SBWF, ett säkert hösttecken

Om prick en vecka är det dags för årets Stockholm Beer and Whisky Festival, SBWF. Det är alltid ett säkert hösttecken att bege sig till Nackastrandsmässan och botanisera bland det digra utbudet.

Årets höst har dock varit märklig hittills, så sent som igår var det shorts och t-shirt som gällde men nu ser det ut som att det svalare vädret kommer lagom till nästa vecka, gott så.

Glasen ser fina ut men det återstår att se hur praktiska de är att gå omkring med på mässgolvet. (bilden har jag lånat från mässans Facebooksida)

Öppettiderna är de samma som förra året liksom att det blir två helger tors-lör som det varit i många år nu. 27/9-29/9 och 4/10-6/10.

Tors 15-22
Fre   14-23
Lör  11-23

Blir intressant att se hur det ser ut bland utställarna i år. Noterar att ett bryggeri som Nynäshamns Ångbryggeri inte har en egen monter, något som de haft i många år. Istället kör de ihop med ölimportören Great Brands. Det tycks vara en trend som även gäller andra bryggerier i år. Ser att Gotlands Bryggeri kommer att ställa ut tillsammans med Hop Shed Brewery, Lost Island Brewery och Snausarve Gårdsbryggeri. Det är skoj att bryggerier från ön samarbetar.

Utbudet av andra ölfestivaler är onekligen betydligt större än vad det var för några år sedan runt om i landet. Förr vallfärdade de allra flesta som jag känner som har ett stort ölintresse till Nacka men riktigt så är det inte längre. Dock hade mässan nästan 37000 besökare 2017 så ensam behöver man inte känna sig där, särskilt inte om man går på en lördag.

Jag ser fram emot nästa torsdag, är som alltid mycket roligare att gå omkring på mässgolvet än att befinna sig på det vanliga gneget.

En lördag i Helsingfors

Efter en frukost som bjöd på en ståtlig utsikt var det läge för några riktigt lugna timmar innan M/S Gabriella skulle ta mig hem till Stockholm klockan 18:00. Gabriella hade jag inte heller åkt med tidigare så det såg jag förstås också fram emot.

Handlade några grejer på det största varuhuset i Norden, klassiska Stockmann för den som inte visste det.

När det var avklarat var det dags att bege sig till moderna Sori Taproom för ett par öl som intogs i ett riktigt söndagstempo trots att det var lördag. Ibland är det så skönt att sitta utomhus och betrakta världshändelserna som sker framför ögonen på en.

Sori Overture One: DDG Amarillo och Hiisi/Borg Brugghus Timbradur var de två öl som dracks. Den förstnämnda var den godaste av de två.

När jag ändå var i närheten var det lika bra att även slinka in hos grannen Oluthuone Kaisla som hängt med betydligt längre än Sori. Precis som på Sori var det mycket lugnt på Kaisla, valde att sitta inomhus.

Friden stördes lite senare av ett ungt par som såg ut att ha haft en lång natt, tjejen i sällskapet svor mest hela tiden. Riktigt så var det inte på Kejsar Vilhelms tid.

Ett par öl blev det på Kaisla, Beer Hunters Kaislan Porilainen och The Flying Dutchman Jah Jah Rub A Dub Mango IPA. Även här var det förstnämnda ölet godast, Jah Jag var lite tunn. (alkoholhalten låg på 3,5%)

Det sista ölstället på finsk mark för denna gången blev Bryggeri Helsinki som ligger närmast Viking Line.

Har besökt stället några gånger nu och denna gången var det ganska livligt trots att klockan inte var alltför sent på eftermiddagen. Många turister vilket kanske inte är så konstigt då bryggeripuben ligger mitt i smeten så att säga.

Två av deras egna öl hanns med, Bryggeri Helsinki Kesäloma och Bryggeri Helsinki Supernova 6th Edition. Som avslutning beställdes en Hopping Brewsters Warthog IPA, ett för mig okänt bryggeri.

Det här med okända bryggerier blev det ganska många av under det korta besöket i Helsingfors, det händer mycket även i Finland inom ölvärlden även vi i Sverige inte så ofta läser om det.

Helsingfors är alltid trevligt att besöka, men precis som fallet är med de andra nordiska huvudstäderna så är givetvis sommaren den bästa tiden på året. Typ allt ligger på promenadavstånd, ja i alla fall för den som har normalfriska ben. Priserna känns som i Stockholm om inte lite dyrare i vissa fall, ja särskilt nu när den svenska valutan är så väldigt svag.

Båtresan hem gick smidigt, det är verkligen skönt att bara kunna promenera till båten från puben utan att behöva åka ut till flygplatsen.

Gabriella bjöd på ett liknande ölutbud som Mariella, det vill säga inte något alltför upphetsande. Maten intogs i Viking Buffet och den var helt ok även om jag helt klart föredrar den lugna miljön i Ale Carte som det var på Mariella till Helsingfors.

Gick upp redan kring 06 på söndagen allt för att njuta av inseglingen till Stockholm, något som jag aldrig tröttnar på.

En kul liten tur var det, är nog inte helt omöjligt att jag kommer att besöka Helsingfors igen.

En fredag i Helsingfors.

Helsingfors, eller Hesa som vi med lite koll säger är en trevlig stad, särskilt sommartid. Har varit där många gånger men det var ett tag sedan jag anlände med båt vilket förstås alltid är en trevlig upplevelse. Ett extra plus förutom utsikten från båten är att det mesta ligger inom promenadavstånd från hamnen så någon taxi eller liknande behövs ej då staden ska upptäckas.

Flanerade i en timma eller så innan jag skulle träffa en gammal bekant vid bryggeripuben Il Birrificio som jag inte besökt tidigare. En egen öl fanns på fat och givetvis beställdes en sådan.

Il Birrificio Irkku var en inte alltför upphetsande Brown ale men den gick i alla fall att dricka. Det blev bara en öl innan nästa ställe skulle besökas, ja tanken med denna fredag var att besöka några ställen som jag tidigare inte varit på.

Skulle inte ha något emot att besöka stället igen då det var fräscht och med en trevlig personal men det får bli en annan gång då nästa ställe ställe hägrade.

Nästa anhalt blev Ölhus Köpenhamn som låg en kortare promenad bort. Ölhus Köpenhamn ingår i en koncern med flera pubar i Helsingfors, Oluthuone Kaisla är en av de andra.

Danska öl hade de, liksom en Omnipollo på fat vilket annars inte är det lättaste att hitta i Helsingfors. Fast då jag är i Finland så dricker jag helst inhemsk öl så det fick allt bli en Espoon Oma Panimo Cheers from Keilaniemi.

En mild Pale Ale var det som var ganska maltig och med inslag av karamell och lite frukt. När ölet var uppdrucket var det dags att gå till nästa nya ställe, bryggeripuben Panimoravintola Bruuveri som ligger i Kamppi vilket är både ett köpcentrum och bussterminal.

Jämfört med Ölhus Köpenhamn var det ganska mycket folk på Bruuveri, främst då lunchgäster. Är man på semester så är det förstås i högsta grad lämpligt att dricka en öl eller två till lunch.

En av deras egna öl fanns att dricka, Bruuveri British Red Ale. Helt ok öl utan att vara märkvärdig på något sätt. Detsamma kan sägas om Malmgård Proto #17.

Efter att maten och ölen hamnat i magen var det dags att knalla över till hotellet och checka in. Normalt då jag är i Helsingfors brukar jag bo på antingen Radisson eller Scandic-hotellen som det finns några stycken av i staden men denna gången blev det Original Sokos Hotel Vaakuna som byggdes inför Olympiaden 1952.

Gillade hotellet, läget var riktigt bra och rummen var fräscha och hotellet hade en själ. Kul att prova något annat än de nämnda kedjorna, ja på Vaakuna skulle jag lätt kunna bo igen.

Efter en skön paus på rummet var det dags att besöka närbelägna ölbutiken Pien som främst säljer öl från finska småbryggerier, flera av dem var helt nya för mig. Sedan årskiftet tillåts det i Finland att sälja alkohol upp till 5,5 % i matbutiker och andra ölbutiker än statliga Alko.

Noterbart är att det hos Pien även fanns några flaskor från Cantillon till försäljning liksom även lambik från 3 Fonteinen. Frestande var det att köpa en flaska eller två men jag nöjde mig med finska öl. (en stor flaska Cantillon Rose de Gambrinus kostade 23,10 EUR)

Blev ett ganska långt snack med innehavaren, han avslöjade att de snart skulle byta till en annan lokal där de även skulle servera öl på fat. Snacka om trevligt, ja nya Pien ser jag verkligen fram emot att besöka vid tillfälle.

Då jag är i Helsingfors passar jag förstås på att besöka Marskalken, inget undantag denna gången heller. Det är verkligen stämningsfullt att strosa omkring på fina Sandudds begravningsplats samtidigt som man tänker på forna hjältedåd.

Att gå är verkligen toppen då man besöker en stad, av det blir man även törstig. Efter begravningsplatsen styrdes stegen mot smått klassiska One Pint Pub som för en tid sedan bytte ägare. Det mest revolutionerande med ägarbytet var att ställets toaletter fick en rejäl uppfräschning. Ni som varit på de gamla vet vad jag menar.

Annars är stället sig likt, mycket finsk öl på fat och flaska även om det finns en hel del annat också. Under besöket hade de Österrikisk temavecka så det fanns många okända öl från Österrike att dricka men jag satsade förstås på inhemsk sådan. (värt att notera är att de inte längre har kvar några egna Cantillon. 2010 fanns det flaskor men det var en annan tid som man brukar säga)

Folkligt och fullsatt var det, det unga paret från Japan visste nog inte riktigt var de hamnat men de trivdes de med. Gillar verkligen One Pint Pub, stället har många stammisar, det är intimt och med ett fint utbud. Väl värt att besöka då man är i Hesa med andra ord.

Runt 20 minuter tog det att gå från One Pint Pub till BrewDog Helsinki. Fasaden är inte alltför upphetsande med inne är det en schysst bar. Gillar att ölen går att beställa i fem olika storlekar, inte så ofta man ser det.

Det är inte heller ofta som jag inom några timmar besöker tre för mig nya bryggeripubar, särskilt inte i Europa. Ohrana Krouvi Panimo är den allra nyaste av Helsingfors bryggeripubar vad jag vet.

Kul nog sålde de flights, givetvis blev det en sådan. Ölen var inte alltför spektakulära men typ dugliga. Stället gillade jag dock, inte så stort och med en vänlig service.

Ölhus Stockholm hade jag inte besökt tidigare så ett kortare stopp blev det där också. Utbudet var inte alltför intressant så jag nöjde mig med en Mikkeller Hair In The Mailbox som varken var bu eller bä.

Nästa ställe hade jag besökt några gånger tidigare, Villi Wäinö. En Tornion Hillatus köptes, det är en suröl med hjortron. Hjorton har jag fina barndomsminnen av då vi barn och särskilt de äldre ofta var ute och plockade de magiska bären i de lappländska skogarna.

Tornion Hillatus var snäll, inte så värst syrlig. Kanske var det inbillning men lite hjortron lyckades jag känna i doften. Värt att notera är att Villi Wainö har en bastu som det går att hyra.

Ett sista stopp fick det bli innan det var dags att säga hyvää yötä till Helsingfors. Utifrån såg Stones ut som ett halvtråkigt O'learys eller liknande ställe men bland gästölen fanns det flera för mig helt okända finska öl.

Både Ruosniemen Piirimyyjä och Etko Black Phase var stabila. Det var bra fart på Stones, särskilt utomhus där det var fullsatt. De hade öppet till 04 på en fredag men så länge orkade jag ej stanna.

En sista öl blev det på rummet denna kväll. Fredagen var verkligen skoj.10 olika ställen besöktes under dagen, sex av dessa var nya för mig. Sådant är förstås superkul. Helsingfors blir bara bättre och bättre ölmässigt. Skulle kunna åka dit betydligt oftare utan att tröttna.