Öl i Uleåborg, fredag 4/8.

Mellan Stockholmsbåtens ankomst och tågresan norrut var det ett par timmars rast. En tidig lunch blev det liksom ett stop öl Kitty's Public House som ligger några stenkast från Helsingfors Centralstation. Kitty's hade jag inte besökt tidigare. En pub av det klassiska snittet som öppnar klockan 11:00. Gästerna var inte många tidigt på dagen men en av dom var en skön äldre dam kring 75. Hon ville inte dricka något som hon kunde dricka hemma, som Lapin Kulta utan något "roligare". 

 

För egen del drack jag en Plevnan Misty Man. En ok NEIPA utan att sticka ut på något sätt. Ack, ack dessa Hazy-IPA. Hoppas verkligen att "klassisk" IPA snart blir på modet igen.

Tågresan tog fem och en halvtimme mellan Helsingfors och Oulu, framme var jag strax före 18. Färden gick hyfsat snabbt även om det var lite segt, helt klart är det smidigare att flyga men denna gången var prisskillnaden för stor. Avståndet mellan Helsingfors och Uleåborg är ungefär 600 kilometer.

 

Uleåborg, eller Oulu som det heter på finska har jag besökt många gånger tidigare då det är farsans gamla hemstad. I barndomen besökte vi farmor varje år och träffade andra släktingar och vänner. Mitt senaste besök var 2006 så det var verkligen på tiden att återse staden igen. Har i flera år funderat på att åka till Uleåborg, Jonas visade vägen då han besökte staden två år i rad, 2021 och 2022.

Från tågstationen tog det runt 10 minuter att gå till Radisson Blu Hotel, ett hotell som jag väl minns från barndomen då det fanns redan då, även om hotellet från början hette Hotelli Vaakuna. 

 

Helt klart ett trevligt hotell som har ett fint läge i Uleåborg. Rummet var fräscht och ganska stort, ja bor man på Radisson så blir man sällan besviken. Glädjande nog hade jag även schysst utsikt från rummet, något som jag inte brukar vara alltför bortskämd med. 

 

Magen den kurrade så det var verkligen läge för en bit mat, en pizza på Uleåborgs äldsta pizzeria,  Pizzeria Da Mario satt som ett smäck. Några öl hade de också trevligt nog. Pizzan var stabil, rökt renkött, lök, Auraost och smetana. 

 

Det som är så fint med lite mindre städer (Uleåborg har runt 210.000 invånare) är att det mesta ligger på promenadavstånd, från pizzerian tog det hela en minut till kvällens första ölställe.

 

Teerenpeli Oulu påminde en hel del om Teerenpeli i Helsingfors. Publiken var åt det yngre hållet. Servicen var trevlig och effektiv. Ett stycke Teerenpeli NEIPA dracks. En ok öl, trea i betyg om någon undrar över sådana världsliga ting.

 

Efter det var det ett fint läge att gå till andra sidan gatan och besöka K-Supermarket Pekuri för lite inköp av diverse nyttigheter. Det är verkligen en massa nostalgi att beskåda godisavdelningen i en finsk matbutik.

 

Ölutbudet i en K-Supermarket är betydligt bättre än i svenska matbutiker, fint nog hade de även några hyllor med lokala öl. (om den relativt nya finska regeringens förslag går igenom får matbutiker snart sälja öl upp till 8%) 

 

Inköpet lämnades på rummet och sedan tillbaka till stan. Mallaskellari stod först på schemat. Det visade sig bli mitt favoritställe i Uleåborg. 

 

Välbesökt både på terrassen i innergården liksom i källaren. Jag valde källaren då de har fler fatöl där. Började med en "Titanikki", en provbricka med 4 öl. Glömde fråga varför den hette som den hette. En del flaskor och burkar fanns också men de koncentrerade jag mig inte på. 

Dugliga öl även om inget direkt stack ut. Ett lite större glas Keppo Porter blev det också. Mild men duglig även den. 

Gillade verkligen Mallaskellari, de hade bara inhemsk öl på fat vilket jag alltid uppskattar då jag är på resande fot. Betjäningen var vänlig och snabb. 

 

Från Mallaskellari var det långt till nästa ställe, hela en minut tog det att gå till Oluthuone Leskinen. 

Det var väldigt livat på Leskinen men trots det så lyckades jag knipa en plats vid baren, finta höger och gå vänster fungerar alltid. Här hade de både inhemsk och utländsk öl på fat, flaskor och burkar fanns förstås också. 

Två öl mäktades det med, båda lokala. Naïlo Grove (min första från det bryggeriet). En standard Hazy Pale Ale, ganska mild med passionfrukt, citrus och lite såpa. 

 

Betydligt intressantare och godare var Sonnisaari Pehkolassa Jyrää, en IPA som vann pris som dagens bästa öl. Härligt besk med grapefrukt och kåda.

 

Oluthuone Leskinen tyckte jag också mycket om och det var som sagt fullsmockat med en massa glada gamänger. En av dom ville prata om det kommande finska presidentvalet men jag är inte alltför insatt i det ämnet så det samtalet ebbade ut tämligen kvickt. 

Ett sista stopp på hemvägen blev det på Pub Graali. Det var lugnt på Graali, kändes nästan som att det var fler anställda än gäster. Kanske besöker folk stället senare på kvällen/natten då de stänger 04 natten mot lördag och söndag. Jag började tänka på det, jag har så vitt jag kan minnas aldrig druckit öl 03 för att inte tala om 04. Pub Graali var det inte heller något fel på, 17 fatöl om jag räknade rätt hade de denna afton. Servicen var väldigt snabb. 

Olutmylly Mylläri Pils fick avsluta den trevliga pubrundan. Uppfriskande och småtrevlig pilsner. Gott så. 

Ett par avslutande öl på rummet fick avsluta denna långa och schyssta fredag. Det var skönt att konstatera att jag inte blev haffad av polliisi denna dag heller.  

M/S Viking Cinderella till Helsingfors.

För runt tre veckor sedan var det dags för årets första sommarresa. Klockan 16:00 avgick Viking Lines M/S Viking Cinderella till Helsingfors. Otroligt nog hade jag aldrig åkt med henne tidigare trots att hon levererades redan 1989. 

 

Normalt seglar inte "Cindy" till Helsingfors även om det blir ändring på det från och med nästa år då hon permanent sätts in på Helsingforslinjen.

Som en gammal båtnörd var det förstås förtjusande att få titta närmare på den gamla damen. Nog märktes det att hon varit med länge, en del av inredningen gav vibbar från förr. Hytten den var dock fräsch och inte designad som på det glada 80-talet. 

 

Strax efter Oxdjupet var det möte med M/S Viking Glory (hennes rutt är Stockholm-Mariehamn-Åbo)  som levererades förra året, givetvis missade jag inte det mötet. Passade även att likt en dåre dricka ett stycke bira direkt ur burk ute på soldäcket. (burken köptes i Taxfree-butiken) 

 

Det var många resenärer ombord men allt flöt ändå på utan någon risk för sjöslag. Någon seriös måltid var jag inte intresserad av utan det fick räcka med en räkmacka. En Karjala III gjorde sällskap till räkmackan, sistnämnda godare av de två. 

 

Ölutbudet är bättre ombord på färjorna på Östersjön nu jämfört med för 10-15 år sedan, inget konstigt med det. RPS Viking Line IPA hade varit en otänkbar produkt för inte så länge sedan. 

 

Helt ok öl men jag började fundera på varför inget fartyg har ett eget nanobryggeri? Det skulle säkert locka nya resenärer utan att skrämma bort dom som nöjer sig med "en stor stark". 

Ombord på Viking Cinderella finns en pub av det klassiska snittet, Hornblowers Pub heter den. Jag tittade förbi några gånger och bägge gångerna var det välbesökt. 

Havet var lugnt och sjöresan den flöt på fint. Ett antal besök blev det ute på däck, det sista vid det korta uppehållet i Mariehamn. Den sena kvällens sista olut "avnjöts" utomhus.

 

Efter det var det bara att retirera till hytten, glo lite på dumburken och sedan vila inför nästkommande dags äventyr på finsk mark. 

Öl i Mariehamn

Under sommarsemestern förra året tillbringades en natt på Åland, närmare bestämt i Mariehamn. Otroligt nog var det första gången som jag bodde på hotell i Mariehamn. På Åland har jag varit många gånger men då på fiskeresor på olika ställen som Hammarland, Jomala, Lemland och Lumparland. Det kändes helt rätt att besöka Åland 2022, året då Åland firade 100 år av självstyre.

 

Jag tröttnar verkligen aldrig på vyerna trots att jag åkt mellan Sverige och Finland fler gånger än vad jag kan räkna. Under turen passeras en ö där jag tillbringade mycket tid på det glada 80-talet. Våra grannar hade en stuga på en ö som ägdes av deras släkt. Det var många gånger vi ungar stod och vinkade till olika båtar och fartyg som passerade, favoriten var Viking Lines legendariska Apollo III. Bäst var de gånger de riktade en strålkastare mot oss och hälsade. Vi närde även en förhoppning om att någon skulle kasta godis till oss men så skedde dock aldrig. Som barn trodde man att det inte var några problem att kasta en påse godis till oss på ön. (det är det där med avståndsbedömning)

 

Nåväl, ombord på Viking Grace drack jag en öl. Jag kan inte påstå att Lapin Kulta Zero 0,0% är det godaste jag druckit.

 

Mariehamn är inte stort så jag valde att promenera från hamnen in till ”city”. Innan incheckning på hotellet blev det ett besök på AlkoMariehamn Sittkoff. Det är en liten butik men utbudet var ändå dugligt. 

 

Från Alko tog det inte många minuter att gå till Hotel Savoy. Hotellet hade sett sina glansdagar om det någonsin haft sådana men det funkade för en natt. Rumsnyckeln var verkligen en nyckel av den gamla hederliga sorten. 

Magen den kurrade så det var läge för en sen lunch på Niska. Stället ägs av den åländske mästerkocken Michael Björklund och förutom dryck så erbjuder de pizza. 

 

Mitt val föll på en Björklund, till den en Stallhagen III. Pizzan var godare än det lokala ölet. 

Mariehamn är den enda staden på Åland, antalet invånare är runt 11.700. Själva citykärnan är inte direkt stor så det mesta ligger på promenadavstånd. 

 

Efter maten gick jag förbi Park Alandia Hotel. De har alltid ett bra utbud av öl från Stallhagen, denna gången hittade jag inte något nytt att prova så lät bli att köpa någon öl. (det gäller att ha karaktär) Själva bryggeriet ligger ungefär 18 kilometer norrut från Mariehamn, blev inget besök denna gången men kanske nästa?

 

Efter att ha strosat omkring en del var det läge att spana in ölutbudet i Mathis-Hallen. I den matbutiken handlade vi alltid då vi var på våra fiskeresor på 90-talet. Ölutbudet var helt ok men förstås inte i närheten av de större butikerna som finns på det finska fastlandet. 

 

I skrivande stund är den högsta tillåtna gränsen för alkoholdrycker i matbutiker 5,5%. Den gränsen kan komma att höjas till 8% om nu det nya regeringsprogrammet i Finland håller. Återstår att se hur det blir med den saken. 

Blev en kortare vila på rummet innan det var dags för några avslutande kvällsöl på Indigo. Det visade sig vara ett rätt stort ställe med både restaurang, bar och uteplats. Då kvällen var tämligen ljummen valde jag att sitta utomhus.

 

Utbudet var det bästa i Mariehamn. (gjorde research inför resan och hittade inget ställe med ett bättre utbud) Kul nog hade de öl från lokala Open Water Brewery, ett bryggeri som jag bara stiftat bekantskap med en gång tidigare. 

 

Open Water Farmhouse lät intressant så en sådan fick det bli. Drickbar men inte så värst intressant. På etiketten stod det "Black IPA". Jag har ingen aning om varför så var fallet. 

 

Det märktes på kvällen i Mariehamn att den värsta invasionen av turister var över för säsongen, alltid skönt att slippa horder av människor. 

Lite nyfiken var jag på att köpa med mig en pizza till hotellet men avstod till slut. Undrar hur en pizza från en sådan där maskin smakar?

 

Nästa dag var det dags att resa hemåt, innan det var dags att kliva ombord på nya fina Viking Glory hade jag några timmar att slå ihjäl, vad kunde vara lämpligare än att tillbringa några timmar på Ålands Sjöfartsmuseum med tillhörande museifartyget Pommern. 

Åland är verkligen präglat av havet och otal är de ålänningarna som seglat på världshaven. Helt klart ett trevligt museum med intressanta utställningar om både dåtidens och dagens sjöfart på Åland. 

Ombord på Pommern var det en busslast finska pensionärer, en dam i sina bästa år frågade mig var i skeppet bastun låg? Jag tänkte svara att bakom taxfree-butiken.

 

Hemresan till Stockholm skedde som tidigare nämnt med Viking Glory. Det var tredje gången jag åkte med henne. Främst gillar jag hennes stora fönster och de fina utedäcken. 

 

På akterdäcket blev det en klassisk "lonkero", läskande som alltid i solen. 

 

Lite senare åts det en Biff Rydberg och till den en RPS Smooth Operator. Precis som alkoholhalten på 2,7% var ölet lätt och inte direkt upphetsande.  

 

Min favoritbar ombord på Viking Glory är Algot's, namngiven efter den legendariska  finländske smugglarkungen Algoth Niska. I baren serveras goda cocktails, och kul nog kom bartendern och berättade om historian bakom drinken. 

 

Helt klart en trevlig kortresa till Mariehamn. Jag skulle inte vilja tillbringa en vecka i Mariehamn då det ändå är rätt litet med en natt eller två till hade fungerat fint. Törstig behöver man inte vara, finns ytterligare några ölställen att besöka men det får ske en annan gång. 

Som lite kuriosa en sista sak om Viking Glory. Hon byggdes i Xiamen i Kina. Det märks på några ställen, bland annat att vissa brandsläckare har text på kinesiska liksom i hytterna där instruktionerna om hur man tar på sig en flytväst har en kinesisk kvinna på bild. (det har inte övriga fartyg i Viking Lines flotta) Det är dom små, små detaljerna som gör'et som Povel Ramel sjöng.

 

Ett sista besök på Mikkeller Bar Stockholm.

Häromveckan meddelades det att Mikkeller Bar Stockholm på Östermalm ska bomma igen. Baren har funnits på Brahegatan i sex år, innan det var den belägen på Döbelnsgatan. (stängde 2015) Det är inte den första Mikkeller-baren som stänger eller har stängt de senaste åren.

Lördag 27/5 är den sista dagen som baren är öppen så ännu finns det möjlighet att besöka baren. Tom och jag passade på att göra ett sista besök i förra veckan, onsdag 17/5. 

 

Som vanligt fanns det en del intressant på fat, inte minst några öl från tyska Fuerst Wiacek. Tre olika öl från Berlin dracks, alla var goda men för egen del tyckte jag ändå att Fuerst Wiacek Jewels var den godaste av de tre. Visserligen söt men med i mitt tycke fina smaker av kaffe. 

 

En rackare som ingen av oss tyckte om var Unibärsum Back to the Flipa III. En udda öl som smakade "grönt", lime och bär. 

 

Jag har alltid tyckt om att besöka Mikkeller på Östermalm, lokalen är schysst och personalen har alltid varit trevlig. Glädjande är att lite senare i sommar kommer en ny bar att öppna i samma lokal och med befintlig personal. Enligt information på social media är det en av de nuvarande delägarna som ska driva baren. (kollar man på företagsinformation så är den nuvarande barens formella namn Mikkeller Brill Östermalm AB) En bar som drivs av Brill, det låter väl fint det? 

Värt att nämna i sammanhanget är att Mikkeller Södermalm kommer att finnas kvar. 

Avslutningsvis finns det inget annat att göra än att tacka Mikkeller på Östermalm och önska den nya baren som tar över framgång.