torsdag 17 november 2016

Öl i Singapore, fredag

Under en tid har jag lekt med tanken om att samla på mig lite vuxenpoäng, en nöjesresa på egen hand till Asien får väl klassas som det? Hade ingen lust till några större äventyr utan det skulle vara till en destination där det råder ordning och reda, bra ölställen skulle förstås också finnas. Singapore fick det bli för tredje gången för min del. (tidigare resor dit var 2000 och 2007)



Biljetten till Hong Kong med SAS bokades i augusti liksom den vidare färden därifrån till Singapore med Singapore Airlines. Efter det smått barocka snöfallet som rådde i Stockholmstrakten onsdag 9/11 (månne ett järtecken med tanke på vem som vann presidentvalet på andra sidan pölen?) var det inte helt fel att på torsdagen åka ut till Arlanda för den vidare färden österut.



Resan i Business Class gick förstås lekande lätt, planet landade vid sjutiden i Hong Kong. Det blev en stunds väntan då min nästa flight avgick vid 14-tiden. Men väntetiden gick förstås rätt smidigt, tillbringade några timmar i Singapore Airlines trevliga lounge på HKG, där förövrigt resans första nya öl intogs.



Efter en lång resa/dag var det skönt att äntligen vara framme i Singapore på kvällskvisten. (flygtiden mellan Hong Kong och Singapore är ungefär 3.5 timmar) Flygplanet mellan HKG-SIN var en mäktig Airbus A380, faktiskt första gången jag flög med en sådan. Kul att kunna pricka av även den typen.



Taxi till hotellet (Swissotel Merchant Court), dusch, byte till shorts och så var man nästan pigg som en mört igen. Hotellet hade jag valt med tanke på dess läge, det skadade förstås inte att det var riktigt fint med fina rum och vad som såg ut att vara en trevlig pool. (hann aldrig kolla om så var fallet)



På fredagen besöktes tre olika ölställen, alla låg max 10 minuters promenad från hotellet. Började med RedDot Brewhouse @ Boat Quay. Det stället ligger mitt i ett nöjesområde med en drös olika barer och restauranger. Det var nästan en chock med alla skräniga människor efter en lång och lugn resedag (värst var som vanligt britterna) men det var bara att försöka stå ut. En provbricka med sex av deras egna öl beställdes för 10 SGD plus skatt. (1 SGD är ungefär 6.50 SEK)



Ölen var i ärlighetens namn rätt menlösa, det var ingen av dem som stod ut annat än färgmässigt, tänker förstås på det gröna ölet med spirulina. Det bästa med stället var dess läge och trevliga service.



Om det var livat på RedDot så var det ännu värre på det närbelägna The Pump Room. Insåg direkt då jag klev in att här skulle det bara bli en öl, enbart för att kunna stolt meddela omvärlden att jag varit på stället. Stället var udda, en nattklubb/diskotek som hade ett eget litet bryggeri. Valde Pump Room India Pale Ale som var helt ok utan att direkt stå ut på något sätt. (ölet var dyrt, 18.20 vilket motsvarar 118 svenska spänn) Det var en lättnad att lämna det dårhuset. Kan verkligen inte begripa hur folk kan stå ut timme efter timme i ett sådant katzenjammer.



På kvällens sista ställe, Brewerkz Riverside Point var det betydligt lugnare, valde att sätta mig på den stora uteserveringen med den schyssta utsikten över vattnet. Kvällsvärmen var sannerligen inte dålig då den låg på stabila 29 grader.



Servicen var kvällens bästa, provbrickan med fyra av deras egna öl var även den aftonens bästa. Brewerkz Oatmeal Stout var det bästa av de provade öl. Behaglig och rätt söt med rostade toner, choklad och caramel.



Lite enkel mat blev det också trots att jag egentligen inte var hungrig. Förutom egna öl samt några gästöl på fat hade de 25 olika gästöl på flaska liksom en del cider. Brewerkz låg förövrigt allra närmast hotellet. 




Lördagsprogrammet var rätt digert så det blev en lugn inledande kväll i Singapore, dessutom gjorde den långa dagen sitt, det var verkligen skönt att krypa till kojs vill jag lova.

måndag 7 november 2016

En natt i Bryssel

Den tredje resan på 10 dagar var det dags för då jag förra måndagen flög ner till Bryssel. För övrigt den tredje hösten i rad som Bryssel besöktes, början på en tradition?

Varför åka till Bryssel såpass ofta kan en vän av ordning kanske undra? Svaret är mycket enkelt, där finns några riktigt trevliga ställen där man kan dricka öl. Dessutom är staden mer eller mindre befriad från så kallade sevärdheter och annat onödigt så man kan helt koncentrera sig på det viktiga.

Då jag anlände väldigt tidigt (planet från Arlanda gick nästan på natten då det handlade om 07:00) så var hotellrummet ej klart. Nå, det var bara att lämna in kofferten och bege sig mot de lite mera centrala delarna. Bodde på Park Inn Brussels Midi som ligger vid stationen efter Bryssels centralstation så det tog runt 20 minuter att promenera till "centrala" Bryssel.

Efter en enkel lunch på ett lokalt hamburgarhak gick jag till De Bier Tempel för att handla några rumsöl. Butiken kan kännas lite "turistig" då den är belägen så nära Grote Markt men öl det har de, dessutom är damen bakom disken alltid väldigt trevlig.



När det livsviktiga vätskeköpet var avklarat var det lika bra att fylla på med några droppar innan returen till hotellet för att checka in. Då det fortfarande var rätt tidigt på dygnet var det lugnt på Delirium Café, annat är det om aftnarna då stället mer eller mindre kan likna ett dårhus fyllt med en massa skränande ungdomar.



Nu var det som sagt lugnt och skönt i den rätt mörka "bunkern". Dricker rätt sällan Belgisk IPA så en sådan fick det bli, närmare bestämt Silly IPA Green Killer. Den var helt ok om än åt det söta hållet med karamell och en del humle. Inte så fruktig utan mera åt det gräsiga hållet.



De senaste två åren har jag missat Zwanzeday på Akkurat men istället har det blivit en skön revansch på Cantillon. Ja det surölsmeckat är förstås ett givet mål då man är i Bryssel. Cantillon är som de flesta säkert vet vid det här laget ett kombinerat museum/aktivt bryggeri/butik och bar.

Det var ingen tvekan om vilken öl som det skulle börjas med, Cantillon Zwanze 2016. För 20 EUR får man en stor flaska på 75 cl. Ölet var riktigt gott, fräsch med mycket hallon och även en gnutta vanilj. Årets Zwanze är den bästa hittills enligt mig.



Cantillon Lambic d'Aunis var även det en ny bekantskap så det var givet att även köpa en sådan. Flaskan kostade 15 EUR. En klart duglig öl även det även om den hade en något ovanlig smakprofil jämfört de flesta andra öl från Cantillon. Bägge nämnda öl går endast att konsumeras på plats, de går alltså inte att köpa med sig hem.



Öl som gick att köpa hem var de gamla vanliga Gueuze, Kriek, Rosé De Gambrinus och glädjande nog även Cantillon Fou' Foune. (sistnämnda kunde man max köpa tre stycken av, de kostade 12 EUR per flaska).

Smått nostalgiskt mindes jag tillbaka på mitt första besök på Cantillon som var hösten 2009, inte så länge sedan egentligen men det har verkligen hänt så oerhört mycket i ölvärlden under tiden sedan dess. Då var det knappt några andra besökare i lokalerna nu var det typ fullsatt. Väldigt många från USA men även från andra europeiska länder. Lyckades uppfatta norska, spanska och även ryska förutom de givna språken franska, flamländska och engelska.



På Cantillon kan man sitta länge och förundras men då de stänger klockan 17:00 fanns det inget annat att göra en att lomma iväg till hotellrummet för lite rast och vila.



Efter lite matpåfyllning (pizza) togs det sikte mot Chez Moeder Lambic Fontainas. Det stället brukar alltid vara ett säkert kort, så även nu. Öl som dracks var De La Senne Band of Brothers, Verzet Oud Bruin och Cantillon Frambozenlambic. Föga förvånande var den sistnämnda den godaste enligt mig, väldigt lättdrucken, ja snudd på saftliknande med fina doser av hallon.



På tisdagen gick flyget hem sent på eftermiddagen så det fanns tid till att äta lunch på stan och spatsera i största allmänhet. Då det var en röd dag i Belgien, Allhelgonadagen, var det väldigt lugnt på stan. Lunchen den intogs på det mycket charmiga stället La Fleur en Papier Doré, ett ställe som verkligen andades den gamla världen. Rätt mörkt, intimt och med en massa tavlor på väggarna. Riktigt familjärt och trevligt, särskilt då det mer eller mindre helt plötsligt vällde in barnfamiljer, pensionärer och en och annan hund.



Personalen fick jobba hårt då det var så många gäster men jag hade inte bråttom så allt fick ta den tiden det tog. Ölutbudet var stabilt, bland annat fanns Girardin Kriekenlambik på fat, en öl som jag inte sett på något annat ställe. Maten var rejäl, potatisstomp och korv blev det.



En skön liten tur var det, att Bryssel tidigare i år drabbades av tragiska terrorattentat märktes framförallt på flygplatsen. Alla som ankom med tåget fick röntga sina väskor innan man fick gå mot incheckningsområdet. Annars var det väldigt lugnt på stan, ja särskilt då på tisdagen då det var en ledig dag för de allra flesta.

Om man mot förmodan inte lyckas köpa några flaskor att ta med sig hem inne i Bryssel finns det möjlighet att göra det på flygplatsen Zaventem. Några Cantillon finns det ej men däremot fanns det en del trappistöl plus lite annat smått och gott för den som är sugen på sådana.



Föga förvånande bjöd Brussels Airlines lounge The Loft inte på några intressanta öl. Har fortfarande inte besökt en flygbolagslounge där det funnits intressant öl. Jakten efter det får helt enkelt gå vidare.


onsdag 2 november 2016

Dagstur till Köpenhamn

Jag är inte bara ölnörd utan även en flygnörd, ja det kan erkännas. Förra onsdagen var det premiär för SAS nya Airbus A320neo (new engine option). Bokade biljetter i god tid, ja inte ville man väl missa den första kommersiella flighten från Arlanda? Flygplanet var påtagligt tystare jämfört med en vanlig A320 och en annan styrka är dess betydligt lägre bränsleförbrukning. (upp mot 15-20%) Önskar den nya arbetshästen en lång och lyckosam karriär.



Flighten gick till Köpenhamn, dagen till ära var det lika bra att stanna där i några timmar och passa på att äta och dricka några droppar. Till lunch blev det en mycket god hamburgare på Tommi's Burger Joint. När den var uppäten gick vi den väldigt korta sträckan till Warpigs.



Det var lunchtid men på Warpigs var det verkligen öde. De hade en del "tyska" öl på fat, passade på att prova Warpigs Der Alte och Warpigs Chuckin' Wheelies. (en Kellerbier) Det var inget fel på något av ölen men Warpigs välhumlade öl tycker jag är godare.



Tanken var att hålla sig i närheten av Centralstationen så nästa stopp blev på "klassiska" Mikkeller Bar på Viktoriagade. Nu var det onsdag och klockan var inte så mycket mer än lite över 13:00 men även på Mikkeller var det mycket lugnt. Under det två timmar långa besöket var vi som mest en handfull gäster i den trevliga lokalen.



Bland fatölen fanns den helt nya Mikkeller Spontancherryframboos. Förstås syrlig med både körsbär och hallon. God men inte fantastisk. Bland fatutbudet var det faktiskt en cider som jag tyckte var godast, Horn Cider Å Cider. Man kan undra vart världen är på väg men den var riktigt uppfriskande och med fin smak av äpple.



Då onsdag 26/10 var en flyghistorisk dag så kändes det rätt att beställa in en flaska samarbetsöl mellan Mikkeller och SAS, Mikkeller RAS No. 5 (Rare Air Series) -Past, Present & Future. Normalt finns de flaskorna endast ombord i Business Class på SAS långlinjer till Asien och USA men ibland även på backen. En stabil Belgian Ale handlade det om och som lite kuriosa fick vi flaska 3300/3300.



Ett sista stopp fick det bli innan vi skulle tillbaka till Kastrup och kvällsflyget hem. Taphouse blev det, ett modernt ställe med 61 fatöl som jag tidigare inte besökt. Nu hade klockan runnit iväg till eftermiddag så där var det lite mera folk dock långt från fullsatt.



Som tur är kunde man beställa smakprover för det fanns mycket nytt att prova. Smart nog började jag med ett lite större glas Stone Arrogant Crime, ett stycke chiliöl som verkligen smakade stark chili. Kul men lite väl extremt med 40 cl.


Bland det 61 fatölen fanns det både inhemska och utländska sådana, stilarna var väldigt blandade. Servicen var riktigt bra och stället gav mersmak.



En riktigt kul dagsutflykt var det, man hinner ganska mycket på runt sju timmar i centrala Köpenhamn, sådär lagom glad i hågen blir man också. Kan rekommenderas.

torsdag 27 oktober 2016

Några öl i Nürnberg

Förra helgen (lör-mån) tillbringades i Nürnberg, en stad som jag tidigare inte besökt. Vi kom fram rätt sent på eftermiddagen men hann ändå uppfatta att det tycktes röra sig om en vacker stad, ja i alla fall innanför den imponerande stadsmuren.



Planen för kvällen var förstås att fylla på med mat och några öl. De två första ställena som vi gick in på var helt fullsatta men på Nürnberger Alm fanns det ett ledigt bord för två. En väldigt god schnitzel beställdes in liksom några öl.



Två dugliga veteöl dracks, Lindenbräu Gräfenberg Weizen och Gutmann Hefeweizen. Tyvärr var dunkeln Landwehr-Bräu Rotfränkisch tam och lite för söt för min smak.

Stämningen på Nürnberger Alm var mycket folklig och munter. Då en av gästerna råkade tappa ett glas så började nästan genast samtliga andra gäster att sjunga en sång som jag tyvärr inte fattade mycket av, ja faktiskt ingenting fattade jag men kul det var det. Trots att det var fullsatt så var servicen bra, engelska talades.



En riktigt lugn och behaglig lördag blev det, efter några rumsöl (tog med några hemifrån) var det nattvila.



Anledningen till att det åktes till just Nürnberg är att vi inte besökt staden tidigare och att vi ville gå på fotboll i den tyska andraligan, Zweite Bundesliga. Fotbollsarenan låg ungefär en timmes promenad från vårt hotell, Holiday Inn. Biljetter köpte vi på plats.



Hemmalaget 1. FC Nürnberg besegrade gästerna Hannover 96 med 2-0 i en rätt så underhållande match. Något som är trevligt med Tyskland och fotboll är att det är mycket ovanligt med bråk och stök i samband med match. I söndags var det hur lugnt som helst trots att en del tycktes dricka en hel del öl både före och under matchen.



Precis som kvällen innan visade sig vara fullt inne på Nürnberger Altstadthof men på stället som låg på andra sidan gatan, Hüttn' fanns det plats. Hüttn var ett ganska så stort ställe som liknade ett äldre värdshus med rustik inredning. Trots att det var söndagkväll var det mycket folk. Vid bordet bredvid satt tre äldre gentlemän och tittade på gamla mynt och sedlar samtidigt som de drack några öl. Överlag var stämningen mycket lugn och behaglig, det gick utmärkt att prata med normal samtalston.



Även här blev det en schnitzel, ja det är svårt att låta bli då man är i Tyskland. Smått sensationellt var det några som drack vatten men för vår del blev det förstås några öl. Pyraser Kellerbier, Kapuziner Weissbier Kristall-Weizen, Neder Schwarze Anna och Nikl-Bräu Weisse Eule Helles Hefeweissbier. Samtliga öl var schyssta men kvällens vinnare var det sistnämnda veteölet som var trevligt uppfriskande.



Efter att ha tagit en kortare kvällspromenad blev det lite slappande på rummet. Av bara farten råkade jag dricka min öl nummer 8000 som blev Zirndorfer Kellerbier (köptes i en kiosk vid centralstationen i Nürnberg). Det var inte den godaste Kellerbier som jag druckit men den var inte heller dålig.



En skön liten resa som gick i lugnets tecken. Nürnberg gav helt klart mersmak, särskilt med tanke på att Bamberg ligger i närheten. Jag skulle inte ha något emot att återvända men då under våren eller sommaren. Tyskland är ett land som ligger mig varmt om hjärtat. Zum Wohl!



Vi flög till Nürnberg med Lufthansa via München. Kan inte säga att jag blev förvånad av maten i Lufthansas Senatorlounge på Nürnbergs flygplats, sauerkraut och Nürnberger Rostbratwurst. Riktigt, riktigt gott vill jag lova. Den alkoholfria Becks smakade dock förfärligt. Jag hoppade över ölen med alkohol, på fat fanns det i loungen Löwenbräu Original och Franziskaner Hefe-Weissbier.