Ölprovning med tema Nøgne Ø

I tisdags hade jag äran att få vara med om något riktigt roligt, nämligen en ölprovning med temat Nøgne Ø. Hela 15 olika öl blev det liksom två årgångar av Nøgne Ø God Jul 2008 och 2012. Närvarande var Marc från Brill & Co (det är de som importerar öl från Nøgne Ø till Sverige), Eirik (Basunen) liksom de två nya ölvännerna Johan och Urban. Inbjudan till detta spektakel fick jag av Norman Geaney, irländaren som är bosatt i Sverige och tillhör grädden av världens absolut största fan av Nøgne Ø. Jag förstår honom då ölen från Nøgne Ø för det mesta håller hög klass. Ta gärna en titt på Normans ölblogg. Otroligt nog har det gått ett antal år sedan den senaste provningen med Norman, den som slutade med ett inlägg som jag är mycket stolt över. Jag är alldeles säker på att det inte kommer att dröja lika länge till vår nästa gemensamma provning.

Av de 15 ölen hade jag redan provat 13, men vissa för bra många år sedan så det var med stor förtjusning som jag fram emot tisdagens provning. Just ja, Nøgne Ø känner väl alla till vid det här laget? Snabbt kan nämnas att de grundades 2002, bryggeriet ligger i Grimstad i södra Norge och har rört stora framgångar med sina öl, särskilt då på exportmarknaden. De har hunnit med många olika ölstilar under årens lopp, bland de flesta ölnördar rankas deras Dark Horizon First Edition från år 2007 högst, en rackare som jag oerhört gärna skulle vilja prova en sista gång men det lär bli en utopi. Undrar hur många av de 6000 tillverkade flaskorna som finns kvar idag?

Vi inledde med en Nøgne Ø Cascara Bitter (bf 2012, fortfarande helt ok), Nøgne Ø Sour Brown (nu var den godare än då jag för första gången drack den i Oslo i februari i år) och Nøgne Ø Roasted Pepper. (skulle verkligen vilja prova det ölet till en bit grillad kött en ljummen sommarkväll, skoj öl)

Därefter följde Nøgne Ø Python Pilsner (en pilsner i sann tysk anda, eller inte. Minns jag rätt tyckte jag att den var ok men inte mer på SBWF 2012, nu upplevde jag den som godare. Inte lika söt som då), Nøgne Ø #500 (en liten annorlunda DIPA som alltid är trevlig att smutta på) samt en bonusöl av högsta klass, Firestone Double DBA (mycket vanilj, frukt och kola i en fin sammetslen kropp) som Johan hade vänligheten att ha med sig.

Nästa tre var samtliga från 2009, Nøgne Ø Klin Kokos (ingen höjdare, smör, vibbar av kokos och något som påminde om kakor), Nøgne Ø Ut på Tur (lambicvibbar i denna öl, bär och en touch av kryddor, oväntat bra), Nøgne Ø Imperial DunkelWit (doften och smaken påminde väldigt mycket om "sima" (finsk valborgsdryck som man gör hemma) En färskare flaska smakar helt annorlunda med bland annat vinäger, lakrits och kryddor)

Det rullade på, vid det här laget hade vi kommit till Nøgne Ø God Jul 2008 och 2012. Av de två tyckte jag med om årgång 2008 då den bjöd på fina chokladtoner, vidare kändes den mer "avslappnad" eller vad man nu ska skriva? Marc hade med sig en Nøgne Ø God Jul Islay Edition som han hade hittat på lagret hos Brill. Undrar vad mer som göms där egentligen? En ny rackare för mig, en tuffing med mycket whisky och torv både i doft och smak. Även aska och mörk choklad. Av någon anledning började jag även tänka på tapetklister. Helt ok öl i det stora hela.

Ännu var vi inte klara utan Nøgne Ø Porter och Nøgne Ø Imperial Rye Porter. Bägge stabila, men bäst är den "vanliga" portern.

Därefter tre varianter av Nøgne Ø Imperial Stout, Cognac Edition samt Barrel Aged 2012. Sistnämnda var ny för mig. Visst är det alltid intressant att prova fatlagrade av originalöl men i detta fallet räckte de inte till mot den vanliga Imperial Stouten.

Avslutningsvis blev det en Brewdog/Nøgne Ø/Mikkeller Black Tokyo Horizon. Fortfarande söt och tung men kanske något mer balanserad jämfört med då jag drack den i december 2011. Undrar hur den upplevs om säg 3 år?

En mycket trevlig kväll var det, synd bara att jag var tvungen att gå upp så tidigt dagen efter, annars hade jag gärna suttit kvar ett tag till. Stort tack till samtliga inblandade men förstås ett särskilt tack till Norman som arrangerade denna provning liksom för att de öl som bjöds på.

Födelsedagssittning på Akkurat

Förra tisdagen var det återigen dags att fylla år, ett öde som det inte går att göra någonting åt. Eddan fyllde år tidigare i mars, Eirik fyller år senare så det var helt enkelt lika bra att ta en enklare födelsedagssittning på Akkurat.

Jag passade på att börja kvällen med en Nils Oscar FrEQuency Bohemian Hopsody, ett samarbetsöl mellan Nils Oscar och fantombryggeriet FrEQuency Drinks. Ölet i fråga är en DIPA på 8,3%. I ärlighetens namn imponerade ölet inte nämnvärt på mig, den var tämligen besk men med lite väl blek doft och smak av humle. I en DIPA vill i alla fall jag ha mera av allt. Det ska vara lite av en pärs för smaklökarna. Tyckte mig även ana en svag touch av "rök", något som jag brukar ana i andra öl från just Nils Oscar.

När ovannämnda öl var slut kom Eddan med en flaska Elysian Men´s Room Original Red. Det är en APA från Seattle. Tyvärr var innehållet småtrist. En hel del kola, lite vibbar av smör, apelsin, sirap och lite papp. Det fanns ingen information om åldern på flaskan men gissningsvis var den i alla fall något begagnad. Drickbar men inte värd 180 spänn för 65cl.

Nu var det tid att bege sig till matsalen, bord var bokat från 19:00. Efter att jag beställt musslor passade jag även på att beställa en RCH East Street Cream, en behagligt lättdrucken bitter utan några krusiduller. Ibland är det verkligen skönt att bara dricka en öl som trots allt smakar en hel del i all sin enkelhet.

Till musslorna blev det sedan en Rochefort 10 från 2010, faktiskt är det förvånansvärt sällan jag dricker det ölet. Ty god det är den, passade dessutom väl till de goda musslorna.

Mätta och belåtna fanns det inget annat än att beställa in ett par födelsedagspresenter, först en Cantillon Goldackerl Gueuze, förstås en specialare som förmodligen bara finns att få tag på just Akkurat. (ölet bryggdes till Akkurats tioårsjubileum) Jag drack den 2009 vill jag minnas och då tyckte jag att den var godare. Nu var den fortfarande väldigt god men inte suverän. "Brutal" för att vara en Gueuze från Cantillon, alkoholhalten betydligt högre än normalt med 10,1%.Gröna äpplen, citrus men även någon som påminde om "simbassäng". Inte toksyrlig.

Kvällens sista öl blev en ännu starkare, nämligen Dogfish Head World Wide Stout på stabila 18%. Årgången var 2009. Precis som ölet från Cantillon var priset på denna 595. Mycket pengar så frågan är om den var värd priset?

Jag tycker det ty ölet var fantastiskt gott. Mycket sympatisk arom av soja, torkad frukt, portvin och lite bär. Smaken höll även den hög klass. Tung med ändå på något sätt förvånansvärt drickbar. Liknande smaker som jag uppfattade i doften liksom mörk choklad och "socker". Väldigt sympatisk rackare att smutta på, ett av årets bästa öl hittills.

Det är inte ofta jag besöker Akkurat på en tisdag, föga oväntat var det mycket folk men skönt nog inte lika trångt som på framförallt fredagar och lördagar. Vill man äta i lugn och ro är det ett hett tips att boka bord.

Nøgne Ø Tap takeover på Akkurat

Det är så typiskt, tänk att man alltid ska jobba de helger då det händer saker som är mer än intressanta. Från gårdagens nyhetsbrev från Akkurat:

"17 Maj

var något vi firade i början av Akkurats historia.
Det har tyvärr varit dåligt med det senaste decenniet. Något som vi nu tänkte råda bot mot.

Vi har bjudit in självaste Kjetil Jikiun till en Tappövertagning samt en Bryggarmiddag.

Detta är jätteroligt eftersom Kjetil var gäst här långt innan han startade bryggeriet.

Vi var också de första i Sverige med att servera hans öl.

Mer info om tider, sorter och upplägg kommer inom kort."

"18 Maj.

Då kör vi Premiären för Soleil de Minuit.

Flaskorna släpps då och i samband med det så kommer vi även att servera det enda fatet som finns.
Så här 13 år efter att originalet släpptes så är det extra roligt att bryggare/ägare Jean Van Roy kommer att vara på plats.

Det blir ingen organiserad provning eller sådant, han är här på semester, så det blir bara lite skönt barhäng.

Det finns dessutom risk för att vi kör på lite extra Cantillonfat dagen till ära.

Tid för släppet annonseras snart."

Det är inte riktigt klokt, två av mina absoluta favoritbryggerier, två dagar i rad på Akkurat. Kjetil är en härlig personlighet, ölen från  Nøgne Ø håller för det mesta hög klass. Dagen efter serveras Soleil de Minuit på fat, helt unikt! Det är mycket nu.....

Mikkeller & Friends, vilket ställe!

Sedan jag för första gången hörde talas om Mikkeller & Friends ville jag besöka det stället, fattades bara annat! Efter att ha sett deras fatölsutbud på premiärlördagen 16/3 var det nära att det blev härdsmälta trots att jag inte ens var där. Vilket spektakel, vilket utbud!

Hur som helst, i förra veckan var jag ledig ett par vardagar, hade inget särskilt för mig så det var ingen tvekan, mot København, den ack så underbara danska huvudstaden. 

Innan det var dags att besöka Mikkeller & Friends på Stefansgade 35 passade jag på att knalla förbi världens bästa kiosk, Kihoskh. De har verkligen ett trevligt utbud av öl, många från Mikkeller. Perfekt om man råkar vara extraintresserad av sådana öl. Ølbutikken på gamla hederliga Istedgade besöktes också. Lustigt nog finns det fler öl från nämnda Mikkeller på Kihoskh än på Ølbutikken. Faktum är att jag tycker att Ølbutikken blir mer och mer "ointressant" för varje besök. Jaja, att vara bortskämd är sannerligen inte så skoj det heller.

Nåväl, efter att ha köpt några flaskor, käkat lunch var det dags att titta förbi "gamla" Mikkeller Bar på Viktoriagade 8. Mikkeller Bar öppnade i maj 2010, snart fyller de tre år men det känns som att de funnits längre än så. Vore skoj att veta hur många liter kvalitetsöl de serverat hittills. De öppnar 14:00 på onsdagar, jag var där strax efter öppning. Trodde att jag skulle vara först på plats men det satt redan några gäster inne i lokalen men visst var det riktigt lugnt och skönt jämfört med en fredagskväll. Faktum är att jag gillar att besöka barer mitt på dagen då merparten av folket är på jobbet, skolan eller andra mindre spännande ställen. Att sitta i lugn och ro och verkligen kunna smaka på öl är en höjdare.

Som vanligt var det bra service och trevligt snack med bartendern Rob. Pratade även en del med en dansk ölbloggare som har bloggen Glocalbeer. Till min glädje förstod jag i alla fall 70% av det han sa, min förståelse av det intressanta danska språket tycks bli bättre.

Tidigare i mars hade det italienska bryggeriet Birrificio Toccalmatto en tap takeover, ett antal av ölen fanns fortfarande kvar under mitt besök.

Det är inte direkt dagligen jag dricker god och intressant italiensk öl så det var bara att prova några Toccalmatto. Bland annat blev det ett par saison, Toccalmatto Tabula Rasa och Oceania. Båda klart drickbara även om jag tyckte att den sistnämnda var snäppet vassare. Fint uppfriskande öl och med en tydlig men ändå relativt återhållsam syrlighet. En ny öl från Mikkeller blev det också, Mikkeller Vesterbro Spontanale. Den är en av de fem standardöl som mer eller mindre alltid kommer att finnas på baren i Vesterbro. Läskande med en trevlig syrlighet liksom äpplen, grape och fatkaraktär.

En sak som är väldigt bra med Mikkeller Bar är möjligheten att kunna beställa öl på mindre glas, närmare bestämt 0,2 liter. Det är ju perfekt då man vill prova flera olika öl, vem vill inte det? Skulle gärna se mer av det i Sverige.

Allt det roliga har ett slut, tyvärr kunde jag inte stanna längre utan det var dags att knalla vidare. Mot hotellet för att lämna några flaskor på rummet, lite käk för att sedan gå iväg till nya Mikkeller & Friends.

Mikkeller & Friends ligger ungefär 25-30minuter till fots från Hovedbanegården. Jag kan inget om området i sig men det är alltid trevligt att promenera i olika städer särskilt då man vet att något riktigt bra väntar. Utanför entrén till baren väntade Johan, i ölkretsar mer känd under namnet "Blafa" som jobbar som bartender på det nämnda stället. Han började med att visa mig runt, bland annat fick jag titta in i kylrummet. Tänk att ha ett privat sådant! Återigen, hur svårt kan det vara att pricka sju rätt på lotto? Bar Manager Fredrik fanns också på plats, under kvällens gång skulle han komma att berätta en hel del intressant om stället. Skoj med en massa svenska anställda på Mikkeller & Friends, undrar vad danskarna tycker om det?

Innan jag satte mig i baren för att testa en del öl passade jag på att handla i Mikkeller & Friends Bottle Shop. Vilken butik sedan! Inte det största utbudet jag sett i mitt liv men kvalitetsmässigt har jag nog aldrig sett något bättre. Nu hade jag bara med mig en kabinväska så var tvungen att ransonera, men mest glad är jag över de två flaskorna från Hills Farmstead som vänligt nog var undanstoppade till mig. Stort tack för det Johan och Jonathan. (han jobbade i Bottle Shop under mitt besök). Noterbart är att Bottle Shopen var öppen mellan 14:00-20:00 på onsdagen.

Hur många ställen i världen har en egen hylla från Three Floyds? Bara det är ju helt sanslöst, vissa av ölen går knappt att hitta ens i USA. Priserna på de ölen varierade från 45 DKK till 750 DKK. (Three Floyds Bourbon Behemoth with Cherries)

Helt klart en Bottle Shop som bara måste besökas varje gång som Köpenhamn besöks. En sak är säker, nästa gång tar jag med mig en större väska.

Under mitt besök fanns dessa öl på fat:

40 öl på fat, 40 intressanta öl. Jag började med de två nya fatlagrade från To Øl, Snowball Saison och Sans Frontiere. Bägge två riktigt bra. To Øl är ett bryggeri som bara blir mer och mer intressant.

Det blev ett gäng öl under aftonen, alla tänker jag inte nämna men en som jag tyckte om mycket var Pizza Port Way Heavy. Söt javisst men ändå en härligt maltid Scotch Ale. Kul var det också att dricka Mikkellers helt nya Orval-kopia, Årh Hvad. Är det bara jag som tycker att det namnet är genialt? Ölet var väl kanske inte genialt men väldigt gott. Hade varit spännande att prova den blint mot riktiga Orval, undrar hur det hade gått?

Med alla dessa Three Floyds som fanns i shopen och i baren var jag bara tvungen att prova något på flaska, en sweet stout i form av Moloko Plus fick det bli. Priset för de 65 cl var 180 DKK. Helt klart känns Danmark billigare än Sverige.

Förstås en söt öl med soja, lakrits, torkad frukt. God men inte suverän, en flaska hade jag aldrig orkat på egen hand så det var skönt att dela med sig.

En mycket trevlig kväll var det med suverän service och trevligt snack. Fredrik berättade att de hade jobbat som galningar sedan öppningen men att det mesta började hamna på plats. Saker att ordna var bland annat att se till att minska värmen i lokalen, fixa fler krokar så att folk kan hänga sina jackor, försöka fixa längre öppettider på fredagar och lördagar. Nu tvingas de stänga redan vid midnatt. Helt klart är det mycket att tänka på då en ny bar öppnas, små som stora frågor. Som neutral gäst kunde jag inget annat än trivas som fisken i vattnet.

Andra iakttagelser var att de bara hade en svensk öl till försäljning, nämligen Brekeriet Cassis. Ännu ett bevis för att Brekeriet håller hög klass. Antalet flaskor är färre jämfört med Mikkeller Bar, men törstig det behöver ingen vara.

På Mikkeller Bar kan merparten av gästerna ibland vara svenskar, så kändes inte fallet på Mikkeller & Friends. Ok att det var en vanlig onsdag i april så det återstår att se hur fallet är på en fredag eller lördag. Designen var verkligen egen, allting doftade nytt och det påminde en del om IKEA med tanke på all inslag av ljust träd.

Min kväll avslutades på hotellrummet där jag drack en spansk porter, Naparbier Janis Porter. Tyvärr var den småtrist och allmänt intetsägande. Fast vad gjorde det, jag somnade ändå med ett saligt leende.

Som tur är det inte ens en månad kvar till nästa besök, då är det CBC. Det kommer att bli mer än legendariskt.

Ännu en gång ett stort tack till framförallt Johan "Blafa" samt Fredrik. Vilka drömjobb ni fått, kan inte annat än säga grattis och vara lite avundsjuk. Vi ses snart igen.

Som kuriosa och rent nonsens egentligen måste jag bara nämna att det tog prick 41 minuter från att jag lämnade rummet på Radisson Falconer tills jag hade passerat säkerhetskontrollen på Kastrup. Nytt personbästa, kan nog bara slås om man reser utan bagage men det kan man ju inte göra då man besöker Köpenhamn.

Just ja, tittar man på Ratebeers ranking över "Top Beer Destinations" är Mikkeller & Friends i skrivande stund på plats fyra, sannerligen inte illa för ett ställe som inte ens funnits i en månad. 

Besök på Monks Porter House

Det är sannerligen inte ofta jag besöker Monks Porter House i Gamla Stan, Stockholm men på långfredagen var det dags för ett besök. Jag hann gå ner för trapporna, beställa en Monks Porter House Madeleine innan Jonas (Öl i Stockholm), Tom (Fajan & Jöns) samt icke-bloggaren Christian (ja det finns sådana!) anslöt.

Madeleine var en snäll och tämligen söt historia med en lätt kropp och med milda inslag av rostad malt, choklad och lite lakrits samt vibbar av rök. Avslutningen var torr.

Ni som varit på Monks Porter House vet att själva baren/matsalen är nere i källaren och då man ska ner dit passerar man några kylar med öl. Då de inte hade någon aktuell öllista var man tvungen att gå upp för trapporna för att se om där fanns något intressant att beställa. Lite osmidigt kan tyckas men å andra sidan finns även toaletterna på "övervåningen". Det sägs att motion aldrig har varit skadligt, fast mjölksyra är förstås jobbigt.

Nu minns jag inte vem det var men en i sällskapet hittade en intressant flaska i en av kylarna däruppe, fotografi togs och sedan ner till baren för att beställa den aktuella flaskan. Då svarar bartendern att tyvärr är den flaskan slut trots att bilden inte var mer än max två minuter gammal. Av en annan av de anställda gick det alldeles utmärkt att köpa den aktuella flaskan. Riktigt illa, så får det verkligen inte gå till.

Hur som helst lyckades vi köpa ett antal flaskor, till de mest intressanta hörde New Holland Night Tripper (240 kostade den) och Goose Island Madame Rose. Förstnämnda var överraskande god, riktigt njutbar med en len och fin munkänsla. Fint rostad med framförallt mycket choklad men även kaffe. Madame Rose var också den riktigt bra. Fint syrlig med mycket bär, vinäger, citrus och ek.

En öl som inte riktigt levde upp till förväntningarna var Engelszell Gregorius Trappistenbier. Det var inget direkt fel på den men jag måste erkänna att jag hoppades på lite mer av allt, särskilt i smaken.

Kvällens klart sämsta öl var De Molen/Gadds Fresh Hopped Bohemian. Först trodde jag att flaskan var gammal men så var inte fallet. Syrlig på "fel" sätt, inte frisk på något sätt. Gick knappt att dricka utan den skickades tillbaka.

Kvällens största överraskning var nog ändå De Molen Turfbock. Den bryggdes som en rököl till De Molens egna ölfestival, Borefts 2008. Nu smakade den som en "suröl" med mycket bär och grape. Även med jordiga inslag. Tyvärr vet jag inte hur ölet smakade som färsk så kan inte uttala mig om den nu var godare. Helt klart en god öl oavsett vad den var år 2008.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om Monks. Deras egna öl är för det mesta ok men lite väl dyra tycker jag allt. Servicenivån har alltid varierat, nu var det riktigt pinsamt med flaskan som vi först inte fick köpa. Det är illavarslande med ett ställe där servicen kan variera så extremt. De borde åka på kurs till Japan eller något annat civilicerat land. Vi får se när nästa besök kan tänkas bli.

Överraskande billig öl på Wedholms Fisk

På skärtorsdagen besöktes smått klassiska Wedholms Fisk i Stockholm. Vill man äta fisk i absoluta världsklass är det dit man skall gå om man befinner sig eller bor i Stockholm. Jag åt den grillade piggvaren och den är verkligen helt fantastiskt god. Tyvärr känns det som att restaurangen lever på lånad tid, den känns som en monark som vägrar att inse att regimen är över. Jag hoppas att jag har fel då det verkligen är en makalös upplevelse att få spisa där. Servicen är oklanderlig, uppmärksam men inte påträngande. De lite äldre damerna känns nästan som extramammor, alla blir behandlade som kungar, bättre kan det inte bli.

Att få inta sin kvällsvard i en lugn miljö helt befriad från de tröttsamma spellistorna, porslinsslammer och köksfläktar är verkligen en befrielse. Att dessutom såsen innehåller mer smör än vad vissa anser vara anständigt gör inte saken bättre.

Öl på "lyxkrogar" har enligt min uppfattning varit en tämligen sorglig historia, på Wedholms har de Staropramen och liknande öl men även ett gäng från Nils Oscar. Jag drack en NO God Lager som inte kostade mer än 55 spänn, det får ju anses överraskande billigt med tanke på vilket ställe den dracks på.

Ibland måste man unna sig något, då är ett besök på Wedholms Fisk en riktig höjdare. Längtar redan till nästa besök, när nu det kan tänkas ske? Då lokalen lämnades i torsdags gick det inte undgå att le saligt resten av aftonen. Hallelujah!

Ölnyheter Systembolaget 2 april, snabbrecensioner

Den 21:a mars var det skribentprovning hos Systembolaget, nedan följer några korta rader om de öl som var med på provningen. Sammanlagt var 14 av de 20 öl som lanseras med på provningen liksom två cider.

11088 Schneider TAPX Meine Sommerweisse, 5,4% (Tyskland) 750ml, 82kr
Grumligt gul. En veteöl med "modernt" snitt, frisk och fräsch med en del humle både i doften och smaken. Lätt syrlig, är nog inte helt fel en varm sommardag. Köpvärd enligt mig.

11853 3 Fonteinen Oude Geuze Golden Blend, 6% (Belgien) 375ml, 159kr
Grumligt orangeaktig. Billig är den inte men köper man en flaska får man en unik geuze då den innehåller 25% fyraårig lambic utöver blandningen av ett, två och treårig lambic. Ölet har en fin syrlighet med mycket funk, inslag av fat och grape. Är man en seriös ölnörd bör man definitivt ha några flaskor hemma.

11059 2010 Ichtegems Grand Cru Cuvee, 6,5% (Belgien) 750ml, 63kr
Nästan klar mahogny. En snäll och drickvänlig "suröl". Körsbär, fat, lite farinsocker, kryddor och mörkt bröd. En flaska eller två kan man gott ha hemma.

11049 Baird Rising Sun Pale Ale, 5% (Japan) 360ml, 59,90kr
Lätt grumlig bärnsten. Doft av bröd och lätt humle. Smaken var inte imponerande, framförallt torr med en lätt kropp. Vart tog humlen vägen? Visst är det skoj med öl från Japan då vi inte är vana vid att se det på Systembolagets hyllor men denna var inget särskilt.

11078 Green Flash Le Freak Ale, 9,2% (USA) 355ml, 44,90kr
Lätt grumlig guld. Doft och smak av belgisk jäst, kola, frukt, blommor och kaksmet. En tämligen intressant hybrid mellan en amerikansk DIPA och belgisk Tripel. En flaska får det allt bli för vidare analyser.

 

11048 Baird Suruga Bay Imperial IPA, 7,5% (Japan) 360ml, 59,90kr
Grumlig orange. Tyvärr var denna långtifrån färsk. Jag har druckit den tidigare (i Köpenhamn) och då var den definitivt i bättre skick. Visst har den aningar av humle men inte prisvärd enligt mig. Samlar man på snygga etiketter kan det vara värt ett köp men annars inte. Enligt uppgift sändes denna och de andra två från Baird i augusti/september förra året, ni får själva göra matematiken.

11084 Dieu du Ciel Rosée d'Hibiscus, 5,9% (Kanada) 341ml, 34,90kr
Lätt grumlig rödaktig. Rätt speciell doft och smak i denna. Kom att tänka på blommor, vete och te. Lätt, en öl att bara hälla i sig.

11081 Amager The Sinner Series Gluttony, 9,4% (Danmark) 500ml, 53,50kr
Lite grumlig orange. Åt det söta hållet både i doften och smaken. Förstås välhumlad med en rejäl beska. Bra öl, men visst var den väl lite bättre på SBWF 2012? 

11082 Thornbridge Raven Black IPA, 6,6% (Storbritannien) 500ml, 39,90kr
Nästan svart. Kul att denna kommer till Systembolagets hyllor även i år då det handlar om en relativt snäll men ändå smakrik Black IPA. Balanserad med en stabila delar rostad malt, lakrits och humle. Ja det fungerar.

11058 Ska Hibernal Vinifiera Stout, 7,5% (USA) 355ml, 30,90kr
Svart. Det fanns något udda i doften som jag inte riktigt kunde placera, något som påminde om skinka. Annars en stabil öl utan några krusiduller. Rostad malt, ganska mycket choklad och frukt. Lättdrucken med en len munkänsla. Helt ok.

 

11050 Baird Shimaguni Stout, 4,5% (Japan) 360ml, 59,90kr
Klar mörkbrun. Denna var torr med rostad malt, lite nötter och en touch humle. Den bästa av de tre ölen från Baird även om den inte på något sätt imponerade på mig. 

11198 Hantverksbryggeriet Kosacken Imperial Stout, 7% (Sverige) 330ml, 35,90kr
Svart. Det är några år sedan en Kosacken senast dracks. Tycker nog att den var lite bättre än vad jag kunde minnas. Det handlar inte om någon tuffing utan om en snällare Imperial stout som var lättdrucken. Medelrostad med aska och frukt. Även vibbar av fatlagring. 

11743 Lagunitas Cappuccino Stout, 9,2% (USA) 650ml, 89,50kr
Klar mörkbrun. Snällt rostad med en hel del "grön" kaffe både i doft och smak. Även spår av grön chili och vibbar av cheddardipp. Även mycket mjölkchoklad. En behaglig öl att dricka, ja denna var inte helt dum. 

11090 Lost Abbey Mayan Apocalypse Judgement Day, 10,5% (USA) 375ml, 79kr
Mörkbrun. Maltig med citrus, körsbär, choklad och lite fatkänsla. En viss eldighet från alkoholen. Stabil munkänsla, i det stora hela en stabil öl.

Utöver ovanstående öl kommer följande öl att lanseras, dessa var inte med på provningen:

11077 Samuel Adams Utopias, 27% (USA) 720ml, 1150kr
11085 Stiegl Double IPA, 9,2% (Österrike) 750ml, 109kr
11086 Thornbridge Thorny Goat, 6% (Storbritannien) 500ml, 49,50kr
11091 Mikkeller The Forager, 6,6% (Danmark) 375ml, 139kr
11092 Amager Hr Frederiksen Buffalo Trace Edition, 11% (Danmark) 500ml, 119kr
11778 Dieu du Ciel Penombre Dieu du Ciel, 6,5% (Kanada) 341ml, 37,90kr

De två cider som provades var nedanstående:

1865 Eric Bordelet Sidre Brut Tendre, 5% (Frankrike) 750ml, 88kr
Klar guld. Mycket äpplen både i doften och smaken. Frisk och inte så söt. Vibbar av äpplekaka. Även en lätt funkighet. Denna tyckte jag mycket om, lär ju sitta som en smäck en varm sommardag. 

4801 Julien Fremont Cidre Brut par Nature, 5,5% (Frankrike) 750ml, 95kr
Lätt disig guld. Inte riktigt lika god som cidern från Eric Bordelet, äpplen, brett och något som påminde om ägg.

Kanske är det ett tecken på att man är bortskämd eller bara allmänt galen men jag känner mig inte sådär enormt upphetsad av morgondagens ölsläpp. Några flaskor kommer förstås att köpas men lugnt det kommer det att bli. CBC i nästa månad, just ja så var det ja.