Flyget från Arlanda avseglade tidigt så vårt familjerum på Novotel Brussels Centre Midi Station var inte klart utan vi skulle återkomma några timmar senare. Även hotellet är en gammal bekantskap, det är smidigt att ta sig dit med tåget från flygplatsen. I närheten av hotellet ligger även flera ölställen som vi ämnade att besöka.
Vår tanke var att börja med ett traditionellt besök på Cantillon, men innan vi gjorde det passade vi på att äta lite lättare lunch. Stället som vi åt en liten "lunchmacka" på heter Pistolet Original, ett verkligt sammanträffande var att de har förärats en alldeles egen Cantillon. Tänk vilken tur man kan ha ibland...
Cantillon Chouke heter ölet och det är en blandning av exakt 33,3% 1-årig, 2-årig och 3-årig lambic. En behaglig öl visade det sig vara, typ len och lättdrucken. Inte det suraste ölet från Cantillon som jag smakat. 9 EUR kostade en flaska på 37,5cl så det var inte läge att klaga.
Från lunchen gick vi raka vägen till Cantillon. De har öppet mellan 10:00 och 17:00 alla dagar utom onsdag och söndag liksom förstås helgdagar. Runt 20 minuter tog det att gå från Pistolet till Cantillon.
Klockan var lite efter 12:30 då vi klev in. Antalet sittplatser är inte så många så vi fick nöja oss med att stå. Något som direkt noterades var att utbudet av öl i baren var annorlunda jämfört med de senaste åren. Inga öl med namnet Zwanze så långt ögat kunde nå. Lite synd att missa årets Zwanze, men men livet det går vidare ändå.
Tröstölen som vi drack var verkligen inte dåliga, Cantillon Nath och Cantillon Lou Pepe Framboise 2014. Förstnämnda är det samma som Zwanze 2008. Inte alls dum med tydligare toner av rabarber jämfört med då den dracks i Bryssel 2012.
Dock var Lou Pepe Framboise godare, riktigt härlig med fina toner av hallon. Hade inte druckit den på flera år så det var verkligen skoj att göra det. Den avnjöts sittandes då vi lyckades få tag på några sittplatser efter en stund.
I shoppen var utbudet glesare än vanligt, t e x fanns inte Cantillon Rose de Gambrinus att köpa och Krieken fanns bara i småflaskor. Rose de Gambrinus har alltid funnits men inte nu.
Som tur är fanns i alla fall Cantillon Fou Foune att köpa, tre stycken per person var vad som gällde. Var sugen på att köpa en Magnumflaska Bruocsella men den hade varit omöjlig att få med sig i kabinväskan.
Detta var det "sämsta" besöket som jag upplevt på Cantillon. Som vanligt satt det några högljudda jänkare där med typ 800 glas och flaskor framför sig och sörplade lambic. Undrar om de vet vad det är de dricker? Får se hur länge hypen varar men jag får smått nostalgiska minnen från det första besöket år 2009 då allt kändes mera familjärt och inte var så "kommersiellt". (eller så är det bara jag som blivit en surgubbe på äldre dagar?)
När vi var färdiga på Cantillon gick vi i runt 10 minuter till hotellet för att checka in. Efter att vi installerat oss på rummet var det dags att knalla iväg till ett ställe som ingen av oss tidigare hade besökt, nämligen Brussels Beer Project.
25 minuter tog det, under promenaden kunde jag inte låta bli att tänka på hur skräpigt och bitvis slitet Bryssel är då man lämnat turistområdena. (vilka nu det är, jag förknippar inte Bryssel med så kallade turistattraktioner)
Brussels Beer Project kändes inte belgiskt då det var modernt och med en massa olika öltyper som inte tillhör de vanligaste bland belgiska bryggerier.
14 kranar var påkopplade under vårt besök, dessutom fanns det en ett antal flaskor och burkar att köpa. (både att dricka på plats eller ta med)
Gick man förbi bardelen så fanns det olika typer av sittplatser, främst bänkar. Från dessa kunde man spana ut över bryggeriet där en av de anställda höll på med rengöring. Det doftade riktigt trevligt av bryggeri.
Annars kan man inte säga att lokalen var världens mysigaste men det var ändå skoj att vara där. I baren satt det ett par från Japan. Japanska besökare är inte ovanliga då Brussels Beer Project även har en bar i Shinjuku i Tokyo.
Fem olika egna öl provades liksom ett samarbetsöl med De Molen. Inget av ölen var dåligt men inget var heller supergott. Tre av ölen gav jag samma betyg men var jag tvungen att välja en så var det ändå samarbetsölet med De Molen som var den godaste. De Molen / Brussels Beer Project Cheer & Choco hette den. Gillade ölets värmande egenskaper.
Innan vi gick köpte vi med oss några flaskor. Det var läge för kvällsmat så passande nog var vårt nästa stopp restaurangen Nuetnigenough, ett ställe som också det var nytt för oss.
Hade hört att det är ett populärt ställe så det var bra att vara där vid öppning. Det var vi då var de första som klev in. En liten restaurang var det med en bardel med typ 4-5 stolar.
Vi hade inte behövt ha så bråttom dit då vi nästan hade ätit färdigt när lokalen började bli full. Fläsksidan som jag åt var god men inte enastående. Grabbarna tyckte detsamma om sin mat. Lite mera kryddor gör så mycket för matupplevelsen.
Fatölen var få men antalet flaskor var stort. Tyvärr var den första som jag beställde småtrist, No Science Noisy Pale Ale. Tyckte att den hade en udda biton av medicin.
Godaste ölet var Alvinne Ne Doorn En Kriek. Den var fint syrlig med fina toner av körsbär. Värt att notera är att toaletten inte var handikappvänlig, inte heller fyllevänlig då den låg i källaren. (kan upplysa läsarna om att det inte blev några benbrott, vi klarade oss med den äran)
Kvällens sista ställe fick bli en gammal favorit, Chez Moeder Lambic Fontainas. Tyvärr kan man inte längre se på deras hemsida vilka de aktuella fatölen är.
Under vårt besök var det ganska välbesökt men inte fullsatt. Kvällen till ära fanns det en del fatöl från italienska Ca del Brado, ett bryggeri som jag inte hade hört talas om tidigare. (det är mycket jag inte hört talas om tidigare, ibland känner jag mig som den amatör jag är)
Servitrisen presenterade de olika ölen i ett rasande tempo men jag uppfattade det som att Ca Del Brado endast gör suröl. Det är ju inte fy skam och de tre provade ölen från dem var bra men inte så mycket mera än så.
Ytterligare några fatöl blev det, av dessa utmärkte sig Dupont Biere de Miel som överraskande dålig. Söt med örter och honung, nja inte riktigt vad jag gillar.
Precis som på Cantillon tidigare på dagen upplevde jag utbudet på Moeder Lambic som svagare än tidigare, särskilt flasklistan kändes ihåligare. Även här kan man säga att det var bättre förr.
Att avrunda dagen med några rumsöl är aldrig fel. En av dessa hade jag fått av en kollega som nyligen var i USA och drack öl. (tack Wolff om du läser detta)
Lawson's Finest Sip of Sunshine IPA satt verkligen fint efter alla belgiska öl som dagen bjudit på. Den knäppte samtliga på fingrarna förutom ölen från Cantillon. Riktigt fräsch med snygg humle och fina frukter.
Känner mig i ärlighetens namn lite mätt på Bryssel nu, varit där åtta gånger varav fyra år i rad. Ölställen finns det en massa av men jag är inte den största belgofilen på denna jord. Just nu känns det tveksamt om det blir någon resa dit kommande år, fast sådant kan förstås ändras. Den som lever får se.
.JPG)
