Imorgon bär det av mot San Diego

Imorgon är det äntligen dags att åka till San Diego via Los Angeles. Det nosades på en resa till San Diego redan förra året men den gången valde vi istället Portland. Portland är den bästa ölstaden som jag hittills besökt, återstår att se om det kan bli en ny etta på den prestigefulla listan.

Såhär på förhand ser San Diego och närområdet helt galet bra ut, finns verkligen hur mycket som helst att utforska för den törstige.

Den 30:ende gatan är känd inom ölkretsar, man kan lätt förstå varför. En gedigen barrunda på den gatan känns som något man kan ägna sig åt både en eller flera gånger.

Ungefär 30 minuter norr om staden ligger Miramar och alla dess bryggeripubar. Ytterligare längre norrut ligger ställen som Stone Brewing World Bistro, Port Brewing/Lost Abbey, Rip Current och en massa andra intressanta ställen.

Då man är ute och reser måste man tyvärr begränsa sig, särskilt då resan endast är på åtta nätter. För egen del blir det bara själva San Diego och Miramar, de andra ställena får vänta till senare resor. Helikopter är lite väl dyrt annars hade det varit ett givet färdmedel. Port Brewing/Lost Abbey, ja bara namnet gör att jag dreglar, men som sagt, det får ligga och puttra till en annan resa.

Jag hade en tanke om att försöka göra program för de olika dagarna men det går inte då det finns så mycket. Självklart är vissa ställen givna som Stone Liberty Station, Toronado, Pizza Port Ocean Beach, Bottlecraft med flera.

Johan, Richard och Tom åkte igår och David, Jerry och Uffe anländer på torsdag så som mest kommer vi att vara sju småtörstiga dårar från Stockholmsområdet  i San Diego. Jag har en viss känsla av att detta kommer att bli en i högsta grad minnesvärd resa.

Hawaiian Weeks på Man in the Moon

Aloha! Igår besökte Eirik och jag Man in the Moon i Stockholm för lunch och några öl i all enkelhet. Januari har i flera års tid varit en speciell månad på Månen då de kört olika teman som IPA-festival, January Hop Madness och förra årets Californian Weeks.

Årets tema är Hawaiian Weeks som pågår mellan 2-25/1. Till Sverige kom det runt 80 specialimporterade fat från Hawaii. Åtta självständiga och lokalt ägda bryggerier med verksamhet på Hawaii är representerade. Det roliga är att sju av dessa är så små att de i normala fall inte ens skickar öl till andra öar på Hawaii. Antalet olika öl var drygt 40. Det kan helt klart vara värt att konstatera att det i skrivande stund finns 14 aktiva bryggerier på Hawaii (enligt Ratebeer).

Igår var de sista 14 ölen påkopplade, det märktes att det hela varit en succé vilket pubchefen Daniel även bekräftade. Öl från Hawaii dricker jag verkligen inte ofta, av de åtta som provades igår var sex stycken från bryggerier som jag tidigare knappt hört talas, exotiskt värre med andra ord. På bilden nedan visas de ölen som fanns kvar under vårt besök igår. (med några undantag)

Det som var glädjande att konstatera var att alla åtta ölen var stabila. Samtliga höll måttet även om ingen hamnar på min absoluta topplista.

Kohola Red Sand var en behaglig och frisk Amber Ale med bland annat grapefruit, lätt rostade malttoner och citrus.

Tycker även att Waikiki English Brown Ale var sympatisk trots att den egentligen var rätt tunn. Gillade ändå dess drinkabilitet och inslagen av nötter, bröd och kola.

Någon IPA eller DIPA fanns inte kvar vilket förstås var lite synd men man kan inte få allt. Noterbart är att transporttiden från Hawaii var en och en halv månad, den som väntar på något gott som det brukar heta.

Nu vet jag inte hur det ser ut med de sista faten just idag men nog är det värt att gå förbi om man har turen att kunna göra det antingen ikväll eller imorgon.

Helt klart en kul och unik grej, undrar vad Man in the Moon hittar på i januari 2018?

Årets första ölprovning

I lördags var det dags för årets första ölprovning. Som så många gånger förr samlades vi i Basunens trevliga residens. Temat för dagen var ett knytkalas där alla tog med sig "hemliga" öl.

Eirik hade beställt öl från både Belgien och Danmark så det var inte lätt att försöka gissa sig till vad han skulle plocka fram. Dagens första öl var rätt spektakulärt då det handlade om Nøgne Ø Dark Horizon Fifth Edition, eller DH5 som nog många säger. Normalt brukar vi spara sådana pjäser till slutet men nu började vi alltså med en riktig bredsida ala slagskeppet Yamato då vi alla var spiknyktra.

Liksom de andra varianterna av Dark Horizon är ölet starkt med sina 16%. Ölet var vinöst och sött med mörk choklad, lite torkad frukt, lakrits och kaffe. Värmande alkohol i finishen. Förvånansvärt "lätt" på tungan, sötman var inte besvärlig enligt min mening. Återstår att se om det kommer några flaskor till Systembolaget, troligtvis inte men man kan aldrig veta. Flaskan som vi drack köpte Eirik på Boxbeers. 

En öl som var riktigt udda men drickbar var Funky Buddha Sweet Potato Cassarole. Väldigt kryddig, som en pumpaöl med allt vad det innebär men även med lite vibbar av potatis. Fick flaskan av en kollega som nyligen var i Miami och förlustade sig. 

Eddan hade med sig ett gäng Mikkeller, vilka alla var okända för mig. (ja det är lättare att hänga med i vad Mikkellerfabriken hittar på då Mikkeller Bar i Stockholm öppnar, när nu det kan tänkas ske. Mitten av mars är det senaste budet, men men)

18th Street/Mikkeller Grapefruit Dead var den godaste av dessa. Fräsch och humlig med mandarin och apelsin. Kändes somrig och lättdrucken trots sina 9.7%. 

Öl som man alltid vet är goda är de olika varianterna på FiftyFifty Imperial Eclipse Stout. I lördags drack vi Cognac som kändes rätt elegant och med en len och fin munkänsla. Fanns en del konjak i både doft och smak, ja gott det är det. 

Ett bryggeri som det alltid är trevligt att ha med öl ifrån under en sittning är Brekeriet. En flaska Brekeriet Bruno köptes på Beergium våren 2016 och nu var det dags att dricka den. Trevligt syrlig och smått vinös med röda bär, lite citrus och vibbar av karamell. 

Ytterligare några öl som provades under aftonen var tre olika Crooked Stave. Av dessa tyckte jag att den sista som vi provade var den bästa av dem, Crooked Stave L'Brett d'Cherry. Sköna sura körsbär i den liksom lite mandel och ek. 

Kvällen var riktigt bra, skönt snack, god mat och de flesta ölen höll stabil klass. Det är alltid kul att samlas då man aldrig vet vad som kommer att bjudas på. Av någon märklig anledning blev kvaliteten på bilderna sämre ju längre kvällen led, minst sagt skumt. 

Det var som sagt årets första provning, någonting säger mig att det kommer att bli några till under 2017.

Rodenbach Alexander

Ibland hajjar man till lite extra som när det meddelades att den smått legendariska Rodenbach Alexander återigen skulle bryggas efter en vila på mer än 15 år. I början av december kom det 7000 flaskor till Systembolaget. Just i denna stund finns det några flaskor kvar om någon råkar ha missat det hela.

Tillsammans med grabbarna dracks det en 14-år gammal Rodenbach Alexander då vi besökte härliga De Heeren van Liedekercke våren 2012. Då var jag smått tagen. Ord som använder var: "fantastisk", "makalös", "gudomlig". Minns att jag verkligen älskade ölets doft, dess härliga lätt syrliga smak med mycket mogna körsbär. Det gick inte annat än att bli kär i Alexander.

Det var alltså med en stor respekt som jag köpte ett par flaskor av den nya upplagan av Alexander för några veckor sedan. I lördags var det då dags att dela på en flaska tillsammans med farsan.

Nog var ölet väldigt, väldigt gott men inte riktigt som jag mindes det. Den lätta syrligheten fanns där liksom inslagen av ek och lite källare. Om den gamla flaskan fick mycket höga 4.7 i betyg så skulle den nya få 4.3 vilket verkligen inte är dåligt det heller. Det som saknades i ölet var mognaden, det tycks som en lagrad flaska vinner över en modernare. Undrar hur lång den optimala lagringstiden kan tänkas vara?

Ibland har man nostalgiska minnen av gamla filmer, böcker som man läst vilka man inte alls tycker om lika mycket vid en repris. Skönt nog blev det inte så med Alexander ty en väldigt god öl är det.

Ölåret 2016, några siffror.

Då har ännu ett ölår avklarats. I slutet av 2015 trodde jag att 2016 skulle bli ett rätt lugnt år men det visade sig inte riktigt bli så. Några skandaler var det förstås inte tal om men öl dracks i ett stabilt tempo under hela året.

Sedan jag började hålla koll 2009 är antalet nya öl respektive år enligt följande:

2009: 297
2010: 525
2011: 624
2012: 929
2013: 1223
2014: 1307
2015: 1391
2016: 1775

Reseåret 2016 var riktigt bra. Året började med två USA-resor inom loppet av en månad i februari och mars. Chicago i februari var väldigt intensivt och skoj men samtidigt rejält kallt. Resan till San Francisco, Portland och Santa Monica i mars är den bästa ölresan hittills, verkligen en underbar resa med många goda öl och besök på schyssta barer och bryggerier. Portland var verkligen en höjdare, det spelade ingen roll att det typ regnade mest hela tiden, åk dit om ni får chansen.

I övrigt blev det några svängar till Köpenhamn och Malmö. Andra städer som besöktes under året var Haugesund, Berlin, Bergen och Nürnberg. Reseåret avslutades i november med några glada dagar i Singapore och Hong Kong. 

Några ölfestivaler besöktes också. CBC och Brekeriet Bar och Bergen Ölfestival är helt klart bra grejer. En ny svensk ölfestival besöktes under året, den i Örebro. SBWF i Nacka är förstås så given att den knappt behöver nämnas. Årets festival var helt klart Internationales Berliner Bier Festival, kanske inte så mycket för ölens skull men för den jordnära och avslappnade stämningens skull. Verkligen en härlig folkfest som dessutom hålls utomhus längs Karl Marx Allee.

Hur var det då kostnadsmässigt? (som vanligt stämmer inte siffrorna på pricken, gissningsvis är felmarginalen 5-10%)

2009: 18005
2010: 23700
2011: 29382
2012: 34422
2013: 48032
2014: 45804
2015: 37393
2016: 47517

Det verkar som att kostnaden har stabiliserats de senaste åren förutom 2015 som var ett år lite på dekis. I år blev det alltså i snitt ungefär 3960 kr per månad som med stor förtjusning gick till humle och malt.

Mina favoritöl under 2016:

Närke Kaggen Stormaktsporter Börb'nåhallon 4.6/5
Bells Bourbon Barrel-Aged Expedition Stout 4.6/5
De Garde The Purple 4.5/5
Lost Abbey Cable Car 4.5/5
Sante Adairius Saison Bernice 4.4/5
Knee Deep Hop-Trio 4.4/5
Bokkereyder Kers 4.4/5
Crooked Stave Nightmare on Brett (Raspberry) 4.4/5

Finns inte så mycket att säga om detta annat än att jag tycks gilla hallon. Det var ytterligare några öl som fick 4.4 under året men orkar inte rabbla alla.

De senaste åren har det dykt upp en mängd nya svenska bryggerier. Enligt Ratebeer finns det i just denna stund 329 aktiva svenska bryggerier. Under 2016 provade jag öl från 54 för mig nya svenska bryggerier. Som vanligt är det mycket upp och ner då det kommer till dessa, men kanske är en liten tendens att det ändå har stabiliserats en aning, även om det kanske inte säger så mycket.

År 2016 var alltså riktigt bra, tack till alla som var med och bidrog. Om 2017 tänker jag inte lämna några prognoser utan ämnar bara att tuta och köra och försöka ha så mycket kul som möjligt. Må ölåret 2017 bli bra för oss alla, kippis!