Öl i Pello.

Tidigare i maj flög farsan, mina två systrar och jag till Luleå. Därefter fortsatte vi färden med bil till Pello som ligger i fina Tornedalen. Anledningen till resan var tråkig, vi tog ett sista farväl av mormor som vandrade vidare 95 år gammal. 

 

I svenska Pello finns det en ICA-butik, ICA Pellohallen med tråkigt ölutbud. På den finska sidan finns det en liten Alko-butik, då jag tittade inför resan hade de 39 olika öl. Besökte inte Alko utan nöjde mig med att köpa några öl från en av matbutikerna. (som bekant är det tillåtet att sälja öl upp till 5,5% i finska matbutiker)

 

Sju öl köptes, varav fyra från Lapin Panimo som är beläget i Rovaniemi, 100 km från Pello. Kan inte påstå att någon av ölen var något att lägga på minnet men det är alltid fint att dricka lokala produkter. 

 

Får se när Pello besöks nästa gång, nu när mormor är borta liksom stugan vid älven såld så känns det som att det kommer att dröja. De fina minnena från barndomens somrar hos mormor och morfar de lever i alla fall vidare. 

En "rolig" sak med resan var att vi på söndagen fick uppleva islossningen i Torneälven, något som jag tidigare inte upplevt. På lördagen låg isen kvar och på söndagen blev det öppet vatten, naturen slutar inte att fascinera.

Det höll på att bli en väldigt dyr öl.

Viking Lines nyaste fartyg, M/S Viking Glory sattes i trafik i mars. Det var alltså hög tid att spana in nybygget. Söndag 1/5 åkte min gamle båtkompis Tomas och jag på en dagstur till Mariehamn. 

 

Avgångstiden var 07:45, fartygsbyte i Mariehamn och åter i Stockholm 18:55, sämre söndagar kan man ha. Det var nya Viking Glory som tog oss till Mariehamn. En väldigt fin skuta visade det sig vara, ja i alla fall för att vara en passagerarfärja på Östersjön. 

 

Fina stora fönster, varierat utbud av matställen (jag åt en räkmacka till frukost). Noterade även att heltäckningsmattorna ombord var härligt mjuka. 

Timmarna till Mariehamn flöt på snabbt, väl där bytte vi till M/S Viking Grace som levererades 2013. Hon kändes också modern men inte av samma klass som nya Viking Glory som vi vinkade farväl till. 

På Viking Grace åt vi buffén, det var gott utan att vara fantastiskt. "Smörgåsbordet" var helt klart bättre förr, vem minns inte det glada 1980-talet då det rentav fanns renkött bland läckerheterna. 

 

När magen hade fått sitt besöktes taxfree, jag nöjde mig med att köpa finsk lakrits samt en finsk whisky från Kyrö. (tidigare har jag bara druckit deras gin så det ska bli ett nöje att prova whiskyn vid tillfälle)

Många förknippar Finlandsbåtarna/Sverigebåtarna med alkohol. I buffén ingick det vin och öl (Lapin Kulta) men jag föredrog att dricka vanligt hederligt vatten. 

Dock så blev det en öl i en av barerna ombord på Viking Grace, en Kimito IPA. Bryggeriet ligger i Kimito, i landskapet Egentliga Finland. Enligt prislistan skulle flaskan kosta sju Euro, så inget att bråka om. 

 

Då jag blippade mitt Visakort mot kortläsaren så ville maskinen att jag skulle ange pinkod, något som normalt inte behöver göra då det handlar om låga belopp.

Det var bra att jag tittade på displayen samt var spiknykter för där stod det 164 Euro, snacka om att det hade kunnat bli en väldigt dyr standardöl. Bartendern sa: "det var tur att du såg priset för här blev det fel". Jag svarade något om att inte ens i Japan är det så dyrt med öl, dock kan vissa frukter kosta mer än så men det är som det heter en annan historia.

Ölet i sig var ganska gott, men runt 1700 svenska riksdaler hade det sannerligen inte varit värt.