Öl i Sarajevo

För en vecka sedan var det dags att bege sig ut till Arlanda ännu en gång för att med Air Serbia flyga via Belgrad till Sarajevo. Sarajevo är en stad som jag länge velat besöka så det kändes verkligen fint att äntligen komma dit. Inför resan hade jag förstås troget läst om olika ölställen i staden och det tog inte många minuter att inse att de var få.

På Ratebeer finns bara ett ställe inlagt, Pivnica HS. Det är ett bryggeri med tillhörande stor ölhall av klassisk typ där de flesta av deras öl samt mat serveras för den intresserade. Lämpligt nog låg Pivnica HS en kort promenad från vårt hotell i Sarajevos gamla stad.

När vi kom dit kring 18:00 på fredagkvällen var där bara ett par andra gäster. När vi lämnade efter ett par timmar var det några fler besökare men det var långt ifrån fullsatt. Servicen var vänlig och resonabelt snabb.

Under vårt besök hade de sju olika öl att erbjuda, av dessa provades tre. Först ut en Sarajevsko Tamno vilket är en dunkel. Mitt livs första öl från Bosnien var en positiv överraskning med choklad, lätt rostad malt, lite kola och frukt. 3,50 BAM kostade en halvliter, det motsvarar 16 SEK. Förstås löjligt billigt för en svensk men i efterhand har jag förstått att stället var dyrt för att vara Sarajevo.

Ett par till öl provades, en filtrerad respektive ofiltrerad Sarajevsko Svijetlo. Bägge två vanliga småtrista lageröl men bägge gick i alla fall att dricka.

Två öl var, två rejäla bitar kött, två efterrätter samt två kaffe kostade med dricks runt 400 svenska kronor, det vore synd att klaga.

På andra sidan gatan från hotellet låg City Pub vilket är ett ställe som tycktes tilltala en påtagligt yngre publik jämfört med Pivnica HS. Förutom en drös andra drycker hade de runt 15 olika öl. Staropramen, Becks med flera. Verkligen inget intressant ställe ölmässigt annat än att det var skönt att sätta sig ner och fukta strupen då det var rejält varmt i Sarajevo.

Utöver ovanstående två ställen hittades inga andra ställen som inte bjöd på annat än några vanliga, ljusa eurolager, både inhemska och utländska. Till hotellrummet köptes ett par buteljer, Sarajevsko 0% och Sarajevsko Radler. Förstnämnda var förstås tunn och trist, så trist att det inte ens fanns någon ork att dricka upp. Sarajevsko Radler påminde ganska mycket om 7 Up fast med en touch av "vuxendricka". I mitt tyckte hyfsat läskande.

Slutsatsen är att till Sarajevo åker man inte för att dricka öl i världsklass, under vistelsen funderade jag över när invånarna och besökare får möjlighet att dricka en IPA eller liknande på något av stadens ställen. Utan att veta så känns det som att det fortfarande kan dröja.

Bortser man från öl så är Sarajevo verkligen värt ett besök, staden är lagom stor och ligger vackert med berg runt om. Det mesta i absoluta centrum var renoverat och människorna vänliga och "moderna". Inga konstigheter utan det kändes som att besöka vilken annan stad som helst. Maten var riktigt bra. Att sedan priserna är minst sagt humana gör inte saken sämre. Det är inte så att jag vill återvända på direkten men ett framtida återbesök är inte alls otänkbart, vi får se.

Mikkelleröl ombord på SAS

De som läser eller har läst min blogg har säkert noterat att jag då och då beger mig ut på en resa. Länge har jag varit bekymrad över flygbolagens tråkiga öl, finns en del ljusglimtar som exempelvis Lufthansa som brukar servera perfekt upphällda veteöl men då endast i Lufthansa First Class på långlinjerna.

För egen del flyger jag för det mesta med SAS, på SAS finns nästan alltid bara vanliga Carlsberg, en öl som jag helst inte dricker. Länge har jag drömt/fantiserat om att Mikkeller ska ta fram en egen öl till SAS, har flera gånger nämnt det ombord och till min stora glädje blir det nu verklighet!

Snart kommer Sky-High Wit finnas ombord på SAS, frågan är bara på vilka flighter? Man kan bara hoppas att de gäller samtliga flighter och att det inte bara sker under en begränsad period. I nästa vecka ska jag flyga på måndag, tisdag och lördag, får se om det redan då finns att få tag på.

Kan inte annat än säga grattis till detta giftermål, hur kul som helst! Burkarna är dessutom riktigt snygga, de påminner om SAS äldre målningar.

Köpenhamn lördag 3/5. CBC, sliten och Atrial Rubicite.

Som jag nämnde i mitt förra inlägg slutade fredagen med alldeles för mycket innanför västen, nattsömnen påverkades menligt och lördagens start blev i högsta grad försenad. På CBC öppnades portarna klockan 10:00 men jag orkade inte dit tidigare än vid 13-tiden. Hade jag inte betalat för samtliga pass så hade jag med största sannolikhet inte gått på lördagens första dito.

Ibland är det bra tur att man inte kan se sig själv då jag förmodligen såg ut som en vandrande vålnad då jag pliktskyldigast tog några smakprover innan det var dags för en timmas vila innan eftermiddagspasset. Den godaste ölen som jag trots allt lyckades få i mig under förmiddagspasset var Brekeriet Kombucha. Enligt mig den bästa av de sju nya ölen som Brekeriet hade med sig till CBC. Härligt balanserad och frisk med en fin syrlighet liksom citrus, druvor, jäst, gräs och grapefrukt. Synnerligen drickvänlig.

Efter att ha ätit lunch och vilat ute i solen var humöret betydligt bättre och orken till att trots allt prova öl nästan blivit normalt var det bara att tuta och köra. Av de 48 öl som provades på lördagen var de allra flesta klart godkända, en som var betydligt godare än så var Jester King Atrial Rubicite, vilket är en Sour Ale med hallon. En alldeles magnifik öl, helt suveränt god med en massa härliga hallon i både doft och smak. Fantastiskt uppfriskande och med en härlig syrlighet. Precis som Cigar City Hunahpu's Imperial Stout - Double Barrel Aged belönades ölet med 4.7/5. Det är faktiskt rätt stort att av de 119 ölen som provades på CBC hamnade två av dem på min alla tiders topp-10.

En annan öl som jag njöt av var Mikkeller X Imperial Stout Cake Edition, söt med choklad, kakor, kola och lakrits. Munkänslan var skönt krämig. En riktigt seriös dessertöl.

Inför CBC var jag väldigt nyfiken på Närkes nya variant av Stormaktsporter, Ragnarök. Dålig var den absolut inte men lite väl mycket torv, rök och Islaywhisky för ett högre betyg.

Det är svårt att jämföra de tre olika årgångarna av CBC, från första året 2012 går det inte undvika att tänka på vagnen som Struise hade med sig, det var verkligen en höjdpunkt. Förra året hade en hel del av barnsjukdomarna fixats till. I år tycker jag att det fungerade bättre med maten, det var fanns bättre möjligheter till att skölja glas. För egen del upplevde jag inga direkta köer till toaletterna även om jag läst om folk som tyckte att köerna bitvis var lite väl långa. I år kändes det som att det var fler riktigt seriösa ölnördar på plats då det var väldigt många som satt och tickade samtliga öl mer eller mindre industriellt. För egen del satt jag inte mer än 30-40 minuter under de fyra passen, tycker helt klart att det är roligare att gå runt i salongen. Men men, alla har vi olika vägar till lyckan, det måste förstås respekteras. En sak som var nytt för i år och riktigt bra var en karta som visade var de olika bryggerierna var placerade, det är något som jag saknade under de två första årgångarna.

En annan iakttagelse är att nästan alla amerikanska bryggare har skägg och tatueringar. Inget ont om det, men själv kan jag inte skaffa mig ens en liten tatuering för då blir jag inte insläppt på japanska badhus vilket förstås vore ytterst beklagligt nästa gång Japan ska besökas.

Tycker även att några av dessa amerikanska bryggare var lite sega på att servera, istället stod de och snackade med folk i grannens monter eller med folk som satt i deras egna monter. Lite bättre lyhördhet mot oss gäster som trots allt betalat en god slant hade i vissa fall kunna vara fint. Eller så kanske det bara var jag som var ivrig? De mest populära bryggerierna som t ex Three Floyds måste haft det lättjobbat då deras öl tog slut redan före halvtid på flera av passen. Själv missade jag några öl som jag gärna provat men samtidigt har jag full förståelse för att ölen kan ta slut. Men i det stora hela var CBC 2014 ett riktigt fint kalas för oss ölnördar även om jag personligen tröttnade lite på alla dessa Berliner Weisse och Gose som många bryggerier hade med sig. Ett tag kom jag på mig själv att sukta efter en riktigt god tysk veteöl men det var förstås lite fel forum för det.

CBC 2015, jodå, det känns givet att medverka på.

Köpenhamn fredag 2/5. CBC och Stella 5.

Då var det äntligen fredag 2/5, vilket innebar att det var dags för CBC 2014. En nyhet i år var att det handlade om fyra pass, två på fredagen och två på lördagen. 10:00-14:30 och 15:30-20:00 var tiderna för dessa.

Runt 09:00 lämnade jag hotellet och gick iväg mot Sparta Hallen där ölfestivalen skulle hållas. Vädret var soligt och fint så bensträckaren på 45 minuter var riktigt skön. När jag kom fram var det en rätt lång kö men jag måste ha halkat på något då jag råkade hamna bredvid Balder och M2 som stod långt framme i kön. Bara att erkänna att det inte var så snyggt gjort men ibland kan man känna sig som en kines. (ni som varit i Kina vet att kineser generellt sätt inte är så pigga på att köa)

Efter att ha hämtat ut det rosa bandet (inträde till alla fyra pass på CBC) var det inte många minuter kvar tills portarna öppnades och det var dags att börja smaka en öl eller två.

Lustigt nog var öl nummer ett den allra godaste under hela CBC tillsammans med en annan som dracks på lördagen. Ölets namn Cigar City Hunahpu's Imperial Stout - Double Barrel Aged. En otroligt elegant och smakrik öl som var något utöver det vanliga. Kan inte tänka mig att en Imperial Stout kan bli så mycket godare. 4.7/5 fick den i betyg på Ratebeer vilket gör att den hamnade på min topp-10 lista. (har satt betyg på drygt 4200 öl)

Såhär i efterhand är det kul att titta på de fem första ölen som jag drack, det är sannerligen inte vardagsmat att dricka sådana öl inom loppet av 30 minuter:

Cigar City Hunahpu's Imperial Stout - Double Barrel Aged
Three Floyds Dark Lord Russian Imperial Stout (Bourbon Vanilla Bean)
Westbrook Bourbon Barrel  - Aged Siberian Black Magic Panther
Mikkeller Spontantripleblueberry
Mikkeller George vs. Kolsvart vs. Raspberry Jam

Snacka om rivstart och en härlig start på dagen, i en normal värld hade de fem ölen räckt under en hel dag men ölfestivaler är ölfestivaler så det blir nästan lite industriellt med intagandet av öl. Av bara farten provades Prairie Artisan Ales Bomb!, Brekeriet Saison Sauvage, Funky Buddha Last Snow Porter, B. Nektar Zombie Killer med flera. Sistnämnda var en en typ av mjöd som jag inte provat tidigare, inte så överdrivet söt med nästan bara en massa honung utan det fanns även friska äpplen och lite syrliga körsbär. Helt klart en intressant mjöd. Måste även nämna Boneyard Notorious IPA3 som utan tvekan hör till de allra godaste dubbelipor som jag haft äran att prova. Frisk och fruktig med en massa härligheter i form av ananas, mango, grape m.m. En sann lycka att bekanta sig med sådana öl.

Jämfört med de två tidigare CBC upplevde jag att det var mer folk än "vanligt" på fredagen, särskilt då under det första passet som var ganska livligt. Det hela rullade dock på, några direkta köer handlade det aldrig om förutom hos Cigar City och Three Floyds då de släppte ovannämnda tunga pjäser. Jag har ett bra minne för ansikten så det var kul att se andra obekanta människor som också varit på de två tidigare upplagorna av CBC. Föga förvånande kändes det ibland som att det var fler svenskar än danskar i hallen, särskilt då under lördagen då det vimlande av profiler.

Matmässigt tycker jag att det var bättre än tidigare åren, särskilt förtjust blev jag i Casual Street Foods hamburgare med sidfläsk. Löjligt gott och smått genialt på en ölfestival. Under de två dagarna åt jag tre sådana, hade gärna smällt i mig ytterligare 10 men hur skulle det ha sett ut?

71 nya öl liksom några gamla favoriter hann jag med dag ett på CBC. När det återstod ett par timmar av fredagens andra pass var det läge att bege sig mot Mikkeller & Friends där några kamrater som inte var på CBC satt och väntade.

Föga förvånande var det mer eller mindre packat med folk en fredagkväll på Mikkeller & Friends men det fanns en sittplats åt mig vilket förstås var skönt. En öl som gjorde stort intryck på mig var en Black IPA med namnet Surly Blakkr. Väldigt fint balanserad och mycket drickbart. Fint rostad och med fina dofter och smaker av grape, ananas, lakrits och lite kaffe. Det är den godaste inom den genren som jag hittills druckit.

Kvällen på Mikkeller & Friends var bra, när det började bli läge att avrunda fick jag den synnerligen briljanta idén att gå fram till baren och beställa en flaska Mikkeller Festival Special Edition 2014 - Stella 5. En Imperial Stout med havtorn. Flaskan på 1,5 liter och alkoholhalt på 16%. Perfekt öl att dela på 2,5 person efter en lång dag på CBC.

I ärlighetens namn kan jag erkänna att Stellan gav mig en rejält orolig mage och en magnifik huvudvärk vilket gjorde att jag försov mig fint nästa dag. Något liknande har inte hänt på flera år men nu var det alltså dags.

Nästa inlägg kommer att handla om lördagens något försenade äventyr på CBC.

Köpenhamn, torsdag 1/5. Mikkeller Friends.

Torsdag 1/5 var det för tredje året i rad läge att flyga ner till Köpenhamn för att besöka Copenhagen Beer Celebration, CBC. Denna gången var varken Eddan eller Eirik  med som följeslagare men då jag börjar så smått känna mig vuxen var det inga som helst problem att på egen hand rutinmässigt ta metron till Frederiksberg och knalla 200 meter till det något slitna Radisson Blu Falconer Hotel.

Efter att ha klarat av incheckningen (gjorde det via webben), handlat lite tilltugg till rummet och käkat en sen lunch (klockan var runt 16) knallade jag iväg till Mikkeller & Friends, en promenad som för mig tar 23 minuter.

Väl framme på Mikkeller & Friends började jag i deras bottle shop, några flaskor inhandlades, bland annat en FiftyFifty Imperial Stout Eclipse. (återstår att ta reda på vilken variant) Precis som tidigare skulle det underlätta om shopen hade korgar i vilka vi kunder kunde lägga de flaskor som vi ämnar köpa. Butiken är liten så då det är mycket folk finns det alltid en risk att tappa en flaska, vilket förstås vore ytterst trist.

Vid ett av borden satt ett gäng bekanta från Stockholmstrakten, bland annat Johan och Tom (Fajanen). De hade anlänt en dag tidigare och hunnit med att redan dricka en hel del kul öl, bland annat tunga pjäser från Three Floyds vilket de gladeligen meddelade mig. Jaja, man kan inte vara med överallt även om några droppar av de ölen gärna hade fått hamna i min mage. En gäng bekanta Uppsalabor som var på SF Beer Week i fabruari fanns också på plats. Det är skönt att veta att man inte är ensam om att vara något ölintresserad.

Föga förvånande var det nästan fullsatt på Mikkeller & Friends, men då personalen är duktig tog det aldrig någon lång tid att få beställa det man ville. Under besöket drack jag en del som tidigare provats men även några nya öl. Till de nya hörde ett par från Cigar City, Invasion Pale Ale och Florida Cracker White Ale. Av dessa två tyckte jag att den sistnämnda var den godaste. Uppfriskande med bland annat ananas och vete. Utan att överdriva alltför mycket vill jag påstå att ölet säkerligen skulle fungera alldeles förträffligt under en varm sommardag, kändes verkligen som en stabil törstsläckare.

Kvällens godaste och mest potenta pjäs var utan tvekan Mikkeller Black (Grand Marnier Edition). En kolsvart öl på hela 21%. Alkoholen var riktigt väl kamouflerad och ölet kändes inte så tungt som jag trodde. Det var förstås sött med mycket mörk choklad men även något som påminde om vindruvor. En fin öl att småsmutta på.

Inledningen i Köpenhamn blev synnerligen civiliserad, inte ens salongsberusad var jag då jag sa adjö till grabbarna och gick tillbaka till hotellet. Nästa dag klockan 10:00 var det dags för det första passet på CBC 2014. Javisst, det kommer ett inlägg om det senare.

Några besökta pubar i Göteborg

Efter de sedvanliga morgonbestyren togs spårvagnen till Hemköp Majorna med syftet att köpa några folköl. Tycker att det är trevligt att det numera går att köpa lite mer intressanta folköl i våra matbutiker även om jag gärna skulle se att det fanns betydligt fler olika sorter.

När det var gjort var det dags för lunch och därefter en promenad från det i Nordstan belägna hotellet. Målet med spatserturen var Andra Långgatan där flertalet pilsnerpang är belägna. Nu fanns det inte tid att besöka alla utan det fick bli två, började med en plats som jag aldrig tidigare besökt, Ölstugan 1892 Tullen.

Ölstugan 1892 Tullen var ett ställe som jag direkt blev förtjust i, lokalen var inte överdrivet stor men under besöket fanns det gott om plats för alla. Åt ingenting men maten den såg schysst ut och dessutom till rimliga priser. Det roliga med Tullen är att de bara har svenska öl, hur många olika vet jag inte men det fanns en hel del. Var förstås tvungen att prova en Oceanbryggeriet Ölstugan Tullen Red Ale, en öl som var helt ok. Karamell, bröd, frukt och lite vibbar av bär. Inga krusiduller utan det var bara att hälla i sig. Ett par flaskor beställdes också, Rådanäs California Common och Beerbliotek Smoked Porter. Habila öl bägge två utan att vara spektakulära. Ölstugan 1892 Tullen besöker jag gärna igen, det är svårt att inte tycka om stället.

På andra sidan gatan ligger The Rover, en bar som jag besökt en gång tidigare men det är såpass länge sedan som 2009. Måste säga att jag inte kände igen mig, kanske har stället renoverats eller så har jag en begynnande alzeimers, vem vet?

The Rover är också det ett ställe som man inte kan annat än tycka om direkt efter att man klivit innanför tröskeln. 32 kranar och ett antal flaskor. Utbudet på tapp var varierat, både svenska och utländska öl. Servicen var vänlig, snabb och kunnig. Priserna lägre jämfört med Stockholm, ja så är det nästan alltid ute i landet. Precis som på Ölstugan 1892 Tullen var det lugnt på The Rover, klockan var bara tidig eftermiddag så det förklarar nog saken. Sedan pågick det som bekant även en ölmässa i Göteborg.

Efter att ha scannat av fatutbudet valde jag en Struise Weltfreude vilket är en relativt lätt suröl med olika bär, fatlagrad, 4% alkohol. En smått förtjusande öl som var riktigt smakrik med mycket bär. Lätt kropp och med en torr avslutning. Riktigt uppfriskande och lite av en optimal törstsläckare. Då andra åtaganden väntade på eftermiddagen blev det bara en öl till, Ocean Scary Gary Pale Ale. Det var en snäll ale med småkakor, grapefrukt, karamell och malt. Lättdrucken och medelbitter. Helt ok.

Senare på aftonen var det dags för kvällsvard och aftonbön tänkte jag skriva men det sistnämnda stämmer förstås inte, däremot fick levern ytterligare lite stimulans. Platsen för kvällen var Ölrepubliken, ett ställe som jag aldrig tidigare besökt. I samma lokaler huserade tidigare Delirium Café, det besöktes 2009. Det var mycket folk och ganska stimmigt men ett bord för två ficks tämligen omgående. Kvällsmåltiden bestod av en oväntat god torskrygg, alltid positivt då man kan äta god mat på en pub.

Ölmässigt togs det lugnt, men en purfärsk Omnipollo Astral Amarillo/Simcoe kunde jag inte motstå. Mycket färsk humle i den, fina toner av ananas, citrus och mango. Bitter men inte överdrivet sådan. Alkoholen väl dold. Riktigt bra som det mesta från Omnipollo.

En flaska De Molen Haver & Gort blev det också. Den har jag stiftat bekantskap med tidigare.

Kan inte tänka mig att det ska behöva dröja fem år till nästa lilla pubrunda i Göteborg. Förra lördagen gav helt klart mersmak. Inte blir det sämre av att staden numera har så många bra och intressanta lokala bryggerier.

Måste avsluta med en visa av Cornelis dock sjungen av "Rolletrubadur".

På ölmässa i Göteborg

Egentligen hade jag ingen tanke att åka till Göteborg den gångna helgen men då inget annat av värde stod på agendan så var det lika bra att ta en tur. Förutom mässan i Nacka har jag bara besökt mässan i Malmö (förra året) så det var förstås kul med något nytt. Att jag inte varit i Göteborg på en "ölresa" sedan den smått legendariska ölbloggarträffen 2009 bidrog också till att det kändes helt rätt att åka till rikets näst största stad.

En Öl & Whiskymässa arrangerades för första gången 2013, en mässa som fick utstå mycket kritik. Det såldes bland annat fler förköpsbiljetter än vad de kunde ta in vilket medförde långa köer för att komma in och hämta ut glas. Det rådde trängsel och allmän villervalla. Nå, de flesta brukar lära sig av sina misstag så jag måste säga att jag inte var orolig över årets mässa, det hela skulle säkert flyta på bra. På den officiella hemsidan erkände arrangörerna att mässan år 2013 inte var optimalt arrangerad, något som bidrog till att jag kände tillförsikt.

Mässan pågick under tre dagar, torsdag, fredag och lördag. Jag hade köpt en biljett till fredagen, 14-23. Biljetterna såldes med olika insläppstider vilket jag tycker är smart, det gör att köerna blir kortare. Då jag anlände till Svenska Mässan 13:45 var den inga köer överhuvudtaget, det var bara att knalla in och hämta sitt glas. Biljetten kostade 230 och i priset ingick ett ölglas och ett whiskyglas.

Nu besökte jag inte mässan 2013 men enligt uppgift var lokalerna dubbelt så stora, 9000 kvadratmeter. Det var luftigt och hur lugnt som helst vid tvåtiden på fredagen, på eftermiddagen fylldes det på med fler besökare och senare på kvällen var det betydligt mer livligt även om det aldrig blev några direkta köer vid några av utställarna som jag besökte. Sammanlagt besöktes mässan av 16000 besökare med flest sådana på lördagen.

Antalet utställare var 130, både gamla bekanta och nya sådana. Ungefär 25 av utställarna var småbryggerier, några av dessa var helt nya för mig. Tycker att det var en trevlig blandning av stort och smått, kändes som att alla fick lika stor uppmärksamhet av arrangörerna även om vissa utställare förstås alltid har en bättre placering i lokalerna en andra, det går ju inte att komma ifrån det faktum.

Även om mässan i Göteborg än så länge är betydligt mindre än den i Nacka så insåg jag att det skulle vara en omöjlighet att hinna med "allt". Hade inga direkta planer på vad som skulle provas utan tog det som det kom.

Började med att besöka Elixir Wine:s monter där jag provade några öl. En av dessa var Stronzo Mr. Papsø's Sticky Rye - Bourbon Barrel Aged, en potent Imperial Stout med mycket smak och doft. Det intressanta med den är dock att den är en i raden av öl där etiketten inte godkänts av Systembolaget. Byråkraterna anser inte att etiketten är "måttfull". 

Nu ska jag inte gå in på politik men ibland undrar man verkligen vilka det är som sitter och ägnar sina arbetsdagar åt liknande petitesser?  

Ett kortare besök  blev det även hos det Göteborgsbaserade bryggeriet All In Brewing:s monter. Två öl provade jag där, All In Brewing / Dugges Musikhjälpen IPA vilket är en öl som bryggdes som en del av Musikhjälpen 2013 för att främja alla tjejers rätt att överleva sin graviditet. Ölet var sympatiskt, väldigt humligt med mycket apelsin, mandarin och grapefrukt. En öl som var ännu godare var All In Brewing Midnight At Noon vilket är en fint balanserad Black IPA. Mixen av framförallt kaffe och humle tyckte jag mycket om. 

Efter detta var det dags att rikta in kompassen mot tre skånska utställare, jag började hos Constant Companion, grundat 2013. De importerar riktigt intressanta öl som är så långt ifrån "stor stark" som man kan komma. Jag hade den stora glädjen att bland annat få prova tre japansk/belgiska lambic från OWA Brewery SPRL. Ölen är framtagna av japanen Leo Imai som är bosatt i Belgien. Att mannen bakom ölen är från Japan inser man direkt då man tittar på de riktigt vackra etiketterna, japaner älskar fina etiketter och omslag. 

Jag hade ingen aning vad som väntade, började i alla fall med OWA Ume Lambic, vilket är en plommonlambic. Måste direkt erkänna att jag hade problem med att beskriva både dofterna och smakerna då ölet var riktigt speciellt. Det var inte alltför syrligt. Lite bär tyckte jag mig känna liksom plommon och något som påminde om gräs. En riktigt unik dryck som var god om än inte magnifik. Kanske är det godare nästa gång som jag provar det? Ölet kommer till Systembolaget 2/5 så då lär det bli ett köp då jag hemskt gärna vill prova ölet igen.   

Nummer två blev OWA Yuzu Lambic, Yuzu är en östasiatisk citrusfrukt. Mig veterligen var det första gången som jag smakade något som innehöll Yuzu. Gott det var det, smaken var frisk med mycket yuzu, det vill säga citron. Påminde starkt om pastiller som man kunde köpa på Finlandsbåtarna på 1980-talet, tyvärr har jag glömt vad själva godiset hette. Kände även en del lime och funk. Tycker även att ölet var syrligare än Ume. Udda och kul öl. 

Sist men inte minst provades OWA Sakura Lambic. I ölet har det använts körsbärsblomma, en av Japans nationalsymboler. Om de två ovanstående ölen överraskade så gjorde Sakura det ytterligare ett par steg, hade verkligen inte väntat mig att ölet skulle dofta och smaka så mycket "jul". Särskilt var det en massa kanel och andra vagare kryddor. Verkligen en kul och udda upplevelse. 

Min favorit av de tre "japanska" ölen var trots allt OWA Yuzu Lambic då jag tycker att  den var den friskaste och mest drickbara av de tre. Det är bara att hålla utkik efter dessa öl, tycker verkligen att alla intresserade ska ta chansen och prova dem.  

Lämpligt nog var Brekeriet och Constant Companion placerade bredvid varandra, det krävdes inte mer än några steg så var nosen placerad framför deras intressanta monter. Brekeriet måste alla som ens är lite ölintresserade vid det här laget ha hört talas om. De tre skånska bröderna har levererat intressanta och i de flesta fallen riktigt högklassiga öl i snart två års tid. I Göteborg hade jag lyckan att få smaka kanske den godaste hittills, Brekeriet Blondette vilket är en riktigt uppfriskande och fint syrlig öl. Ölet är en skön symbios av äpplen, citrus, ek, hö, funk och syrlighet. Helt enkelt toppenbra! Misstänker att jag inte är ensam om att vara ytterst nyfiken på de sju helt nya ölen som Brekeriet kommer att ha med sig till CBC som väntar om drygt två veckor. 

Riktigt nöjd efter detta knallade jag över till Malmö Brygghus sköna monter där det var en mängd törstiga själar. Som vanligt hade de med sig många öl, denna gången provade jag bara de två som var nya för mig,  Malmö Automatic Pale Ale och Malmö Fader Franssons American Burley Wayne. Förstnämnda ölet var den godaste, den var sådär skönt lättdrucken men ändå med en hel del karaktär, kan tänka mig att den fungerar alldeles förträffligt som en perfekt törstsläckare under varmare dagar. Citrus, mango och ananas noterades liksom lite hö och småkakor. Återigen går det inte annat än att jubla inombords över dessa skåningar som bidrar med så mycket till Öl-Sverige.

Tiden den går snabbt då man har kul, hos Mohawk provades en skvätt av de fyra nya ölen Small Batch-serien. Tycker att Mohawk Small Batch Sincere Saison var den mest intressanta och godaste av de fyra. Rätt bitter och torr med behagliga toner av frukt, lite kryddor och en lätt funkighet.

Öl från Qvänum Mat & Malt stöter jag inte på ofta. I Göteborg provades två nya, Qvänum Svea och Qvänum Skördeöl.  Den mest intressanta av dessa två var Svea. Söt med en lätt munkänsla. Lite funk, vete, citrus, bröd och humle. En småtrevlig öl i all sin enkelhet. 

Brewery International hade med sig några varianter av FiftyFifty Eclipse som jag helt missade att prova. Nåväl, det är ju bara att åka till Kalifornien så är problemet löst. Istället drack jag ett stycke samarbetsöl mellan Lervig och Nøgne som heter We Love Wheat. I ärlighetens namn är inte det det godaste ölet som de två bryggerierna producerat. Söt med en del alkohol, jäst, malt, frukt samt svaga kryddor. Godare var Ugly Duck Hop Devil som var en rejält humlad skapelse.

Då jag hade saker att uträtta på lördagen så kände jag att det började bli dags att runda av, innan jag gjorde det fick det allt bli ett besök i den snyggaste montern av dem alla, Stigbergets Bryggeri. Hade aldrig tidigare druckit något från dem så passade förstås på att prova alla fem som de hade med sig till mässan.

Godast var Stigbergets Endless Summer Ale - Amarillo Single Hop som var frisk och fräsch med mango, citrus och apelsin. Även hö och lite småkakor noterades. Lättdrucken och inte så bitter.

Slutforceringen innebar några öl från Rådanäs Bryggeri, Oceanbryggeriet, Beerbliotek innan jag återvände till Constant Companion:s monter där en sista öl dracks, LoverBeer BeerBera vilket är en italiensk suröl. Torr och vinös och fint balanserad. Smak och doft av druvor, funk, vinäger och lite bär. Ännu ett intressant bryggeri att dricka öl från igen, javisst är det så.

En riktigt trevlig mässa var det, en dag var egentligen för lite, men bättre än ingenting. Inser i efterhand att jag helt missade att besöka exempelvis Belgoklubbens monter. Skönt nog var stämningen god, såg inga som helst "incidenter" utan alla tycktes sköta sig väl. Kul med en välarrangerad mässa.

Med tanke på de stora lokalerna finns det möjlighet att bygga ut mässan med flera utställare nästa år. Det ska bli riktigt kul att se hur det hela utvecklar sig. Jag är inte omöjlig så kan mycket väl tänka mig att återvända 2015.

CBC är nästa ölspektakel som ska besökas, 2/5 börjar det så det är inte så många dagar kvar.