En goding, resten Kalle Anka.

Blev några öl i Bergen även igår. På Rema 100 handlade jag en Ringnes Skjærgårds Pils, hade inga förväntningar alls på den men tänkte att det kan vara bra att ha något på hotellrummet. Mini-baren var löjligt dyr så det var inte att tänka på.



Gul färg med ett snudd på obefintligt skum. Såg inte direkt inbjudande ut. Doftade nästan ingenting, möjligtvis svagt av humle, bröd och aluminium. Mycket vattnig smak med inslag av bröd, jäst och burk. Eftersmaken var imponerande liksom den härlig bitterheten, nejdå jag skojar bara. Ännu en meningslös produkt! 0,75/5

Öl nummer två dracks till maten på mycket sympatiska restaurang Pingvin. De hade runt 25 olika öl, jag fastnade för en som jag tidigare ej druckit. Det borde jag inte ha gjort.



IPA lät trevligt, men tyvärr var det en på blygsamma 3,5%. Men, men har man beställt så är det bara att stå sitt kast. Green King IPA var ingen höjdare den heller. Bärnstensfärgad med ett skum som inte var så stort. Tämligen svag doft av karamell, malt och kanske lite smör. Tunn och vattnig, någon humle letade jag förgäves efter. Fanns en del smak av karamell, småkakor och blommor. Inte mycket till eftersmak på denna heller. Tråkig! 1,75/5



Efter kvällsmåltiden hamnade vi på Kontoret, Nya Dickens pub. De hade många olika whiskysorter men även många öl. Egentligen hade jag velat prova Nøgne Ø Lambic, men det fanns inte i Bergen, dock i Oslo för någon vecka sedan. Istället ville jag prova någon annan norsk öl jag tidigare ej druckit. Valet föll på en Ægir India Pale Ale. Ægir Bryggeri kände jag inte till sedan tidigare, de öppnade visst 2007. 92 NOK, dvs ungefär 112 SEK för 0,5 liter.



Måste säga att det var en god investering. Lite lätt grumlig orangeröd färg, skummet var rätt stort och fluffigt. Skumresterna hängde kvar länge på glasets insida. Ölet doftade trevligt av ananas, grape, melon och en del såpa. Aaaah, äntligen en inbjudande doft! Smaken innehöll ungefär detsamma som doften, bitterheten var helt klart trevlig och ölet kändes balanserat. Kroppen var över medium, kul att ha vätskan i munnen. Eftersmaken satt i länge. Mycket skoj att dricka en god norsk öl från ett annat bryggeri än de två "vanliga", Nøgne Ø och HaandBryggeriet.

4/5 blir det i betyg.

Det var en magisk kväll i Bergen igår, inte ett moln på himmelen och riktigt varmt för att vara Bergen. Det kändes för tidigt att bege sig mot hotellet så det fick bli en öl på smått legendariska Bryggen. Bryggen är ju ett område där det finns många turister, alltså var det ingen större överraskning att ölen som serverades på de olika ställena inte var direkt skoj. En stackars Rignes Pilsener drack jag.



Ibland undrar man vad det egentligen är man håller på med? Varför slösa pengar på något man vet att man inte kommer att uppskatta? Ok, ok det var en vacker kväll. Ringnes Pilsener var inte vacker. Tråkig, brödig, metallisk. Ja ni vet hur det är. Så otroligt vattnig och tunn öl att man undrar hur lyckas de egentligen. Tror att jag gav Hansa Pils 0,75, ja den var ju riktigt rutten. Denna får samma betyg, ärligt talat orkar jag inte bry mig.

På hemvägen idag med SAS från Oslo satt jag i Economy Extra, då ingår mat och dryck ombord. Det var för bloggens skull jag drack en Spendrups Export 5,0. Tyvärr har jag ännu inte åkt med ett flygbolag som haft någon riktigt god öl ombord.



Spendrups Export var ingen höjdare den heller, trots att den intogs på hög höjd. Smakade svagt av grönsaker, lite metallisk. Tunn och vattnig förstås. Ja, ska vi säga att en etta i betyg klingar vackert?

Kanske är jag väl hård i mina omdömen, men eurolager är verkligen inte min grej. Ber om ursäkt om jag retar upp någon, men detta är faktiskt mig blogg alltså skriver jag precis vad jag vill. Ibland är det inte fel att att säga vad man verkligen tycker.

Två Nøgne Ø samt Hansa Pils.

Befinner mig just nu i Bergen tillsammans med storasyster, en högst förtjusande stad och syster.



Tidigare idag började jag ölpimplandet i Norge med en Hansa Pils. En öl som jag redan nu glömt bort, ja det var verkligen en tråkig och smaklös öl. Jag blev lite lätt provocerad av hur dåligt den smakade. Fanns lite bröd i smaken, men ingen eftersmak och ingen doft värd att minnas. En riktigt dålig blasköl. 0,75/5



Dagens andra öl intogs på Henrik øl og vinstove, ett unikt ställe på det sättet att de inte spelade någon musik. Utbudet av öl var inte fy skam. Kändes rätt att i Norge dricka en öl från Nøgne Ø, särskilt en rackare jag tidigare ej druckit, i detta fallet en Amber Ale.



Mörkbrun färg på ölet, grumlig (ungefär som ett dike i Indien) och en del partiklar. Skummet ganska litet men det bildades rester på glaset. Smakade lite järn, en hel del choklad, kaffe och karamell. Fanns även en viss fruktighet. Halten kolsyra var medel liksom fylligheten. Beskan mild, IBU på 30. Inte alltför spektakulär dock klart drickbar och ljusår över den urtrista Hansan som dracks tidigare på dagen.

Betyg? Ja, ska vi säga 3,25/5. Kostade 89 norska kronor.

När jag ändå satt där var det lika bra att beställa en till öl från Nøgne Ø som jag tidigare ej druckit, nämligen deras Havrestout. Den kostade 82 norska.



Svart färg, och ett brunt skum som låg kvar en stund. Doftade lite frukt men främst svagt av bränt malt och rök. Smaken var inte alltför imponerande, nä tämligen beskedlig. Brända toner, en del choklad och kaffe. Rätt tunn avslutning. Bryggeriet själva skriver att denna stout är ganska "enkel", ja en stout för nybörjare eller för folk som inte är vana vid att dricka mörk öl. Det kan jag hålla med om, svår det var den inte utan rätt mild dock inte helt rutten, utan hygglig trots allt.

3/5

Kvällens två öl från Nøgne Ø tillhör definitivt inte bryggeriets bästa, men som alltid är det kul att ha testat öl man tidigare ej druckit.

Två öl dracks igår.

Ett par öl dracks igår, nämligen Little Creatures Pale från Australien samt A.Le Coq Porter från Estland.



Lite småkul att dricka en öl från Australien. Har lärt mig att just denna finns på Systembolagets beställningslista.

Vätskan har en orangeaktig färg, lite grumlig. Skummet är inte stort men hänger med rätt länge. Doftar väldigt trevlig, en hel del citrus samt lite svarta bär. Inbjudande kan man kalla doften, inte extremt utan mer lent.

Smaken är inte heller så extrem utan lite småtrevlig sådär. Frukt och en viss blommighet. Frisk och lättdrucken. Beskan är hyfsad utan att vara alltför aggressiv. Helt klart en klart drickbar öl som inte är alltför avancerad. Skulle gärna kunna haft lite mer tyngd för att nå upp till lite högre nivåer. Misstänker att man lätt kan dricka mer än en om man befinner sig i Australien och svettas.

3,5/5



Egentligen är jag rätt less på öl från Öst, gillar skarpt att resa i de länderna men just ölen ledsnar man rätt fort på. Hursomhelst dracks alltså en estnisk porter igår, inköpt på Alko i Finland.

Vätskan är svart, men inte kolsvart. Skummet ganska stort och fluffigt, lite smutsigt. Ganska svag doft, men karamell och en viss nötighet lyckades jag finna liksom aningen choklad och rostad malt.

Smaken är inte heller den alltför kraftig, nä snarare lite svag. Karamell, lite choklad samt en viss brändhet är väl det mest slående. Tyvärr känns avslutningen ganska tunn och vattnig, inte mycket till eftersmak. Nja, ingen höjdare tycker jag.

2,25/5

Udda japansk öl.

Att japanerna för det mesta ligger långt före oss vad gäller teknisk utveckling är ingen nyhet, men frågan är om det även gäller öl? Skulle ni dricka detta blåa öl från Hokkaido Abashiri Beer som även innehåller spirulina, dvs blå-gröna alger?



Finns även ett par andra intressanta öl:




Om någon av er råkar ha vägarna förbi Japan köp gärna med er ett par exemplar, man blir ju nyfiken. Annars går det att beställa från bryggeriets webshop, tyvärr är min japanska så usel att jag ej lyckas ta reda på om de även levererar till utlandet.

Laitilan Kukko stark pils samt mormors bullar.

Som en värdig liten avslutning på arbetsveckan åt jag nyss ett par bullar som min mormor bakat. Till dem drack jag en Laitilan Kukko stark pilsner.



Bullarna var lika goda som alltid, vill nog påstå att min mormor bakar världens godaste. Det ni kära läsare!

Pilsnern var inte helt fy skam. De finska öl jag druckit tidigare har väl inte direkt imponerat, denna hade lite mer karaktär utan att för den delen vara spektakulär.

En klar, guldaktig färg. Rätt stort fluffigt skum som försvann ganska fort. Gräs, bröd och en viss sötma i doften.

Smaken innehöll förutom en viss maltighet bröd, lite grape och honung. Kroppen var rätt svag, medium kanske. Eftersmaken inte alltför imponerande. Nåväl, är man lite småseg spelar det inte alltid så stor roll vad man dricker, denna var ok ikväll.

2,5/5

Godingar efter jobbet.

Ytterst spontant blev det några öl efter jobbet igår tillsammans med en kollega, första vattenhålet som besöktes var Bishops Arms på Vasagatan. Där drack jag en Dale's Pale Ale från Oscar Blues.



Verkligen en mycket god öl! Färgen typ orange och lite grumlig. Rätt stort skum som lämnade rester på glaset. Härlig humlerik doft, mycket grape.

Skön smak med mycket frukt och en hel del sötma. Grape, lite smörig känsla samt en trevlig eftersmak med en angenäm bitterhet. Skön känsla på vätskan. Helt klart en mycket trevlig öl, Oscar Blues är stabila. 4,25/5

Därefter hade vi tänkt besöka Duvel Café, men då de hade sommarstängt blev det inget av det besöket, istället hamnade vi på Monks Café på Sveavägen, ett ställe jag tidigare ej besökt. Rätt otroligt egentligen att jag inte gjort det men Monks har jag alltid haft en lite skeptisk inställning till.

På Monks provade jag en Slussvaktaren från Strömsholms Brygghus.

Slussvaktaren är en American Pale Ale, en stabil sådan. Marknadsförs som en "törstsläckare" det är något jag verkligen håller med om. Rödorange färg med ett rätt stort skum. Humlig doft med citrus och gräs, även en hel del jäst.

Fruktig och medelbitter smak, mycket citrus och ananas i smaken, även lite marsipan? Bröd och karamell fanns där också. Påtagligt torr avslutning. På det hela en trevlig törstsläckare med betydligt mer karaktär än det vanliga standardblasket som de flesta envisas med att beställa in år efter år. 3,25/5



Som en liten nätt avslutning på aftonen delades på en flaska Goose Island Bourbon County Stout. Den var lika fantastisk som tidigare, verkligen en underbar öl. Älskar den tunga, svarta oljan som finns i flaskan. Så skoj då ölet direkt tar kommandot i käften. En av mina favoriter!

Monteith’s Doppelbock Winter Ale

Kunde inte hålla mig igår kväll efter en hel dag ute på landsvägen, en Monteith’s Doppelbock Winter Ale fick det bli. Så vitt jag vet är det första ölet från Nya Zeeland som jag druckit. Väldigt söt flaska måste jag säga, vacker äldre stil på designen.



Färgen på ölet var mörkbrun, ungefär som Coca Cola. Skummet fluffigt och lade sig ganska snabbt. Doften innehöll lite karamell och en släng av något sötare, typ som kola. Lite kaffe fanns där också, eller iallafall något bränt. Ingen enorm doft som tog över hela rummet.

Smaken, ja den var inte heller sådär jätteintensiv utan ganska lagom. Normalt sätt kanske man kan förknippa en färsk vinteröl med lite mer tyngd. En hel del söt malt i smaken liksom karamell, kaffe samt mörk choklad. Avslutningen bjöd på en mild bitterhet. Munkänslan var lite tunn.

Klart mycket bättre än vanlig, trist lageröl men kanske hade jag hoppats på lite mer känsla och darr. Drickbar, absolut men ingen killer.

3,25/5