Torshavn på Färöarna, ja det tillhör inte massturismen så det fick det allt bli. Ja det gäller att våga vägra turistghettona vid Medelhavet. Jag är en stor fantast av mindre kuststäder där det råder lugn och ro så Torshavn lät som ett perfekt resmål. Att flyga då det bjuds på så fina vyer är verkligen höjden av lycka. Tröttnar då aldrig på det. Från flygplatsen var det ungefär 40 km till hotellet inne i Torshavn. Taxiresan bjöd även den på ögongodis. Utsikten från hotellet var inte dum den heller, vem saknar betongförorten i Stockholm då man är i Torshavn? Inte jag.
Lunch åts och efter det strosade vi mest omkring och njöt av den friska luften. Rumsöl blev det också, inget att skriva hem om men alltid kul att testa det lokala utbudet.
Otroligt nog öppnade Mikkeller en bar i Torshavn hösten 2017, så det blev ett givet mål på fredagen gick mot kväll. Från hotellet var det inte långt att gå, Torshavn har 20000 invånare men staden kändes mindre än så.
Baren är belägen i ett charmigt hus som är runt 500 år gammalt. Baren var på övervåningen och på bottenvåningen fanns det ytterligare bord samt så kunde man gå över till grannen som var en restaurang. Toaletterna delades med nämnda restaurang. På bottenvåningen ekade det lika tomt som i ett förmanshuvud som någon så poetiskt sa.
16 fatöl fanns det liksom en del flaskor/burkar. Servicen var vänlig men kanske inte världens mest kunniga då jag sa att jag ville ha en Warpigs Snack Family som fanns på fat. Bartendern visste inte att ölet var från Warpigs men däremot att den var bryggd i Köpenhamn. Lite märkligt tycker jag men det var förstås ingen fara med det.
Godast av de öl som vi drack var Mikkeller Beer Geek Vanilla Maple Shake. En sådan där öl som man inte gillar lika mycket varje dag men just i Torshavn satt den bra. Väldigt söt, ja en typisk dessertöl med lönnsirap, choklad och vanilj. Väldigt lättdrucken trots sina 13%. Billig var den inte då den kostade 180 färöiska kronor vilket är detsamma i danska kronor.
Överlag kändes priserna som i Köpenhamn så dyrare än i Stockholm. Övriga kostnader som mat och snacks var också lite dyrare jämfört med hemma i Sverige, inte så konstigt med tanke på att nästan allt måste importeras och att den danska/färöiska kronan är så stark kontra den svenska kronan.
Det var väldigt lugnt under vårt besök förutom då det kom in ett gäng norrmän som inget visste om öl så det tog en lång stund innan de alla fått en öl då de var väldigt frågvisa. När de väl druckit upp så lämnade de stället och vi var mer eller mindre ensamma igen.
Några andra ställen fanns det också att kika in på men efter en fredag följer en lördag så det fick vänta till det.
.JPG)
