En besvikelse, Omnipollo Nathalius

Omnipollos ölskapelser brukar för det mesta hålla god klass eller rentav bättre än så, t ex lär en färsk Nebuchadnezzar gillas av de flesta som uppskattar välhumlade öl. Ja det är sannerligen en trevlig öl.

I lördags var jag inne i stan och härjade, innan hemfärd passade jag på att slinka in på Pressklubben som har sin strategiska placering på Vasagatan i Stockholm. Pressklubben är ett ställe som jag nästan hade glömt bort, det gick ett antal år utan besök men det senaste året har det skett en nytändning. Personalen kan verkligen öl och de belgiska ölen är i de flesta fallen riktigt intressanta.

Omnipollo Nathalius fanns på fat i lördags, kan man kalla ölet svensk-belgisk då producenterna är svenska men ölet är bryggt i Belgien? Vissa tycker att sådana detaljer är väldigt viktiga, själv brukar jag koncentrera mig på hur själva ölet kan tänkas smaka. Noterbart är att ölet innehåller både majs och ris.

Tyvärr måste jag säga att Nathalius är den första riktiga besvikelsen från Omnipollo. Doften var ok, mycket citrus, persika, grape och hö. Smaken däremot var alldeles för obalanserad för min smak, väldigt rå och bitter. Vidare var ölet spritig och med en kropp som inte alls kunde bära upp skapelsen. Nä, tyvärr det var inget för mig, orkade inte ens bry mig om att dricka upp allt. Det är sannerligen inte ofta det sker ute på krogen. Någon tyckte att ölet smakade "galla" men riktigt så långt är jag inte benägen att gå. Det kanske låter lite konstigt, men på sätt och vis är det skönt att inte tokgilla precis allt som kommer från Omnipollo. 

Det var bara att söka tröst vid ett par bröst tänkte jag skriva men jag menar förstås Pressklubben 10 Anniversary Ale som bryggdes av Slaapmutske då Pressklubben fyllde 10 år 2010. Ölet finns bara på Pressklubben så passa på om ni har vägarna förbi.

Ölet var helt ok om än inte suveränt. Söt med plommon, jäst, malt, äpplen och kola. En viss värmande känsla från alkoholen. På det hela en väldigt mild humlighet. I det stora hela en småmysig öl att sitta och smutta på.

3 Fonteinen Framboos, rating 3000

I onsdags samlades vi gamla slitvargar för årets första grillafton på Basunen. I höstas då jag fick veta att det väntades nytillskott till klanen på Basunen lovade jag på stående fot att då allt hade lugnat ner sig efter födseln skulle det vid första träffen efter den stora händelsen drickas 3 Fonteinen Framboos. Det var med lätta steg och en nästan full ryggsäck som det traskades iväg.

Nu dracks det förstås lite annat smått och gott under kvällen, vi började t e x med en Fantome Magic Ghost, ölet som har en något annorlunda färg tack vare bladen från grönt te. Ölet i sig hade en lite speciell smak men även citrus, hö, kryddor och brett. Helt ok men förmodligen var innehållet något ålderstiget.

Innan det blev dags för 3 Fonteinen Framboos provades dessa Mikkeller Texas Ranger Barrel Aged (Eagle Rare Edition), Vibrant Forest Liquorice Porter, Mikkeller Foret de Troncais (Light Toasted) och Three Floyds In the Name of Suffering, öl som man dricker titt som tätt, eller inte. Eagle Rare Edition var stabil, krämig munkänsla med en hel del kul smaker. Inte så het som man kanske kan tro, skönt det. För mycket chili i öl är aldrig en hit. Mikkeller Foret de Troncais (Light Toasted) är den första varianten som jag provat i Mikkellers nya Barley Wine-serie. Riktigt mysig med mycket kola, söt men inget som var besvärande. Alkoholen på småstabila 19,3% kändes av. Smuttaröl minst sagt. Three Floyds In the Name of Suffering var humlerik och balanserad. Lakrits och lätt rostad, tämligen len.

Vibrant Forest Liquorice Porter hade en egen unik etikett med namnet "Anglo-Swedish Match", ölet fick jag som en gåva av Matt. 60 flaskor med just den etiketten gjordes till hans bröllop i maj. Grattis igen till bröllopet! Ölet var en snäll brittisk porter, det var inget som direkt stack ut. Lätt touch av rök i doften men inte i smaken även en del lakrits.

Efter detta var det dags för att dricka 3 Fonteinen Framboos, rating nummer 3000 för min del. Flaskan fick jag i maj förra året av Kristopher. Finns inget annat att säga än att en furstligare gåva kan man inte få, tack ännu en gång. Hur var då ölet? Alldeles, alldeles enastående gott! Så mycket hallon i en underbart balanserad öl, en riktig höjdare vill jag lova. En sådan där öl som är "farlig" att dricka då det lär dröja länge innan nästa chans ges, om den ens kommer? Borde vara en mänsklig rättighet att ha minst 10 stycken hemma som man kan suga i sig lite då och då.

Nå, kvällen var fortfarande ung så vi körde på. Pipeworks Coffee Break Abduction Imperial Stout var en rikigt skön kaffestout, krämig med mycket kaffe både i doft och smak. Mikkeller Its Alive! (Chardonnay Barrel with Mango Edition) smakade faktiskt lite mango i övrig tämligen snäll med fat och brett. Helt klart duglig.

Ett stycke öl som är värd lite extra uppmärksamhet är Hill Farmstead Arthur som jag köpte på Mikkeller & Friends Bottle Shop i april. Tack till Blafa som hade ställt undan flaskan åt mig, mycket snällt och uppskattat. Ölet var riktigt bra! En fin blandning av frukt, kryddor och syrlighet. Uppfriskande och så drickvänlig. Ännu en sådan där öl som man gärna skulle ha några flaskor av hemma, ja de finns många sådana. Frågan är bara hur stort hem man egentligen skulle behöva ha? Vad kostar kungliga slottet? En Konsumkasse med sedlar lär inte räcka.

Nu började vi nog bli lite dåsiga men ännu återstod det några öl. CAP Double IPA, Struise Ypres, Søgaard Barley Wine och slutligen Hoppin Frog/Fanø Natasha Røcks America Chocolate Rye Imperial Stout. 

Av dessa tyckte jag att den sistnämnda var godast, men frågan är förstås hur den skulle ha smakat en vanlig tisdag då den druckits i ensamt majestät? Nu var som sagt smaklökarna nog aningen nöjda. Däremot kan jag med största sannolikhet säga att CAP Double IPA var lite av en besvikelse, lite väl endimensionell och alldeles för dyr. 199 för en butelj svensk öl är mycket. Søgaard Barley Wine var drickbar men inget särskilt, bland annat väldigt söt. Struise Ypres påminde en hel del om Rodenbach fast inte riktigt lika stabil, det var något som saknades tyckte jag.

En riktigt bra kväll var det med några riktigt bra öl. Maten som alltid alldeles förträfflig, hemmagjorda hamburgare är det inte mycket som slår. Tack för fin traktering.

Sveriges bästa utbud av folköl?

På den senaste tiden har jag provat några folköl, det vill säga öl upp till 3,5% som får säljas i matbutiker. För den som inte visste kan det vara intressant att nämna att öl som innehåller maximalt 3,5 % alkohol räknas som livsmedel, alltså ligger beskattningen på 12% till skillnad mot starkare öl som beskattas med 25%. För vidare information ta en titt på Skatteverkets sida. Efter inte alltför djupgående analyser har jag kommit fram till att ICA Liljeholmstorget i Stockholm har landets bästa utbud av sådana öl, rätt eller fel, det vet jag inte men det känns så. Närmare 50 olika varianter har de, då inräknat även lättölen.

En av dessa är Jämtlands Steamer 3,5%, en öl som jag tidigare ej druckit. En hygglig öl tycker jag allt, mild med malt, lite gräs, lätt humle och karamell. Torr och med en tydlig beska. Smakar i alla fall mer än vatten även om det förstås känns lite vattnigt.

Fler öl än Steamer köptes, några korta kommentarer om dem följer senare.  Måste hinna dricka upp dem först bara.

Undrar om det finns någon butik med ett större utbud av folköl? Tänk om det i Sverige fanns en butik som Ølhandleriet i Oslo. De har ungefär 200 olika lågalkoholöl, både norska och utländska. Vore riktigt kul att ha alla samlade på ett och samma ställe. Misstänker dock att efterfrågan kanske inte riktigt räcker till.

Hur ofta dricker ni kära läsare folköl? Själv investerar jag nog normalt inte i fler än 10 flaskor per år.

En bra lördag

I lördags besöktes Oliver Twist för en andra gång under deras 20-årsfest. Passade på att vara där tidigt, "lugnet före stormen" kan man kalla det.

Ett par jubileumsöl som jag inte hann med första gången provades nu, Magic Rock OT Rocks samt Brooklyn Vortex IPA. Förstnämnda tyckte jag var riktigt stabil, bra humlad med smak och doft av framförallt citrus, grape och gräs. En sådan där öl som man lätt kan dricka några av utan att tröttna. Vortex var rejält humlad med kåda, ananas och grape. Lite alkohol tyckte jag mig känna, ölet låg på 9,2%. Stabil utan att vara briljant.

Om man ville kunde man under veckan prova specialare från Stone som OT plockat upp från källaren, självklart ville jag det. 89 spänn kostade 10 cl öl.

Tre olika provades, Stone Old Guardian Belgo-Barley Wine (Bourbon Barrel), Stone Highway 78 Scotch Ale (Whisky) och Stone 11.11.11 Vertical Epic (Red Wine Barrel). Jag kände inte till något av ölen sedan tidigare så det var intressant att prova dem.

Old Guardian Bourbon Barrel tyckte mina smaklökar mycket om, det var ju bra det. Vinös med torkad frukt, kola, fatkaraktär och vanilj. Lite bourbon fanns det där också. Ståtlig öl att sitta och smutta på. Highway 78 var drickbar men inget särskilt. Tung och spretig med väldigt mycket whisky och torv. Det blev nästan lite för mycket av det hela. 11.11.11 Vertical Epic Red Wine var rejält kryddig framförallt kanel. Ja snart är det jul igen. Upplevde den som lite godare än den vanliga 11.11.11. Så mycket vinfat kände jag dock inte, inte mer än aningar av det.

Ett kul besök på OT var det, bakom baren höll Christian Eikner god koll på sina gäster och bjöd på bra service som alltid. Under veckan slogs omsättningsrekord med mera, ja att fira 20 skall man göra rejält. Undrar hur det blir då OT fyller 25?

Allting i livet måste ha en premiär, så även ett besök på nya BrewDog Stockholm på Kungsholmen. Hade inte så överdrivet gott om tid då det skulle hem och tittas på den tyska finalen i Champions League men lite hanns i alla fall med.

Lokalen är uppdelad i två delar, på övervåningen en matsal och på den nedre våningen själva bardelen. Mycket folk var det, påtagligt ungdomlig publik. Kände mig nästan lite gammal då jag stod vid baren och iakttog händelserna. Personalen med Magnus Svensson i spetsen fick verkligen jobba hårt då gästernas törst aldrig tycktes ta slut. Själva lokalen var tämligen liten och intim, upplevde inga konstigheter med akustiken utan det kändes helt normalt.

16 olika fatöl kom jag fram till om jag nu räknade rätt, runt 40 öl på flaska. Matmässigt provade jag en korv med surkål, en kombination som alltid går hem hos mig.

Tre öl fick jag provat, BrewDog Misspent Youth, BrewDog Abstrakt AB:13 och Beer Here Pale Hops. Samtliga tre klart godkända, godast var dock Abstrakt AB:13. Den var söt men inte för söt, munkänslan krämig och en massa olika smaker som bär, ek, choklad, fat och lakrits. Helt klart kan det vara värt att köpa en flaska då den kommer till Systembolaget.

Besöket på BrewDog Stockholm gav mersmak, visst är det ett ställe som kommer att besökas igen. För mig är läget riktigt bra i närheten av Karlbergs Station.

Oliver Twist 20 Years Anniversary i full gång

I måndags började Oliver Twists jubileumsvecka, tänk att de redan fyller 20 år. Ack ack vad tiden går. Denna vecka bjuder på många jubileumsbrygder, besök från bryggare, magdans, trollkarlar, musikunderhållning med mera. En härlig röra med fokus på god öl, ja för god öl har vi blivit bortskämda med under årens lopp på OT. Ibland brukar jag tänka på hur det såg ut i Stockholm tiden före OT och Akkurat, som tur är minns jag inte det.

Mellan 14-17 i måndags var det stängt på OT, salongen skulle förberedas inför festligheterna. Jag anlände sisådär 10 minuter innan öppning, då var det runt 40 personer som köade. Prick 17:00 öppnades dörrarna och vi välde in. Skönt nog lyckades jag knipa en strategisk plats vid baren där jag likt en örn hade koll på läget.

Det måste direkt sägas att jag aldrig sett så mycket folk på OT på en måndag, det hela kändes som en lönefredag så man kan ju undra hur det kommer att se ut kommande fredag och lördag? Ett besök på lördag får det allt bli.

Två jubileumsöl från Nils Oscar provades, Oaked Imperial Rye Fig Ale och ÜbergOTt. Bägge tyckte jag var bra, förstnämnda hade smak av torkad frukt, maltm en touch av humle och lite karaktär av fat. Den värmde fint. Sistnämnda är en stabil och läskande pilsner, en ölstil då den är bra man inte kan annat än gilla. Schysst pilsner tror jag ingen mår dåligt av.

Från Nynäshamn kom det också ett stycke jubileumsöl, nämligen Nynäshamns OT:s VitsIPpA. Där snackar vi om en kreativ stavning. Ölet är en IPA med vete. Jag upplevde den som "soft" och fint lättdrucken. Inte extrem på något sätt utan högst behaglig. En hel del trevlig humlighet liksom en touch vete. Sessionöl, någon?

Sympatiska Skebo Bruksbryggeri hade tre olika varianter av Fagin´s Best, humlade med varsin humletyp. East Kent Goldings, Citra och Riwaka. Tyvärr han jag bara prova varianten med East kent Goldings och precis som vanligt från Skebo så var ölet behagligt lättdrucken. Ska försöka hinna med att prova de andra varianterna för vidare analyser.

Kvällens godaste öl kom från USA, Stone 15th Anniversary Escondidian Imperial Black IPA (Lowland Scotch). Ölet kom från OT:s källare, billigt det var det inte då 10 cl kostade 89 spänn. Den helt suveräna och balanserade smaken gjorde ändå att det blev prisvärt, undrar om inte ölet är det godaste jag druckit från Stone? Mycket fat, whisky, aska, vanilj, choklad, lite humle och espresso i en härlig kompott.

Kalaset är alltså i full gång, min rekommendation till den som inte deltagit i firandet är att göra det omgående!

Nøgne Ø Dark Horizon Fourth Edition

I fredags på självaste syttende mai hade Akkurat en Nøgne Ø-middag liksom en tap takeover med en drös öl från dem. Tyvärr missade jag själva middagen och helgens ölande men igår hade jag tid att slinka förbi Akkurat för en öl. Det blev inte vilken öl som helst utan Nøgne Ø Dark Horizon Fourth Edition som släpptes för föräljning i början av april. Som lite kuriosa kan det nämnas att ölet är nummer 60 som jag druckit från bryggeriet i Grimstad. Hade jag missat den på fat hade verkligen känts som tjänstefel, inte ens ett brutet ben hade kunnat stoppat mig, möjligtvis ett kärnvapenkrig, ja möjligtvis.

Ni som känner mig vet att jag avgudar Dark Horizon First Edition, det är en sådan där öl som vinner ens hjärta och gör en till en förlorad själ för alltid, helt enkelt en öl av en sådan hög klass att man bara kan häpna. Dark Horizon håller och en väldigt hög klass, det är bara Third Edition som jag inte riktigt lyckades bli kompis med då den enligt mig är alldeles för söt, ja vissa saker kan faktiskt vara för söta, hör och häpna. 

Det är verkligen sällan man ser öl på fat från Nøgne Ø på fat i Stockholm, att se över 10 stycken på ett och samma ställe är verkligen spektakulärt. Det här med tap takeovers är suveränt, ett perfekt sätt för allmänheten att kunna prova olika öltyper från ett och samma bryggeri, kan det bli mer pedagogiskt?

Nå, tillbaka till Nøgne Ø Dark Horizon Fourth Edition, det är en Imperial Stout på blygsamma 16%. Färgen var svart, lite förvånande nog hade ölet ett relativt stort skum, ett brunaktigt sådant. Doften bjöd på lakrits, en gnutta alkohol, rostad malt, mörk choklad liksom torkad frukt. Helt klart en trevlig öl att sitta och sniffa på. 

Hur var då smaken? Jodå, den var riktigt bra. Kroppen var relativt tung men ändå mjuk på något sätt. Ett brett spektra av smaker men framförallt var det lakrits, lite aska, chokladpraliner, kaffe och någonting "grönt". Skönt nog var inte ölet för sött, den fruktan kan läggas till arkivet. Avslutningen bjöd på värmande alkohol. En riktigt trevlig öl att sitta och sippa på, för det är ett öl som skall behandlas med respekt, ingen stress här inte. Gissningsvis kommer ölet att växa med lagring, frågan är om den svenska importören Brill & Co får in några flaskor? Jag håller tummarna att så blir fallet. 

Nøgne Ø är ett sådant där bryggeri som nästan alltid levererar, de vågar experimentera och hålla på, så skönt att de finns. Känns lite konstigt att aldrig ha besökt Grimstad i södra Norge, men det går säkert att ändra på.

Dagens betyg blir 4.2/5

Förstår inte riktigt storheten med The Flying Elk

Den relativt nyöppnade gastropuben The Flying Elk i Gamla Stan i Stockholm har överlag fått riktigt fina recensioner, ord som "lyxpuben", "fantastisk mat" och "enastående ölutbud" har nämts. Klart att man blir nyfiken på ett sådant ställe, särskilt då personerna bakom The Flying Elk även driver Sveriges kanske bästa restaurang, Frantzén/Lindeberg.

För några veckor sedan var det dags för ett premiärbesök. 17.00 hade bord bokats till. Väl till bords tittades menyn igenom med störst fokus på öllistan. Fatölsutbudet var inget att skriva hem om, enbart öl från Gotlands Bryggeri vad jag kunde se, åtta stycken närmare bestämt. Flasklistan var däremot innehållsrik, många olika typer av öl så det finns något för alla. Gissningsvis handlade det om ungefär 200 olika öl. (jag räknade inte så noga)

Till mat beställde jag en korv & med bröd, närmare bestämt en gårdsgris- och parmesankorv med bland annat benmärg och gruyère för 180 spänn. Tyvärr tyckte jag att den var lite "vattnig" och inte alls mättande. En besvikelse helt klart, hade helt klart väntat mig något annat. I mitt nästa liv vill jag födas som tysk, där har jag aldrig lämnat en krog hungrig. Till korven dracks en Wisby Headbanger Black IPA som var för tunn och hade lite för mycket ton av "medicin" för min smak.

En annan anmärkning var att efter att vi suttit i en timma kom servitrisen och påpekade att vi bara hade en halvtimma kvar, efter det var vi tvugna att lämna bordet. När det var 10 minuter kvar kom hon förbi ytterligare en gång och påpekade att tiden snart var ute. En stilla undran är hur man ska hinna äta tre rätter i lugn och ro på 1,5 timmar? Inte sades det heller något om att vi istället kunde sätta oss i baren om vi vill dricka ytterligare något. Hade bemötandet varit annorlunda om vi hade haft på oss kavaj, vad vet jag?

Några öl till hanns i alla fall med, två japanska från Hitachino, nämligen Pale Ale och Nest Amber Ale. Mina första öl från det bryggeriet, drickbara båda två utan att vara direkt minnesvärda.

Nja, jag förstår inte riktigt storheten med The Flying Elk, det känns som att ett återbesök får vänta. Stockholm har ju som tur är en drös andra intressanta och bra ställen.