lördag 3 mars 2018

Lördag 17/2 i San Diege. La Jolla, Pariah Brewing, The Barn, Fall Brewing.

På lördagen handlade vi lite frukost på närbelägna 7 Eleven innan dagens första Lyft bokades som skulle ta oss till La Jolla. La Jolla är ett småcharmigt ställe som ligger vid kusten, fast lika charmigt som många av öarna i Stockholms magnifika skärgård blir det då aldrig med tanke på biltrafiken, kommersen och strömmen av turister, där väldigt många var från Asien.



Det bästa med La Jolla är La Jolla Cove där våra kamrater Kaliforniska sjölejon och sälar låg och hade det gott tillsammans med olika typer av sjöfåglar. Kan meddela att dessa sköna lirare inte bryr sig om tvål och schampo då det luktade allt annat än sommaräng. Tydligen ännu värre senare på året så vi kom trots allt lindrig undan.



Fanns det någon öl att dricka i La Jolla? Jodå, vi hade siktet inställt på La Jolla Brewing Company men då vi kom dit efter en kvarts promenad var stället ersatt med Absolution By The Sea. (namnet var det enda som påminde som havet). Nå vi är inte kräsna utan tar det som bjuds.



En god lunch intogs liksom några öl. Bryggeriet har sin ursprung i Los Angeles men de brygger även ute i La Jolla. De fem ölen som jag provade var ganska snälla, kul nog hade de många olika stilar, bland annat hefeweizen som jag gillar att dricka då och då.



Det var långt ifrån fullsatt så servicen var väldigt uppmärksam och vänlig. Ibland blir det bara för mycket då man sitter på ett vanligt ställe i USA och de hela tiden ska komma fram och fråga om allt är ok? Har många gånger lust att säga att det blir mera i dricks om ni slutar störa hela tiden. Helt klart en annan restaurangkultur jämfört med Sverige.



När vi var klara beställde vi transport tillbaka till hotellet. Jämfört med fredagen blev det ett stycke rumsöl innan vi gick vidare. Klockan var bara tidig eftermiddag så det fattades bara annat.

En runda i närområdet stod på programmet, vi började med stället som längst bort från hotellet, Fall Brewing. Knappt 20 minuter tog det att promenera dit i det behagliga vädret.



Fullt ös var det trots att det fortfarande var eftermiddag, påtagligt ung publik. Ett varsitt glas köptes, vi hittade ståplats i Nybroviken tänkte jag skriva men längst in i lokalen ska det förstås stå.



Noterbart är att det var en del hundar i lokalen vilket är väldigt vanligt i Kalifornien till skillnad mot hur det ser ut i Sverige. Jag älskar hundar så har inga problem men det.



Väldigt nära Fall (typ en minut bort) ligger Poor House Brewing dit vi retirerade efter att ha druckit upp. Betydligt lugnare och det var skönt att åter höra vad man tänkte. Jänkarna är högljudda, inte blir de tystare då de dricker öl så det var lite väl mycket noise på Fall helt enkelt. Inte ens en legendarisk sångare som Georg Ots hade hörts i salongen. (han sjöng flytande på sex olika språk, själv kan jag inte ens sjunga på ett språk)



Skönt var det att dricka en flight om fyra öl i lugn och ro. Flights finns på de allra flesta ställen som vi besökte under resan men personligen vill jag ha det lite lugnare då en sådan angrips.



Ölen på Poor House är bra om än inte fantastiska, ja så som det brukar vara. De absolut fantastiska nya ölen stöter jag på allt mer sällan, blir väl så då man provat så många. (fler än 10.000 stycken)



Gillar verkligen Poor House, var ett av mina favoritställen förra året, likadant även i år. Mest är det den sköna avslappnade stämningen som bidrar till det.

Vårt nästa stopp skulle bli Eppig Brewing men där var det så fullt med folk att vi istället gick 15 sekunder till grannen Pariah Brewing som inte fanns förra året. (förövrigt det enda nya stället som besöktes i SD denna lördag)



Lokalen var inte jättestor men det var inga problem att hitta plats, vi slog oss ner vid det öppna fönstret. Pariah Clearly Juice IPA var den godaste av de som dracks. Fräsch med mycket humle, frukt men även en gnutta parfym.



Tyvärr var surölet Pariah Avarice Dekkera en liten besvikelse. Doften lovade mer än vad det smakade.



I den lilla fastigheten huserade ytterligare ett bryggeri, San Diego Brewing Company men det var stängt. Osäkert om de stängt för gott eller om det bara var tillfälligt. I alla fall rätt ballt med tre bryggeripubar vägg i vägg, när får vi se det i Svea Rike?

Ännu var inte barlasttankarna fulla utan det fanns plats för ytterligare öl. Ännu lite närmare hotellet låg The Barn Brewery där Tom och jag var de enda gästerna förra året. Nu var det ganska mycket folk men inga problem att hitta plats att sitta på.



Det mest minnesvärda från besöket på The Barn var att jag drack mitt livs första öl från delstaten Montana. Ja, jag antar att alla har koll på sådana i högsta grad superviktiga ting? Ölet var Big Sky IPA som inte smakade så mycket, mer maltig är humlig.

Vilka delstater har jag inte druckit öl ifrån? Någon som vill veta? Du där i hörnet? Ok, kul dessa är det: Alabama, Arkansas, North Dakota, Rhode Island, South Dakota och West Virginia.

Vi försökte också ta över tavlan där incheckningar på Untappd syns men det uppdaterades så segt att det bara blev en halvmesyr.



Innan vi gick till rummet åt vi pizza hos grannen till hotellet, Pizzeria Luigi. Förutom en väldigt god pizza hade de även en del öl på fat, bland annat Stone Pilot Series: Scorpion Bowl IPA som jag ej druckit tidigare.





Tänk om våra lokala alldagliga pizzerior kunde ha ett lika fint utbud av öl samt göra lika goda pizzor. Alla dessa utopier, fast onekligen skulle jag vara betydligt tjockare om så vore fallet. 


Skönt var det att hålla ut betydligt längre jämfört med fredagen. En sista rumsöl fick det bli i form av Prairie Pe-Kan som smakade choklad, pekan, lite vanilj och soja.


En riktigt kul lördag var det, allt rullade på utan några hinder på vägen.

torsdag 1 mars 2018

Fredag 16/2 i San Diego. Stone Liberty Station, Slater's, Bottlecraft.

Precis som alltid vaknades det alltför tidigt trots att det bara blev 4 timmars sömn eller så. Det där med tidsskillnad är verkligen fascinerande, hur man än försöker så är det svårt att somna om. Var bara att försöka slumra lite till och sedan följa de Olympiska Spelen som pågick borta i Sydkorea.



Nåväl när den fina morgonen väl nalkades bestämde vi oss för att äta frukost på hotellet. (kostade extra) Valde något väldigt amerikanskt, nämligen pannkakor med bär, smör och den klassiska lönnsirapen.



Var väl inte det godaste jag ätit men mättande för stunden om inte annat. Innan vi skulle besöka dagens första ölställe tog vi en Lyft till USS Midway Museum. Besökte henne även förra året och precis som då så är hon verkligen imponerande. Något större än min lilla balja i Mälaren.




Rätt otroligt är det att fler än 4000 personer samtidigt tjänstgjorde ombord. Undrar om någon kunde alla namnen? Oerhört trångt för manskapet, värmen i maskinrummet kunde nå bastutemperaturer. Inte undra på att det behövdes celler där folk som bråkade kunde låsas in.



När vi var klara och på landbacken igen tog vi en ny Lyft till Stone Brewing World Bistro & Gardens - Liberty Station. Apropå Lyft så fungerade det så suveränt bra, i San Diego var det sällan en väntetid på mer än fem minuter. Man beställer transport via mobilen, bara att skriva vart man ska så får man direkt en prisuppgift. Så smidigt att slippa behöva fippla med betalning i bilen, dessutom mycket säkrare än vanlig taxi då man på förhand dels vet namnet på den som kör bilen samt registreringsnumret. Kommer aldrig mera åka vanlig dyrare taxi i USA, det är en sak som är säker. Dricks är frivilligt att ge, går även att skänka en symbolisk summa till välgörenhet om man föredrar det. De allra flesta förare som vi åkte med var riktigt pratglada, samtliga var förstås trevliga, ja det är de flesta människor i USA. Intressant att en av förarna tjänade mer än 100.000 USD på sitt vanliga jobb men ändå körde för Lyft. Undrar hur hans boendekostnader såg ut?



Ok, tillbaka till Stone. Lugnt var det jämfört med förra året då stället besöktes på en lördag kring lunch. Nu satte vi oss vid baren och betade av några av deras öl som var bryggda på nämnda ställe. Totalt fanns det runt 60 öl på fat att dricka. Kollade aldrig exakt men 15-16 stycken av dessa var bryggda på Liberty Station.



De nio öl som testades var överlag stabila men med få riktigt goda. Godast i min bok var Stone Liberty Station Mammoberries. En orangeaktig stout med trevliga dofter och smaker av framförallt kaffe och hallon. Typ lättdrucken och inte en sådan där mörk öl som man blir så himla mätt av.



Det sista ölet på Stone valde vi att dricka utomhus. Trots att det "bara" var runt 24 grader så kändes solen väldigt varm. Gäller att vara försiktig som nordbo då man helt plötsligt i februari utsätts för sådan sol. Det är inte bara av öl som man kan bli röd om nosen.



Efter att vi suttit en stund på Stone kände vi att det vore en god idé att få i sig lite mat. På Stone finns det mat men vi var mera sugna på nästa ställe, nämligen hamburgerkedjan Slater's som fanns i Liberty Station. Innan vi gick tittade vi in i shoppen, som vanligt då jag ska shoppa blir jag smått handlingsförlamad och köpte exakt noll ting.



Det fina med Slater's är att de även har öl, typ 100 olika på fat. En del av dessa kan man direkt räkna bort som ointressanta men listan innehöll en hel del intressant.



Artifex Bye Felicia var en rackare som lockade mig. Smaklökarna blev helt klart belåtna även om jag smakat godare från Artifex.



Det var fint att sitta utomhus om än i skuggan och äta en sen lunchburgare som räckte ut tungan åt en samtidigt som några bägare slank ner. Ännu ett stabilt ställe har bockats av.



Liberty Station är en gammal marinbas som numera innehåller en flertal restauranger och barer. Mest imponerande är förstås Stone men jag gillade även Bottlecraft Liberty Station som blev vårt nästa stopp.



Besökte inte stället förra året och kunde direkt konstatera att lokalen var både större och luftigare jämfört Bottlecraft North Park som vi besökte på torsdagen. 24 fatöl hade de liksom förstås ett flertal burkar och flaskor på hyllorna som man kunde köpa med sig hem eller mot en smärre uppkorkningsavgift dricka på plats.



Liberty Station-rundan var verkligen schysst, rekommenderas varmt för den som råkar vara i San Diego.

En Lyft tillbaka till hotellet för lite vila, en vila som för min del blev mycket lång då den varade enda till lördag. Grabbarna var ute på en liten runda då jag låg och sov lika sött som en hundvalp.

När de kom tillbaka glada i hågen vaknade jag till liv men då var de bägge två dödströtta och jag hade ingen lust att bege mig ut på egen hand. Som sagt, det där med jetlag är lustigt. Känns alltid lika märkligt att själv inte kunna styra över sin kropp utan det är John Blund som bestämmer allt.

Trots att det inte blev så många öl var fredagen en bra fredag, shortsvädret är väl det jag minns allra bäst. Man får vara ödmjuk och inse att det ändå är ett privilegium att få njuta av sol och värme så långt hemifrån i februari.


tisdag 27 februari 2018

Torsdag 15/2 i San Diego. Bottlecraft North Park och Toronado.

Hemkommen från San Diego och San Marcos sedan ett par dagar. Tänkte skriva några reserapporter i vanlig ordning. Upplägget blir likadant som efter förra årets resa till Kalifornien, ett inlägg om respektive resedag.



Börjar med torsdag 15/2 då det bar iväg. Blev upphämtad av grabbarna och med god marginal var vi på Arlanda så vi hann äta lite lätt frukost i SAS-loungen. Uppe i luften satt vi i Plus-kabinen vilket fungerade bra även om det handlade om en flight på över 10 timmar till LAX. Från luften kan man inte beskylla Los Angeles för att vara en vacker stad men onekligen tämligen stor.



Immigrationen i USA tog längre tid jämfört med förra året. Frågorna var fler än förra årets enda. Men då jag sa att jag skulle till San Diego och dricka craft beer så sken immigrationsnissen upp och önskade mig välkommen till USA.



Denna gången hade vi hyrt en bil hos Avis. Mellan LAX och hotellet i San Diego var det knappt 200 km. Bilresan tog längre tid än beräknat så det han bli mörkt innan vi äntligen var framme på Lafayette Hotel i San Diego, förövrigt samma hotell som det boddes på förra året. Allt som allt tog det drygt sex timmar från att vi landat till att vi öppnade dörren på vårt hotellrum.



Efter att vi pustat ut en stund och installerat oss på vårt familjerum med separata sovrum och badrum för de sex nätter som vi skulle bo på hotellet begav vi oss ut för avnjuta resans första öl på amerikansk mark.



Hotellet ligger verkligen bra till, ja särskilt med tanke på den trettionde gatan med alla bryggeripubar, barer och annat smått och gott.



Den kombinerade ölshoppen och baren Bottlecraft North Park började vi på. Stället var sig likt från förra året. Det är verkligen trevligt att kunna gå omkring och småprata med alla skönheter i form av ölburkar eller ölflaskor samtidigt som man har något gott i glaset.



Det godaste av de fem öl som dracks på Bottlecraft var Alvaro Street Contains No Juice. Välhumlad och fräsch och med en fin fruktighet. Några Pliny The Elder fanns på flaska, ok lika bra att köpa med sig några så att det inte uppstod protester från omvärlden.



Inte långt från Bottlecraft ligger Toronado SD. Ett ställe som det inte går att inte gilla. Var tämligen lugnt denna torsdagskväll. En obligatorisk Pliny The Elder på fat började vi med. Lika balanserad och stabil som alltid.



Förutom nämnda Pliny mäktade vi med en varsin IPA, två från Hollister och en från Artifex. Den från Artifex gick vinnande ur den kampen.



Då vi knallade tillbaka till hotellet gick vi förbi hamburgarstället vars namn börjar på M, en nödsituation då vi alla var väldigt hungriga, de var ju typ frukostdags trots att kvällen bara var kring 21 lokal tid. Tidsskillnaden är som bekant -9 timmar mellan västkusten och Sverige.



På rummet orkade vi med att dela ett par objekt innan det var dags för välbehövlig vila. (att vara uppe i mer än ett dygn är något som jag väldigt sällan är plus en lång resa på det så inte direkt konstigt att man till slut blir mer än vanligt koko i roten)

Detta var förresten inlägg nummer 1000 på bloggen, tänk att det blivit så många. Tack till alla som läst och fortfarande läser det jag skriver.