen att få någon typ av föda. På andra sidan gatan från hotellet fanns en grillkiosk. En burgare är alltid en burgare så det fick det bli. Burgaren som jag köpte såg inte ut som på bild, skrattretande dålig var den. Men men billig om inte annat, en matupplevelse jag kommer att minnas länge. Till råga på allt hade de bara sockerläsk, något som jag försöker undvika.

På rummet blev det två öl från för mig okända norska bryggerier. Bygland For The Love of Kveik Series No. 10 - Framgarden och Beer Flag Lavvann Oyster Stout, sistnämnda den godaste av de två. 

 

Ett trevligt dygn i Bodö var det, välbehövligt med ledighet och att komma iväg och andas annan luft än den jag gör i den vanliga serielunken.